fredag 23 oktober 2009

Ask - Ingen datalagringslag före valet 2010

Datalagringslagen har blivit en het potatis. Nu slår Beatrice Ask fast att det inte blir någon lag före valet 2010.

Uppenbart har Alliansen nu fattat att integritetsfrågorna kan påverka valresultatet. Rädlsan efter PPs framgångar i valet till Europaparlamentet är tydlig.

Som beakant har EG-kommissionen stämt Sverige vid EG-domstolen eftersom vi inte har implementerat teledatalagringsdirektivet. EG-domstolen lär nu fälla Sverige som därmed torde få betala stora belopp i skadestånd. Detta kan vi tacka särskilt Tomas Bodström för. Dessa miljoner hade istället kunnat användas de den vårdpersonal som nu hotas av lönestopp.

Lagen är också helt värdelös som verktyg för att bekämpa brottslighet. I Tyskland har brottsuppklaringen endast påverkats med 0,006%.

fredag 16 oktober 2009

Nu föreligger ett skarpt förslag till Acta-avtalet

Enligt uppgifter i media föreligger nu ett skarpt förslag till det s.k. Acta-avtalet som skall förhandlas på ett möte i Sydkorea under november månad.

Omständigheterna kring Acta och vad det förväntas innehålla har politikerna hemlighållit för vanligt folk. Däremot tycks upphovrättsindustrin har fri insyn. Denna obalans mellan medborgare och lobbyisterna från upphovsrättsindustrin gör att man måste fundera kring om hela Acta-avtalet är ännu ett beställningsverk.

Av de uppgifter som har läckt ut kan vi dock sluta oss till att avtalet kommer att medföra en rätt för tullen i olika länder att genomsöka mp3-spelare, mobiltelefoner m.m. i jakten på olagliga musikfiler. Vi har också anledning tro att avtalet kan komma att ålägga internetoperatörerna att bli tvingade att övervaka sina kunder. Därmed tillskapas en privatpolis på nätet. Privatpoliser kallas för medborgargarde, vilket ofta ledde till lynchningar och andra rättsövergrepp.

Det finns dock en strimma av hopp eftersom Europarådet har inlett en granskning av nätanvändares rättigheter i förhållande till främst reglerna i Europakonventionen.

Det som alltmer förundrar mig är den makt som upphovrättsindustrin uppenbart har tillskansat sig över världspolitiken. Ingen annan industriell gren har kommit i närheten av att likt upphovrättsindustrin kunna beställa lagar på löpande band. Dessutom lagar som i allmänhet kränker det som annars brukar anses som kärnvärdena i en demokrati, nämligen, yttrandefrihet samt rätten till ett privatliv utan statlig inblandning.

Fler som skriver om Acta-avtalet hittar du HÄR och HÄR

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ljudboksförlagen överklagar till HD

Nu rapporteras att Ljudboksförlagen överklagar hovrättens beslut i Ephone-målet till Högsta domstolen. Det är bra. Vi har nu chansen att få en verklig prövning av IPRED-lagen och vilka beviskrav som skall gälla. Förlagens ombud advokat Danowsky tror att frågan om prövningstillstånd skall kunna avgöras relativt snabbt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 15 oktober 2009

Generaladvokaten Kokott - En obesjungen hjältinna

I hovrättens nyligen meddelade beslut i Ephone-målet prövades huruvida IPRED-lagen stod i konflikt med främst vissa skyddsbestämmelser i Datalagringsdirektivet. För sin argumentering åberopade Ephone bl.a. generaladvokaten Juliane Kokotts förslag till avgörande i EG-domstolens mål C 275/06. Jag återkommer inom kort till Juliane Kokott och varför jag anser att hon är en obesjungen hjältinna.

