NYA ATTACKER MOT DET FRIA NÄTET - NU FRÅN FN

Wallstreet Journal rapporterar att Kina och Ryssland vill att FN ska ta makten över det fria internet. Kritiker menar att detta skulle innebära dödsstöten för den frihet som har rått på nätet sedan 1988.

När internet avreglerades genom en överenskommelse 1988 fanns omkring 16 miljoner användare. Idag är antalet användare omkring 2,5 miljard och antalet användare ökar med cirka 500 000 personer per dag.

I takt med att antalet användare har ökat har nätet också kommit att bli en tydlig maktfaktor och nagel i ögat på såväl demokratiskt valda politiker som på diktatorer. Politiker gillar inte att förlora makten över agendan för vad som ska och får debatteras. Men på nätet saknar politikerna makt. Därför ser vi slag i slag hur nya och begränsande avtal, direktiv och lagar införs i snabb takt.

Men var kommer vi att befinna oss utan ett fritt internet? I Syrien utövar makthavarna just nu ett folkmord på sin egen befolkning. Gammelmedia saknar i praktiken möjligheter att bevaka händelserna så rapporteringen sker huvudsakligen via nätet och plattformar som Bambuser. Självklart gillar inte makthavarna i Syrien att inte ostört kunna bedriva folkmordet. Och måhända är det en händelse som liknar en tanke att det just är Kina och Ryssland som kräver nya inskränkningar av internet samtidigt som dessa nationer stöder den Syrianska regimen?!

I vårt hörn av världen talar politikerna ofta om hur viktigt det är att slå vakt om yttrandefriheten på internet. Samtidigt inför samma politiker lagar som tvingar ISP'erna att tillämpa samma teknik för övervakning av medborgarna som tillämpas av Kina, Iran och andra diktaturer. Våra politiker inför i rask takt lagar som FRA, Ipred och datalagring. Samtliga med det enda syftet att skapa en total övervakning av varje vrå av våra liv och att minska viljan att delta i den fria debatten på nätet. Från främst Tyskland kommer rapporter om att implementeringen av datalagringsdirektivet har skapat en oro bland vanliga människor att ringa till doktorn eller själavårdaren eftersom man vet att samtalet kommer att registreras. Samtidigt visar utvärderingar att datalgringsdirektivet inte har haft någon som helst mätbar effekt på bekämpningen av grov kriminalitet. Så vad är då syftet annat än att kontrollera och inskränka yttrandefriheten på internet?

Enligt min mening har politikerna inlett ett taktiskt flerfrontskrig mot befolkningen. Syftet är att trötta ut den kritik och opinion som trots allt förekommer i ganska bred omfattning. Samtidigt som kritiken rasar mot Acta kommer kommissionen med nya direktivförslag om ytterligare och strängare inskränkningar, vilket också kombineras med det amerikanska påfundet SOPA och nu även med en reglering genom FN. Naturligtvis inser politikerna att denna strategi kommer att bli framgångsrik eftersom vanliga människor vars vardag är fylld av dagishämtning/lämning, jobb och familjeliv inte har tid eller möjlighet att uppmärksamma och bekämpa alla förslag som kommer i en strid ström.

För att bekämpa den negativa utvecklingen är det väsentligt att vi som ser en fara i att demokratin avskaffas organiserar oss. Piratpartiet är ett ypperligt exempel men vi bloggare borde också överväga att organisera oss på samma sätt som NetRootS. Självklart kommer detta innebära en viss styrning vad avser de frågor som ska behandlas och belysas, men i gengäld får vi ett betydligt starkare genomslag på nätet. Kanske är det tid att tänka i dessa banor?

Intressant

EU-DOMSTOLEN SKA PRÖVA ACTA

Eu-kommissionär Karel De Gucht har meddelat att kommissionen enats om att ACTA ska prövas av EU-domstolen. Prövningen ska ske mot grundläggande fri- och rättigheter som tillförsäkras varje medborgare, meddelar Karel De Gucht.

