Tant Gredelin trampar på

Tant Gredelin även känd som Beatrice Ask trampar oförtrutet på i sin ambition att avskaffa rättssäkerheten.

Vi känner alla hennes förslag om att hänga ut brottsmisstänkta med hjälp av kulörta kuvert och att hon vill döma misstänkta utan inblandning av domstolar.

Hennes senaste förslag innebär att i de fall en domstolsförhandling ändå skall hållas så skall det gå bra att hålla förhandlingen utan att den åtalade är närvarande. Hur tant Gredelin har tänkt sig att denna ordning skall garantera den brottsmisstänktes rätt till en rättvis rättegång är för mig oklart.

Ask motiverar sitt nya förslag med att många tilltalade uteblir från rättegångar som därför får ställas in. Detta är förvisso ett problem, dock närmast av ekonomisk och administrativ art. Skall vi efterge rättssäkerheten av ekonomiska och administrativa skäl? Jag anser inte det. Efter många år i domstolarna vet jag också att den som uteblir inte sällan har haft legitima skäl för sin utevaro. Kallelser har kanske inte nått fram, sjukdom har inträffat eller så handlar det om rent mänskliga misstag. Problemet är dock inte särskilt vanligt förekommande utanför storstäderna. Skall då ett storstadsproblem kunna läggas till grund för att rättssäkerheten avskaffas? Jag anser inte det.

Tant Gredelin är uppenbart inkompetent och bör hon tilldelas en enklare syssla än att vara justitieminister. Kanske sortering av gem skulle passa?

Omfattas Bildt av lagen?

Från vänsterhåll hör vi nu högljudda krav på att Carl Bildt skall avgå, eller som det kallas på modern svenska "ta en time out".

Bildt tillhör inte mina personliga favoriter. Men till mina personliga favoriter hör oskuldspresumtionen som bl.a. är fastslagen genom Europakonventionen. Var och en skall ha en rätt att betraktas som oskyldig till dess hans skuld är bevisad bortom rimligt tvivel.

I sin iver att vinna politiska poäng hänvisar flera vänsteranhängare till Moderaternas etiska regler, varav det framgår att:

Den som befinner sig i en rättsprocess bör som regel ta en så kallad "time out" från förtroendeuppprag.

En som borde veta bättre är Bodström, men i valtider tillåts tydligen partiretoriken vinna företräde framför sans och balans.

Läs de etiska reglerna igen. Nyckelorden är "den som befinner sig i en rättsprocess". Såvitt jag känner till har Bildt ännu inte ens delgivits någon misstanke, än mindre har åtalt väckts. Inte per någon definition befinner sig Bildt i en "rättslig process". Inte ens utifrån Moderaternas etiska regler finns det därför skäl för Bildt att ta en time out.

Snälla advokat Bodström tillika f.d. justitieminister; Är rättssamhällets grundläggande skyddsregler så lätta att offra till fromma för partiretoriken? Är detta din och vänsterns syn på rättssäkerhet? Om så är fallet hoppas jag inte på någon framgång för de rödgröna i det kommande valet.

Fler i samma ämne:

Ekonomisten

Thomas Böhlmark

Sagor från Livbåten

Riksrevisionen kritisk mot möjlig feministisk vänskapskorruption

Hilda är ett kvinnligt nätverk som består av ledande kvinnliga jurister. Syftet är att främja kvinnliga jurister intressen och att kvinnor skall nå höga positioner inom rättsväsendet. På grund av könet, inte kompetensen sålunda.

I Sverige tillsätts ordinarie domartjänster av Domarnämnden som sorterar under Domstolsberket. Generaldirektören för Domstolsverket heter Barbro Thorblad och aktiv i Hilda. Även vår nuvarande JK Anna Skarrhed är aktiv i Hilda.

Av Domarnämndens ledamöter är hälften kvinnor, alla är aktivia i Hilda. Genom nämndens ordförande Barbro Thorblad - aktiv i Hilda - kan alltså intresseorganisationens ledamöter få majoritet vid omröstningar och tillsättningar av domartjänster.

Riksrevisionen har varnat för att intresseorganisationens majoritetsinflytande kan vara förtroendeskadligt och innebära jäv. Riksrevisionen uppdrog därför åt Domstolsverket att utreda och svara på om det fanns några risker med Hildas makt över domartillsättningarna. Domstolverket valde att svara genom Barbro Thorblad som alltså själv får svara på om hon anser sig jävig genom sitt engagemang i Hilda. Kan man förvänta sig ett objektivt svar? Knappast.

Nyligen väckte Hilda uppmärksamhet när organisationen tillsatte en hög domartjänst med en kvinnlig chefsrådman framför två manliga lagmän. Man skall då veta att chefsrådman är en lägre tjänst än en lagmanstjänst. Kön framför kompetens!

