Organisationer kräver att Datalagringsdirektivet rivs upp

SvD rapporterar att ett 100-tal internationella organisationer har skrivit ett brev till Cecilia Malmström med krav på att datalagringsdirektivet rivs upp.

Enligt organisationerna utgör direktivet ett hot mot det demokratiska samhället. Sålunda samma ståndpunkt som Piratpartiet har framfört under en längre tid.

Det tyska journalistförbundet har noterat att antalet whistle blowers har minskat betydligt efter att direktivet infördes. Men kanske var det just detta politikerna vill åstadkomma? Utan wistle blowers som informerar journalister om missförhållanden och maktmissbruk kan ju politikerna regera ostört. Självklart blir livet enklare utan en massa stökiga journalister och utan väljarinflytande. Att dessa ingredienser utgör stommen i ett demokratiskt samhälle blir väl då oväsentligt?!

Läs även andra bloggares åsikter om datalagringsdirektivet, Malmström, storebror, övervakningssamhället

Retroaktiv förlängning av preskiptionsregler - En kontroversiell fråga

Regeringen med tant Gredelin i spetsen har genomdrivit en ny lag som innebär att preskriptionstiderna för vissa allvarligare brott kommer att utsträckas eller helt bortfalla.

Sanna Rayman är kritisk till den nya lagen. Mark Klamberg är däremot positiv och han motiverar sin stånpunkt väl.

Jag kan hålla med såväl Klamberg som lagstiftaren om att det utifrån ordalydelsen i gällande lagar inte finns några hinder mot att retroaktivt ändra preskriptionstiderna. De förbud mot retroaktiv lagstiftning som följer av såväl svensk lag som internationella konventioner gäller nya straff. Sålunda omfattar förbudet inte förlängning eller bortfall av preskription för gärningar som var brottsliga redan då de utfördes.

Jag kan dock känna en tveksamhet eftersom retroaktiviteten återkommer allt oftare. Tidigare har retroaktiva ändringar kommit att omfatta vissa sexualbrott mot barn och nu även vissa brott som mord, folkmord samt könsstympningar. Man kan alltså skönja ett mönster som dessutom strider mot en sedan länge gällande svensk rättstradition, innebärande att ett brott inte skall bestraffas sedan det gått en längre tid.

Denna rättstradition kom till uttryck redan genom förslaget till Strafflag från 1923 (SOU 1923:9) vari uttalades:

… den huvudsakliga grunden till preskription är att söka i den makt själva tiden äger att utplåna allt mänskligt. Tiden såsom sådan utplånar såväl hos förbrytaren som i det allmänna rättsmedvetandet minnet av förbrytelsen.

Och i brottsbalkskommentaren uttrycks motsvarande synsätt på följande vis:

Ett är, att det från allmänpreventiv synpunkt inte är lika angeläget att gamla brott blir bestraffade som att så sker med brott som ännu är aktuella i människors medvetande.

Kraven på ändrade preskriptionstider torde kunna förklaras med ett ändrat synsätt på brott och straff. Det s.k. brottsofferperspektivet har fått en alltmer ökad betydelse och det är detta perspektiv som också ger politiska poäng. Det nya synsättet innebär att strafflagstiftningen allt mer bygger på hämnd och återupprättelse, inte på ett större samhällsperspektiv där den förment brottslige skall ges tillfälle till återanpassning. Jag oroas av detta nya perspektiv som i förlängningen riskerar att föra rättstillämpningen tillbaka till den mörka medeltiden.

Mina tankar bekräftas genom vad som uttrycks i den utredning som låg till grund för den ändrade lagstiftningen (DS 2007:1):

Vi har under arbetets gång inte uppmärksammats på direkta brister i de nuvarande bestämmelserna. Varken från polis eller åklagarhåll har det gjorts gällande att bestämmelserna förhindrar en effektiv lagföring av brott. Det finns inte heller något som tyder på att det är vanligt att en person som kan knytas till ett allvarligt brott inte kan ställas till ansvar på grund av att reglerna om preskription förhindrar det. En analys av de argument som talar för att förlänga eller avskaffa preskription visar att dessa huvudsakligen grundas på rättspolitiska skäl.

Det tycks sålunda inte vara polisiära utan rättspolitiska skäl som har varit styrande för den ändrade lagstiftningen. Jag är dock tveksam till att sedan lång tid gällande rättsliga principer till skydd för rättssäkerheten ändras på grund av populistiska och kanske tillfälliga politiska åsiktsändringar.

