För några dagar sedan skrev jag ett inlägg med min analys inför den fortsatta TPB-förhandlingen. Inlägget föranledde en intressant diskussion som jag därefter har fortsatt med en av de tilltalades försvarare.
I diskussionen med försvararen framhöll jag att det för straffansvar borde krävas att åklagaren kan visa att de tilltalade hade ett rimligt handlingsalternativ, dvs att de hade kunnat stoppa den olagliga fildelningen. Jag fick inte gehör för denna åsikt och skrev därför det mail som ni återfinner nedan. Jag har sedan stämt av min åsikt med flera erfarna advokater i min omgivning som har delat min uppfattning. Nu frågar jag vad ni läsare anser om argumentationslinjen. Särskilt ber jag invändningar i de mer tekniska frågorna, dvs möjligheten att granska och filtrera bort torrentfiler som pekar på olagligt material:
"Jag återkommer till vår diskussion avseende främst uppsåtsbedömningen.
Tingsrätten konstaterar att de objektiva rekvisiten förvisso måste ha
subjektiv täckning, men påpekar samtidigt att de tilltalades uppsåt
inte måste omfatta de specifika verken utan att det är tillräckligt
att de kände till att skyddat material förekom på webbsidan. Rättsligt
stöd för denna uppfattning finner tingsrätten i NJA 2007 s. 929.
Tingsrätten fortsätter genom att konstatera att de tilltalade måste ha
haft sådan kunskap, men att de ändå inte har vidtagit några åtgärder
för att förhindra de aktuella upphovsrättsintrången.
Det är här jag menar att det möjligen finns en lucka i tingsrättens
resonemang. Domskälen tiger nämligen om vad de tilltalade skulle ha
kunnat göra. att en fil heter Madonna innebär ju inte att den med
nödvändighet pekar på skyddat material, det kan lika gärna innehålla
bilder på familjens hund Madonna, roliga historier eller något helt
annat. Enligt de sakkunniga jag har haft kontakt med skulle det inte
varit möjligt att ens med stora ansträngningar granska de ca 2 000 000
filer som finns tillgängliga via TPB. Granskningen skulle behöva ske
manuellt eftersom det idag inte finns någon automatiserad process som
möjliggör en sådan granskning. Ponera att samtliga filer skulle ha
behövt granskas. Genomsnittlig tid för att ladda hem en torrentfil
torde väl även med god bandbredd ligga på runt 15-30 minuter. Den
manuella granskningen skulle sålunda ta mellan 30 000 000 -60 000 000
minuter i anspråk, eller 500 000 -1 000 000 timmar, eller sålunda
mellan 50 -- 100 år. Och då har vi inte ens beaktat alla de nya filer
som dagligen laddas upp. Frågan är alltså av stor vikt. Vad hade de
tilltalade kunnat göra även om man i övrigt godtar tingsrättens
argumentation? Åklagaren måste ha förklarings- och bevisbördan för att
det alls var möjligt för de tilltalade att förhindra fildelningen.
Om vi då kan vara eniga om att de tilltalade inte har kunnat förhindra
den olovliga fildelningen genom en granskning så torde endast återstå
att stänga ner TPB. Men ett sådant krav skulle dels innebära att
åtalet inriktas mot den i och för sig lagliga bittorrent-tekniken,
dels en kränkning av de rättigheter som tillkommer de
upphovsrättshavare som väljer att lagligt sprida sina verk genom TPB
(ex. Unni Drougge), dels kränka de politiska partier som sprider sina
demokratiska budskap via TPB (ex. Piratpartiet). Här står alltså
upphovsrättsindustrins intressen i konflikt med lag och
grundlagsskyddade motstående intressen. Att kräva en nedstängning
skulle därför med stor sannolikhet inte stå i rimligt proportion till
de skydda intressen som skulle kränkas. Kravet skulle uppenbart komma
i konflikt med Europakonventionen, särskilt Artikel 10, även om man
beaktar de begränsningar som är möjliga att göra genom lag.
Jag gör givetvis inte anspråk på att ha rätt, men jag kan svårligen
förstå att den föreslagna linjen skulle kunna skada de tilltalades
sak. Att pressa åklagaren till att förklara hur det skulle vara
möjligt att hindra spridningen kan till och med leda till att han
tvingas erkänna att denna möjlighet inte fanns. Var hamnar vi då
straffrättsligt?"
Läs även andra bloggares åsikter om pirate bay, hovrätten, fildelning, ipred, upphovsrättsindustrin, fra, storebror
BRB
-
Okej, den här bloggen har varit i vila ett tag, vilket de flesta som
brukade besöka den redan lär ha listat ut.
