Samtyckesrekvisitet har åter dammats av

Eva och Christian Diesen väcker på nytt liv i den populistiska debatten kring våldtäkt och det s.k. samtyckesrekvisitet:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/forskare-kraver-ny-sexbrottslag-1.860121

Diesen- duon hävdar att antalet våldtäktsanmälningar stadigt ökar, men inte antalet åtal. Självändamålet med att införa samtyckesrekvisitet skulle alltså vara att öka antalet åtal och fällande domar. Som ett argument för att föra in ett samtyckesrekvisit anför Eva Diesen följande: "Om lagen bygger på samtyckesrekvisit krävs inga bevis på våld eller hot, utan flyttar över fokus till killen så att han visar att han har gjort något för att vara säker på att hon ville". Diesen-duon argumenterar sålunda uppenbart för en omkastad bevisbörda, dvs den åtalade skall bevisa att han hade erforderligt samtycke. Däremot underlåter duon nogsamt att tala om hur en sådan omkastad bevisbörda skulle kunna antas överensstämma med Artikel 6 Europakonventionen, som garanterar att var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till
dess hans skuld lagligen fastställts.

Men att Sverige bryter mot folkrättsliga konventioner kanske inte är något som bekymrar Diesen-duon?! Vi minns ju att Christian Diesen en gång ansåg att obucenterna i Da Costa-målet inte borde har rätt till försvarare. Rättssäkerhetsfrågor är uppenbart inget som denne pajas till professor så ofta funderar över.

I duons kritik mot rådande sexualbrotts-lagstiftning blottar de även sin okunnighet när de skriver följande: "– Våldtäktslagstiftningen är inte utformad efter unga tjejers verklighet. Polisförhören är fokuserade på offrens handlande, ”vad gjorde du för att han skulle förstå att du inte ville?”, i stället för att inrikta sig på killen, vad gjorde han för att förstå att hon inte ville?"

Erfarenheterna från länder som tillämpar ett samtyckesrekvisit - dock utan att ha kastat om bevisbördan - är nämligen att ett samtyckesrekvisit medför ett än större fokus på det förmodade offret. Jag finner skäl att påminna om vad som skrevs i Proposition 2004/05:45: "Kommittén redogör för engelsk rätt, som innehåller en bestämmelse om våldtäkt som baseras på bristande samtycke. Kommittén konstateraratt statistiken vad gäller polisanmälningar och åtal som avser misstanke om våldtäkt inte är bättre än i Sverige. Enligt kommittén ger det engelska exemplet också stöd för farhågor om de följder en reglering baserad endast på bristande samtycke kan få, nämligen den att offret hamnar i centrumför brottsutredningen."

I anslutning härtill uttalade Lagrådet följande:

"Enligt Lagrådet är det uppenbart att det i praktiken ofta måste uppstå
stora svårigheter att avgöra om en sexuell handling har genomförts i strid
mot den ena partens vilja i fall då det inte påstås ha förekommit något
mått av våld eller hot. Det finns också, menar Lagrådet, en klar risk för
Prop. 2004/05:45 att utredningen i sådana fall i stor utsträckning kommer att koncentreras på det påstådda offrets beteende i anslutning till den aktuella gärningen."

I sammanhanget bör också Högsta domstolens uttalande i NJA 1988 s. 40 lyftas fram:

"I frågan om det skett under sådana förhållanden som grundar ansvar för våldtäkt är att beakta, att lagstiftningen om sexualbrott bygger på att önskemål av en kvinna om att inte ha samlag ovillkorligen skall respekteras i varje situation (NJA II 1984 s 145). Det krävs inte ett fysiskt motstånd om kvinnan på annat sätt gör klart att hon motsätter sig mannens önskan eller avsikt."

Mot denna bakgrund blir det tämligen uppenbart att det enda sättet att tillmötesgå Diesen-duon vore en omkastning av bevisbördan. Ett sådant krav är måhända populistiskt och gångbart i vissa feministiska kretsar, men knappast förenligt med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Diesen-duon borde gå hem, skämmas och sedan göra om läxan. Den argumentation de nu för fram genom media är enbart ytterligare ett lågvattenmärke.