Vad gäller brott med mer internationell anknytning såsom vissa folkrättsliga brott och terrorbrott kan lagändringen dock motiveras av att Sverige har tillträtt Romstadgan som föreskriver att vissa brott inte skall omfattas av preskription. Detta gäller dock endast folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Vad gäller övriga brott som omfattas av den nya lagen anser jag inte att det finns några direkt bärande motiv för en förändring av preskriptionsfristerna och framför allt inte att lagen ändras med retroaktiv verkan.

Läs även andra bloggares åsikter om straffrätt, mord, retroaktivitet, preskriptionstider

Intressant.se

Viktig seger över upphovsrättsindustrin

Google har vunnit en viktig seger mot filmjätten Viacom.

Domstolsprocessen handlade om att Viacom ville hålla Google/Youtube ansvarigt i de fall upphovsrättsskyddat material laddas upp på Youtube. Viacom begärde ersättning med 1 miljard dollar.

En amerikansk domstol har dock nu ogillat Viacom's yrkanden och konstaterat att Google skyddas av the Digital Millennium Copyright Act (DMCA). Google skyddas eftersom man tar bort upphovsskyddat material på begäran av upphovsrättshavarna.

Domen kommenteras på Googles blogg:

This is an important victory not just for us, but also for the billions of people around the world who use the web to communicate and share experiences with each other. We’re excited about this decision and look forward to renewing our focus on supporting the incredible variety of ideas and expression that billions of people post and watch on YouTube every day around the world.

Domen är också intressent eftersom många torrentsajterna jobbar på samma sätt som Youtube, dvs de tar efter begäran bort torrentfiler som pekar på skyddat material.

Viacom är dock inte nöjda och har redan förklarat att de tänker överklaga domen.

Orosmolnen tätnade dock när USA:s vicepresident Joe Biden nyligen förklarade krig mot fildeningstekniken. Enligt Biden skall ett lagförslag läggas som bl.a. skall förbjuda utveckling av P2P-tekniken som sådan:

Among its plans is to assist copyright organizations in prosecutory efforts, such as sending out threat/collection notices. The government also looks to legislation imminent infringement (thought crime), criminalization of P2P development, and criminalization of DRM bypassing later this year.

Enligt Biden skall kampen föras mot sajter både inrikes i USA och utomlands. Biden lovar att sätta press på utländska regeringar att slå ner på fildeningssajter.

Det sista uttalandet är särskilt oroande eftersom section 814 i the Patriot act ger amerikanska myndigheter rätt att tillämpa amerikansk lag på svenskar för brott begågna i Sverige, vilket jag har skrivit om i ett tidigareinlägg.

I praktiken skulle detta kunna innebära att den som sitter i Säffle och laddar upp ett upphovsrättsskyddat verk som på ett eller annat sätt passerar en amerikansk server kan dras inför domstol i USA.

Tant Gredelin trampar på

Tant Gredelin även känd som Beatrice Ask trampar oförtrutet på i sin ambition att avskaffa rättssäkerheten.

Vi känner alla hennes förslag om att hänga ut brottsmisstänkta med hjälp av kulörta kuvert och att hon vill döma misstänkta utan inblandning av domstolar.

Hennes senaste förslag innebär att i de fall en domstolsförhandling ändå skall hållas så skall det gå bra att hålla förhandlingen utan att den åtalade är närvarande. Hur tant Gredelin har tänkt sig att denna ordning skall garantera den brottsmisstänktes rätt till en rättvis rättegång är för mig oklart.

Ask motiverar sitt nya förslag med att många tilltalade uteblir från rättegångar som därför får ställas in. Detta är förvisso ett problem, dock närmast av ekonomisk och administrativ art. Skall vi efterge rättssäkerheten av ekonomiska och administrativa skäl? Jag anser inte det. Efter många år i domstolarna vet jag också att den som uteblir inte sällan har haft legitima skäl för sin utevaro. Kallelser har kanske inte nått fram, sjukdom har inträffat eller så handlar det om rent mänskliga misstag. Problemet är dock inte särskilt vanligt förekommande utanför storstäderna. Skall då ett storstadsproblem kunna läggas till grund för att rättssäkerheten avskaffas? Jag anser inte det.

Tant Gredelin är uppenbart inkompetent och bör hon tilldelas en enklare syssla än att vara justitieminister. Kanske sortering av gem skulle passa?

Omfattas Bildt av lagen?

Från vänsterhåll hör vi nu högljudda krav på att Carl Bildt skall avgå, eller som det kallas på modern svenska "ta en time out".

Bildt tillhör inte mina personliga favoriter. Men till mina personliga favoriter hör oskuldspresumtionen som bl.a. är fastslagen genom Europakonventionen. Var och en skall ha en rätt att betraktas som oskyldig till dess hans skuld är bevisad bortom rimligt tvivel.

