Pedofilkortet spelas gärna ut när integriteten skall avskaffas

Pedofili och övergrepp mot barn är något de flesta av oss ogillar. Detta vet lobbyister och politiker. Pedofilkortet är därför ett enkelt knep att ta till för dessa grupper i deras strävan att begränsa grundläggande fri- och rättigheter. Den som säger emot måste ju vara en presumtiv peddo, eller?

Men hur relevant är pedofilhotet? Och om det nu är relevant, utgör pedofilskräcken en tillräcklig grund för att avskaffa individens rätt till ett privatliv?

Om skall tro på en rapport från FN så skulle problemet med barnporr på nätet vara gigantiskt. Detta är en uppgift som återkommer till och från. Själv har jag dock nästan aldrig stött på några bilder som skulle kunna klassas som barnporr. Detta verkar märkligt om problemet är så gigantiskt.

Eftersom jag själv aldrig trillar över barnporr får jag ibland för mig att pedofilkortet är ett säkert sätt för politikerna att genomföra lagar som på olika sätt kränker vårt privatliv.

I Storbritannien har man exempelvis nyligen infört en massregistreringlag som kan användas för att bötfälla idrottsorganisationer som låter barnens föräldrar skjutsa sina barn till och från matcher. Boten kan klick in om föräldern inte har låtit registrera sig i ett statligt register. Registret förväntas omfatta miljontals vanliga människor och pedofilkortet används för att motivera denna massregistrering. I Sverige anser Datainspektionen att lagen är omotiverad och oproportionerlig, men ändå införs flera lagar med hjälp av pedofilkortet.

Den som vill bekämpa storerbrorssamhället måste våga frågasätta pedofilkortet och ha modet att bli utpekad som pedofilkramare. Jag tar härmed den risken. Pedofili är otäckt med aldrig ett tillräckligt skäl för att avskaffa individens rätt till ett privatliv.

Dennis Josefsson har läst rapporten som låg till grund för den uppmärksammade rapporten från FN att internet skulle översämmas av pedofiler och barnporr. Slutsatsen blir att rapporten är nonsens och den slutar - inte helt oväntat - med en önskan om ökad övervakning på nätet. Övervakningshetsarna tycks inte dra sig för något, att använda utsatta barn för att nå politiska syften måste betraktas som ren cynism.

Läs även andra bloggares åsikter om storebror, övervakningssamhället, massövervakning

Yttrandefrihetens gränser diskuteras i riksdagen

Filmen Bananas har föranlett en debatt i riksdagen om yttrandefrihetens gränser.

Man skulle kunna tro att banföretaget Dole har fått inspiration från upphovsrättsindustrin. För på samma sätt som sina kusiner i film- och musikbranschen försöker Dole tysta misshaglig kritik genom att använda sig av rättsväsendet.

Riksdagsledamoten Mats Johansson [M] uttrycker följande farhågor:

Det centrala är att Dole har lämnat in en stämning mot en enskild svensk filmare och detta ställer oss inför en rad frågor. Vad händer om filminstitutet, som är medfinansiär till filmen, visar den eller om SVT sänder den? Ska Dole stämma dem också? Vi lever i en mer global värld, vad händer då med den svenska ytttrandefriheten?

Men vänta nu....I Sverige har ju en domstol just tvingat en internetleverantör att släcka ner TPB med all den lagliga och olagliga information som finns tillgänglig via denna webbsida. När skall detta faktum läggas till grund för en debatt i riksdagen? Är inte Black Internets eventuella ansvar lika avlägset som filminstiutets och SVT:s eventuella ansvar om de visar filmen Dole? Var går gränsen för våra fri- och rättigheter? Skall gränsen dras efter principen "det är skillnad på folk och folk"?

Läs även andra bloggares åsikter om yttrandefrihet, piratebay, övervakningssamhället,

Inför TPB-rättegången - Del 2

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg med min analys inför den fortsatta TPB-förhandlingen. Inlägget föranledde en intressant diskussion som jag därefter har fortsatt med en av de tilltalades försvarare.

I diskussionen med försvararen framhöll jag att det för straffansvar borde krävas att åklagaren kan visa att de tilltalade hade ett rimligt handlingsalternativ, dvs att de hade kunnat stoppa den olagliga fildelningen. Jag fick inte gehör för denna åsikt och skrev därför det mail som ni återfinner nedan. Jag har sedan stämt av min åsikt med flera erfarna advokater i min omgivning som har delat min uppfattning. Nu frågar jag vad ni läsare anser om argumentationslinjen. Särskilt ber jag invändningar i de mer tekniska frågorna, dvs möjligheten att granska och filtrera bort torrentfiler som pekar på olagligt material:

"Jag återkommer till vår diskussion avseende främst uppsåtsbedömningen.