Läs även andra bloggares åsikter om våldtäkt, samtycke, rättssäkerhet, diesen

Segern i Parlamentet framstår som en pyrrusseger!

Vann eller förlorade vi som värnar de grundläggande fri- och rättigheter som garanteras genom grundlagen och Europakonventionen?

Allt talar för att "segern" i EU Parlamentets omröstning om det s.k. telekompaketet bara blir en liten parantes. Förlikningsförhandlingar drogs genast igång och vi kommer med säkerhet att få se en urvattnad kompromiss som på intet sätt garanterar integritet och yttrandefrihet.

Men det är också lite oroande om en kompromiss kring ändringsförslag 138 inte kan nås. Då kan nämligen även de positiva delarna i telekompaketet gällande konsumentskydd m.m. falla. I SvD påstås till och med att frågan om staters rätt att stänga av personer från internet också skulle komma att bli helt oreglerad. Detta håller jag dock inte med om eftersom Europakonventionen med största sannolikhet måste förstås på så sätt, att godtyckliga avstängningar utan föregående rättslig prövning är otillåtet.

Det är dessutom verkligen tråkigt att behöva konstatera att de Moderata parlamentarikerna Gunnar Hökmark, Charlotte Cederschiöld och Anna Ibrisagic medverkade till att rösta ner ändringsförslag 166. Vilka motiv kan dessa moderater ha för att vilja krossa demokratiska rättigheter?

Läs även andra bloggares åsikter om telekompaketet, 138, 166, övervakningssamhället

Dax för civil olydnad i kampen mot övervakningssamhället

I rask takt genomdrivs nu än det ena, än det andra integritetskränkande direktivet som svensk lag. I flera fall torde lagarna strida mot sveriges åtaganden enligt Europakonventionen och mot svensk grundlag.

Det framstår som uppenbart att våra folkvalda representanter struntar i dessa rättskällor och i den folkliga opinionen. De demokratiska strukturerna tycks ha rasat samman och istället ersatts med en gränslös ambition att tillfredsställa upphovsrättsindustrins ekonomiska intressen. Eftersom inga andra medel tycks kvarstå måste civil olydnad enligt icke vålds-principen anses berättigat som motmedel för oss som vill försvara demokratin och rättssamhället.

Ett bra sätt att bedriva civil olydnad vore att dränka domstolarna i stämningsansökningar med yrkanden om skadestånd från staten för brott mot Europakonventionen. Om man håller yrkandet under ett halvt basbelopp blir kostnadsrisken synnerligen begränsad. Om vi kunde överlasta domstolarna - som redan är hårt arbetstyngda - torde effekterna inte låta vänta på sig. Kraven på lagändringar skulle inom kort höras från de inre juristkretsarna, vilket kan förväntas ge positiva effekter.

I artikel 13 Europakonventionen finns en bestämmelse som tillförsäkrar var och en, vars i konventionen angivna fri- och rättigheter kränkts, rätt till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet och detta även om kränkningen förövats av någon under utövning av offentlig myndighet.

I linje härmed har Högsta domstolen bl.a. i NJA 2005 s. 462 uttalat att staten skall kunna förpliktas utge ersättning för konventionskränkningar även att uttryckligt lagstöd saknas. Ersättning kan utgå för visad ekonomisk skada, men även för s.k. ideell skada utan samband med en faktisk ekonomisk förlust.

Inom kort förväntas regeringen lägga en proposition om att införa datalagringsdirektivet som svensk lag. En sådan lag torde - som jag har avhandlat i ett tidigare inlägg - komma att strida mot Artikel 8 Europakonventionen samt den s.k. proportionalitetsprincipen. Lagstiftningen kommer att beröra varje person som är bosatt inom Sverige och blir därför samtliga dessa personer berättigade att föra en skadeståndstalan mot staten enligt de principer som i övrigt har fastlagts av Högsta domstolen i rättsfallet nyss ovan.

Så snart lagen har tagits i riksdagen återkommer jag med ett utkast till stämningsansökan som mer än gärna får kopieras och användas av var och en som känner sig manad att bekämpa den gryende polisstaten.

