Rödgrön oenighet om FRA

Farmor Gun och HAX rapporterar att de rödgröna är oeniga om hur de skall behandla FRA:s signalspaning efter en eventuell valseger.

Miljöpartiet tycks alltjämt vara motståndare till FRA, men sossarna anser att FRA skall få fortsätta att spana på vanligt folks privatliv. Socialdemokratiske Anders Karlsson - tillika ordförande i försvarsutskottet - säger:

– Vi har ju tidigare gjort den här spaningen i luften, och nu är det så att all trafik går via kabel för Sveriges rikes säkerhet så måste man ha en spaning. Den har vi haft i hundra år och den måste vi fortsätta ha.

Jaha, men Europadomstolen har ju redan i en dom från 1995 konstaterat att spaningen som skett i luften utan lagstöd var olaglig. Sossarna motiverar sålunda den utökade spaningen i kabel genom att åberopa ett lagbrott. Huvudlöst och ytterligare ett exempel på inkompetensen hos gammelpartiernas representanter.

Och det är inte bara frågan om FRA som splittrar de rödgröna. Jag gjorde en enkel sökning på Google som visar att de rödgröna inte tycks kunna enas om något alls. Skall FRA och övriga demokratifientliga lagar kunna bekämpas måste Piratpartiet in i riksdagen!!

Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, rödgröna, demokrati, fra, ipred, övervakningssamhället, strorebror

Välj rätten till privatliv

Choose Privacy Week Video from 20K Films on Vimeo.

Hittade denna på Piratpartiets forum där den hade postats av Bitbybit. Filmen är väl värd att se och spridas.

Läs även andra bloggares åsikter om storebror, övervakningssamhället, 1984, piratpartiet

Bradley Manning - Hjälte eller förrädare?

22 åriga underrättelseanalytikern Bradley Manning är den som misstänks för att ha läckt filmen där en amerikansk helikopterbesättning dödade en grupp obeväpnade irakier. Han riskerar nu 52 års fänglse för att alltså ha offentliggjort information som visar hur en krigsförbrytelse begås. Huvudlöst anser jag och det kan aldrig med fog hävdas att filmen skulle hota USA:s nationella säkerhet. Hotet mot USA är istället att man helt har friat helikopterbesättningen från ansvar.

Historien med Manning är på flera sätt obehaglig. Han greps och fängslades i maj 2010 och hölls inlåst en hel månad utan att några formella anklagelser riktades mot honom. Enligt uppgift berättade Manning själv för journalisten och e b.d. hackern Adrian Lamo om att han hade läckt filmen till WIkileak. Lamo skvallrade genast för de amerikanska myndigheterna som sålunda efter en tid grep Manning. Hur det är ställt med rättssäkerheten och källskyddet i USA kan man fundera över.


Det Manning beskylls för att ha gjort är möjligen i formell mening fel. Men i realiteten har han utfört en hjältemod och rakryggad handling genom att avslöja ett massmord utfört av världens mäktigaste militärmakt. Ett mord som samma militärmakt dessutom valt att dölja för allmänheten. Sann demokrati betyder inte bara rätten att få delta i allmänna val utan även att få tillgång till information som möjliggör en granskning av den offentliga maktutövningen. Denna grundläggande demokratiska princip har USA helt åsidosatt och man vill nu straffa och fängsla whistleblowern/regimkritikern.

När Etiopien fänglsade Darwit Isaak upprördes politiker och media. När USA nu i princip gör samma sak med Manning är det märkligt tyst. Inga rop på blockad eller andra ingripanden mot USA. Inte heller lär USA:s ambassadör i Sverige bli uppkallad till UD för en åthutning. Uppenbart är det skillnad på "folk och folk".

Min uppfattning är att Manning förtjänar stöd samt att USA skall fördömas inte bara för det dokumenterade mordet och döljandet av detta utan även för behandlingen av Manning.

