söndag 14 februari 2010

Barnläkaren - Förundersökningen med kommentarer

De första diskussionsvågorna efter åtalet mot barnläkaren har lagt sig. Jag har medvetet valt att avvakta med mina kommentarer tills att jag haft tillfälle att läsa stämningsansökan och förundersökningen.

Inledningsvis påstods att det lilla flickebarnet hade förgiftats med både höga halter av morfin och tiopental. Noterbart är att misstankarna kring morfinet har fallit bort. Åtalet gäller nämligen endast förgiftning med tiopental.

Av den medicinska utredningen i förundersökningen framgår att tiopental är ett ämne som distribueras mycket snabbt i kroppen. Vetenskapliga rådets representant - docent Krister Nilsson - slår därför fast att flickan bör ha avlidit i nära samband med att tiopentalet injicerades. Detta är en uppgift som är väsentlig att hålla i minnet när man läser övriga delar av förundersökningen.

Många har nog som jag trott att åtalet skulle komma att handla om var gränserna går för sjukvården i livets absolut sista skede. Men sedan jag läst förundersökningen står det för mig klart att målet istället främst kommer att handla om huruvida barnläkaren alls var den som injicerade de dödliga doserna av tiopental.

I det ögonblick då flickan avled fanns det ca 10 personer i sjukrummet förutom den åtalade läkaren. Av förhören med läkaren framgår att hon styvnackat har förnekat att hon administrerade något annat än morfin och koksalt till flickan efter att respiratorn hade koppalts bort.

Det är i sammanhanget intressant att utredningen visar att det fanns tre uppdragna sprutor i sjukrummet, varav en innehöll tiopental. I sammanhanget är det också intressant att de anhöriga till den avlidna flickan samstämmigt berättar att föräldrarna upprepat bad läkaren att ge flickan något så hon slapp att lida.

Det är nu den stora förvirringen börjar. Flera av de anhöriga berättar att läkaren först nekade att ge flickan ytterligare droger, men att hon till slut föll till föga. För den fortsatta läsningen är det viktigt att komma ihåg vad docent Krister Nilsson säger ovan, nämligen att effekten från tiopental är i stort sett omedelbar.

Flickans farbröder Magnus och Christer berättar att flickan avled i stort sett omgående efter att läkaren hade injicerat "något": HÄR och HÄR.

Flickans moder indikerar dock att tidsåtgången kan ha varit upp emot 1 timme. Gammelmormor berättar att det läkaren injicerade inte hade något effekt och att flickan fortsatte att kämpa under lång tid.

Dessa tveksamheter skall självklart tala till den tilltalades fördel. Utredningen ger inget klart svar på om läkaren alls injicerade tiopental eller om det kan ha varit koksalt så som hon själv påstår.

I sammanhanget kan nämnas den kritik som i tillsynsärendet framförs mot bristerna i Rättsmedicinalverkets analays: HÄR och HÄR.

Intressant är också de alternativa möjligheter som uppställs i tillsynsärendet för hur och när tiopentalen kan ha tillförts flickan; HÄR. Lägger man samman dessa alternativa möjligheter med föräldrarnas ostridiga vilja att ge flickan "något" så att hon slapp att lida och att det fanns tiopental tillgängligt i sjukrummet så blir det inte helt osannolikt att det kan ha varit någon anhörig som injicerade tiopentalet. Jag säger inte att så var fallet men möjligheten torde inte helt kunna uteslutas. Särskilt inte som utredningen visar att de anhöriga tidvis var ensamma med flickan i sjukrummet.

Åklagarens bevisläge ser alltså inte helt okomplicerat ut. Med tanke på att åklagaren skall bedriva förundersökningen objektivt samt att åklagaren bara skall väcka åtal om han kan se fram mot en fällande dom så ifrågasätter jag om det var ett korrekt beslut att väcka åtal mot barnläkaren.

Dra era egna slutsatser. Här är förundersökningen:

Tillsynsärendet

Förhör-Läkaren

Förhör-Anhöriga

Övriga förhör

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

13 kommentarer:

  1. Har du läst civiling. Ingvar Ericsons utredningar och inlägg? (länkar finns i det här inlägget)

    Det finns så många osäkerheter att jag inte förstår hur det skulle kunna finnas någon chans/risk att barnläkaren fälls.

    SvaraRadera
  2. Trevligt att läsa en
    kort sammanfattning som inte tippar över alltför mycket i försvar eller beskyllningar.