Läs även andra bloggares åsikter om datalagringsdirektivet, ipred, telekomdiriektivet, polisstat, övervakningssamhället

Relationsvåld - Sanning och myter

Den politiskt korrekta uppfattningen i dagens Sverige är att män är förövare och kvinnor offer. Men hur sann är denna bild egentligen?

På många håll i världen har forskningen entydigt kommit fram till att kvinnor utövar våld inom parrellationer i lika hög grad som män. Ändå är det endast "Mäns våld.." som vi hör talas om i den politiska debatten. Mörkertalet när det gäller kvinnliga förövare är oändligt. Det förstår man om man läser artikelsamlingen i bifogad länk:

http://www.yakida.se/story60.html

[Tack till yakida.se]

Okunskapen om kvinnligt våld samt att kvinnor inte sällan kan använda sig av polisanmälningar som ett vapen för att hämnas, få uppmärksamhet eller av andra skäl är grundlös inom såväl media, polis och åklagarväsendet samt domstolsväsendet. Kunskapen finns enkelt tillgänglig via google men ändå verkar ansvariga tjänstemän och journalister ovilliga att ta till sig den kunskap och vetenskap som finns. Varför?

Jag brukar med intresse följa Katarina Folmer's och Ingrid Carlqvist's kunniga och informativa bloggar där de lyfter fram den snedvinkling och rättsosäkerhet som ofta drabbar män. De förtjänar heder för att de vågar och orkar att kämpa i motvind.

När ni har läst igenom länken ovan rekommenderas - om intresse finns - även boken "The Psychology of Female Violence" av Anna Motz. Här lite godis från en recension av boken:

"Why does society deny the fact of female violence?"

"Other major topics include:

* Women who sexually and physically abuse children
* Infanticide
* Fabricated and induced illness
* Self Harm"

Om man orkar sätta sig in i ämnet blir det ganska snart uppenbart att bilden av mannen som förövare och kvinnan som offer inte är fullt så svar och vit som den ofta utmålas i media. Snedvinklingen i debatten utgör ytterst en rättssäkerhetsfråga. Hur många fler oskyldiga män skall dömas till fängelse och hur många skyldiga förövare skall vi acceptera slipper undan innan debatten kan hyfsas?

Läs även andra bloggares åsikter om Relationsvåld, rättssäkerhet, feminism

Maila näringsdepartementet om telekompaketet

Kriget mot internet och yttrandefriheten fortsätter. Idag förväntas nämligen EU att rösta igenom det s.k. telekompaketet.

Bloggen Opassande har på ett utmärkt sätt uppmanat alla och envar att idag maila till näringsdepartementet för att ge till känna missnöjet med detta integritetskränkande direktiv som endast hör hemma i en totalitär polisstat. Jag tar mig friheten att länka till Opassande:

http://opassande.se/index.php/2009/05/04/maila-naringsdepartementet-om-telekompaketet-idag/

Här är vidare den aktuella e-postadressen till näringsdepartementet så kopiera, klistra in och ge din åsikt till känna:

telekompaketet@enterprise.ministry.se

Läs även andra bloggares åsikter om telekompaketet, kontrollsamhället, yttrandefrihet

CUF vill legalisera prostitution

Centerns ungdomsförbund har förklarat att de vill legalisera prostitution, eller mera korrekt - tillåta sexköp eftersom prostitutionen i sig inte är förbjuden.

http://aftonbladet.se/nyheter/article5058111.ab

Ser man till den opionsundersökning som Aftonbladet genomför i den länkade artikeln så kan man få uppfattningen att CUF har folkligt stöd för sitt förslag. Närmare 70% av de som har röstat anser nämligen att sexköp skall tillåts.

Argumentet som CUF för fram för sitt förslag bygger bl.a. på Socialstyrelsens rapport "Kännedom om prostitution" från 2007. Av denna rapport framgår att det är tveksamt om den svenska sexköpslagen har minskat prostitutionen samt att däremot finns det tendenser som tyder på att s.k. trafficking har ökat efter att lagen infördes.

http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2007/9843/2007-131-48.htm

Själv är jag synnerligen kluven i denna fråga.

