Norge och Breivik

Från utlandet har jag tagit del av de tragiska händelser som drabbat våra grannar i Norge. Händelsens omfattning och den tragedi som har drabbat ett stort antal familjer är närmast omöjlig att ta till sig.

Som vanligt har dock media varit snabba att dra slutsatser. Gärningsmannen har kallats ensam galning och kopplingar till högerextremism har tagits som självklara. Men i vilken miljö är det egentligen som har kunnat skapa ett monster som Breivik? Är det verkligen högerextrema partier eller är det de kanske så att även etablerade partier kan ha ett ansvar?

I såväl Danmark som Norge har de etablerade partierna ganska oblygt flörtat med främlingsfientliga krafter. Men det finns en skillnad. När Danmarks högerinriktade regering föreslog ökade gränskontroller mot bl.a. Sverige så möttes förslaget av omfattande kritik och en expertgrupp från EU inledde en granskning.

När den Socialdemokratiska regeringen i Norge gjorde i princip samma sak - med den nu hyllade Stoltenberg i spetsen - var tystnaden dock tystnaden närmast total. De norska socialdemokraternas motiv för att införa gränskontrollen känns igen från mer högerextrema partier. Antalet asylsökande skall minskas efter invandrarna är lata och de kostar för mycket, vilket riskerar pensioner och välfärd är argumenten från socialdemokratin. I den av Socialdemokraterna beställda utredningen Velferd og migrasjon konstateras att invandringen av lågkompetenta personer måste regleras. Och reglering sker sålunda genom gränskontroller och låsning av Norges gränser .

När sålunda den Socialdemokratiska regeringen själv offentligt sprider åsikter om att invandringen enbart innebär ekonomiska belastningar som hotar norrmännens välfärd, är det då konstigt att extremister som Breivik skapas? Skillnaden mellan Breiviks och den norska regeringens åsikter är nog inte så stora som man kanske skulle kunna tro. Skillnaden ligger främst i de avskyvärda handlingar som Breivik utförde.

När Aftonbladets drev går

All minns vi väl förra sommarens bottennapp då Aftonbladet pekade ut Littorin som en sexköpare. Uppgifterna kunde aldrig beläggas och Aftonbladets redan tveksamma journalistiska heder blev än mer befläckad.

Nu har det gått ett år och tydligen är det dags att hämnas på Littorin för Aftonbladets journalistiska misslyckande. Och vissa mindre nogräknade Socialdemokrater hänger villigt på i drevet.

Vad är det då Littorin ska ha gjort. Jo, sexchattat. Ve och hu vad omoraliskt. Två vuxna människor som utbyter sexuella fantasier via nätet. Hemska tanke. Men Littorin är inte längre minister, han är inte en offentlig person men tydligen skall det ändå sparkas på den som redan ligger. Sannolikt med det politiska syftet att ge regeringen en vänsterkänga.

Det dessa moraliskt indignerade sossar tycks glömma är att deras egen partiledare Juholt också sökte kontakt via nätet. Och enligt egen uppgift fick han 800 svar, något som i och för sig många har betvivlat. Med tanke på att Aftonbladet nu påstår att Littorin genom sitt chattande exponerade sig för utpressare och kriminella, hur utsatt var då inte Juholt? Och det faktum att han lierade sig med en kvinna som senare dömdes för bedrägeri måste väl enligt Aftonbladets egen retorik innebära att Juholt har lierat sig med kriminella?

Jag mår illa av hur smutsig den journalistiska och politiska retoriken har blivit. I ett otal inlägg har jag kritiserat Alliansen för dess avskaffande av grundläggande fri- och rättigheter. Jag kan bara konstatera att det inte ser ut att bli bättre om de rödgröna skulle ta över regeringsmakten i nästa val. För mig blir valet därför enkelt. Jag väljer att ställa mig över det politiska käbblet och istället rösta PP.

Riksdagen bryter mot egen lag

Nu har cookie-lagen trätt ikraft.

Men tydligen bryter den lagstiftande församlingen mot sin egen lag, vilket jag uppfattar som lite humoristiskt.

Vådan av att att dra för snabba slutsatser

När nyheten om våldtäktsanklagelserna mot IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn kablades ut över världen var många feminister och även företrädare för Svenska kyrkan snabba att klistra på honom epitet "gubbslem" och representant för den patriarkala maktordningen.

Nu ser det dock ut som att hela saken håller på att kollapsa. Det visar sig nämligen att kvinnan upprepade gånger har ljugit för utredarna som därför har tappat tilltron till hennes berättelse.

Utredningen har visat att kvinnan har kopplingar till kriminalitet och penningtvätt samt att hon i ett telefonsamtal med en häktad man har diskuterad fördelarna med att driva anklagelserna mot DSK.

Om det nu - som det framstår - visar sig att kvinnan har ljugit om våldtäkten skall man betänka att DSK har fått avträda sin position som IMF-chef, han är inte längre aktuell som presidentkandidat i Frankrike och han har suttit frihetsberövad samt fått utstå smädelser i media över hela världen. Ja, man kan nog säga att hans karriär är över. Vilken bestraffning av kvinnan kommer nu feministerna och övriga belackare utkräva? Min gissning är att inga sådana krav kommer trots att en människas liv kan ha ödelagts genom en lögn baserad på girighet och snödd vinning.

Att populisterna är snara att lyssna på unga kvinnors anklagelser mot äldre vita män minns vis från Billy Butt-rättegången. I domen mot Butt skrev en domare till och med att han inte kunde tro att en ung kvinna skulle vilja ha samlag med en man med Butts utseende. Domaren glömde dock att det finns alltför många kvinnor som är högst villiga att ha sex med även fula män mot pengar, berömmelse eller skivkontrakt. Vissa hävdar att Butt blev offer för rasism och fördomar. Även förre justitierådet och Högsta domstolens ordförande Johan Munck har uttryckt tvivel kring domen mot Butt.

Kan det vara så att DSK blev offer för samma fördomar som ledde till att Butt fick avtjäna ett mångårigt fängelsestraff. Ja, mycket ser ut att tala för det.

Vad detta lär oss är hur farliga de ideligen återkommande kraven på samlagskontrakt och omkastad bevisbörda är. Kvinnor är inte bättre än män, kvinnor ljuger precis som män och detta kan förekomma även när kvinnan påstår sig vara våldtagen. Många motiv finns för sådana lögner. Enligt forskningen kan det handla om sådana simpla motiv som hämnd eller pengar eller att man vill dölja en otrohet inför familj eller make.

Läs också Anna Helena Rudberg