En hemsida och facebook-grupp har startats till stöd för Manning. Gör som jag; Gå med och visa din avsky för det framväxande och totalitära samhället till stöd för Manning och andra rättfärdiga personer.

HAX skriver i samma ämne.

Läs även andra bloggares åsikter om Manning, Irak, Wikileak, demokrati

Wikileak - Bryggan mellan gammalt och nytt ?

Vi har alla läst om de drygt 90 000 dokument som har släppts av Wikileak och som berättar om USA:s krigföring i Afghanistan.

Aftonbladets Peter Kadhamar anser att dokumenten visar att traditionell journalistik behövs lika mycket idag som förr. Jag är mycket tveksam till denna slutsats. Varför var det inte gammelmedia som avslöjade USA:s förbrytelser, varför avslöjade inte gammelmedia FRA, varför uppmärksammade inte gammelmedia det orimliga i att man kan dömas för barnporrnografibrott pga tecknade bilder?! Jag tror att svaret är att gammelmedia och dess heltidsanställda journalister är alltför ödmjuka inför makten. Traditionella journalister vågar helt enkelt inte ifrågasätta makten av rädsla för att hamns i onåd, att inte längre bli inbjudna till presskonferenserna på Rosenbad. Journalisterna har helt enkelt svikit sitt uppdrag till förmån för karriären.

Bloggosfären - med Wikileak i spetsen - har därför tillfört en ny dimension. I bloggosfären finns de kunniga personer som utan rädsla vågar granska makten på det sätt journalisterna borde ha gjort. Gång efter gång ser vi hur avslöjande kommer via bloggosfären och hur gammelmedia efter ett tag pliktskyldigast "hänger på".

Andra som också tydligt har svikit sitt uppdrag är gammelpartierna. Inget hörs från de etablerade partierna trots rapporteringen om att USA söker efter den eller de som läckte dokumenten till Wikileak. USA:s agerande har som tydligt syfte att kväsa den kritiska granskningen av krigföringen. Ett rent antidemokratiskt agerande sålunda! Ändå är våra politiker tysta.

Vi skall minnas att Wikileak redan har stängts av en amerikansk domstol efter beställning från en schweizisk bank och att sajten blockeras av Australiens internetfilter. Att sajten kan existera torde främst bero på den svenska yttrandefrihetslagstiftningen. En lagstiftning som redan är under attack från upphovsrättsindustrin som på löpande band har beställt nya och frihetsinskränkande lagar. Det finns därför gott fog för ett antagande att USA kommer att utöva starka påtryckningar mot Sverige för att sajten skall stängas ner. Trots att vår grundlagsskyddade yttrandefrihet står under attack är våra folkvalda politiker märkligt tysta.

Enda undantaget är Piratpartiet som agerar handfast genom att erbjuda Wikileak serverplats och bandbredd. Detta samtidigt som gammelpartierna alltså är skamligt tysta, troligen av rädsla för stormakten USA:s vrede.

Fler i samma ämne:

Fredriks blogg

Farmor Gun

Deepdition

Futuriteter

Läs även andra bloggares åsikter om wikileak, USA, Piratpartiet, demokrati, övervakningssamhället,

Intressant

Antipirater; Den nya tidens frälse

Under medeltiden knöt kungamakten inflytelserika personer till sig genom att erbjuda dem skattebefrielse och en rad andra undantag från lagen. Systemet kallades frälse och omfattade i första hand adeln.

Idag har adelns inflytande tappat i betydelse och ersatts av Upphovrättsindustrins företrädare som tycks ha tillgång till i det närmaste outsinliga resurser för att kunna utöva politiska påtryckningar. Resultatet har blivit att ett nytt frälse har växt fram. Det handlar om en hel industri som utifrån privata vinstintressen har givits polisiära befogenheter utan att omfattas av de begränsande lagar som gäller för den reguljära polisen. Det handlar om en industri som har givits rätten att bryta mot lagen utan att behöva lida risken att straffas för sina lagöverträdelser.

