Våra folkvalda ljuger om ACTA-förhandlingarna

Under parollen "Vi jobbar hårt för öppenhet i ACTA-förhandlingarna" påstod politikerna Karin Pilsäter (fp), Björn Hamilton (m), Jan Andersson (c) och Mikael Oscarsson (kd) att: "Förhandlingarna innehåller heller inget alls som gäller Internet".

Nu avslöjar dock Minimaliteter det vi länge har misstänkt; Politikerna ljög!

Wikileak har nyligen släppt ett dokument från EU-kommissionen som tvärtom visar att ACTA innehåller skrivningar som klart strider mot politikernas löften.

Enligt dokumentet håller USA på och författar ett kapitel om internet som bl.a. ställer krav på medlemsstaterna att införa ett s.k. "third-party liability". Med detta avses att IPS'erna skall göras ansvariga för det som transporteras i deras nät.

ACTA kommer därmed att hamna i klar konflikt med E-handelsdirektivet och principen om "mere conduit". Med tanke på att bestämmelser som strider mot Upphovsrättsmaffians krav brukar få stryka på foten gissar jag att normkonflikten även denna gång kommer att avgöras genom att ACTA vinner företräde framför E-handelsdirektivets skyddsbestämmelser.

Situationen är sålunda synnerligen allvarlig. ISP'er kommer inte kunna skilja på torrent-trafik som innhåller helt laglig information och sådan trafik som innehåller olagligt material. För att undgå ansvar kan man anta att ISP'erna därför kommer att tvingas förbjuda all torrent-trafik. Därmed införs i praktiken en censur som klart kommer i konflikt med den yttrandefrihet som skyddas genom både vår grundlag och Europakonventionen. Tyvärr tror jag inte att denna konflkikt i nämndvärd omfattning komer att bekymra vare sig USA eller EU's förhandlare.

I sin artikel lovade Karin Pilsäter, Björn Hamilton, Jan Andersson och Mikael Oscarsson att bekämpa förslag som skulle medföra en begränsning av friheten på internät. Detta löfte är dock inte värt trycksvärtan som det har nedtecknats med.

Nationella politikers åsikter i ACTA-förhandlingarna har redan med dagens förhandlingsordning underordnad betydelse eftersom Sverige -liksom övriga EU-länder - representeras av kommissionen. Genom införandet av Lissabonfördraget kan man med fog anta att det nationella inflytandet kommer att marginaliseras än mer.

Så det är dax att agera nu. Maila era riksdagspolitiker och EU-parlamentariker. Avkräv dem löften att de inte skall medverka till att begränsa grundläggande fri- och rättigheter. Yttrandefriheten är värd att bevara och klart överordnad Upphovrättsmaffians profithunger!

Läs även andra bloggares åsikter om ACTA, Upphovsrätt, övervakningssamhället, mere conduit

Nödvärn och spräckta skallar

Diskussionens vågor går höga och kritiken mot domarna i Per Anders Pettersson-fallet är hård. Många tycks anse att jurister är allmänt korkade. Grunden för denna uppfattning tycks i de flesta fall vara Aftonbladet.

Själv väljer jag att gå till rättskällorna och Högsta domstolens praxis. Ett avgörande från Högsta domstolen som ger god vägledning för hur domstolarna i det nu aktuella fallet resonerade är NJA 2005 s. 237. I denna dom uttalar Högsta domstolen följande principer med hänvisning till lagförarbetena:

"En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig (24 kap. 1 § första stycket BrB........Det innebär dock inte att behovet av våld för att avvärja angreppet inte skall beaktas. I förarbetena framhålls tvärtom att den försvarlighetsbedömning som skall göras innebär dels att det våld som används inte får stå i klar disproportion till vad som erfordras för att avvärja den hotande faran, dels att det inte får föreligga ett uppenbart missförhållande mellan nödvärnshandlingen och den skada som hotar genom angreppet. Det ställs inte upp något absolut krav på att gärningen varit nödvändig för att avvärja angreppet. Den angripne bör kunna frikännas även om han använt större våld än nöden krävt, om handlingen inte är att bedöma som uppenbart oförsvarlig. I uttrycket uppenbart oförsvarlig ligger enligt förarbetena att man bör räkna med en relativt bred marginal till förmån för den angripne vid bedömande av huruvida han hållit sig inom gränserna för nödvärnsrätten. (Se NJA II 1962 s. 344 ff.)"