Å ena sidan förespråkar jag individens rätt att bestämma över sin egen kropp. Vill en man eller kvinna sälja sex så kan jag anse att det bör vara tillåtet utan att lagstiftaren lägger sig i. Motsvarande uppfattning uttrycks av organisationen SANS - Sexsäljares och Allierades Nätverk i Sverige:

http://www.sans.nu/sans_swe.htm

SANS hävdar att sexköpslagen saknar effekt och att den snarare ökar de prostituerades utsatthet samt att risken för att brottslighet kopplas till prostitutionen.

Själv är jag dock inte säker på att en legalisering skulle förbättra situationen för de prostituerade eller att en legalisering skulle minska förekomsten av prostitution och trafficking.

I Holland legaliserades år 2000 sexköp efter ivrigt påhejande av feminister [faktiskt]. Och under 80- och 90-talen legaliserade prostitution och bordellverksamhet i Australien. Några direkt positiva effekter för sexarbetarna av dessa försök har jag dock inte kunnat spåra. Tvärtom finns det tecken på att legaliseringen inte har förbättrat något, utan att situationen tvärtom kan ha förvärrats:

http://sisyphe.org/spip.php?article697

Jag är också tveksam till om samhället alltid skall ge efter endast av det skälet att en lag inte omgående får förväntad effekt. I Sverige har vi sedan lång tid bestraffat även eget innehav och bruk av narkotika. Likväl är det fortfarande många som brukar narkotika. Jag är inte övertygad om att samhället av detta skäl borde legalisera eget narkotikabruk, trots att även detta i grunden handlar om rätten att bestämma över sin egen kropp. Det finns företeelser i samhället som inte bör åtnjuta lagstiftningens acceptens. Kanske är prostitution på samma sätt som eget narkotikabruk en sådan företeelse?!

Knuff

Läs även andra bloggares åsikter om prostitution, sex, trafficking, lagstiftning

Snart är telekompaketet här

Den 5 maj röstar EU-parlamentet om Telekompaketet. Ministerrådet tar ställning den 12 juni. Detta är ännu ett direktiv som syftar till att begränsa det fria ordet på internet.

Bakgrunden är att de branscher som är starkt beroende av upphovsrätten, exempelvis film och musik, bedriver intensiv lobbying för att få en hårdare lagstiftning mot piratkopiering i EU.

För att ytterligare tillspetsa situationen, har Frankrike samtidigt förberett egna lagar mot fildelning som skulle ge möjlighet att stänga av användare från internet. Franska EU-parlamentariker har lagt förslag som skulle ge öppningar för en sådan politik även i unionens lagstiftning. Som jag har meddelat i ett tidigare inlägg förbereds härutöver i Italien en lagstiftning som syftar till att ge politiker rätt att stänga av bloggar med "opassande innehåll". Precis som i Frankrike är tanken att avstängingen skall ske helt utan obekväm inblandning av domstolar och annat trams som tydligen inte hör hemma i ett rättssamhälle.

Telekomdirektivet kommer att lägga ett ansvar på operatörerna att leka privatpoliser. För att kunna leva upp till detta ansvar måste operatörerna övervaka allt vi gör på nätet. I vart fall har ingen hittills kunnat övertyga mig om motsatsen. Hur skulle annars operatörerna kunna förväntas leva upp till sin nyvunna roll som privatpoliser?

Vår tid börjar allt mer likna ett eko av 1950-talet. Då anade man en kommunist i varje buske, vilket bl.a. ledde till McCarthy-terrorn mot alla med förmodade vänstersympatier. Idag anar politikerna terrorister och fildelare i varje buske, vilket man tar som ursäkt för att helt avskaffa demokratiska värden.

McCarthy slutade sina dagar som ensam och alkoholiserad. Historien hade fördömt honom redan i hans egen livstid. Man kan hysa förhoppningen att samma öde skall drabba Sarkozy och de svenska politiker som springer i hans och upphovsrättsindustrins strama koppel.

Visa ditt missnöje med de etablerade partiernas passivitet genom att rösta och att rösta rätt den 7 juni!

Läs även andra bloggares åsikter om telekompaketet, ipred, fildelning, demokrati