Först skall jag dock beröra den aktuella konfliktfrågan som hovrätten hade att pröva i Ephone-målet. Hovrätten konstaterar i sitt beslut att det i vart fall för närvarande inte förekommer någon konflikt mellan IPRED och de bestämmelser i Dataglagringsdirektivet som förbjuder att personuppgifter - bl.a. IP-adresser - utlämnas till annan än myndighet. Anledningen härtill är att skyddet endast gäller för sådana uppgifter som specifikt har sparats i enlighet med Datalagringsdirektivet. Eftersom ännu inga personuppgifter i Sverige sparas enligt Datalagringsdirektivet kan sålunda inte heller direktivets skyddsbestämmelser tillämpas. I vart fall inte ännu eftersom direktivet ännu inte har implementerats med svensk lag. Hovrättens beslut och motivering framstår sålunda i denna del som fullt korrekt och är beslutet dessutom förenligt med både Kokotts förslag till avgörande samt EG-domstolens senare dom i mål C 275/06.

Men hur kan jag då anse att Kokott är en hjältinna? Jo, för det första känner jag hennes gärningar från andra mål, kanske främst inom skatteområdet. Hennes engagemang till skydd för individen gentemot staten har i dessa mål varit mycket tydligt. Även så i det nu aktuella målet. I redan ingressen till hennes förslag skriver hon bl.a. följande:

"Förevarande fall illustrerar att lagring av uppgifter för vissa ändamål leder till önskemål om att använda dessa uppgifter på ett mer omfattande sätt."

I denna mening sammanfattar Kokott alla de farhågor som vi som värnar integriteten känner inför den samlade effekten av integritetskränkande direktiv och lagar. Sällan har vi väl sett en svensk makthavare som tar så tydlig ställning för integritetsfrågorna som Kokott gör i denna enda mening.

I sitt förslag fortsätter hon att utifrån olika direktiv resonera kring upphovrättsindustrins krav på att få tillgång till personuppgifter visavi skyddet för den personliga ingegriteten. Hon tar bl.a. upp frågan om operatörers rätt att spara trafikuppgifter, varvid hon gör följande uttalande:

"Enligt artikel 6.2 i direktiv 2002/58, som utgör ett undantag, är behandling av dessa trafikuppgifter tillåten i den mån och så länge som den krävs för abonnentfakturering och betalning av samtrafikavgifter. Det är dock tveksamt om det enligt detta undantag överhuvudtaget är tillåtet att lagra uppgifter om vilka personer som tilldelats en dynamisk IP-adress vid ett visst datum. Denna information är vanligtvis inte nödvändig för accessleverantörers abonnentfakturering. Normalt sett grundar sig faktureringen på varaktigheten av uppkopplingen hos accessleverantören eller på volymen av det uppgiftsflöde som användaren genererat, såvida det inte har avtalats om obegränsad användning av Internet till ett fast pris. Om det emellertid inte krävs någon behandling av IP-adressen för faktureringen får den inte heller lagras i detta syfte.

Oberoende av detta utgör artikel 6.2 i vart fall inte någon lämplig grund för att lämna ut trafikuppgifter till tredje man som vill vidta åtgärder mot användaren på grund av ett handlande som begåtts genom användning av denna IP-adress. Sådana åtgärder hänför sig varken till abonnentfakturering eller till betalning av samtrafikavgifter."

Ord att minnas nästa gång Upphovrättsindustrin gastar om att ISP'er som raderar trafikuppgifter skulle göra sig skyldiga till medverkan till brott.

I frågan om [olaglig] fildelning gör Kokott ett uttalande värdigt herr Falkvinge himself:

"Det är emellertid inte säkert att privat fildelning utgör ett tillräckligt allvarligt hot mot skyddet av upphovsrätten, särskilt när den sker utan vinstsyfte, för att motivera tillämpning av detta undantag. Det är nämligen omtvistat huruvida privat fildelning medför en verklig skada."

Till stöd för detta uttalande hänvisar Koktott till en rapport från Directorate for Science, Thechnology and Industry. Läs gärna rapporten från sidan 76 och framåt där följande konstaterande görs:

"It is very difficult to establish a basis to prove a causal relationship between the size of the drop in music sales (i.e. the size of the downloading-induced sales displacement) and the rise of file sharing (see Conseil d’Analyse Economique, 2004)."