Här återges alltså kärnan av den gällande rätt som domstolarna har haft att tillämpa. Till detta kommer de beviskrav som skall tillämpas. I denna fråga uttalar Högsta domstolen följande:

"I likhet med vad som gäller för ansvarsförutsättningar i allmänhet har åklagaren bevisbördan för att nödvärn inte förelegat, liksom för att nödvärnsrätten överskridits. Detsamma gäller i förekommande fall även frågan om omständigheterna inte varit sådana att den tilltalade svårligen kunnat besinna sig. När det gäller beviskravet i dessa hänseenden uttalade HD i NJA 1990 s. 210 att vad som borde krävas var att åklagaren förebringar så mycket bevisning att nödvärnsinvändningen framstår som obefogad, vilket många gånger kan framgå redan av den allmänna situationen där handlingen företagits, samt att samma beviskrav också borde ställas i förhållande till invändningen att den tilltalade svårligen kunnat besinna sig."

Det domstolarna hade att pröva var alltså huruvida åklagaren hade förebringat sådan bevisning att Per Anders nödvärningsinvändning och invändning om att han svårligen kunde besinna sig framstod som obefogade.

Som med all bevisvärdering handlar det till sist om hur domstolarna bedömer de uppgifter och den övriga bevisning som presenteras i målet. Här kan olika domare komma till olika slutsatser. Det är inget märkligt med detta i och för sig, men när man kritiserar domarna måste man förstå systemet och de rätts- och bevisregler som domstolarna har haft att tillämpa.

I det aktuella fallet har domstolarna uppenbart ansett att det våld Per Anders använde var uppenbart oförsvarligt och att hans invändning om nödvärnsexcess var obefogad. Utifrån en rättslig bedömning har jag svårt att kritisera dessa slutsatser.

Avgörande för domstolarnas ställningstagande torde ha varit att de inte trodde på Per Anders berättelse. Den bästa bevisningen för den som är åtalad för brott är den egna berättelsen. Det är denna berättelse domstolarna skall utgå från och som åklagaren har att vederlägga. Om berättelsen inte framstår som trovärdig kan domstolarna enligt principen om fri bevisvärdering bortse från den. Utan att ha hört Per Anders berättelse i domstolarna går det inte att uttala sig om huruvida domstolarna har gjort en korrekt bedömning.

Men när jag själv arbetar som försvarare vet jag hur viktigt det är att träna och finsplipa min klients berättelse. Dock är systemet för ersättning till försvarare utformat på ett sådant sätt att denna oerhört viktiga förberedelse sällan är möjlig, annat än i riktigt stora brottmål. I andra mål gäller en taxa som i princip endast ger ersättning för den tid som försvararen sitter i rättssalen. Eventuella förberedelser förutsätts försvararen därför bjuda på. Staten anser alltså att försvarare skall jobba gratis, men vilka andra yrkesgrupper arbetar utan ersättning. Skulle du göra det? Nej, jag trodde väl inte det.

Viktigt att komma ihåg är dessutom följande; Även om det våld som användes inte är straffritt så hade domstolarna enligt 29 kap. 3 § första stycket 5 och andra stycket BrB kunnat döma till ett lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet. Så skedde också!

I tingsrättens dom uttalas att straffvärdet för Per Anders handlande motsvarade 3 års fängelse. Men domstolen beaktar att han befann sig i en nödvärnssituation även om handlandet inte var straffritt. Straffet sänktes därför till fängelse 1 år. Sålunda fick Per Anders en mycket tydlig straffrabatt. Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Ur ett rättsligt perspektiv framstår domarna även i detta avseende som korrekta.

Många har fäst avseende vid att en domare i hovrätten var skiljaktig. Detta är inget ovanligt och dessutom fullt naturligt eftersom målet till sist handlade om bedömningar och bevisvärdering. Noterbart är att inte heller det skiljaktiga hovrättsrådet ansåg att Per Anders i objektiv mening hade handlat i nödvärn då det andra slaget utdelades. Däremot ville hon fria pga nödvärnsexcessen. Argumenteringen för den skiljaktiga meningen är övertygande och kan inte kritiseras. Detta innebär dock inte med automatik - som många tyck tro - att majoriteten har haft fel.

Juridik är nämligen ingen exakt vetenskap. Det handlar om att människor som inte var med då brottet utfördes i efterhand skall pröva bevisning och tillämpa rättsregler i det enskilda fallet. Självklart måste detta leda till att de olika aktörerna i rätten ganska ofta kommer till olika slutsatser. Förvisso kan detta system framstå som anstötligt för den som inte har förståelse för hur systemet fungerar, men om man kritiserar det befintliga systemet borde man samtidigt kunna presentera ett bättre alternativ. Några sådan förslag har jag dock inte sett till.

Andra bloggar i samma ämne: HÄR, HÄR,HÄR och HÄR.

Torstensson sviker uppgörelsen kring Telekompaketet

Idag jublade vi över uppgörelsen kring Telekompaketet och själv kände jag stolthet över att ha röstat på PP.

Men det gick inte lång stund innan Alliansen med Torstensson i spetsen gjorde lång näsa åt de folkvalda EU Parlamentarikerna. Lyssna på intervjun i P3 där hon tydligt säger att de framförhandlade rättssäkerhetsgarantierna inte skulle innebära en rätt att få sin sak prövad i en domstol.