Nyheter24 rapporterar hur Antipiratbyrån systematiskt utövar brottsprovokationer och tveksamma påtryckningsmetoder mot barn/tonåringar för att nå sina tveksamma mål. Allt utan risk att utsättas för förundersökning eller straff.

Även i de fall där bevisningen för Antipiraternas olagliga metoder framstår som mycket stark väljer åklagarna att inte ens inleda en förundersökning.

Är det måhända så att de polisiära myndigheterna anser att det är bekvämt att låta Antipiraterna gör det jobb lagen hindrar poliserna att göra själva? Att den olagligt insamlade bevisningen kan användas i domstolen råder det ju ingen tvekan om. Detta säkerställs behändigt genom principen som fri bevisvärdering.

Barnporr och tankeförbud

Den 30 juni dömde Uppsala tingsrätt en känd serietidningsöversättare för barnporrnografibrott. Hans brott bestod av ett innehav av drygt 50 tecknade bilder på seriefigurer i ung ålder. Domen kommenteras föredömligt av Göran Widham.

Förbudet mot tecknade serier med barn i sexuella situationer är av flera skäl obegripligt. I praktiken innebär lagen ett förbud mot tankar och fantasier, något som i andra sammanhang aldrig straffas. Jag har rätt att fantisera om att döda min granne. Ja, till och med att göra och inneha teckningar som återger sådana fantasier. Men om teckningen istället avser ett påhittat barn så stämplas den som barnporr och jag riskerar att bli stämplad som pedofil.

När barnporren kriminaliserades 1980 var fokus inriktat mot barnets integritet och kränkningen av denna (prop. 1978/79:179 s. 8 samt Ds Ju 1978:8). Ett syfte som är högst respektabelt och skyddsvärt.

Men en tecknad bild har aldrig någon integritet som kan kränkas. Så hur kom då tecknade bilder att omfattas av det straffbara området för barnporrnografibrott? Jag kan tyvärr inte ge något entydigt svar eftersom lagförarbetena inte ger någon egentlig förklaring annat än att alla former av barnporrnografiska skildringar ansågs kunna undantas från tryckfriheten. Alla sådana bilder ansågs därför förbjudna och därmed straffbara.

I lagförarbetena görs dock ett undantag för bilder "med ett konstnärligt värde".

De bilder som fällde den nu aktuella serieöversättaren torde falla under konstformen Manga som har mycket gamla anor i Japan. Ordet "Manga" betyder fria bilder och användes ursprungligen av japanska konstnärer redan på 1700-talet. Modern Manga skapades på 1950-talet. Konstformen som sådan torde vara erkänd i de flesta länder.

Den nu aktuella genren inom Manga kallas lolicon och återger mycket unga person, ofta i sexuella sammanhang. Genren är inte bara förbjuden i Sverige utan även bland annat i Australien, Kanada, Irland och Nya Zeeland. Förbudet sägs bygga på tanken att även tecknade bilder skulle öka övergreppen mot barn. Några undersökningar som stödjer dessa påståenden finns dock inte utan förbuden bygger på lagstiftares fria fantasier och på moralpanik. Något som sällan är en god grund för strafflagstiftning.

Tanken att tecknade bilder på barn skulle öka övergreppen är lika absurd som att tecknade actionserier skulle öka antalet mord. Sannolikheten är i vart fall mycket liten.

I kulturella sammanhang torde Manga i dag få betraktas som en accepterad konstform. Mangamagasin har bland annat toppat flera försäljningslistor.

Mot denna bakgrund framstår det på objektiv grund som obegripligt att den aktuelle serietecknarens bilder inte ansågs som straffria med hänvisning till undantaget för bilder "med ett konstnärligt värde". Är det verkligen så att det skall vara de enskilda domarnas tycke och smak gällande vad som har ett "konstnärligt värde" som skall avgöra om en person skall bli stämplad som pedofil?

