Helikopterrånet och datalagring

Ofta har vi fått höra att olika integritetskränkande lagar behövs för att förhindra och bekämpa den grova brottsligheten. En sådan lag är den förväntade datalagringslagen.

Men pga den heta debatten har datalagringsdirektivet ännu inte blivit lag i Sverige. Men kan denna lag förväntas få någon effekt? Knappast. När det gäller helikopterrånet som framkommer nu från olika källor att polisen hade tillgång till fullständig information från den serbiska polisen redan för en månad sedan. Ändå gjordes inget för att förhindra rånet.

Eller var det så att polisen hade fått order om att förhålla sig passiv? Jag har noterat att Beatrice Ask har suttit i många TV-soffor efter rånet och talat om behovet av skärpt lagstiftning. Kan det vara så att politikerna ignorerade varningarna från den serbiska polisen för att använda rånet som en murbräcka inför implementeringen av datalagringsdirektivet med svensk lag?


Läs även andra bloggares åsikter om datalagringsdirektivet, helikopterrånet, beatrice ask

Ifpi anstiftar till brott

Otyg noterar att Ifpi är missnöjda med att Telia har meddelat att de skall begränsa vilka kunduppgifter som sparas.

I en intervju med SVT säger Ifpi att de uppfattar Telia som oansvariga. Upphovsrättsindustrin har gjort liknande uttalanden vid flera tidigare tillfällen. Det upphovsrättsindustrin inte tycks inse är att de genom sina uttalanden kan uppfattas uppmana ISP'erna att spara kundinformation i strid med både LEK och PUL. Om operatörerna sparar information i strid med dessa lagar kan straffansvar aktualiseras och den som har uppmanat annan till att begå brottet skulle - i vart fall rent lagtekniskt - kunna komma att anses som anstiftare.

För mig känns det lite märkligt att politikerna anser att organisationer som - likt Ifpi - rör sig i lagstiftningens skymnningslandskap är skyddsvärda. Snarare borde det vara politikernas uppgift och ansvar att skydda medborgarna mot dessa organisationer.

Läs även andra bloggares åsikter om Ifpi, telia, övervakningssamhället

När staten granskar sig själv

I kommentarsfältet guidade signaturen Magnus mig till två artiklar som skrivits av journalisten Anders R Olsson. Artiklarna som är oerhört läsvärda återfinns HÄR och Här.

I artiklarna lyfts Integritetsskyddskommitténs båda slutrapporter SOU 2007:22 och SOU 2008:3 fram. Här har regeringen lämnat ett uppdrag åt kommittén att granska de s.k. integritetsfrågorna och hur de har behandlats i lagstiftningen. Kommittén kommer fram till att det finns uppenbara brister, men i slutförslaget föreslås endast ett förbud mot att fotografera ovetande privatpersoner samt en förstärkning av Regeringsformen (som dock endast skulle vara illusorisk eftersom förstärkningen enkelt skulle elimineras genom nya lagar).

Att det bara blev en tummetott av Integritetsskyddskommitténs arbete torde bero på att lagstiftaren har en övertro på sin egen och myndigheternas förmåga och vilja att följa lagen och de luddigt uttalade ambitionerna att skydda integriteten. Detta trots att erfarenheterna från både Sverige och omvärlden borde har lärt lagstifataren att det i praktiken blir tvärtom.

Ingen politiker skulle väl ställa sig upp och öppet erkänna att han/hon anser att de medborgerliga fri- och rättigheterna är oväsentliga, men likväl står vi som vill försvara dessa rättigheter som förlorare när lagar klubbas igenom i riksdagen. Anders R Olsson sammanfattar situationen helt korrekt när han skriver:

Politikers och utredares själva utgångspunkt är att staten, så länge den följer lagar och förordningar, kan samla på sig hur många uppgifter om medborgarna som helst. Det är medborgarna som är problemet.