Maria Abrahamsson kommenterar:

Majoriteten av ledamöterna i den statliga nämnden som har till uppgift att vaska fram och till regeringen föreslå namn på lämpliga domare, ingår i en enkönad sammanslutning (pakt eller sekt, skulle det nog ha hetat om det vore män) som har till uttalat mål att bland annat öka antalet domare av ett visst kön (utan hänsyn till om det finns mer kvalificerade personer av det andra könet att välja på). Dessutom är Domarnämndens protokollsrutiner så hemliga att ledamöternas värderingar av kandidaternas meriter inte går att kontrollera i efterhand.

Läs även andra bloggares åsikter om rättsväsendet, hilda, korruption, feminism

En sorgens vecka - R.I.P. personlig integritet

HAX och Falkvinge påpekar att WD29 har trätt i kraft. Nu kommer alltså datadirektivet att utökas till att omfatta alla sökningar på internet. Kommissionen får nu i uppdrag att ta fram ett konkret lagförslag.

På begäran av vår kommissionär Cecilia Malmström har nu också det s.k. SWIFT-avtalet dammats av bakom stängda dörrar. Medborgarinsyn är tydligen farligt men att kränka den personliga integriteten gör politiker och tjänstemän för allas bästa, eller?! Så nu blir det fritt fram för USA att ta del av icke brottsmisstänktas alla banktransaktioner.

Tor påpekar att trenden går mot att inom kort utvidga övervakningen ännu mer.

Som vanligt används barnporr och terrorism som murbräcka. Sanningen är givetvis en annan. Politikerna har ett oändligt vilja att kontrollera och tysta sina kritiker och helst av allt alla medborgare. På så sätt får de möjligghet att regera ostört och utan krångel. Fy f-n!!

Läs även andra bloggares åsikter om Storebror, Swift, datalagring, Malmström, diktatur,

Professor snackar i nattmössan

Det här blir troligtvis mitt sista inlägg i den infekterade debatten kring Israels agerande gentemot Ship to Gaza.

Professor Said Mahmoudi uttrycker stark kritik mot Israel men lämnar samtidigt dubbla budskap.

Å ena sidan hävdar han att Israels ståndpunkt att de råder en väpnad konflikt skulle vara ohållbar ( dock motiveras inte denna ståndpunkt) å andra sidan hävdar han att israel har gjort sig skyldigt till ett folkrättsbrott. Men för att ett folkrättsbrott skall kunna föreligga måste just en väpnad konflikt råda. Hur kan professor Mahmoudi då anse att Israels ståndpunkt är ohållbar? Så här lyder nämligen 22 kap 6§ BrB;

Den som gör sig skyldig till en svår överträdelse av något sådant avtal med främmande makt eller någon sådan allmänt erkänd grundsats, som rör den internationella humanitära rätten i väpnade konflikter, döms för folkrättsbrott till fängelse i högst fyra år.

Professor Mahmoudi tycks också ha bortsett från att folkrättsbrott endast kan begås av enskilda individer inte av stater. Och detta gäller naturligtvis även staten Israel. Det vore önskvärt om israelkritiken blev lite mer nyanserad och saklig.

I kommentarerna till mina tidigare inlägg i detta ämne har jag blivit beskylld för att vara "Israelkramare" m.m. Mina kritiker tycks dock inte ha haft förmåga att tillägna sig att Israels agerande är uppdelat i åtminstone två delar.

Den första delen avser frågan huruvida bordningen av fartygen kan anses ha stridit mot folkrätten. Avgörandet står och faller med huruvida det kan anses råda en väpnad konflikt. Professor emeritus i folkrätt Göran Lysén hävdar med emfas att det råder en väpnad konflikt och att Israel därför hade rätt att genomföra bordningen. Andra, däribland ovan nämnde professor Mahmoudi hävdar motsatt uppfattning.

Bland Israelkritikerna tycks dock endast en uppfattning vara tillåten, nämligen att Israels handlande stred mot folkrätten. Jag skall inte använda kraftuttryck som åsiktsfascism, men ordet ligger och väger på min tungspets.

Nästa led utgörs av frågan om Israel använde oproportionerligt våld sedan bordningen väl hade genomförts. I denna fråga är jag - som jag uttryckte redan i mitt första inlägg - mera tveksam. Klart är att aktivisterna angrep de israeliska soldarerna med olika tillhyggen och att aktivisterna var i ett klart numerärt överläge. Å andra sidan avled flera personer till följd av de israeliska soldaternas handlande. Men avgörande för svaret är inte att det avled personer. Flera gånger har vi läst om hur svensk polis har gjort sig skyldig till dödsskjutningar. Innebär detta med nödvändighet att staten Sverige har brutit mot folkrätten och/eller att polismännen utövade oproportionerligt våld? Självklart inte. Avgörandet står och och faller med vilket våld polisen hade att bekämpa. Samma bedömningsgrunder skall självklart tillämpas för att avgöra om de israeliska soldarerna tillämpade övervåld eller inte.