    Håller med Tor detta kommer, om jag skulle gissa, att handla om huruvida vi med säkerhet kan säga något om analyssvaren som RMV har genererat, vilket jag tror att det kommer att visas att vi med säkerhet inte kan göra.

    alternativt så kommer det att falla på vad du pekar ut, dvs vem gjorde det(höll i sprutan)?

    nummer 1 är ett medicinskt vetenskapligt försvar. nummer 2 ett juridiskt, båda lika starka.

    skulle helst velat se att detta aldrig hade kommit så långt som till anhållandet av läkaren men iom att det gjordes så tycker jag att ett åtal kan vara bra så att vi ordentligt stänger dörren på detta ärende.

    -Dan

    Ps välkommen tillbaka...

    SvaraRadera
  3. @Tor: Jo, jag har läst Ingvar Ericsons analys som är vederhäftig även om han till slut halkar fel i sina slutsatser. Mest förvånad är jag över Jakob Heidbrink som var så snabb att gå ut och påstå att de som kritiserade åklagaren hade fel trots att han uppenbarligen inte har läst förundersökningen. Som framgår ovan finns det i utredningsmaterialet många osäkerhetsfaktorer, vilket för mig medför att kritiken mot åklagarens agerande vid gripandet av läkaren m.m. alltjämt är legitim.

    @Dan: Jag en kombination av de båda ben du pekar ut lär bli försvarets strategi. Synd att vi därmed missar den verkligt intressanta frågan, dvs var går gränserna för vården i livets slutskede.

    SvaraRadera
  4. Jacob höll inne med kritik tills ett rätt sent skede. Väntade länge på fupen men han kom mde kritik av åklagariet innan, huvudsakligen för den tid det tagit. Vissa andra bloggar har jag inte ännu sett någon kritik ännu.....

    Håller slutligen med om att det förmodligen behövs en översyn av rättsläget för den typen av vård speciellt efter att ha läst vissa juristers(akademiker?) syn på flashback.(likgiltighetsuppsåt) samt att vården nu? har visat tecken på ändrat beteende vilket med stors sannolikhet inte har varit av godo.

    Dan

    SvaraRadera
  5. Jag tycker du har helt rätt i att "vård i livets slutskede" måste diskuteras ordentligt.
    Att någon som är utan rimligt tvivel döende inom omedelbar framtid ges möjlighet att slippa lida ser jag inget fel i. Jag tycker inte heller det kan jämställas med 'självmordskliniker', som uppenbart strider mot läkareden. Vi ska inte lagstifta om vad som är livskvalité, läkare ska rädda liv, självmord får folk klara av själva.
    -johan,karlskrona

    SvaraRadera
  6. @Johan: Läkare har ju en skyldighet att inte bara rädda liv utan även att lindra lidandet i livets slutskede. Om det i något fall leder till att lidandet förkortas med några minuter eller någon timme så har jag svårt att uppfatta detta som ett brott.

    Men av de skäl jag redovisar i mitt inlägg så tror jag inte att domstolarna kommer att ges möjlighet att pröva denna intressant principfråga.

    SvaraRadera
  7. När man läser förhöret med de anhöriga så slås man av hur dåligt transkriberat förhöret är. Var 3:e mening typ har ett ord som är "ohörbart", ofta verkar det vara något som är sjukvårdsrelaterat. Man kan misstänka att den som har skrivit ut förhöret inte har någon koll på sjukvårdsterminologi. Jag tycker man isf borde använda sig av en läkarsekreterare som är vana att transkribera otydliga diktat med ett flertal medicinska termer. Att personen dessutom inte kan skilja på "enda" och "ändå" bekräftar bara den undermåliga transkriptionen..

    SvaraRadera
  8. @Juristen
    Trots att jag jobbat med det härärendet sedan det drog igång i mars 2009 har jag först nu fått korn på din blogg och ditt intressanta inlägg i frågan. Tack för att du gett dig tid att läsa de tre "rapporter" som Jakob Heidbrink vänligen lät mig publicera på hans blogg. Det gläder mig också att du funnit dem "vederhäftiga". Samtidigt vore det intressant, och värdefullt för mig, att få ta del av dina synpunkter på i vilket eller vilka avseenden som du anser att jag "halkat fel" i mina slutsatser.