Det hela blir dock mera begripligt när man drar sig till minnes att barnporren är mycket starkt vapen på kontroll- och censurivrarna. Vi minns Cecilia Malmströms censurförslag som skulle ge politikerna rätt att släcka delar av internet bl.a. vid förekomsten av barnporr. För kontrollivrande politiker och tjänstemän är det därför bra om begreppet barnporr ges en så vid definition som möjligt.

I den aktuella texten från Cecilia Malmström talas det om:

realistic images of the sexual organs of a child, regardless of the actual existence of such child”

Sålunda skall bilder av även icke existerande barn - läs tecknade bilder - omfattas av censurförslaget. Detta kan inte gärna tolkas som annat än att även tecknade bilder skall kunna motivera nedsläckningar av internet (även om Cecila Malmström genom sin assistent Love Bergren ivrigt förnekar detta på Malmströms blogg).

Kombinationen av det svenska förbudet mot tecknade bilder och Cecilia Malmströms censurpaket kan sålunda förväntas bli ett mycket farligt vapen i händerna på kontrollivrande politiker och tjänstemän. Uppsala tingsrätts fällande dom mot serietidningsöversättaren är därför inte bara rättsligt tveksam utan även ett hot mot det demokratiska samhälle som vi hittills har trott oss leva i.

Läs även andra bloggares åsikter om storebror, serietidningar, barnporr, övervakningssamhället

Valår och prostitution

Från utlandet har jag kunnat följa den s.k. Littorin-affären. Pseudoymen Anna har som bekant i Aftonbladet pekat ut Littorin som torsk, vilket fick ministern att avgå trots att han förnekar anklagelserna. Jag förstår honom. Som man och offentlig person är han rökt vare sig han är skyldig eller oskyldig.

Feminsterna jublar högt och anser att Littorin-affären är ett bevis på att sexköpslagen fungerar. Feministiska Kristina Hultman skriver:

I dag, när ett statsråd misstänks för att ha köpt sex, är det annorlunda. Ingen politisk karriär överlever det.

Det ju dock just här problemet ligger. Liksom med tant Gredelins förslag om gredelina kuvert till misstänkta sexköpare så straffas nu en misstänkt minister trots att ingen vet huruvida Littorin har köpt sex eller inte. Aftonbladets bevisföring till stöd för anklagelserna mot Littorin är ju minst sagt tunn. Detta fenomen blir särskilt allvarligt eftersom redan vaga sexköpsanklagelser räcker för att tvinga en minister att avgå. I orätta händer kan detta vapen komma att utgöra ett mycket allvarligt hot mot vårt demokratiska samhälle. "Straffet först, brottsutredningen sedan" tycks vara medias och feminismens gemensamma paroll.

Mårten Schultz påpekar helt riktigt att rättssäkerheten har satts ur spel och att media tillämpar en skuldpresumtion;

"Tänk om "Anna" inte ens finns? Tänk om "Anna" finns men ljuger?

Mycket talar för att anklagelserna mot Littorin är riggade, i vart fall tidsmässigt. Artiklarna och historien om anonyma Anna publiceras mitt under ett valår och samtidigt som Littorin är inblandad i en infekterad vårdnadstvist. Detta är omständigheter som Aftonbladet borde ha beaktat och förmått dem att sansa sig. Publiceringen borde helt klart ha hållits tillbaka till dess det fanns verklig bevisning för Littorins eventuella skuld. Media har ett samhällsansvar men verkar sakna förmåga att ta detta på allvar. Istället gör sig media gång efter gång skyldiga till att fungera som tanklösa megafoner för mer eller mindre tveksamma organisationer. Ena dagen är det upphovsrättsindustrin och nästa feminismen.

Läs även andra bloggares åsikter om Litttorin, sexköp, rättssäkerhet, valår, feminism