Förvisso är detta kända fakta för oss som värnar den personliga integriteten, men det är ytterst sällan man ser att en verklig makthavare som tar dessa ord i sin mun.

För den som är genuint intresserad rekommenderar jag en genomläsning av Kokotts fullständiga förslag till avgörande som återfinns HÄR.

Kokott for president! Någon som håller med?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 13 oktober 2009

E-phone - Hovrättens beslut i fulltext

Det finns ännu hopp om ett fungerande rättsväsende i Sverige. Svea Hovrätt har idag med upphävande av tingsrättens beslut undanröjt informationsföreläggandet mot E-phone. Hovrättens beslut hittar ni HÄR

Hovrätten prövar först huruvida de svenska reglerna för informationsföreläggande överensstämmer med gemenskapsrätten. I denna del konstaterar hovrätten att så är fallet och begär därför inte heller in förhandsbesked från EG-domstolen. Jag är inte säker på att hovrättens analys är fullt korrekt i denna del, men det återkommer jag i så fall till i ett senare inlägg.

Hovrätten övergår sedan till att pröva huruvida ljudboksförlagen visat sannolika skäl för att spridning till allmänheten har skett genom den aktuella ftp-servern.

Här gör hovrätten till skillnad från tingsrätten en verklig analys och tillämpar hovrätten dessutom korrekta bevisbörderegler. Grattis till rättsstaten, säger jag!

Hovrätten fäster till skillnad från tingsrätten också avseende vid att ftp-servern var lösenordsskyddad, att ljudboksförlagen inte hade förklarat hur de fått tillgång till inloggningsuppgifterna samt att ljudboksförlagen inte heller hade visat att spridning hade skett till en vidare krets. Efter sin genomgång konstaterar hovrättens majoritet följande.

"Emellertid finns inte någon utredning som klargör hur Svenska Antipiratbyrån fått tillgång till inloggningsuppgifterna eller om annan än byrån kunnat ladda ner verk från ftp-servern. Enligt hovrättens mening går det därför inte att dra några slutsatser om vad som krävs för att få tillgång till inloggningsuppgifterna eller i vilken omfattning dessa uppgifter fått spridning. Det finns därför inte heller något underlag för att bedöma kretsens syfte, storlek, karaktär, inträdesvillkor eller beständighet. Inte heller går det att bedöma om något ekonomiskt syfte förelegat."

Slutet blev därför att hovrätten ändrar tingsrättens dom och förpliktar ljudboksförlagen att ersätta E-phone's kostnader i tingsrätten och hovrätten med drygt 200 000 kronor.

I hovrätten deltog 4 hovrättsråd, varav 2 var skiljaktig. Ordförandens mening fällde därför avgörandet. Antagligen kommer beslutet att överklagas till Högsta domstolen eftersom det rör sig om ett helt nytt rättsområde. Men så här långt har ju i varje fall utgången blivit tillfredsställande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 12 oktober 2009

Amerikansk skadeståndsrätt

Ett lite mindre allvarligt ämne så här på kvällskvisten.

Jag hittade nämligen ett gammalt med likafullt intressant inlägg skrivet av Mårten Schultz där han tar upp påstådda myter kring amerikansk skadeståndsrätt. Men handlar det egentligen om myter?

Schultz tar ansats från det kända fallet med Stella Liebeck som hade köpt kaffe på McDonalds och som lär ha fått miljonskadestånd sedan hon hade spillt det varma kaffet i sitt knä. Enligt Schultz är utgången i detta rättsfall inte alls särskilt uppseendeväckande eftersom McDonalds medvetet skulle ha sålt kokhett kaffe för att på så sätt kunna "få ut fler centiliter färdigt kaffe ur kaffebönorna". Men stämmer denna utgångspunkt för Schultz argumentation. Tveksamt.