För var och en som har läst direktivtexten står det klart att Torstensson antingen ljuger eller att hon inte har en aning vad hon snackar om.

Hänvisningar i texten till Europakonventionen kan inte rimligen tolkas på annat sätt än att en avstängning skall föregås av en domstolsprövning. Denna rätt garanteras nämligen genom Artikel 6 i konventionen som föreskriver att var och en har rätt att få sina civila rättigheter prövade inför en opartisk domstol. Att bli avstängd från internet berör uppenbart den enskildes civila rätt att få ta del av information samt att utöva sin yttrandefrihet.

Men allt detta blundar alltså Torstensson för. Jag har sagt det förut och säger det igen; I hela mitt liv har jag röstat borgerligt, men det är slut med detta nu. Istället får PP bli mitt val. Med så oärliga politiker som Torstensson behöver vi nämligen en motvikt.

Ask - Ingen datalagringslag före valet 2010

Datalagringslagen har blivit en het potatis. Nu slår Beatrice Ask fast att det inte blir någon lag före valet 2010.

Uppenbart har Alliansen nu fattat att integritetsfrågorna kan påverka valresultatet. Rädlsan efter PPs framgångar i valet till Europaparlamentet är tydlig.

Som beakant har EG-kommissionen stämt Sverige vid EG-domstolen eftersom vi inte har implementerat teledatalagringsdirektivet. EG-domstolen lär nu fälla Sverige som därmed torde få betala stora belopp i skadestånd. Detta kan vi tacka särskilt Tomas Bodström för. Dessa miljoner hade istället kunnat användas de den vårdpersonal som nu hotas av lönestopp.

Lagen är också helt värdelös som verktyg för att bekämpa brottslighet. I Tyskland har brottsuppklaringen endast påverkats med 0,006%.

Nu föreligger ett skarpt förslag till Acta-avtalet

Enligt uppgifter i media föreligger nu ett skarpt förslag till det s.k. Acta-avtalet som skall förhandlas på ett möte i Sydkorea under november månad.

Omständigheterna kring Acta och vad det förväntas innehålla har politikerna hemlighållit för vanligt folk. Däremot tycks upphovrättsindustrin har fri insyn. Denna obalans mellan medborgare och lobbyisterna från upphovsrättsindustrin gör att man måste fundera kring om hela Acta-avtalet är ännu ett beställningsverk.

Av de uppgifter som har läckt ut kan vi dock sluta oss till att avtalet kommer att medföra en rätt för tullen i olika länder att genomsöka mp3-spelare, mobiltelefoner m.m. i jakten på olagliga musikfiler. Vi har också anledning tro att avtalet kan komma att ålägga internetoperatörerna att bli tvingade att övervaka sina kunder. Därmed tillskapas en privatpolis på nätet. Privatpoliser kallas för medborgargarde, vilket ofta ledde till lynchningar och andra rättsövergrepp.

Det finns dock en strimma av hopp eftersom Europarådet har inlett en granskning av nätanvändares rättigheter i förhållande till främst reglerna i Europakonventionen.

Det som alltmer förundrar mig är den makt som upphovrättsindustrin uppenbart har tillskansat sig över världspolitiken. Ingen annan industriell gren har kommit i närheten av att likt upphovrättsindustrin kunna beställa lagar på löpande band. Dessutom lagar som i allmänhet kränker det som annars brukar anses som kärnvärdena i en demokrati, nämligen, yttrandefrihet samt rätten till ett privatliv utan statlig inblandning.

Fler som skriver om Acta-avtalet hittar du HÄR och HÄR

Läs även andra bloggares åsikter om Acta, ipred, fra, datalagring, övervakningssamhället

Ljudboksförlagen överklagar till HD

Nu rapporteras att Ljudboksförlagen överklagar hovrättens beslut i Ephone-målet till Högsta domstolen. Det är bra. Vi har nu chansen att få en verklig prövning av IPRED-lagen och vilka beviskrav som skall gälla. Förlagens ombud advokat Danowsky tror att frågan om prövningstillstånd skall kunna avgöras relativt snabbt.

Läs även andra bloggares åsikter om Ipred, e-phone, Danowsky, ljudboksförlag

Generaladvokaten Kokott - En obesjungen hjältinna

I hovrättens nyligen meddelade beslut i Ephone-målet prövades huruvida IPRED-lagen stod i konflikt med främst vissa skyddsbestämmelser i Datalagringsdirektivet. För sin argumentering åberopade Ephone bl.a. generaladvokaten Juliane Kokotts förslag till avgörande i EG-domstolens mål C 275/06. Jag återkommer inom kort till Juliane Kokott och varför jag anser att hon är en obesjungen hjältinna.

