Märkligt och farligt rättspolitiskt program från Bodström

Socialdemokraterna har genom Bodström presenterat ett rättspolitiskt program. Jag får rysningar av att läsa programmet som innehåller både märkligheter och förslag som tydligt syftar till att stärka övervakningssamhället/Bodströmsamhället.

Ett förslag är att penningtvätt skall "betraktas som ett separat brott". Jag har mycket svårt att förtstå vad som menas med detta eftersom penningtvätt redan bestraffas dels genom straffbestämmelsen gällande penninghäleri samt specialstraffbestämmelser i 7 kapitlet penningtvättslagen. Varför vill vår f.d. justitieminister införa straffbestämmelser som redan finns? Är detta verkligen motiverat eller är det bara en populistisk valslogan som någon i partiledningen tyckte lät bra?

Allvarligare är dock förslaget att "Misstänkta penningtransaktioner skall kunna frysas....". Pengar skall alltså kunna frysas/beslagtas redan vid en misstanke. Den misstänktes skuld skall alltså inte behövas prövas och bevisas, utan hans/hennes tillgångar skall kunna frysas redan på en misstanke. Detta förslag verkar lika genomtänkt som tant Gredlins förslag om kulörta kuvert till misstänkta sexköpare. Vi minns också frysningen av al-Barakaats pengar baserat på endast misstankar om stöd till terrorverksamhet. Jag får också en smygande känsla av att den misstänkte som får sina tillgångar frysta skulle behöva stryka sin oskuld, något som i så fall tydligt strider mot de principer som skall vara styrande för en rättsstat och mot den oskuldspresumtion som följer av Europakonventionen.

Bodström och sossarna föreslår också en ny myndighet som skall ges det lustfyllda namnet "Reko". Myndigheten skall skapas genom en sammanslagning av SÄPO, Ekobrottsmyndigheten samt Rikskriminalpolisen. Så praktiskt, särskilt som SÄPO skall få tillgång till signalspaning genom kabel. FRA:s signalspaning skulle då enligt Bodströms och sossarnas förslag komma att användas för traditionell brottsbekämpning såsom småföretagare som slarvar med skattedeklarationer eller bokföring etc. Visst talar man i förslaget om "grova brott", men skattebrott kvalificeras till att bli just grova när det undandragna skattebeloppet uppgår till ca 400 000 kronor. Inte särskilt mycket alltså! Var det inte så att politikerna lovade att FRA inte skulle användas för denna typ av brottsbekämpning? Men tydligen har detta glömts bort i ivern att ytterligare förstärka Bodströmsamhället.

Bodström och sossarna vill också skärpa straffet för sexköp samt införa en rätt till skadestånd för "brottsoffret". Nu blir det synnerligen märkligt. Om en vuxen kvinna väljer att sälja sex så skall hon alltså få skadestånd medan den andra parten skall straffas hårt. Det verkar som att Bodström och sossarna med hull och hår har köpt den mytbildning som finns kring frågan om sexköp. Att stifta morallagar utifrån myter verkar inte som en särskilt genomtänkt politik.

Ovanstående är bara ett axplock av nipprigheterna i det rättspolitiska förslaget som mest luktar populism. Jag har en tydlig förhoppning om att Bodström inte ges chansen att återvända till posten som justitieminister.

Läs även andra bloggares åsikter om Bodström, övervakningssamhället, SÄPO, socilademokraterna, val 2010

Rättsväsendet sluter sig samman - En fara för rättssäkerheten?

I en brottsutredning förekommer flera parter. Polisen utreder, åklagaren prövar och väcker åtal, försvararen tillvaratar den åtalades intresse av en rättvis rättegång och domstolen utför en opartisk prövning av åtalet. Självklart skall de olika aktörerna vara självständiga i förhållande till varandra. I lag regleras också åklagarens skyldighet att vara objektiv samt finns för domarna regler om jäv. På motsvarande sätt finns ett regelverk som reglerar advokatens skyldighet att tillvarata sin klients intressen samt omfattas även advokater av särskilda jävsregler.

Men i Sverige har det sedan ett antal år dykt upp ett fenomen som kallas rättscentrum. Det senaste i raden är Rättsscentrum i Göteborg. Här har man i sammanlänkade byggnader samordnat polis, åklagare, domstol och till och med kriminalvård under ett och samma tak. Den siste aktören i brottmålsprocessen - försvararen - är dock helt utelåst och det finns utrymmen som är gemensamma för domstol och åklagare till vilka försvararen inte har tillträde.

Förvisso är åklagarväsendet och domstolens allmänna utrymmen åtskilda, men bakom väggen till varje rättegångssal finns det gemensamma korridorer och utrymmen där domare och åklagare samtidigt kan vistas utan insyn från allmänhet, den tilltalade eller dennes försvarare. Redan idag ryktas det om hur det sker hemliga överläggningar bakom de låsta dörrarna till dessa gemensamma korridorer. Jag vill inte tro att dessa rykten är sanningsenliga, men redan den omständigheten att ryktena florerar är tillräckligt för att ifrågasätta tilltron till rättsväsendet och rättscentrumets legitimitet.

