Förbudet mot tecknade serier med barn i sexuella situationer är av flera skäl obegripligt. I praktiken innebär lagen ett förbud mot tankar och fantasier, något som i andra sammanhang aldrig straffas. Jag har rätt att fantisera om att döda min granne. Ja, till och med att göra och inneha teckningar som återger sådana fantasier. Men om teckningen istället avser ett påhittat barn så stämplas den som barnporr och jag riskerar att bli stämplad som pedofil.
När barnporren kriminaliserades 1980 var fokus inriktat mot barnets integritet och kränkningen av denna (prop. 1978/79:179 s. 8 samt Ds Ju 1978:8). Ett syfte som är högst respektabelt och skyddsvärt.
Men en tecknad bild har aldrig någon integritet som kan kränkas. Så hur kom då tecknade bilder att omfattas av det straffbara området för barnporrnografibrott? Jag kan tyvärr inte ge något entydigt svar eftersom lagförarbetena inte ger någon egentlig förklaring annat än att alla former av barnporrnografiska skildringar ansågs kunna undantas från tryckfriheten. Alla sådana bilder ansågs därför förbjudna och därmed straffbara.
I lagförarbetena görs dock ett undantag för bilder "med ett konstnärligt värde".
De bilder som fällde den nu aktuella serieöversättaren torde falla under konstformen Manga som har mycket gamla anor i Japan. Ordet "Manga" betyder fria bilder och användes ursprungligen av japanska konstnärer redan på 1700-talet. Modern Manga skapades på 1950-talet. Konstformen som sådan torde vara erkänd i de flesta länder.
Den nu aktuella genren inom Manga kallas lolicon och återger mycket unga person, ofta i sexuella sammanhang. Genren är inte bara förbjuden i Sverige utan även bland annat i Australien, Kanada, Irland och Nya Zeeland. Förbudet sägs bygga på tanken att även tecknade bilder skulle öka övergreppen mot barn. Några undersökningar som stödjer dessa påståenden finns dock inte utan förbuden bygger på lagstiftares fria fantasier och på moralpanik. Något som sällan är en god grund för strafflagstiftning.
Tanken att tecknade bilder på barn skulle öka övergreppen är lika absurd som att tecknade actionserier skulle öka antalet mord. Sannolikheten är i vart fall mycket liten.
I kulturella sammanhang torde Manga i dag få betraktas som en accepterad konstform. Mangamagasin har bland annat toppat flera försäljningslistor.
Mot denna bakgrund framstår det på objektiv grund som obegripligt att den aktuelle serietecknarens bilder inte ansågs som straffria med hänvisning till undantaget för bilder "med ett konstnärligt värde". Är det verkligen så att det skall vara de enskilda domarnas tycke och smak gällande vad som har ett "konstnärligt värde" som skall avgöra om en person skall bli stämplad som pedofil?
Det hela blir dock mera begripligt när man drar sig till minnes att barnporren är mycket starkt vapen på kontroll- och censurivrarna. Vi minns Cecilia Malmströms censurförslag som skulle ge politikerna rätt att släcka delar av internet bl.a. vid förekomsten av barnporr. För kontrollivrande politiker och tjänstemän är det därför bra om begreppet barnporr ges en så vid definition som möjligt.
I den aktuella texten från Cecilia Malmström talas det om:
realistic images of the sexual organs of a child, regardless of the actual existence of such child”
Sålunda skall bilder av även icke existerande barn - läs tecknade bilder - omfattas av censurförslaget. Detta kan inte gärna tolkas som annat än att även tecknade bilder skall kunna motivera nedsläckningar av internet (även om Cecila Malmström genom sin assistent Love Bergren ivrigt förnekar detta på Malmströms blogg).
Kombinationen av det svenska förbudet mot tecknade bilder och Cecilia Malmströms censurpaket kan sålunda förväntas bli ett mycket farligt vapen i händerna på kontrollivrande politiker och tjänstemän. Uppsala tingsrätts fällande dom mot serietidningsöversättaren är därför inte bara rättsligt tveksam utan även ett hot mot det demokratiska samhälle som vi hittills har trott oss leva i.
Läs även andra bloggares åsikter om storebror, serietidningar, barnporr, övervakningssamhället
