Jag har satt etiketten "piratfrågor" på det här inlägget helt medvetet, även om kanske någon kommer att anse att ämnet inte är helt relevant. Varför och hur tänkte den där juristen tänker kanske någon.
Vi som kallar oss piratister brukar hävda den personliga integriteten och yttrandefriheten. Vår fiende nummer ett brukar vara upphovsrättsindustrin i allians med gammelpartierna. Men hotet mot yttrandefriheten kommer även från andra håll. Mårten Schultz berättar om hur Domstolsverket stängde först ner tillgången till obekväma bloggar, men efter att ha blivit avslöjade kallade detta för ett misstag. Är man mera konspiratoriskt lagd skulle man kunna hävda att detta utgjorde ännu ett ingrepp från statsmakten i syfte att begränsa det fria utbytet av information.
Men hotet kommer också från extrema grupper. I media har länge de högerextrema grupperna framhållits som ett hot och på senare tid även de vänsterextrema. Men en bortglömd grupp är extremfeministerna som nu har lyckats tysta en viktig röst i debatten.
Jag tänker på debattören och chefredaktören Ingrid Carlqvist. Jag har under lång tid uppskattat hennes mod att gå emot strömmen i kontroversiell ämnen. Ingrid har ställt sig på den brottsmisstänkttes sida, hon har kritiserat vedertagna femistiska läror där mannen alltid är överordnad och kvinnan offer. Hon behöll lugnet och sakligheten även då hon utsattes för spott och spe i kommentarerna till hennes inlägg.
Att Ingrid Carlqvists åsikter ogillades av vissa personer med tydligt feministiska förtecken var uppenbart. Men sen kom mejlen. Det var mejl som skickades till Ingrids arbetsgivare, tidningen Villaliv, och till tidningens annonsörer. I mejlen påstods Ingrid vara en pedofilkramare och även andra nedsättande omdömen spreds. Istället för att försvara Ingrids rätt att uttala sina åsikter ställde Villaliv henne inför ett ultimatum - Sluta blogga eller sluta din anställning. Nu är Ingrids blogg stängd och Sverige har blivit fattigare.
Att den taktik som användes för att tysta Ingrid inte är unikt beskrivs HÄR.
Att det finns galenpannor i vissa extremgrupper är inget nytt. Mest skrämmande i hela denna soppa är dock tidningen Villaliv. Tidningen kan existera pga den grundlagsfästa yttrandefriheten, likväl är tidningen beredd att kränka samma rättigheter så snart man kan ana att annonsintäkterna är hotade. Jag har tillskrivit tidningen och gett uttryck för mitt missnöje över behandlngen av Ingrid. Alla som är villiga att försvara rätten till ett fritt informationsutbyte borde göra samma sak.
Läs även vad MedborgareX skriver i ämnet.
Läs även andra bloggares åsikter om yttrandefrihet, feminism, piratpartiet, Carlquist
Just hållningen att yttrandefrihet är *enbart* en negativ frihet, ofta kopplad till inställningen att "negativa friheter är de enda som ska hävdas" (Johan Norberg m fl) ser jag som väldigt problematisk. Den kan gå hyfsat ihop med lagen, eftersom svenska lagar i regel är skrivna på ett sätt som utgår från den autonoma individen som står fri från alla informella band och lojaliyteter annnat än vad han frivilligt och uttryckligt har påtagit sig,. men i verkligehten är vi inte riktigt så formella när vi möts, samverkar och använder språket. Om man då kör på att ytrrandefrihet bara är rätten att kunna säga vad man vill, genast, utan hämningar och utan ansvar, då knuffar man ner samtalsklimatet i det primitivas dike, och det är där hatbrev, mobbning och omöjligt elaka kommentarer kan förefalla rimliga och coola.
SvaraRaderaJuristen!
SvaraRaderaVi har tänkt precis samma tanke! Jag har också skrivit till Villalivs VD och ansvarige utgivare Fredrik Lundblahd. Jag hoppas fler gör det och uttrycker sitt missnöje över hans agerande. Ett agerande som är under all kritik av en tidningsman!
@Magnus
SvaraRaderaMan ska nog inte blanda ihop lagens råmärken med privatmoral och allmänna normer som styr vardagsbetéenden. Även om en handling inte är förbjuden kan det ju finnas goda skäl att inte utföra den. Ingen har väl sagt att yttrandefrihet är rätten att säga vad man vill utan ansvar - det finns ju andra typer av ansvar än straffansvar.