En sak är dock klar. Oavsett om bordningen och de efterföljande händelserna var förenliga med folkrätten eller inte så har Israel förlorat propagandakriget. Men en kvarstående fråga ringer i mina öron. Varför lät inte aktivistern de israeliska soldaterna genomföra sin visitation under lugna former? Varför valde de att gå till aggressiv attack? Vad var syftet med detta agerande?

Läs även andra bloggares åsikter om israel, ship to gaza, palestina folkrätt

Judar förbjuds delta i Pride parad

Organisatörern av Gay Pride paraden i Madrid förbjuder judar att delta i årets parad. HAXär upprörd och jag delar hans känslor.

Särskilt märkligt blir det om man dels betänker att flera folkrättsexperter har uttryckt att bordningen av Ship to Gaza fartygen skedde i enlighet med folkrätten. Men alldeles oberoende av detta undrar man om organisatörerna av Pride paraden anser att alla judar i hela världen bör bära en kollektiv skuld för den israeliska regeringens handlingar. Den globala judekonspirationen odlades friskt i 30-talets Tyskland, men verkar nu åter ha fått fäste i Europa. Det är ju å andra sidan inte särskilt länge sedan Spanien var en fascistisk stat.

I Sverige skulle med stor sannolikhet en liknande åtgärd vara olaglig och kunna anses utgöra hets mot folkgrupp.

Läs mer: Gulan Avci, Sanna Rayman

Läs även andra bloggares åsikter om gay, Israel, Gaza, Mellanöstern, Antisemitism

Ship to Gaza och folkrätten

Många är idag upprörda över den israeliska bordningen av Ship to Gaza-konvojen.

Mark Klamberg gör en bra rättslig analys även om jag inte helt delar hans slutsatser.

Jag håller dock med honom om att det avgörande för huruvida Israel hade rätt att borda fartygen är i vad mån det kan anses ha förekommit en "väpnad konflikt" i folkrättslig mening. Utan närmare anlys eller motivering kommer Mark Klamberg fram till att det är havsrätten i fredstid som skall tillämpas. Jag tolkar detta som att Mark Klambergs åsikt är att någon väpnad konflikt inte förekommer. Jag har en annan uppfattning.

Jag väljer att citera Röda korsets definition av begreppet väpnad konflikt:

En väpnad konflikt är en situation där det förekommer våldsanvändning av en viss intensitet. Någon formell krigsförklaring behövs inte för att det skall anses vara en väpnad konflikt.

"Våldsanvändning av viss intensitet" är sålunda avgörande. Enligt flera samstämmiga källor hade Israel per den 22 mars 2010 utsatts för 35 palestinska raketattacker. Och detta bara under det första kvartalet 2010! Attackerna har fortsatt därefter. Min uppfattning är att detta måste klassas som en våldsanvändning av viss intesitet. Sålunda kan med fog hävdas att det är krigets havsrätt som skall tillämpas.

I sådant fall går det att argumentera för att Israel hade rätt att borde fartygen även på internationellt vatten. Proportionaliteten ligger i att Israel släpper igenom hjälpsändningar via gränserna på land.

I den här filmen kan man också se hur aktivisterna går till attack och hur de bl.a. klubbar ner en israelisk soldat för att sedan fortsätta att slå med tillhyggen sedan soldaten fallit till marken. Jag är inte förvånad om soldatens kamrater i denna situation väljer att ingripa. Huruvida våldet som användes för att avvärja angreppet var proportionerligt i sig låter jag vara osagt tills vi har fått mera fakta.

Jag har sålunda lite svårt att stämma in i den upprörda kören. Förlusten av människoliv är givetvis tragisk, men om man ger sig in i en väpnad konflikt med det uttalade syftet att stödja den ena parten så bör man också kunna räkna med en motreaktion.

En objektiv diskussion kring Israels agerande är självklart motiverad. Jag får dock en känsla av att det är andra motiv än folkrättsliga som styr den kritik som nu ensidigt riktas mot Israel. Var fanns motsvarande kritik när Israel blev utsatt för raketattacker? Var finns kritiken mot Hamas som enligt flera människorättsorganisationer utsätter sitt folk för onödigt lidande? Var finns kritiken mot Hamas som har en uttalad ambition att utrota den israeliska staten?

UPPDATERING: Bland kommentarerna har jag blivit beskylld för både det ena och andra. Däribland att den uppfattning jag ger uttryck för här ovan skulle grundas på en politisk uppfattning, oklart vilken dock.

Mark Klamberg har nu uppdaterat sin blogg och som framgår är han numera osäker på om det kan anses råda en väpnad konflikt eller inte. Jag delar hans osäkerhet även om min uppfattning till slut blir motsatt hans. Professor Göran Lysén har gett sig in i debatten och delar min uppfattning, nämligen att en väpnad konflikt pågår.

Uppdatering 2: Fler folkrättsexperter anser att Israels bordning var förenlig med gällande rätt.

Läs även andra bloggares åsikter om ship to gaza, israel, palestina, hamas