Det finns flera orsaker till att jag inte...
11 år sedan
De blev ju medvetna om att det förekom illegala verk genom mailkorrespondens, eller snarare spam, från vissa upphovsrättsorganisationer. Men att de skulle ha tid och möjlighet att själva kontrollera all spam som skickades borde vara en smärre omöjlighet. Vet inte om man kan formulera det i någon mer "juridisk korrekt ordalag", för detta är nog åklagarna väldigt medvetna om.
SvaraRaderaErkände inte målsägarsidan att denna inte gjort minsta försök att kontakta TPB för att be dem ta bort flera av de aktuella verken?
SvaraRaderaDet var väl bara angående något enstaka av de aktuella verken de gjort kontaktförsök.
De första svaren på sådana brukade vara i stil med "kontakta den som lagt upp materialet, då det är denna som är ansvarig"
Inte ett enda försök att kontakta dessa personer har dock gjorts enligt målsägarsidan själva, kom det tydligt fram i rättegången.
Gäller Yttrandefrihetsgrundlagen på Internet? Och OM den gör det, så kör på det!
SvaraRaderaHm, finns en till lucka i ditt resonemang tror jag. Om de skulle ladda hem verken och det visar sig att de är upphovsrättsskyddade så skulle de begå ett upphovsrättsbrott när de själva laddade ner för att kontrollera.
SvaraRaderaSå oavsett tiden kraften det skulle ta att manuellt gå igenom verken så har man ingen laglig möjlighet att göra det utan att först ha fått ett tillstånd från ägaren.
Att det defakto fanns länkar till upphovsrättskyddat material på siten går inte heller att bevisa utan att bryta mot lagen eller få specialtillstånd från ägaren.
Anonym - som jag uppfattade det hade målsägarsidans folk specialltillstånd att ta hem verken för att samla bevis.
SvaraRaderaFast att de går på tjänsteleverantören istället för den ansvariga är ju konstigt.
En teknisk detalj:
SvaraRaderaTrackern hanterar ungefär 2 miljoner torrentfiler. Det är statistik för trackern och inte samma som det antalet torrentfiler som går att ladda hem från www.thepiratebay.org. De uppgifter jag har är att cirka 900 000 torrentfiler går att ladda hem från www.thepiratebay.org (källa: http://thepiratebay.org/torrent/5053827/TPB_index) Så 900 000 är en bättre siffra att använda i eventuella räkneexempel :)
Det är korrekt att filerna som varje torrent pekar ut måste laddas ner och granskas manuellt för att kunna avgöra om de sprids olovligen.
SvaraRaderaMen vad som är ett ännu ogörligare jobb än själva nedladdningstiden är att hitta varje upphovsman och fråga huruvida han/hon har gett sitt tillstånd till spridningen eller inte.
Apropå frågan om det är lätt att ta sig runt en blockering som kom upp i Danowsky-posten så är svaret ja men inte på det sätt som föreslogs av Johan Tjäder.
Om man ändrar så mycket som en enda bit i filen som kommer den mycket riktigt få en ny kryptografisk hash och en ny torrent kan laddas upp utan att blockeras.
Men, det är lätt att ladda ner den nya filen och jämföra den med tidigare svartlistade filer. Om skillnaden är tillräckligt liten så kan den nya filen svartlistas mer eller mindre med automatik.
Istället så måste man göra en betydligt större ändring som dock inte behöver påverka en människas "upplevelse" nämnvärt, tex att spara om en jpeg fil med en annan kompressionsnivå än originalet. Då behövs helt plötsligt betydligt mer avancerade algoritmer för att matcha den nya filen mot tidigare svartlistat material och det behövs inte mycket eskalering i katt och råtta leken innan TBP innehavarna är tillbaks till att manuellt behöva inspektera varje fil igen.
En annan liten fundering...
SvaraRaderaDe flesta torrentfiler på The Pirate Bay har en beskrivning som anger vilket material torrentfilen länkar till. Om en det i en beskrivning står "Madonnas senaste album" så är det nog väldigt sannolikt att torrentfilen länkar till Madonnas senaste album och inte till material från Unni Drougge eller Piratpartiet.