Magnus
SvaraRaderaAtt yttrandefriheten skulle vara en s.k. negativ frihet är en villfarelse.
Tvärtom är det så att yttrandefriheten är en positiv opinionsfrihet.
Den kommer till uttryck i 2 kap. 1 § 1 p. regeringsformen.
Yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.
Skillnaden mellan de positiva och negativa opinionsfriheterna är att de senare handlar om skydd mot tvång att behöva t.ex. avslöja sin politiska böjelse eller delta i sammankomster för opinionsbildning.
Yttrandefriheten är problematisk för många, då man lätt glömmer bort att det är en frihet som endast kan gälla om det är förenligt med att alla har samma frihet.
Egoism och brist på självinsikt kan få många som åberopar sig yttrandefriheten att bli mindre toleranta gentemot andra som åberopar sig den samma.
Konkurrensen på uppmärksamhetsmarknaden kan skruva till yttrandefriheten ordentligt, men inte så mycket att det blir en negativ frihet.
Tor: Jo, vinkeln att yttrandefrihet är uteslutande rätten att säga vad fan man vill, på vilket sätt man vill till 110 procent, utan att behöva ta något sansvar, är väldigt vanlig. Det är med den vinkeln som Lars Vilks med sina rondellhundar blir det fria ordets hjälte och kravet på någon osrts konsistens och hederlighet åker ut genom fönstret. Ofta uppbackat med en maning att inte vara så PK. Och det lder ofta till att det som hörs bäst blir den sorts "fria ord" som yttras med några järn innanför bröstkorgen. Nu syftar jag främst på diskussioner där man inte fysiskt befinner sig öga mnot öga med de andra deltagarna, till exempel online eller i en tidning - kvällstidningskrönikörer är till exempel väldigt sällan beredda på att ta en edebatt om vad de säger och utvecklar det sällan på något stringent sätt, deras uppgift ses bara som att tycka oemotsagt men det får ofta en tyngd och ett generellt driv, ett ansptåk på att säga Sanningen som lämnar alla hämningar bakom sig.
SvaraRaderaI sådana lägen är återkopplingen och den "omgivande information" (tonfall, minspel, underförstådda markörer av vad man talar om, möjligheter att stämma av ett inlägg mot vem det är som säger det) som automatiskt finns med i ett samtal/en debatt öga mot öga mycket svagare. Det är därför det är så mycket lättare att uppträda som provokatör/troll på nätet än i ett slutet fysikt rum: det har inte bara att göra med att folk väljer att vara hyggliga och "iakttar god samtalssed", det är också för att samtalets dynamik blir annorlunda, det blir lättare att battla om en enstaka formulering, eller bita sig fast i den, och svårare att avkräva den andre någon sorts ansvar för det han säger.
Och med "ansvar" menar jag inte straffrättsligt eller att mista jobbet utan ansvaret att uppträda på ett vettigt sätt och att inte alltid sätta provokationen före kommunikationen.
Yttrandefrieheten är naturligtvis inte en frihet utan begränsningar. Detta framgår för övrigt att både Regeringsformen och Europakonvention som anger att begräsningar kan ske genom lagar.
SvaraRaderaNär det mer precist gäller Ingrid Carlquist har hon diskuterat viktiga ämnen på ett sakligt sätt. Måhända har hennes analyser inte gillats av alla, särskilt inte av feminister med en dogmatisk livsåskådning. Detta motiverar dock inte hatbrev till arbetsgivare etc.
Skriv till styrelsen för bolaget Villaliv AB. De listas på Ratsits informationssida om bolaget. Borde inte vara särskilt svårt att hitta lämpliga kontaktuppgifter genom alla sökuppslag man får via Ratsit. Det skall inte vara bekvämt att agera så här ryggradslöst och ge efter för denna typ av påtryckningar. Vad sjutton skall vi med yttrandefrihet till om det bara är bekväma saker som får sägas?
SvaraRadera-steelneck
Har man bara lite sunt förnuft och respekt för sina medmänniskor, behövs inga regler utöver dom vi redan har på yttrandefriheten.
SvaraRaderaAnonym, kl. 13.30,
SvaraRaderaJo, det där med sunt förnuft har du på sätt och vis rätt i. Problemet är bara att sunt förnuft har en myriad av olika innebörder. Varje individ är unik med sina värderingar, intressen och preferenser samt olika grader av egoism och altruism etc.
