Som torde vara bekant för de som är intresserade är det snart tid för omgång 2 i Pirate Bay-rättegången. Tingsrättsdomen har stötts och blötts bl.a. på den här bloggen. Själv skrev i ett tidigare inlägg att jag ansåg att
domen är korrekt men lagen vriden. Av flera kommentarer till några av mina senare inlägg har jag förstått att många inte heller anser att domen är korrekt.
Inför hovrättsförhandlingen kan det därför vara av intresse att rekapitulera vad åtalet handlade om och hur tingsrättens resonerade. För den som känner ett behov av att fräscha upp minnet finns domen att hämta
HÄR.
Jag kommer av utrymmesskäl inte kunna i detalj behandla varje avsnitt av domen, utan väljer jag att hålla mig till huvudpunkterna. Redogörelsen sker endast utifrån hur jag tolkar innehållet i gällande rätt. Jag gör inga värderingar av hur jag anser att lagen borde vara utformad, bortsett från ett par avslutande kommentarer. Jag kommer också att begränsa mig till det straffrättsliga ansvaret. Några kommentarer kring de utdömda skadestånden kommer därför inte att göras i detta inlägg.
- Åtalet avsåg - i huvudsak - medhjälp till brott mot upphovsrättslagen.
I domen konstateras att samtliga de verk som ingick i åtalet omfattades av upphovsrättsligt skydd. Denna uppgift hade inte ifrågasatts av de tilltalade och får därför antas vara korrekt och ostridig.
- Medhjälpsansvar förutsätter för det första att det har förekommit ett huvudbrott som på något sätt har främjats av den som är åtalad för medhjälp.
Tingsrätten konstaterade att huvudbrottet utgjordes av att okända personer hade laddat upp torrentfiler till TPB:s webbsida och tracker där de hade gjorts tillgängliga för spridning till allmänheten. Medhjälpen hade bestått i att TPB tillhandahöll webbsidan och trackern som gjorde det möjligt att söka och ladda hem de skyddade verken. Vad gäller den objektiva brottsbekrivningen framstår det som svårt att kritisera domskälen.
För medhjälpsansvar krävs det nämligen inte att huvudgärningsmannen identifieras.
- De objektiva brottsrekvistiten måste dock även omfattas av gärningsmännens uppsåt.
Vid uppsåtsbedömningen är det dock enligt principen om
likgiltighetsuppsåt tillräckligt att TPB-killarna insåg att det fanns en risk att olaglig fildelning kunde ske via webbsidan/trackern och att de inte ingrep för att förhindra fildelningen. De behöver inte heller ha haft kännedom om exakt vilka upphovsrättsbrott som förekom via webbsidan/trackern och behöver de inte heller ha känt till huvudgärningsmännen. Allt enligt Högsta domstolens dom
NJA 2007 s. 929 som tingsrätten också hänvisar till i TPB-domen.
Inte heller i denna del finner jag skäl att kunna rikta någon mer formell kritik mot domskälen.
Det jag saknar är möjligen att tingsrätten inte tycks ha gjort någon som helst analys av hur TPB skulle ha kunnat förhindra spridningen av olovliga filer. I en kommentar tipsade signaturen Tor om en teknik kallad
Deep Packet Inspection som kanske skulle göra det i vart fall tekniskt möjligt att ingripa mot torrentfiler som pekar mot upphovsrättsskyddat material. Tor påpekar dock att även med denna teknik kan en förhandsgranskning vara omöjlig eller i vart fall mycket svår att genomföra i praktiken.
Hur det nu än må vara med den praktiska möjligheten att förhandsgranska filer så är det åklagaren som bär åberops- och bevisbördan för att att detta är tekniskt möjligt och rimligt. Ändå kan jag varken i tingsrättens domskäl eller i övrigt finna att åklagaren har anfört någon argumentation eller bevisning i denna fråga. Jag upplever detta som en brist i tingsrättens analys.
Bristen torde dock inte på något sätt förändra den slutliga utgången i ansvarsfrågan eftersom - såvitt har framkommit - TPB-killarna inte har gjort någon ansträngning att förhindra delning av olagliga filer via TPB:s webbsida/tracker. Här kan nog den kaxiga attityd som killarna har uppvisat i olika sammanhang också få betydelse.
- De tilltalade anförde även att de p.g.a. bestämmelserna i E-handelslagen skulle vara fria från ansvar. Men eftersom de redan tidigare i domskälen hade konstaterats ha ha handlat med uppsåt föll denna invändning p.g.a. innehållet i 19§ E-handelslagen, som föreskriver att straffansvar kan påföras en tjänsteleverantör som handlar med uppsåt.
Inte heller i denna del anser jag att någon formell kritik kan riktas mot tingsrättens bedömning.
- SAMMANFATTNINGSVIS är det sålunda min bedömning att tingsrättens dom i ansvarsfrågorna kommer att fastställas av hovrätten.
Anser jag då att tingsrättens dom är rättvis och rättfärdig? På det stora hela så måste svaret bli ja om jag begränsar mig till gällande rätt och bortser från straffet och skadestånden.
Jag anser det dock inte som rimligt att döma någon till långa fängelsestraff för medhjälp till brott som möjligen inte hade kunnat förhindras, eller som hade kunnat förhindras endast efter omfattande investeringar i teknik för förhandsövervakning och censur. En sådan straffrättslig sanktion framstår inte som proportionerlig, särskilt om man även väger in att övervakningen och censuren sannolikt också skulle kunna drabbba delningen av helt lagliga verk.
Om försvaret skall kunna hoppas på en ändring i hovrätten så torde därför den enda rimliga försvarlinjen vara att sikta in sig på det proportionalitetskrav som idag följer av bla. Europakonventionen.
Juridiken och juristerna kan dock inte påverka innehållet i gällande rätt. För en varaktig förändring krävs och förutsätts en omfattande politisk opinionsbildning. Vi närmar oss med stormsteg valet till riksdagen. Att rösta rätt och att påverka sin lokala politiker har sällan varit så viktigt som nu.
Läs även andra bloggares åsikter om
pirate bay,
fildelning,
upphovsrätt,
övervakningssamhället