Efter en stunds googlande kunde jag känna mig rätt säker på att det aktuella kaffet hade serverats vid en temperatur på 180--190 grader Farenheit, vilket motsvarar ca 82--87 grader celsius, se bl.a.Här. Dessa temperaturer överensstämmer dock helt med vad som rekommenderas av den amerikanska branschorganisationen för kaffe NCAUSA, som ger följande råd:

"Your brewer should maintain a water temperature between 195 - 205 degrees Fahrenheit for optimal extraction. Colder water will result in flat, underextracted coffee while water that is too hot will also cause a loss of quality in the taste of the coffee."

Och;

"If it will be a few minutes before it will be served, the temperature should be maintained at 180 - 185 degrees Fahrenheit."

Schultz tycks alltså ha fel när han i sin kritik utgår från att McDonalds serverade kaffet vid en alltför hög temperatur för att pressa ut extra kaffe. Istället tycks kaffet har serverats vid helt korrekta temperaturer och detta i syftet att ge kunden den bästa aromen. Ändå förpliktades McDonalds att betala ett högt skadestånd till Stella Liebeck.

Enligt denna artikel ledde Liebeck-domen till att McDonalds tvingades sänka temperaturen på sitt kaffe, vilket i sin tur ledde till minskad försäljning. Kunderna valde istället att gå till Starbucks som serverar sitt kaffe vid ännu högre temperaturer än vad McDonalds gjorde. Domen straffade alltså McDonalds trots att bolaget hade handlat korrekt samt ledde domen dessutom till att McDonalds förlorade pengar på en minskad kaffeförsäljning. Rimligt? Knappast!

Jag vidhåller sålunda ännu ett tag att den amerikanska skadeståndsrätten är orimlig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Stefan Tornberg gillar inte FRA-kritik

För säkerhets skull hänvisar jag till centerpartisten Stefan Tornbergs blogg. Här uppvisar han på gammmelpolitiskt sätt arrogans mot sina okunniga väljare genom att kalla FRA-kritikerna för sekterister.

Men när han sedan skall besvara Mark Klambergs insiktsfulla frågor visar Tornberg prov på en grundlös okunskap om den lagstiftning som han inom kort skall rösta om. I svaren på bloggkommentarerna erkänner Tornberg till och med att han inte har tagit del av FRA-kritiken från bl.a. Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg. Detta är onekligen rätt skrämmande, att en person som sitter i den lagstiftande församligen inte har tagit del av kritiken från en så tung remissinstans som Advokatsamfundet!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

FRA - Ny omröstning

Glöm inte att riksdagen röstar om FRA-lagen igen.

FRA-lagen ger en hemlig myndighet obegränsade möjligheter att samla in trafikdata om oss alla och därigenom skapa sociogram, dvs kartlägga vilka vi har kontakt med. Läs gärna OlofB's utmärkta beskrivning. Han pekar också på att den insamlade informationen kommer att överlämnas till andra nationer helt utan lagreglering. Hur informationen sedan används kommer ingen svensk myndighet eller politiker ha en aning om.

Läs också vad HAX, Minimaliteter samt Mark Klamberg skriver i ämnet.

Skriv också och påverka era riksdagspolitiker så att de inte ballar ur som förra gången. Här finns deras kontaktuppgifter

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Falska dokument i TPB-rättegången?

Parallellt med den svenska TPB-rättegången pågår en motsvarande rättegång i Nederländerna. Här lyckades den holländska antipiratorganisationen Brein utverka ett domstolsbeslut som vid ett vite på € 30 000 per dag förbjuder Sunde, Neij och Swartholm Warg att hålla TPB tillänglig i Nederländerna.

Beslutet grundas på att Sunde och övriga skulle äga och driva TPB, vilket de själva förnekar. Enligt Sundholm och övriga har TPB överlåtits till ett bolag på Seychellerna.

För att övertyga domstolen om att det verkligen är Sunde, Neij och Swartholm Warg som alltjämt driver sajten har Brein gett in och åberopat en kreditrapport avseende det aktuella bolaget.

Mycket talar dock för att kreditrapporten är en förfalskning. Sunde redovisar på sin blogg ett antal omständigheter som starkt talar för att handlingen är förfalskad, Här.