Kommissionen har tidigare varit ovillig att ens tillstå att det skulle kunna finnas frågetecken kring Acta. Kovändningen som det nu meddelade beskedet innebär kan inte uppfattas på annat sätt än de massiva demonstrationerna runt om i Europa har gett tjänstemännen kalla fötter. Att man nu går till EU-domstolen är ett tydligt tecken på att kommissionen söker legitimitet för det monster man har skapat tillsammans med upphovsrättslobbyn bakom låsta dörrar.

Även upphovsrättslobbyn tycks känna att marken gungar under deras fötter. I ett mejl som ställts till samtliga EU parlamentariker försöker upphovsrättslobby än en gång att i hemlighet påverka politikerna att ställa sig på deras sida. Noterbart är att mejlet har påtecknats av samma organisationer som i hemlighet förhandlade fram Acta bakom låsta dörrar utan insyn från allmänheten eller media.

Jag ser dock en fara i att EU-domstolen nu ska pröva Acta. Förvisso finns problem med Acta även i dess nuvarande lydelse, även att de värsta skrivningarna togs bort innan Acta tilläts nå offentligheten.

Dock är Acta i dess nuvarande utformning försåtlig. Acta uppställer en rad minimikrav men få tvång. Klart är dock att de som har förhandlat fram Acta kommer att vara lojala mot avtalet och väl överskrida miniminivåerna. Men i EU-domstolen är det miniminivåerna som kommer att prövas och jag tror det är stor risk att domstolen inte kommer att anse att dessa miniminivåer är särskilt kontroversiella.

I EU-domstolen torde inte heller prövas om det är förenligt med demokratiska värden att avtal med lagstifningskaraktär förhandlas fram i hemlighet med inbjudna lobbyister. Inte heller lär EU-domstolen pröva det rimliga i att makten att i praktiken genomföra förändringar av detta lagstiftande avtal läggs i händerna på en kommitté som inte lyder under demokratiskt ansvar. Domstolen lär inte heller pröva de risker avtalet innebär för tredje världen och generiska läkemedel.

Jag ser därför en klar risk att EU-domstolens utslag inte kommer att bli särskilt kritiskt och att lobbyister samt kommissionen därmed kommer att få den legitimitet de så desperat söker efter. Detta trots att de grundläggande problemen med Actas tillkomst, utformning och tänkta tillämpning kvarstår.

Till syvende och sist är det dock våra politiker som kommer att fälla avgörandet. I parlamentet är det främst de mäktiga grupperna från socialdemokrati och liberaler som ännu står och vacklar. Högergrupperna är i huvudsak förlorade till upphovsrättslobbyn. Men socialdemokrater och liberaler kan alltjämt förmås lyssna till sakliga argument.

Det är därför viktigt att opinionstrycket hålls uppe även nu när EU-domstolen ska göra sin prövning.



Läs också: HAX, Carl Sclyter, DN,Christian Engström, Europaportalen

Share
|

FRI KOMMUNIKATION Vs. PIRATJAKT

DOMEN I FULLTEXT

EU-domstolen: Ägaren av en plattform för socialt nätverk på internet är inte skyldig att inrätta ett system för filtrering av information som lagrats på bolagets plattform, för att på så sätt förhindra att filer som innebär upphovsrättsintrång hålls tillgängliga på plattformen.

Rechtbank van eerste aanleg te Brussel, Belgien, har begärt förhandsavgörande av EU-domstolen. Begäran avser tolkningen av direktiven 2000/31/EG om elektronisk handel, 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, och 2002/58/EG om integritet och elektronisk kommunikation.

Begäran har framställts i ett mål mellan Belgische Vereniging van Auteurs, Componisten en Uitgevers CVBA (”SABAM”) och Netlog NV.

SABAM är en upphovsrättsorganisation som företräder upphovsmän, kompositörer och utgivare av musikaliska verk.