I sin iver att vinna politiska poäng hänvisar flera vänsteranhängare till Moderaternas etiska regler, varav det framgår att:

Den som befinner sig i en rättsprocess bör som regel ta en så kallad "time out" från förtroendeuppprag.

En som borde veta bättre är Bodström, men i valtider tillåts tydligen partiretoriken vinna företräde framför sans och balans.

Läs de etiska reglerna igen. Nyckelorden är "den som befinner sig i en rättsprocess". Såvitt jag känner till har Bildt ännu inte ens delgivits någon misstanke, än mindre har åtalt väckts. Inte per någon definition befinner sig Bildt i en "rättslig process". Inte ens utifrån Moderaternas etiska regler finns det därför skäl för Bildt att ta en time out.

Snälla advokat Bodström tillika f.d. justitieminister; Är rättssamhällets grundläggande skyddsregler så lätta att offra till fromma för partiretoriken? Är detta din och vänsterns syn på rättssäkerhet? Om så är fallet hoppas jag inte på någon framgång för de rödgröna i det kommande valet.

Fler i samma ämne:

Ekonomisten

Thomas Böhlmark

Sagor från Livbåten

Riksrevisionen kritisk mot möjlig feministisk vänskapskorruption

Hilda är ett kvinnligt nätverk som består av ledande kvinnliga jurister. Syftet är att främja kvinnliga jurister intressen och att kvinnor skall nå höga positioner inom rättsväsendet. På grund av könet, inte kompetensen sålunda.

I Sverige tillsätts ordinarie domartjänster av Domarnämnden som sorterar under Domstolsberket. Generaldirektören för Domstolsverket heter Barbro Thorblad och aktiv i Hilda. Även vår nuvarande JK Anna Skarrhed är aktiv i Hilda.

Av Domarnämndens ledamöter är hälften kvinnor, alla är aktivia i Hilda. Genom nämndens ordförande Barbro Thorblad - aktiv i Hilda - kan alltså intresseorganisationens ledamöter få majoritet vid omröstningar och tillsättningar av domartjänster.

Riksrevisionen har varnat för att intresseorganisationens majoritetsinflytande kan vara förtroendeskadligt och innebära jäv. Riksrevisionen uppdrog därför åt Domstolsverket att utreda och svara på om det fanns några risker med Hildas makt över domartillsättningarna. Domstolverket valde att svara genom Barbro Thorblad som alltså själv får svara på om hon anser sig jävig genom sitt engagemang i Hilda. Kan man förvänta sig ett objektivt svar? Knappast.

Nyligen väckte Hilda uppmärksamhet när organisationen tillsatte en hög domartjänst med en kvinnlig chefsrådman framför två manliga lagmän. Man skall då veta att chefsrådman är en lägre tjänst än en lagmanstjänst. Kön framför kompetens!

Maria Abrahamsson kommenterar:

Majoriteten av ledamöterna i den statliga nämnden som har till uppgift att vaska fram och till regeringen föreslå namn på lämpliga domare, ingår i en enkönad sammanslutning (pakt eller sekt, skulle det nog ha hetat om det vore män) som har till uttalat mål att bland annat öka antalet domare av ett visst kön (utan hänsyn till om det finns mer kvalificerade personer av det andra könet att välja på). Dessutom är Domarnämndens protokollsrutiner så hemliga att ledamöternas värderingar av kandidaternas meriter inte går att kontrollera i efterhand.

Läs även andra bloggares åsikter om rättsväsendet, hilda, korruption, feminism

En sorgens vecka - R.I.P. personlig integritet

HAX och Falkvinge påpekar att WD29 har trätt i kraft. Nu kommer alltså datadirektivet att utökas till att omfatta alla sökningar på internet. Kommissionen får nu i uppdrag att ta fram ett konkret lagförslag.

På begäran av vår kommissionär Cecilia Malmström har nu också det s.k. SWIFT-avtalet dammats av bakom stängda dörrar. Medborgarinsyn är tydligen farligt men att kränka den personliga integriteten gör politiker och tjänstemän för allas bästa, eller?! Så nu blir det fritt fram för USA att ta del av icke brottsmisstänktas alla banktransaktioner.

Tor påpekar att trenden går mot att inom kort utvidga övervakningen ännu mer.

Som vanligt används barnporr och terrorism som murbräcka. Sanningen är givetvis en annan. Politikerna har ett oändligt vilja att kontrollera och tysta sina kritiker och helst av allt alla medborgare. På så sätt får de möjligghet att regera ostört och utan krångel. Fy f-n!!