Jag är benägen att hålla med Sunde, mycket talar för att det handlar om en förfalskning. Bolaget ifråga är registrerat i ett s.k. skatteparadis och utgör ett exempt-bolag. Jag har många gånger i min yrkesverksamhet kommit i kontakt med sådana bolag. De har alla en sak gemensamt och det är att det aldrig genom en enkel kreditupplysning går att spåra de verkliga företrädarna bakom bolaget. Istället användes s.k nominees som en front för att dölja de verkliga företrädarna. Likväl utpekar den av Brein åberopade kreditrapporten Fredrik Neij som både manager och director. Jag bedömder det utifrån min erfarenhet som helt osannolikt att något sådant skulle kunna ske och blir en rimlig slutsats därför att handlingen är en förfalskning.

Nå, kan Sunde & Co nu luta sig tillbaka i trygg förvissning om att de inte kan hållas ansvariga för driften av TPB? Nej, knappast! Enligt svensk rättspraxis skulle de ha att styrka vem som verkligen äger och driver det bolag som påstås ha förvärvat TPB. Detta eftersom bolaget är registrerat i ett skatteparadis där det saknas insynsmöjligheter. Jag skulle tro att praxis i holland ser ungefär likadan ut i denna fråga.

Sålunda torde Sunde & Co bli tvungna att redovisa vem eller vilka företrädare för köparbolaget som de förhandlade med i samband med den påstådda överlåtelsen av TPB. Gör de inte detta lär de torska i alla fall, oavsett om den av Brein åberopade handlingen är förfalskad eller inte.

Man kan dock allmänt förundras över att Brein inte tycks dra sig för att åberopa falska handlingar i en domstolsförhandling. Att detta sker är riktigt allvarligt. Jag vill minnas att bevisning som har sitt ursprung från Brein har åberopats även i den svenska TPB-rättegången. Om så är fallet bör denna bevisning och dess tillförlitlighet bli föremål för särskild uppmärksamhet, kanske framförallt från försvararna.

EDIT: Sunder har gjort en uppdatering med ytterligare intressanta fakta.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 8 oktober 2009

Telekomdirektivet -Ny turer

Minsterrådet har som väntat motsatt sig EU parlamentets krav på att en avstängning från internet skall föregås av domstolsprövning, dvs den s.k. 138'an. Varför ministerrådet anser att det är så viktigt att enskilda stater godtyckligt skall få stänga av personer från internet framgår inte, men under alla förhållanden går förhandlingarna med parlamentet nu in i sin 3'e fas.

En förlikningslösning skall nu förhandlas fram mellan parterna. Ministerrådet har redan presenterat ett kompromissförslag. Innbörden av förslaget är dock hemligt. Christian Engström ingår i den förhandlingsgrupp som representerar parlamentet. Han vill bl.a. häva den hemligstämpel som hindrar oss väljare att ta del av och utvärdera ministerrådet förslag. Heder åt Engström för att han vill upphäva hemlighetsmakeriet inom EU!

Frågan hemligstämpeln skall tas upp på näste möte i ministerrådet. HAX konstaterar att det är ett utmärkt tillfälle för det svenska ordförandskapet att här slå vakt om den s.k. svenska öppenheten.

Enligt de uppgifter som har läckt ut anser Ministerrådet att 138'an går för långt och att en sådan reglering skulle innebära att EU överträder sina befogenheter. Karl Sigfrid kommenterar detta på följande sätt:

Det är både legitimt och bra att medlemsstaterna är på sin vakt när de anser att att EU är på väg att gå utöver vad fördragen tillåter. Men varför skulle det vara otillåtet att på förhand kräva en domstolsprövning för avstängning från nätet medan det är tillåtet att kräva prövning i efterhand? Det måste ministerrådet kunna förklara.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Retroaktivt låneförbud som kränker EG-rätten

I Sverige har det sedan lång tid varit förbjudet för ägare, styrelseledamöter och anhöriga till dessa att låna pengar från aktiebolag. Förbudet är dels straffsanktionerat genom bestämmelser i aktiebolagslagen, dels sanktionerat genom skatterättsliga regler som medför att lånet beskattas som lön hos låntagaren.