    SvaraRadera
  9. Ingvar; Så här några månader efteråt inser jag att mitt svar till Tor nog var otydligt. Med "halkade fel" avsåg jag endast din rapport med krav på att de höga morfinhalterna måste förklaras. Detta eftersom åtalet endast kom att handla om tiopental. Men efter att ha färskat upp minnet genom att åter läsa denna rapport måste jag ändå nu ändra uppfattning. Finns det brister kring hantering och mätning av de höga morfinhalterna så kan det även finnas brister hänförliga till utredningen av tiopentalet. Så din rapport visar likväl på brister i åklagarens utredning, något som lär gynna försvaret.

    SvaraRadera
  10. Tack för svar och klarläggande.För din kännedom kan jag berätta att den externe sakkunnigen, prof Jørg Mørland, som Socialstyrelsens Rättsliga råg engagerat i sitt yttrande behandlat både morfin och tiopental och väl snarast, om något, lutar påt att det kan ha handlat om en förgiftning med morfin. Du kan ladda ner hans yttrande här om du vill uppdatera dig även i det avseendet : http://tinyurl.com/6f4cgys

    En märklig detalj är att när man presenterade en gärningsbeskrivning för narkosläkaren vid det sk slutförhöret i oktober 2010 lät det så här:

    ”[Narkosläkaren], du är misstänkt för dråp genom att den 20 september 2008 på Barnintensiven Astrid Lindgrens barnsjukhus, uppsåtligen berövat flickebarnet [flickan] livet genom förgiftning med läkemedlen tiopental och morfin."

    Sedan kom stämningsansökan och då har åklagaren ändrat gärningsbeskrivningen i två viktiga avseenden:

    ”[Narkosläkaren] har den 20 september 2008 på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna uppsåtligen berövat [flickan], född den 3 juni 2008, livet genom förgiftning. [Narkosläkaren] har därvid injicerat narkosmedlet tiopental i [flickan]"

    Morfinet har utgått och istället för den klara kausalitet som formuleringen "…genom förgiftning med läkemedlen tiopental och morfin" har ersatts med den märkliga formuleringen "… har därvid injicerat narkosmedlet tiopental i [flickan]".

    Jag har bett ett antal språkexperter uttala sig om hur formuleringen med "därvid" ska tolkas och så mycket är redan klart som att det inte är självklart. Jag väntar på svar från fler auktoriteter.

    Efter att prof. Mørland avgett sitt yttrande så har åklagaren kompletterat gärningsbeskrivningen med ett andrahandsyrkande så nu låter det så här:

    ”[Narkosläkaren] har den 20 september 2008 på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna uppsåtligen berövat [flickan], född den 3 juni 2008, livet genom förgiftning. [Narkosläkaren] har därvid injicerat narkosmedlet tiopental i [flickan].

    I andra hand görs gällande [narkosläkaren] uppsåtligen försökt beröva [flickan] livet på sätt som anges i stycket ovan.”

    SvaraRadera
  11. Ingvar: Tack för denna intressanta uppdatering. Efter 20 år i rättssalarna kan jag konstatera att åklagarnas gärningsbeskrivningar ofta är otydliga och oklara. De kan fortsätta med detta eftersom HD gång efter gång har öppnat upp för att domstolarna skall medges att tolka gärningsbeskrivningen, trots att denna utgör den ram som försvaret har att svara på. Så hur gärningsbeskrivningen formuleras är inte avgörande för hur domstolen senare dömer. Vidare kan åklagaren nästintill oändlighet justera gärningsbeskrivningarna, även mitt under pågående huvudförhandling eller i högre instans. Detta sätter naturligtvis rättssäkerheten ur spel samtidigt som det bidrar till en förslappning hos åklagarna när de formulerar gärningsbeskrivningarna. Allt kan ju ändras eller tolkas senare tycks de tänka.

    SvaraRadera
  12. Jag funderar på hur många ytterligare fall som finns. En överläkare hävdade tidigt att "vi vet inte hur byggs upp när livet slocknar" (fritt ur minnet).

    Enda anledningen att man inte vet är att man aldrig kontrollerat och mätt, dvs hur många fler är det som faktiskt dött av kraftig överdos men där dödsfallet aldrig granskats av en oberoende instans som skedde i detta fallet. Nästan inga av dödsfallen som sker på sjukhus granskas, inte ens på själva sjukhuset!!!!!

    SvaraRadera
  13. @Anonym 13 september 2011 03:39: Helt rätt. Osäkerheten är stor. Jag vill minnas att som regel sker inga obduktioner om dödsfallet har skett på sjukhus. Därför är väl det s.k. mörkertalet stort. http://vard.vgregion.se/sv/Regler-och-rattigheter/Stod-och-hjalp/Nar-nagon-dor/

    SvaraRadera