Tingsrätten konstaterar att de objektiva rekvisiten förvisso måste ha
subjektiv täckning, men påpekar samtidigt att de tilltalades uppsåt
inte måste omfatta de specifika verken utan att det är tillräckligt
att de kände till att skyddat material förekom på webbsidan. Rättsligt
stöd för denna uppfattning finner tingsrätten i NJA 2007 s. 929.

Tingsrätten fortsätter genom att konstatera att de tilltalade måste ha
haft sådan kunskap, men att de ändå inte har vidtagit några åtgärder
för att förhindra de aktuella upphovsrättsintrången.

Det är här jag menar att det möjligen finns en lucka i tingsrättens
resonemang. Domskälen tiger nämligen om vad de tilltalade skulle ha
kunnat göra. att en fil heter Madonna innebär ju inte att den med
nödvändighet pekar på skyddat material, det kan lika gärna innehålla
bilder på familjens hund Madonna, roliga historier eller något helt
annat. Enligt de sakkunniga jag har haft kontakt med skulle det inte
varit möjligt att ens med stora ansträngningar granska de ca 2 000 000
filer som finns tillgängliga via TPB. Granskningen skulle behöva ske
manuellt eftersom det idag inte finns någon automatiserad process som
möjliggör en sådan granskning. Ponera att samtliga filer skulle ha
behövt granskas. Genomsnittlig tid för att ladda hem en torrentfil
torde väl även med god bandbredd ligga på runt 15-30 minuter. Den
manuella granskningen skulle sålunda ta mellan 30 000 000 -60 000 000
minuter i anspråk, eller 500 000 -1 000 000 timmar, eller sålunda
mellan 50 -- 100 år. Och då har vi inte ens beaktat alla de nya filer
som dagligen laddas upp. Frågan är alltså av stor vikt. Vad hade de
tilltalade kunnat göra även om man i övrigt godtar tingsrättens
argumentation? Åklagaren måste ha förklarings- och bevisbördan för att
det alls var möjligt för de tilltalade att förhindra fildelningen.

Om vi då kan vara eniga om att de tilltalade inte har kunnat förhindra
den olovliga fildelningen genom en granskning så torde endast återstå
att stänga ner TPB. Men ett sådant krav skulle dels innebära att
åtalet inriktas mot den i och för sig lagliga bittorrent-tekniken,
dels en kränkning av de rättigheter som tillkommer de
upphovsrättshavare som väljer att lagligt sprida sina verk genom TPB
(ex. Unni Drougge), dels kränka de politiska partier som sprider sina
demokratiska budskap via TPB (ex. Piratpartiet). Här står alltså
upphovsrättsindustrins intressen i konflikt med lag och
grundlagsskyddade motstående intressen. Att kräva en nedstängning
skulle därför med stor sannolikhet inte stå i rimligt proportion till
de skydda intressen som skulle kränkas. Kravet skulle uppenbart komma
i konflikt med Europakonventionen, särskilt Artikel 10, även om man
beaktar de begränsningar som är möjliga att göra genom lag.

Jag gör givetvis inte anspråk på att ha rätt, men jag kan svårligen
förstå att den föreslagna linjen skulle kunna skada de tilltalades
sak. Att pressa åklagaren till att förklara hur det skulle vara
möjligt att hindra spridningen kan till och med leda till att han
tvingas erkänna att denna möjlighet inte fanns. Var hamnar vi då
straffrättsligt?"

Läs även andra bloggares åsikter om pirate bay, hovrätten, fildelning, ipred, upphovsrättsindustrin, fra, storebror

Danowsky skall hålla tal om TPB-rättegången

Upphovsrättsindustrins försvarare nummero uno, advokaten Peter Danowsky, kommer i början av oktober att tala om TPB-rättegången inför juristklubben i Göteborg.

Jag planerar att vara där. Vilka frågor skulle ni vilja ställa till Danowsky?



Läs även andra bloggares åsikter om danowsky, pirate bay, upphovsrätt, piratfrågor

Åklagare Rolf Hillegren talar ut

Nu talar den i vissa led hatade Rolf Hillegren ut hos Dagens Juridik.

Jag har själv haft svårt att förstå den hetska stämningen mot Hillegren. Han hade ju rätt i att våldtäktsbegreppet har urvattnats över tiden. Själv säger han klokt att:

"Min käpphäst är att värna våldtäktsbegreppet, att se det som ett allvarligt brott och inte plocka in allt fler beteenden under begreppet. Men det är omöjligt att föra debatt på det här området. Det finns två åsikter och det är den andra sidan som har tolkningsföreträde."

Men lite senare i artikeln hoppar jag till när Hillegren säger:

"Det har hänt att jag har fått igenom våldtäktsmål där jag själv tyckt att bevisningen varit ganska dålig."