Som Juristen ovan påpekar är inte yttrandefriheten absolut utan relativ. Den beskärs av sekretessbestämmelser och tystnadsplikter, förtals- och förolämpningsstraffbestämmelser, hets mot folkgrupp, bestämmelser om mened, falsk tillvitelse o.d.
Men det fina med yttrandefriheten är att den måste tåla saklig kritik och ett visst mått av personangrepp och andra osakligheter för att vi inte ska bli som omänskliga robotar, även om den etiska diskursen föredrar strikt saklighet.
Eftersom jag inte följer Ingrid Carlqvists bloggande kan jag inte säga om jag anser att hon gör nytta eller ej. Inte desto mindre kan jag tycka att det är skvallervarning att uppmärksamma hennes arbetsgivare på hennes bisysslor. Men att detta skulle strida mot yttrandefriheten, det köper jag inte alls i rättslig mening. Däremot om arbetsgivaren i sin tur ställer ultimatum på sin arbetstagare om att sluta blogga eller jobba, så är det arbetsgivaren som man i moralisk mening får anklaga för att ha begränsat arbetstagarens yttrandefrihet. Något rättsligt problem är det dock inte. Det är klart att den eventuellt anonyma skvallerposten till arbetsgivaren skulle kunna innehålla förtalsmässiga omständigheter, men om detta vet vi intet. Eller?
Juristen
SvaraRaderaDet verkar som om du ropade på vargen med denna din artikel. ;-)
Jag föreslår istället att vi bildar enad front mot de som vill rasera möjligheten/rätten till anonymitet, vilken är en av grunderna för den fria åsiktsbildningen och demokratin.
Om Ingrid Carlqvist de varit anonym i sitt bloggande, skulle hon kunna ha fortsatt att blogga fritt och samtidigt företrätt Villaliv utan en för sitt varumärkes skull oroad ägare.
Betänk för övrigt vad upphävd anonymitet skulle göra i debatten mot vänster- och högerextremister. Jag tror att många röster skulle tystna om de inte kunde förhålla sig relativt anonyma i kampen mot nazzarna et al.
Juristen, du skriver en rubrik - Yttrandefriheten under attack - som borde förplikta till debattengagemang, men så bangar du ur. Vadan detta?
SvaraRaderaTristan: Sorry, det har varit lite fullt upp på jobbet med långa domstolsförhandlingar och "ambulansutryckningar". Jag har helt enkelt inte räckt till som människa att även debattera på bloggen.
SvaraRaderaNu skall jag bättra mig.
Ja, jag delar din uppfattning att rätten till anonymitet måste skydda om man är angelägen om en fri opinionsbildning. Ingrid är ett utmärkt exempel på hur det kan gå för offentliga debattörer även att deras åsikter är fullt legitima. Insikten om detta är grunden till att jag själv har valt att förbli anonym på min blogg.
Juristen
SvaraRaderaJag har svarat dig på min blogg då jag såg dig även där.
På tal om "yttrandefrihet" så har jag reflekterat lite över urkundsförfalskning och signaturkapning. Ingen skarp analys utan mest lite vaga spekulationer. Kolla min blogg får du se.
Skönt att höra att du instämmer i nödvändigheten av skydd för anonymitetsrätten.
Jag blir nämligen lite skrämd över vad vissa journalister m.fl. anser om detta i bloggosfären.
Två saker. Ingen känner sig så kränkt, som en tjuv som bli ertappad med fingrarna i den berömda burken. På motsvarande sätt kan man säga om journalister: inte någon känner sig så kränkt som en journalist som själv blir kritiskt synad i sömmarna.
@Tristan; Jag håller med om att journalister ofta tycks vara känsliga för att drabbas av sin egen medicin.
SvaraRaderaNär det gäller Ingrid handlar det dock inte om kritisk granskning utan om rena trakasserier med avsikt att tysta hennes åsikter.
Jag vet inte vad Ingrid har råkat ut för egentligen, men om det är "underrättelsen" till hennes arbetsgivare du menar så vet jag inte om det ska kallas trakasserier eller skvaller.
SvaraRaderaNågon attack mot yttrandefriheten som sådan är det förstås inte fråga om. Ingrid kan ju fortsätta blogga anonymt under samma tema, så att hennes arbetsgivare inte behöver vara orolig på grund av bloggandet som bisyssla.
Det är ju typ sådana här händelser som alltså utgör motiv till varför anonymitetsrätten är viktig paradoxalt nog.