Så även utan hemladdning går det att med hög sannolikhet avgöra vilket material man laddar hem. Men bara för att man vet namnet på artisten så går det inte att veta vilket skydd som gäller. Här gjorde t.o.m. skivbolagen fel när de felaktigt inkluderade en skiva från artisten Max Peezay i TPB-åtalet (skivbolagen trodde de ägde rättigheterna, men det stämde inte, Max Peezay hade inget emot distribution från Pirate Bay). Om inte ens skivbolagen har koll på vilka rättigheter och skydd som gäller för enskilda verk, hur kan det då begäras att The Pirate Bay ska kunna utföra förhandsgranskning?
Jag skulle vilja se en teoretisk argumentation på lite mer fast mark.
SvaraRadera1. Person A äger tomt X.
2. Organisation B/Person C påpekar att det verkar som det försigår olagligheter på tomt X till Person A.
3. Person A ringer inte till till polisen och rapporterar att Organisation B/Person C tror sig veta att den tomt som Person A äger/disponerar eventuellt används för olagliga handlingar.
4. Organisation B/Person C samlar på eget bevåg in "bevis" på att det förekommer olagligheter på Person A:s egendom.
5. Organisation B/Person C upptäcker via egen undersökning att egendom tillhörande Organisation B/Person C olagligen har hanteras (häleri etc) på Person A:s tomt.
6. Organisation B/Person C påpekar igen att enligt Organisation B/Person C pågår lagbrott på tomt X för Person A.
7. Person A undanlåter sig att rapportera detta till polisen.
8. Organisation B/Person C stämmer Person A för medhjälp till XXXX.
Hur skulle en domstol agera i detta fall?
/F
Olof Bjarnason,
SvaraRaderadu missförstod nog Anonyms inlägg. Poängen var att de som driver TPB inte har möjlighet att kontrollera vilka verk som torrent-filer pekar ut utan att riskera att begå lagbrott. Det stämmer ju.
Juristen,
rent tekniskt är det möjligt att bygga ett system som låter användare rapportera torrent-filer som inte får delas, men om vem som helst kan radera andras filer fungerar ju inte tjänsten och som redan har konstaterats är kontroll av TPB inte ett alternativ om man vill gå på mer än titeln.
På liknande sätt skulle det gå att bygga system som låter användare rapportera in hash-summor som trackern inte får befatta sig med, men i det fallet har man inte ens tillgång till titeln på filen (om den inte råkar ligga upplagd på thepiratebay.org, vilket inte alls behöver vara fallet). Det gör det alltså omöjligt att skilja på ett skivbolags begäran att stoppa tracker-trafik för ett visst verk och tex. den kinesiska regimens begäran att blockera en video från den Himmelska fridens torg.
Jag tycker att det är mycket anmärkningsvärt att tingsrätten i domen mot TPB-killarna valde att lasta dem även för trackern. Det om något är ju att kriminalisera tekniken i sig eftersom den som driver en öppen tracker aldrig kommer att veta vad den används till (varken titlar, beskrivningar eller innehåll finns med i trafiken - bara korta ID-tal och vilka ip-adresser som säger sig ha tillgång till filer motsvarande dessa ID:n).
Anonym/F,
En tomt är inte någon speciellt bra analogi. The pirate bay är i grund och botten en kontaktförmedlingstjänst, så det är bättre att jämföra dem med en annonstidning eller en anslagstavla. Låt oss jämföra med Blocket.se till exempel. De förmedlar ju rimligtvis kontakter mellan en stor mängd köpare och säljare av stulet gods. De ansvariga för Blocket är naturligtvis medvetna om detta, även om de inte kan gå in och granska varje annons. Rent objektivt sett torde ju Blocket då medverka till häleri och om de upphörde med sin verksamhet skulle det försvåra för eller stoppa hälarna. Om de därutöver hade haft samma attityd som killarna bakom TPB, hade det då motiverat en blockering av sajten? (den subjektiva delen är naturligtvis litet olik i de båda fallen, men i övrigt finns det gott om aspekter som liknar varandra)
@Tor
SvaraRaderaBlocket/Google/Gula sidorna/etc analogin är givetvis bättre, men med tanke på att denna enkla tankeövning inte påverkade de juridiskt upphöjda så är min slutsats att något mer jordnära måste till.
/F
Eftersom flertalet torrents har DHT-funktionen (distributed hash tables) aktiverad så spelar det ingen roll ifall Pirate Bay och/eller XYZ torrentsites tracker inte finns. Det flesta torrents går ändå att finna via sökmotorer som Google, och alla andra möjliga sätt att distribuera filer, som e-mail, SMS med mera.
SvaraRaderaLäs mer här om DHT;
http://en.wikipedia.org/wiki/Distributed_hash_table
Fildelningen fungerar ändå, vilket just är vitsen med DHT.
