Det här blir troligtvis mitt sista inlägg i den infekterade debatten kring Israels agerande gentemot Ship to Gaza.
Professor Said Mahmoudi uttrycker stark kritik mot Israel men lämnar samtidigt dubbla budskap.
Å ena sidan hävdar han att Israels ståndpunkt att de råder en väpnad konflikt skulle vara ohållbar ( dock motiveras inte denna ståndpunkt) å andra sidan hävdar han att israel har gjort sig skyldigt till ett
folkrättsbrott. Men för att ett folkrättsbrott skall kunna föreligga måste just en väpnad konflikt råda. Hur kan professor Mahmoudi då anse att Israels ståndpunkt är ohållbar? Så här lyder nämligen 22 kap 6§ BrB;
Den som gör sig skyldig till en svår överträdelse av något sådant avtal med främmande makt eller någon sådan allmänt erkänd grundsats, som rör den internationella humanitära rätten i väpnade konflikter, döms för folkrättsbrott till fängelse i högst fyra år.
Professor Mahmoudi tycks också ha bortsett från att folkrättsbrott endast kan begås av enskilda individer inte av stater. Och detta gäller naturligtvis även staten Israel. Det vore önskvärt om israelkritiken blev lite mer nyanserad och saklig.
I kommentarerna till mina tidigare inlägg i detta ämne har jag blivit beskylld för att vara "Israelkramare" m.m. Mina kritiker tycks dock inte ha haft förmåga att tillägna sig att Israels agerande är uppdelat i åtminstone två delar.
Den första delen avser frågan huruvida bordningen av fartygen kan anses ha stridit mot folkrätten. Avgörandet står och faller med huruvida det kan anses råda en väpnad konflikt. Professor emeritus i folkrätt Göran Lysén hävdar med emfas att det råder en väpnad konflikt och att Israel därför hade rätt att genomföra
bordningen. Andra, däribland ovan nämnde professor Mahmoudi hävdar motsatt uppfattning.
Bland Israelkritikerna tycks dock endast en uppfattning vara tillåten, nämligen att Israels handlande stred mot folkrätten. Jag skall inte använda kraftuttryck som åsiktsfascism, men ordet ligger och väger på min tungspets.
Nästa led utgörs av frågan om Israel använde oproportionerligt våld sedan bordningen väl hade genomförts. I denna fråga är jag - som jag uttryckte redan i mitt första inlägg - mera tveksam. Klart är att aktivisterna angrep de israeliska soldarerna med olika tillhyggen och att aktivisterna var i ett klart numerärt överläge. Å andra sidan avled flera personer till följd av de israeliska soldaternas handlande. Men avgörande för svaret är inte att det avled personer. Flera gånger har vi läst om hur svensk polis har gjort sig skyldig till
dödsskjutningar. Innebär detta med nödvändighet att staten Sverige har brutit mot folkrätten och/eller att polismännen utövade oproportionerligt våld? Självklart inte. Avgörandet står och och faller med vilket våld polisen hade att bekämpa. Samma bedömningsgrunder skall självklart tillämpas för att avgöra om de israeliska soldarerna tillämpade övervåld eller inte.
En sak är dock klar. Oavsett om bordningen och de efterföljande händelserna var förenliga med folkrätten eller inte så har Israel förlorat propagandakriget. Men en kvarstående fråga ringer i mina öron. Varför lät inte aktivistern de israeliska soldaterna genomföra sin visitation under lugna former? Varför valde de att gå till aggressiv attack? Vad var syftet med detta agerande?
Läs även andra bloggares åsikter om
israel,
ship to gaza,
palestina folkrätt