Det är nog här grundbulten till problemet ligger. Politiker och statlig tjänstemän anser ofta att de har förmågan att förstå svåra sammanhang bättre än vanliga medborgare. De anser sig helt enkelt stå över oss andra. Ändå har de flesta politiker knappt en avklarad grundskoleexamen med sig i bagaget. Hur har det kunnat bli på detta sättet? Hur har politikerna kunnat glömma bort att de har fått sitt mandat från samma medborgare som de i nästa stund dissar? Sannolikt kan problemet hänföras till att de flesta politiker på hög nivå har levt i en skyddad verkstad där de har gått från ungdomsförbunden direkt in i riksdagen utan att någonsin passera ett "vanligt arbete". Sådant leder ofta till att subkulturer bildas, d.v.s. politikerna känner lojalitet mot sig själva och staten men åtskillnad mot medborgarna.

Att politikerna kommer undan med att strunta i vanligt folk torde kunna förklaras med att integritetskramarna ofta upplevs som tråkiga och högtravande av s.k. vanligt folk. Vi har inte tillgång till vare sig glittriga "riksbögar" eller glättiga TV-soffor. Men just därför spelar Piratpartiet en viktig roll. Partiet har ofta kritiserats för grabbighet och att sakna seriositet. Men det är just detta som krävs för att fånga vanligt folks uppmärksamhet och intresse. Endast härigenom torde vi som värnar integriteten få gehör för våra annars kanske tråkiga men likväl viktiga åsikter. Alternativet vore att låta staten få fortsätta att granska sig själv i all tysthet och det alternativet är för mig långt allvarligare än lite påstådd grabbighet inom Piratpartiet.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, integritetsfrågor, övervakningssamhället

TPB-rättegången; Hovrätten jävar ut nämndeman -Beslut i fulltext

Turerna i TPB-rättegången tycks aldrig ta slut. Nu har hovrätten meddelat ett BESLUT varigenom nämndemannen Fredrik Niemelä förklaras jävig.

Nämndemannen ansåg inte själv att det förekom något jäv trots att han är anställd hos Spotify och att några av målsägarbolagen äger aktier i Spotify. Om inte annat framgår härigenom att omdömet tycks brista hos de som utövar den dömande makten i Sverige.

Det kan tilläggas att jävet uppmärksammades av upphovsrättsindustrins ombud Peter Danowsky och Monique Wadsted. Antagligen för att deras klienter inte skulle tjäna på en ny jävsdebatt, med åtföljande risk att rättegången skulle behöva göras om.

EDIT: I kommentarerna och på andra bloggar spekuleras i att upphovsrättsindustrin vill få bort nämndemannen eftersom han besatt tekniska kunskaper som skulle kunna missgynna deras intressen.

Men för att dessa tankar skall hålla sträck måste man bortse från att även Peter Sunde anser att nämndemannens engagemang i Spotify utgör Jäv. För en gångs skulle tycks alltså upphovsrättsindustrin och de tilltalade vara eniga.

Läs även andra bloggares åsikter om tpb, pirate bay, jäv, upphovsrättsindustrin, rättegång

STIM stoppar konsert pga förberedelse

STIM har lyckats förmå Sundsvalls tingsrätt att vid vite stoppa en festarrangör från att ordna en konsert med artister som E.M.D.,Kevin Borg och Alcazar.

Trots att artisterna uppenbart fick betalt för sina framträdanden hävdade STIM att orgnisationen hade framföranderätten till artisternas verk.

STIM:s argumentation och utgången i tingsrätten tyder enligt min uppfattning på, att upphovsrättsindustrins agerande inte handlar om att försvara artisternas rättigheter utan att snarare bevara bolagens och organisationernas monopol och inkomster.

Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrättsindustrin, fildelning, övervakningssamhället, pirate bay, Stim, Ipred

Project Indect - Nästa steg mot Big Brother

Project Indect är inte namnet på en ny thriller från Hollywood utan ett EU finansierat projekt vars syfte är att hjälpa politikerna att kontrollera samtliga aktiviteter som sker på internet.

HAX är med rätta kritisk och citerar The Daily Telegraph:

It talks of the 'construction of agents assigned to continuous and automatic monitoring of public resources such as: web sites, discussion forums, usenet groups, file servers, p2p [peer-to-peer] networks as well as individual computer systems, building an internet-based intelligence gathering system, both active and passive'.