En annan företeelse är domare som tar tjänstledigt för att tjänstgöra som åklagare inom den egna domsagan. Domaren agerar alltså som part och åklagare i den egna domstolen där han alltjämt är anställd. Hans åtal prövas av hans gamla kollegor som dessutom vet att domaren en dag kan återvända till det gemensamma fikarummet. Vad väger tyngst? Kollegialiteten eller rättssäkerheten? Även denna ordning är tydligt ägnad att skada tilltron till det svenska rättsväsendet.

Länkning och upphovsrätt - En klargörande dom

Länkning är en av internets grundpelare. Syftet med länkning är att skapa ordning och att möjliggöra spridandet av information. Översatt i analoga termer skulle länkningar kunna liknas vid en fotnot i en bok.

Men som vanligt finns det proftihungriga upphovsrättshavare som vill tjäna pengar även på länkning, trots att deras verk fullt lovligt har tillgängliggjorts på internet. Det var detta målet i Stockholms tingsrätt mål T 7263-07 handlade om. Domen meddelades den 14 juni, men har jag först nu uppmärksammat den.

Målet inleddes genom att ett antal journalister väckte talan mot mediabevakningsföretaget Retriever. Journalisterna påstod att Retriever bröt mot upphovsrättslagen genom att bolaget länkade till journalisternas artiklar som lovligen hade publicerats på tidningen Göteborgs Postens hemsida. Journalisterna krävde också skadestånd för det påstådda intrånget.

I sina domskäl gör tingsrätten en grundlig genomgång av gällande rättskällor samt uttalas att den länkning det handlar om utgör s.k. referenslänkning och att sådan länkning - till skillnad från djuplänkning - inte utgör ett intrång i upphovsmäns ensamrätt eftersom det klart och tydligt framgår att användaren förflyttas till en annan internetadress.

Här finns domen i fulltext

Det är också intressant att tingsrätten i sina domskäl hänvisar till wikipedia som sålunda för första gången har fått karaktären av rättsskälla i en svensk dom. Det är denna länk tingsrätten hänvisar till: http://en.wikipedia.org/wiki/Copyright_aspects_of_hyperlinking_and_framing

Man slutar aldrig att förvånas över upphovsrättsindustrins profithunger och oförmåga att se de affärsmöjligheter som internet för med sig. Telefonföretag och banker utmanas också av internet, men ser ändå internet som en ny affärsmöjlighet. Journalister och andra upphovsrättshavare väljer dock att bara se internet som ett hot som skall bekämpas. Sannolikt skjuter de sig själva i foten. Vassa eggen skriver om hur danska tidningar förbjuder länkning samt om hur SF stoppade Biotider.se från inlänkning.

Har FN förbrukat sitt förtroendekapital?

FN har sedan länge haft ett stort förtroendekapital hos såväl media som hos våra politiker. Det FN uttalar ifrågasätts sällan, men frågan är om FN förtjänar detta förtroende.

Svd rapporterar att WHO:s pandemilarm gällande Svininfluensan med fog kan ifrågasättas samt att flera av katastroffkommitténs ledamöter var avlönade av läkemedelsindustrin. Det vill säga samma industri som har tjänat miljarder på pandemilarmet. Medborgarperspektiv kallade redan i december 2009 pandemilarmet för en "svinaktig bluff".

Fn låg också bakom larmrapporten att barnporren skulle florera och säljas på nätet i lika hög grad som det säljs IKEA-möbler runt om i världen. Även denna rapport visade sig vara helt ogrundad, vilket bland annat bevisades av Oscar Swartz. Vilka motiv som låg bakom denna falska rapportering kan man fundera över, men vi vet att FN är politiskt styrt och att politikerna ofta spelar ut barnporrkortet när de vill censurera internet och den fria debatten. Att då kunna hänvisa till en källa som FN är bekvämt eftersom journalisterna sällan eller aldrig ifrågarsätter det FN påstår. Hur tokigt det än må vara.

Ett ytterligare exempel är när FN:s politiskt styrda klimatpanel avslöjades med byxorna nere i den s.k. Climategate-skandalen. Information och rapporter hade manipulerats, osanna uppgifter hade redovisats och sedan lagts till grund för politiska beslut. Före Climategat var klimatpanelens dogmer något som inte fick ifrågasättas. I dag vet de flesta bättre.

Listan med exemplifieringar skulle kunna fortsättas. Men jag tror att poängen har gått hem, så jag avstår. Hur länge till skall FN åtnjuta medias och politikernas förtroende? Till sist är det vi vanliga dödliga som får betala notan för missriktade politiska beslut. Vaccin köps in helt i onödan, kraftfulla men helt onödiga åtgärder sätts in för att straffa bilismen. Allt till kostnader får oändligt många miljarder. Industrin och populistiska politiker berikas, huvudsakligen genom skattepengar.

Assange utsatt för nya hot - Stöd yttrandefriheten

Häromdagen skrev jag ett långt inlägg om hur ledande politiska skribenter i USA förordade kidnappning av Assange i främmande land.

Daniel Gustafsson har uppmärksammat att USA nu sätter press på sina allierade för att förmå dem att gripa Assange.