Läs även andra bloggares åsikter om Storebror, Swift, datalagring, Malmström, diktatur,

Professor snackar i nattmössan

Det här blir troligtvis mitt sista inlägg i den infekterade debatten kring Israels agerande gentemot Ship to Gaza.

Professor Said Mahmoudi uttrycker stark kritik mot Israel men lämnar samtidigt dubbla budskap.

Å ena sidan hävdar han att Israels ståndpunkt att de råder en väpnad konflikt skulle vara ohållbar ( dock motiveras inte denna ståndpunkt) å andra sidan hävdar han att israel har gjort sig skyldigt till ett folkrättsbrott. Men för att ett folkrättsbrott skall kunna föreligga måste just en väpnad konflikt råda. Hur kan professor Mahmoudi då anse att Israels ståndpunkt är ohållbar? Så här lyder nämligen 22 kap 6§ BrB;

Den som gör sig skyldig till en svår överträdelse av något sådant avtal med främmande makt eller någon sådan allmänt erkänd grundsats, som rör den internationella humanitära rätten i väpnade konflikter, döms för folkrättsbrott till fängelse i högst fyra år.

Professor Mahmoudi tycks också ha bortsett från att folkrättsbrott endast kan begås av enskilda individer inte av stater. Och detta gäller naturligtvis även staten Israel. Det vore önskvärt om israelkritiken blev lite mer nyanserad och saklig.

I kommentarerna till mina tidigare inlägg i detta ämne har jag blivit beskylld för att vara "Israelkramare" m.m. Mina kritiker tycks dock inte ha haft förmåga att tillägna sig att Israels agerande är uppdelat i åtminstone två delar.

Den första delen avser frågan huruvida bordningen av fartygen kan anses ha stridit mot folkrätten. Avgörandet står och faller med huruvida det kan anses råda en väpnad konflikt. Professor emeritus i folkrätt Göran Lysén hävdar med emfas att det råder en väpnad konflikt och att Israel därför hade rätt att genomföra bordningen. Andra, däribland ovan nämnde professor Mahmoudi hävdar motsatt uppfattning.

Bland Israelkritikerna tycks dock endast en uppfattning vara tillåten, nämligen att Israels handlande stred mot folkrätten. Jag skall inte använda kraftuttryck som åsiktsfascism, men ordet ligger och väger på min tungspets.

Nästa led utgörs av frågan om Israel använde oproportionerligt våld sedan bordningen väl hade genomförts. I denna fråga är jag - som jag uttryckte redan i mitt första inlägg - mera tveksam. Klart är att aktivisterna angrep de israeliska soldarerna med olika tillhyggen och att aktivisterna var i ett klart numerärt överläge. Å andra sidan avled flera personer till följd av de israeliska soldaternas handlande. Men avgörande för svaret är inte att det avled personer. Flera gånger har vi läst om hur svensk polis har gjort sig skyldig till dödsskjutningar. Innebär detta med nödvändighet att staten Sverige har brutit mot folkrätten och/eller att polismännen utövade oproportionerligt våld? Självklart inte. Avgörandet står och och faller med vilket våld polisen hade att bekämpa. Samma bedömningsgrunder skall självklart tillämpas för att avgöra om de israeliska soldarerna tillämpade övervåld eller inte.

En sak är dock klar. Oavsett om bordningen och de efterföljande händelserna var förenliga med folkrätten eller inte så har Israel förlorat propagandakriget. Men en kvarstående fråga ringer i mina öron. Varför lät inte aktivistern de israeliska soldaterna genomföra sin visitation under lugna former? Varför valde de att gå till aggressiv attack? Vad var syftet med detta agerande?

Läs även andra bloggares åsikter om israel, ship to gaza, palestina folkrätt

Judar förbjuds delta i Pride parad

Organisatörern av Gay Pride paraden i Madrid förbjuder judar att delta i årets parad. HAXär upprörd och jag delar hans känslor.

Särskilt märkligt blir det om man dels betänker att flera folkrättsexperter har uttryckt att bordningen av Ship to Gaza fartygen skedde i enlighet med folkrätten. Men alldeles oberoende av detta undrar man om organisatörerna av Pride paraden anser att alla judar i hela världen bör bära en kollektiv skuld för den israeliska regeringens handlingar. Den globala judekonspirationen odlades friskt i 30-talets Tyskland, men verkar nu åter ha fått fäste i Europa. Det är ju å andra sidan inte särskilt länge sedan Spanien var en fascistisk stat.

I Sverige skulle med stor sannolikhet en liknande åtgärd vara olaglig och kunna anses utgöra hets mot folkgrupp.

Läs mer: Gulan Avci, Sanna Rayman

Läs även andra bloggares åsikter om gay, Israel, Gaza, Mellanöstern, Antisemitism