Netlog är ett socialt nätverk som huvudsakligen används av ungdomar.. Den som registrerar sig på Netlog får tillgång till en egen profil. Användaren kan själv fylla sin profil med innehåll, och profilen är åtkomlig i hela världen. Plattformen används dagligen av tiotals miljoner människor. I sin profil kan användarna bland annat föra dagbok, redovisa sina fritidssysselsättningar och preferenser, visa vilka vänner de har samt visa personliga foton eller filmklipp.

Enligt SABAM ger emellertid det sociala nätverk som Netlog driver alla internetanvändare möjlighet att via sin profil använda musikaliska och audiovisuella verk i SABAM:s register, genom att allmänheten ges tillgång till dessa verk på ett sådant sätt att andra användare ges tillträde därtill. Detta sker utan SABAM:s medgivande och utan någon som helst ersättning från Netlogs sida.

Målet hos Rechtbank rör frågan om Netlog är skyldigt att inrätta ett system för filtrering av information som lagrats på bolagets plattform, för att på så sätt förhindra att filer som innebär upphovsrättsintrång hålls tillgängliga på plattformen.

EU-domstolens svar är synnerligen intressant, särskilt med tanke på att Högsta domstolen nyligen avslog TPB-pojkarnas begäran om förhandsbesked och samtidigt avslog begäran om prövningstillstånd.

Domslutet:

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktivet om elektronisk handel), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter,

- jämförda med varandra och tolkade mot bakgrund av de krav som följer av skyddet av de tillämpliga grundläggande rättigheterna - ska tolkas så,

att de utgör hinder för att en nationell domstol förelägger en värdtjänsteleverantör att införa ett system för filtrering

- av den information som användarna lagrat på värdtjänsteleverantörens servrar,

- som tillämpas utan åtskillnad i förhållande till samtliga kunder,

- i förebyggande syfte,

- på värdtjänsteleverantörens egen bekostnad, och

- utan begränsningar i tiden,

och vilket kan upptäcka elektroniska filer innehållande musikaliska eller audiovisuella verk samt filmverk, till vilka den som har yrkat föreläggande gör anspråk på att inneha de immateriella rättigheterna, i syfte att blockera tillhandahållandet till allmänheten av sådana verk som innebär upphovsrättsintrång.


På vanlig svenska innebär detta alltså att det inte är tillåtet för en domstol att förelägga ägaren till en internetplattform att införa och tillämpa en generell filtrering för att upptäcka eventuella upphovsintrång.

Det är sålunda tydligt att EU-domstolen ännu en gång har gjort en intresseavvägning mellan dels upphovsrättsindustrins intressen mot intresset av fri kommunikation samt yttrandefrihet. Än en gång har EU-domstolen slagit fast att rätten till fri kommunikation väger tyngre än upphovsrättsindustrins profitintresse. Svenska domstolar ska vara EU-konforma vid sin rättstillämpning. Jag ifrågasätter om Högsta domstolen har iakttagit denna skyldighet när man avslog TPB-pojkarnas ansökan om prövningstillstånd. Inte heller lagstiftaren verkar ha intresseavvägningen för ögonen när man i rask takt inför nya och integritetskränkande lagar på beställning från upphovsrättsindustrin. Det ska bli intressant att följa upp om EU-domstolens avgörande får genomslag även i Sverige.

Share
|

POLISER SOM BRYTER MOT LAGEN ÄR IMMUNA MOT STRAFF

För nu cirka två år sedan skrev jag om hur åklagaren gav SÄPO grönt ljus att bryta mot lagen. De aktuella polismännen hade begått ett klart lagbrott, men friades eftersom åklagaren ansåg att de inte hade förstått bättre. Jag konstaterade då liksom nu att okunskap om lagen inte anses vara en omständighet som friar från straffansvar. I vart fall inte när det är du eller jag som begår brott.