Yttrandefriheten och meddelarbeskyddet är under angrepp. Media har skapat kampanjer till stöd för journalisten Dawit Issak, men är helt tysta när det gäller Assange.

Ge Assange och yttrandefriheten ditt stöd. Skriv på den namninsamling som finns i länken nedan:

Till Namninsamlingen

Sprid gärna listan! Ju fler som skriver på desto starkare blir vår röst.

Mona Sahlin - Marx hade rätt i mycket

Svd har noterat att Mona Sahlin numera offentligt hyllar Karl Marx och att hon återkommande hänvisar till den slogan som populariserades av Marx:

av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov

Normalt skulle jag inte ta upp allmänpolitiska frågor i denna blogg. Men nu är jag riktigt arg och när en ledande politiker hyllar en person som är ideologisk fader till den mest mordiska ideologin i mänsklighetens moderna historia är så allvarligt. När Mona dessutom tror att Marx är upphovsman till ovanstående slogan så visar hon sin okunnighet.

Den aktuella parollen är ursprungligen hämtad från Apostlagärningarna i Bibeln. I hastigheten hittar jag inte den svenska texten så jag klipper in den engelska:

All that believed were together, and had all things in common; And sold their possessions and goods, and parted them to all men, as every man had need. (Acts 2:44-45)
...
There was not a needy person among them, for as many as owned lands or houses sold them and brought the proceeds of what was sold. They laid it at the apostles’ feet, and it was distributed to each as any had need. (Acts 4:34-35)

Har Mona blivit Kristdemokrat eller förstår hon inte den historiska bakgrunden till den paroll hon numera återkommande citerar?

Marx lade grunden till kommunismen som enbart har kommit att stå för diktatur, förtryck och folkmord. Det är alltså denne man som Mona anser hade "rätt i mycket". När Mona säger "mycket" så kan hon ju rimligen inte enbart syfta till ett enstaka citat. Så vad mer hade Marx rätt i enligt Mona? Är det möjligen hans syn på den s.k. "judefrågan"som hon åsyftar. I sin bok "Judefrågan" från 1843 skriver Marx:

"[Vad är] judendomens profana grundval? Praktiska överväganden, egenintresse. Vad är judens värdsliga kult? Schackrandet. Vem är hans värdsliga gud? Penningen."

Nåja, kanske inte Mona sympatiserar med just detta uttalande. Men å andra sidan minns vi hur socialdemokraten Ilmar Reepalu förhöll sig passiv när judarna nyligen trakasserades i Malmö.

Så vad mer är det då Mona anser att Marx hade rätt i? Handlar det om hans acceptans för politiskt våld mot oliktänkande, vilket i så fall förklarar varför sossarna under den förra mandatperioden var så angelägna om att inför det s.k. Bodströmsamhället. Eller handlar det om Marx och hans tes om statens kollaps?

I grunden tror jag inte att Mona är antidemokratisk. Men det är allvarligt när hon hyllar fadern till det värsta folkmordet i den moderna historien. Hon har ett tydligt ansvar att förklara denna ståndpunkt så att väljarna ges möjlighet att ta ställning. Detta ansvar blir särskilt tydligt eftersom Mona har för avsikt att regera tillsammans med kommunisterna vid en vinst i det nu nära förestående valet. Som Thomas Ardenforspåpekar innebär en röst på Mona nämligen samtidigt en röst på Ohly.

Jag tror också att Mona genom sin nuvvuna fascination för kommunismen har skrämt bort många traditionellt socialdemokratiska väljare. Genom detta ställningstagande har Mona avvikit från grunderna för den svenska socialdemokratin där tidigare socialdemokratiska ledare alltid har varit noga med att inte släppa in kommunisterna i regeringen. Olof Palme skrev följande om skälen för hans politiska engagemang:

"Pragkuppen 1948 var för många i min generation en avgörande politisk upplevelse. Inga förmildrande omständigheter kunde anföras till försvar för övergreppet. Tjeckoslovakien var en utvecklad industrination med väl fungerande demokratiska institutioner. Men den tjeckiska demokratin krossades över en natt genom militärt övervåld och med obarmhärtig förföljelse av oliktänkande som följd.”

Det var alltså det kommunistiska övervåldet mot en grannation som engagerade Palme. Det vill säga samma ideologi som Mona nu hyllar och som hon vill samregera med. Ja, detta gör mig både arg och besviken.

Piratpartiet får alltmer stöd

Många av Piratpartiets motståndare, däribland moderaten Kent Persson, gottade sig åt Falkvinges groda i barnporrdebatten.

Men när krutröken nu har skingrats noteras att piratpartiet får stöd från allt fler. Bland de som nu stödjer Piratpartiets linje finns en juridikprofessor, ledarskribenter och även journalistförbundets ordförande samt ett bibliotek.

Och tänker man efter så var Falkvinges uttalande egentligen inte så kontroversiellt. Hans åsikt -för det var hans personliga - återspeglade vad närmare halva riksdagen ansåg i samband med kriminaliseringen av innehav av barnporr. Medias sensationsjournalistik tycks inte ha tagit hem vinsten denna gången.