Barnläkaren - Förundersökningen med kommentarer

De första diskussionsvågorna efter åtalet mot barnläkaren har lagt sig. Jag har medvetet valt att avvakta med mina kommentarer tills att jag haft tillfälle att läsa stämningsansökan och förundersökningen.

Inledningsvis påstods att det lilla flickebarnet hade förgiftats med både höga halter av morfin och tiopental. Noterbart är att misstankarna kring morfinet har fallit bort. Åtalet gäller nämligen endast förgiftning med tiopental.

Av den medicinska utredningen i förundersökningen framgår att tiopental är ett ämne som distribueras mycket snabbt i kroppen. Vetenskapliga rådets representant - docent Krister Nilsson - slår därför fast att flickan bör ha avlidit i nära samband med att tiopentalet injicerades. Detta är en uppgift som är väsentlig att hålla i minnet när man läser övriga delar av förundersökningen.

Många har nog som jag trott att åtalet skulle komma att handla om var gränserna går för sjukvården i livets absolut sista skede. Men sedan jag läst förundersökningen står det för mig klart att målet istället främst kommer att handla om huruvida barnläkaren alls var den som injicerade de dödliga doserna av tiopental.

I det ögonblick då flickan avled fanns det ca 10 personer i sjukrummet förutom den åtalade läkaren. Av förhören med läkaren framgår att hon styvnackat har förnekat att hon administrerade något annat än morfin och koksalt till flickan efter att respiratorn hade koppalts bort.

Det är i sammanhanget intressant att utredningen visar att det fanns tre uppdragna sprutor i sjukrummet, varav en innehöll tiopental. I sammanhanget är det också intressant att de anhöriga till den avlidna flickan samstämmigt berättar att föräldrarna upprepat bad läkaren att ge flickan något så hon slapp att lida.

Det är nu den stora förvirringen börjar. Flera av de anhöriga berättar att läkaren först nekade att ge flickan ytterligare droger, men att hon till slut föll till föga. För den fortsatta läsningen är det viktigt att komma ihåg vad docent Krister Nilsson säger ovan, nämligen att effekten från tiopental är i stort sett omedelbar.

Flickans farbröder Magnus och Christer berättar att flickan avled i stort sett omgående efter att läkaren hade injicerat "något": HÄR och HÄR.

Flickans moder indikerar dock att tidsåtgången kan ha varit upp emot 1 timme. Gammelmormor berättar att det läkaren injicerade inte hade något effekt och att flickan fortsatte att kämpa under lång tid.

Dessa tveksamheter skall självklart tala till den tilltalades fördel. Utredningen ger inget klart svar på om läkaren alls injicerade tiopental eller om det kan ha varit koksalt så som hon själv påstår.

I sammanhanget kan nämnas den kritik som i tillsynsärendet framförs mot bristerna i Rättsmedicinalverkets analays: HÄR och HÄR.

Intressant är också de alternativa möjligheter som uppställs i tillsynsärendet för hur och när tiopentalen kan ha tillförts flickan; HÄR. Lägger man samman dessa alternativa möjligheter med föräldrarnas ostridiga vilja att ge flickan "något" så att hon slapp att lida och att det fanns tiopental tillgängligt i sjukrummet så blir det inte helt osannolikt att det kan ha varit någon anhörig som injicerade tiopentalet. Jag säger inte att så var fallet men möjligheten torde inte helt kunna uteslutas. Särskilt inte som utredningen visar att de anhöriga tidvis var ensamma med flickan i sjukrummet.

Åklagarens bevisläge ser alltså inte helt okomplicerat ut. Med tanke på att åklagaren skall bedriva förundersökningen objektivt samt att åklagaren bara skall väcka åtal om han kan se fram mot en fällande dom så ifrågasätter jag om det var ett korrekt beslut att väcka åtal mot barnläkaren.

Dra era egna slutsatser. Här är förundersökningen:

Tillsynsärendet

Förhör-Läkaren

Förhör-Anhöriga

Övriga förhör

Läs även andra bloggares åsikter om barnläkaren, brottsutredning, åtal, rättsväsendet