I ett annat inlägg beskrev jag hur polisen hade utsatt en brottsmisstänkt för regelrätta hot i syfte att framtvinga en bekännelse. Hoten skulle direkt kvalificeras som brottet olaga hot om de hade framförts av dig eller mig. I detta fallet kränktes även den misstänktes minimirättigheter som garanteras bl.a. genom Europakonventionen. Polisen hade därmed klart överskridit sina befogenheter på ett sådant sätt som förutsätts för brottet tjänstefel. Du gissade rätt; Ingen straffrättslig påföljd denna gången heller.

Och nu har det hänt igen. JO riktar kritik mot åklagare och polis för att de ännu en gång har använt olagliga förhörsmetoder som kränkt den misstänktes rättigheter enligt artiklarna 6 och 8 Europakonventionen.

JO noterar - lite lätt motsägelsefullt - att Europakonventionen gäller som lag i Sverige sedan 1995. Därefter konstaterar han att de metoder som användes av polisen kränkte lagen, dvs Europakonventionen. Likväl väljer JO att inte väcka åtal eftersom:

JO:s beslut att inte inleda förundersökning om tjänstefel i detta ärende grundades bl.a. på frånvaron av i författning givna föreskrifter om vad som är ett rättsenligt handlande i samband med genomförandet av infiltrationsoperationer och provokationer.

Men vänta nu. JO har ju först konstaterat att förhörsmetoderna stred mot lagen men friar sedan pga av att föreskrifter i författning saknas?? Fullständigt obegripligt eftersom ju - med risk att bli tjatig - Europakonventionen och därtill anslutande praxis utgör svensk lag sedan många år. Situationen måste alltså uppfattas på så sätt att poliserna och åklagaren återigen frias eftersom de inte kunde eller hade förmåga att förstå de rättsregler som är styrande för deras verksamheter.

Mönstret framstår som alltmer tydligt. Åklagare och poliser verkar ha blivit vår tids frälse som står över lagen och som kan ägna sig åt allsköns olaglig verksamhet utan att riskera några påföljder. Och domstolar samt JO hejar på. Är det ett sådant rättssamhälle vi vill ha, där ändamålen helgar medlen?

Ja, det ser så ut. Alliansen agerar ständigt för att tunna ut rättssäkerheten. Preventiv buggning utan brottsmisstanke har nu följts upp genom ett nytt förslag om att SÄPO, FRA och MUST friare ska kunna utbyta information med varandra utan att behöva bekymra sig om trivialiteter som lagar eller personlig integritet. Men som HAX så riktigt påpekar handlar det naturligtvis om den ständigt ökade önskan att kontrollera medborgarnas liv och handlande i realtid.

Jag blir inte så lite rädd när man kan se att straffimmunitet för myndighetspersoner kombineras med en ständigt ökande transparens av den privata sfären. Information om det allra mest privat och intima lagras utan tidsbegränsningar och hanteras av personer med dokumenterat dåligt omdöme som dessutom är immuna mot straff under motiveringen "De förstod ju inte bättre". Jag ser fram mot en riktigt intressant men samtidigt skrämmande framtid.

Share
|

ÅSIKTSFRIHET - NEJ TACK!

Inte många kan väl ha missat den debatt som uppstod i svallvågorna efter feministen Maria Svelands artikel i DN häromdagen. I denna ganska förvirrade artikel tar Sveland upp en mängd företeelser i samhället som hon tycker illa om och som hon gärna liknar vid nazism och anhängare till massmördare som Breivik.

Marika Formgren på Corren har skrivit en utmärkt kommentar liksom Johan Lundberg på Axess.

Läser man feministen Svelands artikel står det klart att hon klart ogillar alla med andra åsikter än hennes egna. Detta är i sig ganska skrämmande, särskilt som feminismen idag är en statsbärande ideologi. Marika Formgren kommenterar denna feministiska åsiktsintollerans på ett bra sätt:

Well, Maria Sveland, jag säger som min gamla mattelärare: Vilket Skulle Bevisas! Du har just bevisat att om du fick bestämma så skulle inte en enda ”sanning” eller åsikt som inte är godkänd av dig få yppas i det offentliga rummet!

