I artiklarna lyfts Integritetsskyddskommitténs båda slutrapporter SOU 2007:22 och SOU 2008:3 fram. Här har regeringen lämnat ett uppdrag åt kommittén att granska de s.k. integritetsfrågorna och hur de har behandlats i lagstiftningen. Kommittén kommer fram till att det finns uppenbara brister, men i slutförslaget föreslås endast ett förbud mot att fotografera ovetande privatpersoner samt en förstärkning av Regeringsformen (som dock endast skulle vara illusorisk eftersom förstärkningen enkelt skulle elimineras genom nya lagar).
Att det bara blev en tummetott av Integritetsskyddskommitténs arbete torde bero på att lagstiftaren har en övertro på sin egen och myndigheternas förmåga och vilja att följa lagen och de luddigt uttalade ambitionerna att skydda integriteten. Detta trots att erfarenheterna från både Sverige och omvärlden borde har lärt lagstifataren att det i praktiken blir tvärtom.
Ingen politiker skulle väl ställa sig upp och öppet erkänna att han/hon anser att de medborgerliga fri- och rättigheterna är oväsentliga, men likväl står vi som vill försvara dessa rättigheter som förlorare när lagar klubbas igenom i riksdagen. Anders R Olsson sammanfattar situationen helt korrekt när han skriver:
Politikers och utredares själva utgångspunkt är att staten, så länge den följer lagar och förordningar, kan samla på sig hur många uppgifter om medborgarna som helst. Det är medborgarna som är problemet.
Det är nog här grundbulten till problemet ligger. Politiker och statlig tjänstemän anser ofta att de har förmågan att förstå svåra sammanhang bättre än vanliga medborgare. De anser sig helt enkelt stå över oss andra. Ändå har de flesta politiker knappt en avklarad grundskoleexamen med sig i bagaget. Hur har det kunnat bli på detta sättet? Hur har politikerna kunnat glömma bort att de har fått sitt mandat från samma medborgare som de i nästa stund dissar? Sannolikt kan problemet hänföras till att de flesta politiker på hög nivå har levt i en skyddad verkstad där de har gått från ungdomsförbunden direkt in i riksdagen utan att någonsin passera ett "vanligt arbete". Sådant leder ofta till att subkulturer bildas, d.v.s. politikerna känner lojalitet mot sig själva och staten men åtskillnad mot medborgarna.
Att politikerna kommer undan med att strunta i vanligt folk torde kunna förklaras med att integritetskramarna ofta upplevs som tråkiga och högtravande av s.k. vanligt folk. Vi har inte tillgång till vare sig glittriga "riksbögar" eller glättiga TV-soffor. Men just därför spelar Piratpartiet en viktig roll. Partiet har ofta kritiserats för grabbighet och att sakna seriositet. Men det är just detta som krävs för att fånga vanligt folks uppmärksamhet och intresse. Endast härigenom torde vi som värnar integriteten få gehör för våra annars kanske tråkiga men likväl viktiga åsikter. Alternativet vore att låta staten få fortsätta att granska sig själv i all tysthet och det alternativet är för mig långt allvarligare än lite påstådd grabbighet inom Piratpartiet.
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, integritetsfrågor, övervakningssamhället
demokratin håller på att förfalla i stockholm. vad vi skulle behöva är en skarpare riksdag som vågar stå emot regeringen och en konstitutionsdomstol som granskar och ser till att demokratin hålls levande.
SvaraRaderaEtt starkt motstånd som den mot FRA borde rimligen väga tyngre än regeringens partipiskor i en demokrati. Om makten visar förakt mot folket så förtjänar den att straffas. Vi kan alltid bli mer demokratiska än vad vi är i dagsläget.
Jag kan inte förstå hur folk kan tro att vi har kontroll över makten när vi får välja inriktning var 4 år and thats it. demokratin vi har är väldigt godtycklig och ofta ignoreras viljan hos folket (lissabonfördragets behandling i eu där politkerna tycker att dem är bättre än folket och inte litar på folket. Att dem litar på att folket kan avgöra om vilket parti som är bäst när de inte ger dem folkomröstning i en så viktig fråga är för mig en gåta) utan att vi kan göra ett skit åt det hela. slutresultatet blir bara att maktkoncentrationen blir större och större, trotss att vi nu har den tekniska möjligheten att höja demokratin REJÄLT. det enda som räddar staten är att statsförvaltningen består av goda människor, trots att straffet för att missbruka sin makt är otroligt lågt. i värsta fall så blir man av med jobbet som politiker när man kan ha skadat sverige mycket mer än så.
att vi har partivalssystem betyder också att makten inte kommer från medborgarna utan kommer i stället från partiernas prioriteringar. till viss del kan media påverka men vi är i dagens system tyvärr helt utlämnade åt att politikerna verkligen vill oss väl och håller sina vallöften. mediernas granskning har tyvärr fått ett allt mindre utrymme i mediabruset vilket märks på valdeltagandet och engagemanget hos unga väljare.
