tag:blogger.com,1999:blog-5272266614744636513.post8171917466342028424..comments2023-06-29T02:14:39.422-07:00Comments on JURISTENS FUNDERINGAR: FAIR TRIAL - INGET FÖR STATEN DEL 2Juristenhttp://www.blogger.com/profile/07244662464037098526noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-5272266614744636513.post-33201036830901415262011-12-07T11:08:11.223-08:002011-12-07T11:08:11.223-08:00Anders; Du har rätt i att det finns en väsentligt ...Anders; Du har rätt i att det finns en väsentligt skillnad mellan brotts- och bevisprovokation. Men de fall jag har beskrivit har en gemensam nämnare. Det är att polisen genom sitt agerande har kränkt en misstänkts minimirättigheter enligt Artikel 6 EKMR. I det ena fallet medförde överträdelsen att åtalet ogillades, i det andra att bevisningen tilläts. Detta trots att kränkningen i grunden var likvärdig och att poliserna i båda fallen hade begått brott. Hur långt är vi beredda att sträcka oss för att få en person dömd? Tydligen kan brottslighet från polisen accepteras. Är det först vid tortyr som vi sätter stopp? Och i så fall: Gäller detta alla nationer? USA har ju som bekant använt tortyr som förhörsmetod i modern tid.Juristenhttps://www.blogger.com/profile/07244662464037098526noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5272266614744636513.post-66379977362827215982011-12-06T18:07:03.752-08:002011-12-06T18:07:03.752-08:00Jag anser att det finns väsentliga skillnader mell...Jag anser att det finns väsentliga skillnader mellan <em>bevisprovokation</em> och <em>brottsprovokation</em>, detta redan utan att studera rättspraxis i frågan. Min undran i den förra tråden handlade i praktiken om <em>bevisprovokation</em>, även om jag formulerade den klumpigt och talade om "polismän som begått brott i utredningsarbetet".<br /><br />Låt mig förtydliga: Jag ifrågasätter fortfarande att någon friats för <em>ett brott denne sakligt sett begått</em>, av den orsaken att polisen begått brott vid <em>utredningen av det ursprungliga brottet</em>. Det normala är nämligen att olika gärningar begångna av olika personer utreds och döms oberoende av varandra; en inbrottstjuv får inte sitt straff lindrat därför att husägaren i flera år underlåtit att betala TV-avgift för den TV som tjuven stal. På samma sätt får inte en mordåtalad strafflindring för att utredarna inför kvällspasset har snattat fikabröd i en närbutik.<br /><br />Bevisprovokation är ett visst inslag i en brottsutredning som inte är uttryckligen olaglig i sig, men som <em>kan</em> vara brottslig beroende på hur den har gått till. Ett exempel är det fall som vi nyss diskuterade; när kan bevisprovokationen befinnas vara <em>olaga hot</em> eller <em>olaga tvång</em>?<br /><br /><em>Brottsprovokation</em> är i det sammanhanget något helt annat. Det handlar inte om att polisen begår en brottslig handling som ett led i utredningen av ett <em>tidigare</em> brott, utan om att polisen närmast agerar <em>anstiftare</em> av ett <em>nytt</em> brott som de sedan <em>avser</em> att utreda. Att de själva medverkar till detta brott innebär förstås att den "misstänktes" eget ansvar för det brottet kan ifrågasättas, och det påverkar inte enbart förutsättningarna för en rättvis rättegång, utan själva sakförhållandena i målet. Då har man antagligen glömt bort det <em>ursprungliga</em> brott som man <em>egentligen</em> ville sätta dit den misstänkte för, men inte lyckades med i brist på bevis.<br /><br /><em>Bevisprovokation</em> ändrar <em>inte</em> på sakförhållandena rörande ett redan begånget brott, utan påverkar <em>endast</em> utredningen av detsamma (och därmed den misstänktes rättssäkerhet). Ett bevis framprovocerat (eller på annat sätt inhämtat) med olagliga medel kan likväl vara användbart i utredningen av ett ej framprovocerat brott.<br /><br />I alla dina exempel på <em>bevisprovokation</em> verkar domstolen ha gått på linjen att bevisen kunnat användas, trots att de i princip inte fått inhämtas till att börja med. Jag delar din uppfattning att detta är problematiskt. Samtidigt är jag skeptisk till en alltför långt dragen <em>formell</em> bevisprövning som den i USA; klarar vårt allmänna rättsmedvetande av att fria en i praktiken överbevisad mördare av det skälet att den avgörande bevisningen framkommit vid en husrannsakan som efteråt befunnits olaglig?<br /><br />Sedan förutsätter jag att det endast är brott begånget av <em>polisen</em> som skulle kunna ogiltigförklara ett bevis. Om prövningen utsträcks till att gälla även <em>enskilda</em> som bidragit med bevis eller vittnesmål, då skulle konsekvenserna bli oöverblickbara, med exempelvis fotografier som underkänns därför att de varit tagna på förbjudet område eller kameran varit stulen.<br /><br />Den yttersta konsekvensen skulle vara att en myndig person förklaras oförmögen att vittna i domstol av det skälet att han föddes sedan hans mor utsatts för en våldtäkt, och alla hans vittnesmål därför är resultatet av ett brott... :-(<br /><br />Eller för att uttrycka mig kort: Ja, brottsprovokation utgör en sorts olovlig bevisanskaffning. Men all olovlig bevisanskaffning är inte brottsprovokation, och skall därför inte konsekvent dömas som sådan.Anders Anderssonhttp://www.pdcs.org/andersa/noreply@blogger.com