I många andra länder inom EU finns dock inte motsvarande regler. Detta har gjort det attraktivt att äga svenska bolag genom utländska s.k. holdingbolag. Upplägget har gjort det möjligt för den fysiske ägaren att låna pengar från det utländska bolaget utan att drabbas av de svenska sanktionerna, främst beskattningskonsekvenserna.

Förfarandet har ansetts förenligt med den fria etableringsrätt som skall råda inom EU samt flera domar från EG-domstolen. Här kan bla nämnas den s.k. Centros-domen (C-212/97). I denna dom betonade Domstolen att bolag måste kunna dra nytta av mer förmånliga associationsrättsliga regler i andra medlemsstater och att sålunda nationella lagar som inskränker dessa rättigheter inte får förekomma.

Likväl har regeringen nu lagt en proposition som skall leda till ny lagstiftning där lån från utländska bolag skall drabbas av samma sanktioner som lån tagna från svenska aktiebolag. Propositionen saknar all egentlig analys av huruvida lagförslaget överensstämmer med EG-rätten och EG-domstolens praxis enligt nyss ovan. Lagen är tänkt att träda i kraft den 1 januari 2010, men skall gälla retroaktivt från den 13 februari 2009.

Flera remissinstanser har kritiserat denna bristande analys som uppenbart kommer i konflikt med etableringsrätten och andra nationers lagar inom associations- och skatterätten. Propositionens lagförslag syftar nämligen till att hindra upptagandet av lån från utländska bolag och utvidgar därmed det associations- och skatterättsliga förbudet i svensk lagstiftning till att omfatta även utländska bolag. Detta synsätt har redan underkänts i bl.a. den ovan nämnda Centros-domen.

Det känns märkligt, men inte särskilt förvånande, att regeringen även på associations- och skatterättens område öppet kränker Sveriges internationella åtaganden. Motsvarande hållningssätt har ju dock i flera fall gällt då integritetskränkande lagar har skapats. Så snart Storebrors intressesfär upplevs vara hotat tycks regering och riksdag vara beredda att strunta i avtal och konventioner som har ingåtts, må det handla om Europakonventionen eller - som nu - EG-rätten. När lagstiftaren struntar i gällande rätt kan man fråga sig varför vi vanliga människor skall behöva bry oss om lagar och förordningar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 2 oktober 2009

FRA 2.0

Ingen har väl missat att rikdagen åter skall ha en omröstning i FRA-frågan.

Falkvinge uppmärksammar att oppositionen har lagt fram en motion med yrkandet att FRA-lagen skall rivas upp. Det låter ju bra men vad innebär detta yrkande?

Mona Sahlin säger att oppositionen vill riva upp och göra rätt, vilket skulle innebära att den nya lagen ersätts med en annan. Däremot är hon väldigt förtegen om hur den nya lagen kommer att se ut. Vi bör ju också hålla i minnet att den nuvarande lagen i grunden är en produkt som arbetades fram under tiden sossarna satt vid rodret.

Mina förhoppningar om att oppositionens version av FRA-lagen skulle ta större hänsyn till integritetsfrågorna är tyvärr inte särskilt stora. Tvärtom är det ju sossarna med Bodström i spetsen som har drivit fram flertalet av de integritetskränkande lagar vi tvingas leva med idag. Och Bodström har inte heller visat någon ånger. Tvärtom trycker han på för att påskynda införandet av datalagringsdirektivet.

Självklart handlar detta om strategi inför det snart stundande valet. Bättre att låta den sittande regeringen få ta ansvar för sossarnas idéer än att själv behöva bära detta ansvar i nästa mandatperiod. Jag finner ingen anledning tro att sossarna skulle kommer att stå för en bättre FRA-lag än den nuvarande. Kanske har jag fel, men vi borde avkräva oppositionen besked om exakt vilka förändringar som skall införas i deras version av FRA-lagen. Det vore rimligt att dessa besked lämnas i god tid före valet.