Förvisso finns det säkert debattörer som framför kritik mot feminismen på ett oacceptabelt sätt. Sådant förtjänar säkert att kritiseras på ett sakligt sätt. Men försöken att smutskasta och smäda alla oliktänkande som grupp är ett feministiskt adelsmärke som även gärna tillämpas av många vänstersympatisörer. Vi minns ju alla de dödshot som framfördes mot Per Gudmundson för inte så länge sedan.

Denna typ av hot och retorik tillämpas gärna av feministerna under täckmanteln "satir". När debattens vågor gick höga kring det lämplig i att sätta upp SCUM-manifestet som en skolpjäs för barn så försvarade sig feministerna med att man inte på allvar skulle tro på att alla män förtjänar att mördas. Det var ju bara satir gu' bevars. Men när bloggaren MedborgareX i ett satiriskt inlägg använder samma retorik som feministerna hyllar i SCUM-manifestet blir upprördheten stor. Nu är det inte längre satir utan verkliga dödshot påstås det och bloggaren polisanmäls och upprördheten i gammelmedia är påtaglig.

Det vi återkommande ser är hur den statsbärande feminismen genom hot och kränkningar försöker täppa till truten på de som inte omsluts av den enda och rätta uppfattningen. Nämligen att världen styrs genom en patriarkalisk konspiration. Alla som hyser en annan uppfattning är - såsom bl.a. Sveland ser på saken - potentiella nazister och massmördare som i smyg hyllar Breivik. Att kväsa det öppna samtalet - som annars brukar vara kännetecknande för en demokrati - tycks vara feministens yttersta målsättning.

I sin kritik nämner inte heller Sveland att Breivik i sitt manifest hyllar Castro och Mao som riktig goda förebilder. Själv frågar jag mig mot denna bakgrund om Breivik var höger eller vänster, men för Sveland är saken så klar att hon inte alls anser sig behöva beröra detta dilemma.

Inte heller ser Sveland någon anledning att i debatten ta upp det öppna manshat som inom feminismen har blivit comme il faut. Jag väljer att avsluta med lite feministisk satir, dvs sådant som Sveland inte anser faller inom kategorin näthat:

ACTA - KAMPEN FORTSÄTTER

Trots att förespråkarna för Acta fortsätter att sprida vilseledande information ger kampen mot Acta resultat. Allt fler länder vägrar att ratificera avtalet. Hittills har Polen, Tjeckien, Lettland och nu senast Tyskland förklarat att de avser att avvakta med ratificeringen tills vidare.

I Sverige stöder regeringen dock fortfarande Acta. Detta kan möjligen tas som ett tecken på det demokratiunderskott som gäller i Sverige och inom EU.

Runt om i Europa fortsätter dock protesterna. Den enskilt största demonstrationen ägde rum i Sofia, Bulgarien, men över 50 000 deltagare. Sammantaget har 100 000 tals människor runt om i Europa visat att de inte accepterar att lagstiftning sker bakom låsta dörrar i samråd med företrädare för enskilda ekonomiska intressenter. Politikerna borde vara glada över att Europas medborgare på detta sätt ställer sig upp till försvar för demokratiska värdena. Men istället ser man hur svenska politiker likt EU:s tjänstemän ogillar och försöker förminska protesterna. Detta är oroande!

Men med tanke på hur nära svenska politiker och EU:s tjänstemän stor upphovsrättsindustrin är det kanske inte så förvånande att respekten för de demokratiska principerna inte står så högt i kurs.

Ett exempel på hur upphovsrättsindustrin ser på demokratin är den artikel RIAA-bossen Cary H Sherman skrev och som publicerades i New York Times den 8 februari 2012.

Här kommenterar RIAA-bossen protesterna mot SOPA/PIPA på följande sätt:

But at the 11th hour, a flood of e-mails and phone calls to Congress stopped the legislation in its tracks. Was this the result of democracy, or demagoguery?