Först skall jag dock beröra den aktuella konfliktfrågan som hovrätten hade att pröva i Ephone-målet. Hovrätten konstaterar i sitt beslut att det i vart fall för närvarande inte förekommer någon konflikt mellan IPRED och de bestämmelser i Dataglagringsdirektivet som förbjuder att personuppgifter - bl.a. IP-adresser - utlämnas till annan än myndighet. Anledningen härtill är att skyddet endast gäller för sådana uppgifter som specifikt har sparats i enlighet med Datalagringsdirektivet. Eftersom ännu inga personuppgifter i Sverige sparas enligt Datalagringsdirektivet kan sålunda inte heller direktivets skyddsbestämmelser tillämpas. I vart fall inte ännu eftersom direktivet ännu inte har implementerats med svensk lag. Hovrättens beslut och motivering framstår sålunda i denna del som fullt korrekt och är beslutet dessutom förenligt med både Kokotts förslag till avgörande samt EG-domstolens senare dom i mål C 275/06.

Men hur kan jag då anse att Kokott är en hjältinna? Jo, för det första känner jag hennes gärningar från andra mål, kanske främst inom skatteområdet. Hennes engagemang till skydd för individen gentemot staten har i dessa mål varit mycket tydligt. Även så i det nu aktuella målet. I redan ingressen till hennes förslag skriver hon bl.a. följande:

"Förevarande fall illustrerar att lagring av uppgifter för vissa ändamål leder till önskemål om att använda dessa uppgifter på ett mer omfattande sätt."

I denna mening sammanfattar Kokott alla de farhågor som vi som värnar integriteten känner inför den samlade effekten av integritetskränkande direktiv och lagar. Sällan har vi väl sett en svensk makthavare som tar så tydlig ställning för integritetsfrågorna som Kokott gör i denna enda mening.

I sitt förslag fortsätter hon att utifrån olika direktiv resonera kring upphovrättsindustrins krav på att få tillgång till personuppgifter visavi skyddet för den personliga ingegriteten. Hon tar bl.a. upp frågan om operatörers rätt att spara trafikuppgifter, varvid hon gör följande uttalande:

"Enligt artikel 6.2 i direktiv 2002/58, som utgör ett undantag, är behandling av dessa trafikuppgifter tillåten i den mån och så länge som den krävs för abonnentfakturering och betalning av samtrafikavgifter. Det är dock tveksamt om det enligt detta undantag överhuvudtaget är tillåtet att lagra uppgifter om vilka personer som tilldelats en dynamisk IP-adress vid ett visst datum. Denna information är vanligtvis inte nödvändig för accessleverantörers abonnentfakturering. Normalt sett grundar sig faktureringen på varaktigheten av uppkopplingen hos accessleverantören eller på volymen av det uppgiftsflöde som användaren genererat, såvida det inte har avtalats om obegränsad användning av Internet till ett fast pris. Om det emellertid inte krävs någon behandling av IP-adressen för faktureringen får den inte heller lagras i detta syfte.

Oberoende av detta utgör artikel 6.2 i vart fall inte någon lämplig grund för att lämna ut trafikuppgifter till tredje man som vill vidta åtgärder mot användaren på grund av ett handlande som begåtts genom användning av denna IP-adress. Sådana åtgärder hänför sig varken till abonnentfakturering eller till betalning av samtrafikavgifter."

Ord att minnas nästa gång Upphovrättsindustrin gastar om att ISP'er som raderar trafikuppgifter skulle göra sig skyldiga till medverkan till brott.

I frågan om [olaglig] fildelning gör Kokott ett uttalande värdigt herr Falkvinge himself:

"Det är emellertid inte säkert att privat fildelning utgör ett tillräckligt allvarligt hot mot skyddet av upphovsrätten, särskilt när den sker utan vinstsyfte, för att motivera tillämpning av detta undantag. Det är nämligen omtvistat huruvida privat fildelning medför en verklig skada."

Till stöd för detta uttalande hänvisar Koktott till en rapport från Directorate for Science, Thechnology and Industry. Läs gärna rapporten från sidan 76 och framåt där följande konstaterande görs:

"It is very difficult to establish a basis to prove a causal relationship between the size of the drop in music sales (i.e. the size of the downloading-induced sales displacement) and the rise of file sharing (see Conseil d’Analyse Economique, 2004)."

Förvisso är detta kända fakta för oss som värnar den personliga integriteten, men det är ytterst sällan man ser att en verklig makthavare som tar dessa ord i sin mun.

För den som är genuint intresserad rekommenderar jag en genomläsning av Kokotts fullständiga förslag till avgörande som återfinns HÄR.

Kokott for president! Någon som håller med?

Läs även andra bloggares åsikter om Ipred, datalagringsdirektiv, Ephone, övervakningssamhället