Har inte en torrent DHT-funktionen aktiverad så skapa en ny torrent, med DHT-funktionen aktiverad, och tillse sedan att sökmotorer som Google finner denna nya torrent.
DHT-funktionen är utmärkt för att distribuera stora mängder filer under många år. Och det sköter sig själv, så länge det finns någon i världen som delar med sig filen eller delar av filen. Har man otur kan det ta flera år att ladda ned en fil. Notera att majoriteten av filerna är oanvändbara ifall bara delar av filen laddats ned.
Egentligen är torrents det mest effektiva och minst sårbara sättet att bevara och upprätthålla mänsklighetens samlade kunskap utspridd på miljontals datorer runt hela världen. Man kan se det som mänsklighetens största bibliotek där varje fildelares dator är en del av detta enorma bibliotek.
Det bästa med torrents är att ingen enskild kontrollerar denna samlade kunskap.
Det är därför etablissemanget är så rädda för detta, och använder bl.a upphovsrätten som en slagträ att stoppa denna förträffliga innovation.
Kunskap ger nämligen dig och mig makten över hur vi skall leva våra liv. Kunniga medborgare ställer krav.
Det här kommer man att småle och skaka huvudet åt i framtiden. Ungefär som vi gör idag när vi läser om hur Gutenberg och boktryckarkonsten behandlades för 500 år sedan.
Historien upprepar sig för varje innovation som är enormt samhällsförändrande.
"gjorde t.o.m. skivbolagen fel när de felaktigt inkluderade en skiva från artisten Max Peezay i TPB-åtalet (skivbolagen trodde de ägde rättigheterna, men det stämde inte"
SvaraRaderaBara en lekmannakommentar till detta:
När Håkan Lans stämde några amerikanska bolag stämde bolagen pga att (de hävdade att) Lans inte hade rätt att stämma, utan det borde i så fall Lans bolag ha gjort.
Nu gällde väl amerikansk lag i det fallet etc etc, men man kan ju leka med tanken på en motstämning pga felaktig stämning.
Tack för alla synpunkter. Om jag uppfattar det tekniska rätt så skulle det idag vara nödvändigt att ladda hem varje fil för att kontrollera innehållet. Dock är det möjligt att bygga system som blockar vissa filer. Sådana system skulle dock bli antingen meningslösa då de är lätta att ta sig förbi, alternativt skulle man inte kunna finfiltrera utan riskera att svepa med sig lagliga filer in fillning.
SvaraRaderaHar jag uppfattat korrekt? Om inte; Kan någon beskriva så att en lekman enkelt kan ta till sig förklaringen?
Och ja, jag förstår att det dessutom skulle bli svårt att söka rätt på upphovrättshavarna till olika filer. Men jag tror inte på detta som en invändning. Upphovsrätterna har idag koncentrerats till några gå företag. Att söka reda på rätt rättighetsägare framstår därför som en möjlighet.
SvaraRaderaOm du orkar, så kan du juh ta med chansen att en speciell person inte laddar upp en viss fil för tillfället.. Det gör alltså så att det finns vissa filer som inte går att granska för tillfället, vilket försenar processen ytterliggare! Och ska man ta bort en torrent som inte blivit seedad på x antal dagar, bara för att man inte kan avgöra om den innehåller upphovsrättsskyddat material?? Det blir en censur som inte TPB hade tilllåtit!
SvaraRaderaJuristen, kan du förklara följande:
SvaraRadera"det är tillräckligt att de kände till att skyddat material förekom på webbsidan"
Vad är det för skyddat material som åsyftas? Jag trodde det fanns en sorts konsensus om att TPB inte befattade sig med något skyddat material själva, utan att åtalet gäller att man hjälp användarna att hitta skyddat material.
Några tekniska resonemang hade jag kunnat bjuda på om det fanns utrymme för dem. Det är naturligtvis riktigt som du säger att man måste ladda hem materialet för att se vad det är. Att sedan bedöma lagligheten hos materialet är en mänsklig, inte en teknisk uppgift. Datorn kan möjligen hjälpa till att hitta dubletter så inte samma fil laddas upp igen under annat namn.
Att material laddas upp under falskt namn händer hela tiden. Det kallas fakes och det är vad moderatorerna på websidan ägnar sig åt att radera.
Jag tror inte riktigt på din beräkning men även om den är en tiopotens för stor är det orealistiskt med manuell kontroll.