Herrejösses, om en åklagare inte själv tror på bevisningen så är åklagaren enligt lag ålagd att vara objektiv. Och i en sådan situation skall åtalet i objektivitetens intresse återkallas. Men jag gissar att Hillegren återigen är fullt medveten om vilket budskap han sänder. För så här går det till i våra rättssalar. Folk döms på löpande band även när bevisningen egentligen inte räcker till. Men i media sprids myten om att det skulle vara tvärtom.

Tänker man efter så är Hillegrens uttalande om att folk döms utan tillräckligt bevisning egentligen långt mer provocerande än hans uttalande om att våldtäkt i en relation är att jämstställa med en ordningsförseelse. När folk döms utan tillräcklig bevisning så är det ju staten och inte en enskild person som begår övergreppet. Detta borde vara provocerande, men jag gissar att detta uttalande inte kommer att leda till samma bloggbävning och debatt i gammelmedia som Hillegrens förra uttalande.



Läs även andra bloggares åsikter om Hillegren, våldtäkt, rättsväsendet, rättssäkerhet,

GGF slängs ut från börsen

I ett pressmeddelande från marknadsplatsen Aktietorget rapporteras att den påstådda TPB-köparen Global Gaming Factory X nu slängs ut från börsen.

I Aktietorgets pressmeddelande kan man läsa:

"
AktieTorgets styrelse beklagar att bolaget genom sin bristande informationsgivning har vilselett marknaden och förmått ett antal aktieplacerare att göra affärer som de sannolikt inte skulle ha gjort om korrekt information lämnats."

Och här är rekvisiten för brottet svindleri:

"Den som offentliggör eller eljest bland allmänheten sprider vilseledande uppgift för att påverka priset på vara, värdepapper eller annan egendom, döms för svindleri till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader."

Sannolikt lär vi få se ett efterspel på detta äventyr som jag och en del andra förutsåg redan efter det första pressmeddelandet.

Läs även andra bloggares åsikter om GGF, Piratebay, aktietorget

Yttrandefrihet under attack

Jag har satt etiketten "piratfrågor" på det här inlägget helt medvetet, även om kanske någon kommer att anse att ämnet inte är helt relevant. Varför och hur tänkte den där juristen tänker kanske någon.

Vi som kallar oss piratister brukar hävda den personliga integriteten och yttrandefriheten. Vår fiende nummer ett brukar vara upphovsrättsindustrin i allians med gammelpartierna. Men hotet mot yttrandefriheten kommer även från andra håll. Mårten Schultz berättar om hur Domstolsverket stängde först ner tillgången till obekväma bloggar, men efter att ha blivit avslöjade kallade detta för ett misstag. Är man mera konspiratoriskt lagd skulle man kunna hävda att detta utgjorde ännu ett ingrepp från statsmakten i syfte att begränsa det fria utbytet av information.

Men hotet kommer också från extrema grupper. I media har länge de högerextrema grupperna framhållits som ett hot och på senare tid även de vänsterextrema. Men en bortglömd grupp är extremfeministerna som nu har lyckats tysta en viktig röst i debatten.

Jag tänker på debattören och chefredaktören Ingrid Carlqvist. Jag har under lång tid uppskattat hennes mod att gå emot strömmen i kontroversiell ämnen. Ingrid har ställt sig på den brottsmisstänkttes sida, hon har kritiserat vedertagna femistiska läror där mannen alltid är överordnad och kvinnan offer. Hon behöll lugnet och sakligheten även då hon utsattes för spott och spe i kommentarerna till hennes inlägg.

Att Ingrid Carlqvists åsikter ogillades av vissa personer med tydligt feministiska förtecken var uppenbart. Men sen kom mejlen. Det var mejl som skickades till Ingrids arbetsgivare, tidningen Villaliv, och till tidningens annonsörer. I mejlen påstods Ingrid vara en pedofilkramare och även andra nedsättande omdömen spreds. Istället för att försvara Ingrids rätt att uttala sina åsikter ställde Villaliv henne inför ett ultimatum - Sluta blogga eller sluta din anställning. Nu är Ingrids blogg stängd och Sverige har blivit fattigare.

Att den taktik som användes för att tysta Ingrid inte är unikt beskrivs HÄR.

Att det finns galenpannor i vissa extremgrupper är inget nytt. Mest skrämmande i hela denna soppa är dock tidningen Villaliv. Tidningen kan existera pga den grundlagsfästa yttrandefriheten, likväl är tidningen beredd att kränka samma rättigheter så snart man kan ana att annonsintäkterna är hotade. Jag har tillskrivit tidningen och gett uttryck för mitt missnöje över behandlngen av Ingrid. Alla som är villiga att försvara rätten till ett fritt informationsutbyte borde göra samma sak.

Läs även vad MedborgareX skriver i ämnet.


Läs även andra bloggares åsikter om yttrandefrihet, feminism, piratpartiet, Carlquist