En internetbaserad form av direktdemokrati tror jag att vi skulle kunna testa på prov i säg ett år och utvärdera. Om politikerna inte tror sig kunna lita på oss, hur ska vi någonsin då kunna lita på dem och ge dem makt?
Piratpartiet har enligt mig ett betydligt större ansvar än att bara skydda integriteten. Vi ska även skydda och förstärka demokratin och få politikerna att närma sig medborgarna genom att erbjuda folket rådgivande folkomröstningar i ALLA sakfrågor som skall passera plenissalen.
PS förlåt för det långa inlägget. jag kom av mig som vanligt
Kan rekomendera två alster av Hasse&Tage:
SvaraRadera"2.15 för en liter mjölk", där Hasse driver med hur ovetande politikerna är.
"Har ni hört att dom tar 2.15 för en liter mjölk?' 'Det var det jävligaste, det hade vi ingen aning om!'"
"En glad amatör", där Tage sjunger om yrkespolitikerna.
"En som helst, nån gång i livet, haft ett jobb, ett vanligt kneg. Inte en som tar för givet, att man föddes till partistrateg."
Dessa har ca. 30 är på nacken men är lika passande nu som då.
Hanse,(pp)
@Anonym: Japp, mjölkkommedin anspelar på en intervju med Palme där han avslöjade sin okunskap om mjölkpriset. Här visade denne förmenta landsfader hur långt avståndet är mellan politikers och vanligt folks liv.
SvaraRaderaEtt stort problem är att riksdagen egentligen skulle kunna ersättas med en person med två stämplar. När motionerna läggs fram för omröstning vet alla redan hur det kommer att gå. Det avgörs redan i utskotten och av regeringen.
SvaraRaderaVilket visar på nästa problem, folket får rösta i riksdagsvalet men riksdagen utser statsministern.
I många demokratier oavsett hur dassiga dom är så är det folket som väljer regeringschefen. Jag säger inte att det per automatik är bättre att göra så, men det borde öka riksdagens makt. Eftersom man får ett större glapp mellan den verkställande och beslutande makten.
Sedan borde den dömande makten frigöras från de två andra grenarna t.ex. genom en oberoende konstitutionsdomstol.
Roligt att du lyfte upp Olssons artikel!
SvaraRaderaDet är ju tydligt att riksdagen som helhet har tappat i status: det mesta som är viktigt avgörs idag på annat håll, i Rosenbad, via informella kontakter och lobbande eller på EU-nivå. Det betyder precis som du är inne på att regeringar och politiker io praktiken gör tummen ner för demokratin, mne det tycks sällan bekymra massmedia att det är så. och ibland hör man ju statsvetare som säger rakt ut att en demokrati med någon sorts ömsesidighet, kontroll och egenmakt underifrån är hopplöst omodern, Stigbjörn Ljunggren t ex brukar vara rätt tydlig med att han anser det. Att gå ur EU är ingen option, men det skulle vra bra med en tydligare och vassare Europadebatt eftersom "det fixar man i Bryssel, vet du" ofta används som en halvt uttalad ursäkt av politiker och media för att inte driva en fråga till ett avgörande på hemmaplan.
Jag skulle tro att vi närmar oss en punkt där en författningsomstol med muskler blir nödvändig (eller är vi redan där?) men frågan är förstås vem som skulle sitta där. Blir det några som är måna om att hålla sig väl med regeringen så är ju inget vunnet. Men det behlvs också en större förmåga at protestera högt, inte bara genom at författa inlägg på Facebook eller så, utan där det verkligen träffar politiken, där det när fram..
Jag tror att integritetsskyddskommitténs förslag fortfarande bereds. De är inte begravda, alltså.
SvaraRaderaMårten S