Projektet syfte är alltså att ge makthavarna ett intstrument som skall möjliggöra en effektiv och automatiserad övervakning av varje aktivitet som medborgarna utför på nätet. Den budgeterade projektkostnaden har uppskattats till ca 100 000 000 kronor av våra skattepengar. Uppenbart skyr politikerna inga medel eller kostnader för att kunna övervaka allt vi gör.

Enligt Rawstory utgör projektet en av flera byggstenar i det som har kommit att kallas Europas "justice agenda". Syftet är ytterst att möjliggöra ett informationsutbyte mellan polisen i olika länder. Personligen känner jag mig inte bekväm med att min personliga information skall kunna delas ut till länder med ett mindre utvecklat rättssäkerhetstänkande än här. Vi kommer inte längre att kunna kontrollera hur känlig information om våra liv används och därför kommer vi inte heller längre att äga våra liv.

Informationen som kommer att samlas in genom Indect kommer dessutom tveklöst att göras tillgänglig för EU's hemliga superpolis SitCen. SitCen är skyddat från offentlig insyn och svarar endast gentemot EU'sHigh Representative for the Common Foreign and Security Policy. Vi som väljare kommer sålunda att sakna varje insynsmöjlighet och därmed varje möjlighet att kontrollera i vilka syften den insamlade informationen kommer att användas.

Våra "demokratiskt valda" politiker är så uppenbart rädda för en offentlig och öppen debatt att jag måste ställa frågan "hur kunde det bli så här"?!

Läs även andra bloggares åsikter om Indect, övervakningssamhället, Big brother, FRA, datalagringsdirektivet

Pedofilkortet spelas gärna ut när integriteten skall avskaffas

Pedofili och övergrepp mot barn är något de flesta av oss ogillar. Detta vet lobbyister och politiker. Pedofilkortet är därför ett enkelt knep att ta till för dessa grupper i deras strävan att begränsa grundläggande fri- och rättigheter. Den som säger emot måste ju vara en presumtiv peddo, eller?

Men hur relevant är pedofilhotet? Och om det nu är relevant, utgör pedofilskräcken en tillräcklig grund för att avskaffa individens rätt till ett privatliv?

Om skall tro på en rapport från FN så skulle problemet med barnporr på nätet vara gigantiskt. Detta är en uppgift som återkommer till och från. Själv har jag dock nästan aldrig stött på några bilder som skulle kunna klassas som barnporr. Detta verkar märkligt om problemet är så gigantiskt.

Eftersom jag själv aldrig trillar över barnporr får jag ibland för mig att pedofilkortet är ett säkert sätt för politikerna att genomföra lagar som på olika sätt kränker vårt privatliv.

I Storbritannien har man exempelvis nyligen infört en massregistreringlag som kan användas för att bötfälla idrottsorganisationer som låter barnens föräldrar skjutsa sina barn till och från matcher. Boten kan klick in om föräldern inte har låtit registrera sig i ett statligt register. Registret förväntas omfatta miljontals vanliga människor och pedofilkortet används för att motivera denna massregistrering. I Sverige anser Datainspektionen att lagen är omotiverad och oproportionerlig, men ändå införs flera lagar med hjälp av pedofilkortet.

Den som vill bekämpa storerbrorssamhället måste våga frågasätta pedofilkortet och ha modet att bli utpekad som pedofilkramare. Jag tar härmed den risken. Pedofili är otäckt med aldrig ett tillräckligt skäl för att avskaffa individens rätt till ett privatliv.

Dennis Josefsson har läst rapporten som låg till grund för den uppmärksammade rapporten från FN att internet skulle översämmas av pedofiler och barnporr. Slutsatsen blir att rapporten är nonsens och den slutar - inte helt oväntat - med en önskan om ökad övervakning på nätet. Övervakningshetsarna tycks inte dra sig för något, att använda utsatta barn för att nå politiska syften måste betraktas som ren cynism.

Läs även andra bloggares åsikter om storebror, övervakningssamhället, massövervakning