RIAA-bossen ifrågasätter här huruvida omfattande folkliga protester kan anses utgöra ett uttryck för demokrati!? Nå, i min värld har folkviljan alltid varit grunden för den demokratiska ordningen. Men för RIAA-bossen sker kanske demokratiprocessen bakom låsta dörrar utan någon offentlig insyn eller kontroll?!

RIAA-bossen gör ett annat uttalande som sannolikt bygger på hans egna erfarenheter:

Misinformation may be a dirty trick, but it works.

Ja, det var väl det vi visste. På denna och flera andra bloggar har upprepat påpekats att upphovsrättsindustrin medvetet spelar ut barnporrkortet samt falska rykten om hur internet skadar deras vinstintressen. Ryktesspridningen och spekulationerna från upphovsindustrin är i sanning "Misinformation" och "a dirty trick", men så här långt har det fungerat eftersom de integritetskränkande lagarna införs i allt snabbare takt.

Share
|

STASI 2.0

I debatten får man ofta höra att de som bekämpar storebrorssamhället endast har ett syfte, nämligen att få fildela utan risk. Samma personer brukar framhålla att vi måste öka övervakningen ytterligare för att bekämpa grov kriminalitet och för att bevara näringslivets möjligheter att få intäkter.

Men vilket resultat ger då den ökade övervakningen.

Under 2000-talet har polisens avlyssning av misstänkta och deras bekanta ökat med 143%. Samtidigt har antalet uppklarade brott minskat.

Datainspektionen har upprepat framfört kritik mot att integritetspåverkande lagar införs utan någon som helst analys av den samlade effekten.

Vissa integritetskränkande lagförslag väcker stor debatt och uppmärksamhet i media. Andra lagar smygs igenom utan någon uppmärksamhet. Sådana lagar var Lagen (2007:978) om hemlig rumsavlyssning och lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott. Dessa lagar gav polisen rätt att avlyssna och bugga även den som inte ens är misstänkt för något brott. I praktiken kunde det räcka med att du var släkt, vän eller familjemedlem till en brottsmisstänkt person för att polisen skulle ges rätt att bryta sig in i ditt hem och sätta upp övervakningsutrustning i ditt sovrum.

När lagen utvärderades kunde konstateras att denna synnerligen repressiva lagstiftning endast i två fall hade lett till åtal och i ett fall till fällande dom. Trots att de repressiva lagarna alltså inte hade någon effekt för bekämpningen av grov kriminalitet beslutade riksdagen efter utvärderingen att förlänga lagarnas giltighetstid.

Vad säger detta oss då? Jo, polisen men även enskilda ekonomiska intressenter ges ständigt utökade befogenheter att övervaka ditt privatliv, när du har kontakt och med vem du har kontakt. Ditt liv lagras i massiva register hos polisen och andra myndigheter. Hur dessa uppgifter används kan du inte kontrollera eller följa upp.

Kanske hade det funnits någon möjlighet att acceptera denna massiva övervakning om statsmakterna samtidigt kunde påvisa att integritetskränkningen var proportionerlig i förhållande till samhällsnyttan. Det är nämligen detta krav som uppställs i vår nya grundlag, där det står skrivet att:

”lagar, som inskränker integritetsskyddet endast
får genomföras om det intresse, som ska tillgodoses, är så starkt och integritetsskyddsintresset så förhållandevis svagt att inskränkningen framstår som proportionerlig”.

Proportionaliteten ska alltså vara avgörande. En samhällsnytta som står över den enskildes integritet måste kunna påvisas. Men hur kommer det sig då att politikerna i rask takt inför nya repressiva och integritetskränkande lagar trots att någon samhällsnyttig effekt inte kan påvisas och helt utan en sådan samlad analys som Datainspektionen har efterlyst år efter år?

Jag kan inte hitta någon annan förklaring än att statsmakterna tillsammans med vissa privatekonomiska intressenter anser det som praktiskt att kunna kartlägga medborgarnas liv och åsikter. Allt för att kunna slå ner misshaglig opinion. Det samhälle som har skapats under 2000-talet kan därför endast benämnas som Stasi 2.0.

Share
|