Rimligt vore väl att göra jämförelser med andra websiter med användargenererat innehåll. Till exempel Youtube har okänt antal människor, men med Googles resurser bakom kan man nog lita på att det är många, som enbart sitter och raderar otillåtet material. Ändå ligger de långt efter. Det är troligen inte mer än en bråkdel som hittas och raderas.
Det är också ett konstant problem att upphovsrättsinnehavare påstår sig ha rättigheter de inte har (jfr Peezay i TPB-målet). Youtube hanterar detta genom att lägga tillbaka material i de fall de har tid att uppmärksamma fallet och användarna orkar bråka. Det är dock långt ifrån någon bra lösning.
Juristen, jag skulle mycket uppskatta om du kunde skriva en rad om vad du tror är olagligt med TPB. Är det trackern, torrentfilerna, sökfunktionen eller hemsidan?
Eller är det enbart sammantaget det är olagligt? Hur mycket påverkar uppsåtet, och hur har rätten bedömt det? Det måste vara mycket svårt att bedöma (möjligen att talet Neij höll kan bidragit).
@Juristen
SvaraRaderaTycker din sammanfattning är bra men skulle absolut även inkludera det som påpekats tidigare: TPB kan inte kontrollera innehållet utan att begå lagbrott. Vad är det meningen att dom ska göra? I praktiken innebär domen att publika torrent-sajter blir olagliga.
@JonasB: Skrivningen att skyddat material finns på webbsidan är måhända inte tekniskt korrekt, men det syftar på att filerna är sökbara via webbsidan. Detta torde väl vara ostridigt?
SvaraRaderaDet tingsrätten ansåg som brottsligt - vid den objektiva prövningen - var att de tilltalade genom TPB tillhandahöll ett verktyg som möjliggjorde spridning av skyddat material. Hur man än vänder och vrider på frågan så anser jag det svårt att kritisera denna tingsrättens slutsats.
Jag anser därför att försvaret bör riktas inom mot gärningens subjektiva sida. Allt enligt vad jag tidigare har skrivit. Och genom bl.a. dig tycker jag mig ha fått stöd för uppfattningen att de tilltalade egentligen inte kunde ha gjort något för att förhindra den olovliga spridningen.
Vad gäller min beräkning så är den kanske inte fullt korrekt. Men inom advokatyren får man ibland ta till retoriska knep för att tydliggöra sin poäng. I den meningen tjänar beräkningen ett klart syfte.
Om jag förstått hela saken rätt så är det två frågeställningar som måste besvaras:
SvaraRadera#1. Straffansvaret, för att bli dömd till medhjälp så måste man antingen vara aktivt delaktig i huvudbrottet alternativt passivt delaktig. Att de dömda varit aktivt delaktiga har inte bevisats då de i sådana fall borde ha dömts för huvudbrottet, att de varit passivt delaktiga är anledningen till att de dömts. Men har de varit passivt delaktiga då de innan de satte upp sajten rådfrågat en jurist som hänvisat till MP3-målet och BBS-målet som prejudikat för en eventuell anmälan? Min poäng är alltså att de (TPB) tagit långtgående för att avgöra huruvida deras verksamhet var olaglig eller inte.
#2 Skadeståndet, ett skadestånd ska stå i relation till den skada som kan påvisas. Har verkligen bolagen visat att deras faktiska skada är så stor att det skadestånd som utdömts är rimligt, det har sedan målet i fråga ploppat upp minst två oberoende undersökningar som hävdar att fildelningen snarare är till nytta för mediebolagen än tvärtom. Och om bolagen hänvisar till egna undersökningar så borde väl dessa anses jäviga?
Rent tekniskt finns det mängder av teknikaliteter som sätter stopp för en analys av datat som tankas upp på tjänst, vi kan dra en enkel parallell som de allra flesta borde förstå: Bland alla världens böcker så innehåller 20% rena textstölder, skall alla biblioteken världen över ha ett hundraprocentigt att rensa bort dessa böcker från hyllorna?
@juristen:
SvaraRaderaDet tingsrätten ansåg som brottsligt - vid den objektiva prövningen - var att de tilltalade genom TPB tillhandahöll ett verktyg som möjliggjorde spridning av skyddat material.
Rätta mig gärna om jag har fel, men om detta stämmer torde väl google, posten, SJ och de flesta åkerier vara brottslingar också? Dessa aktörer möjliggör också spridning av skyddat material, men samtidigt möjliggör de också till spidning av icke-skyddat material. Borde inte rätten ha kommit till slutsatsen att TPB också kan användas för att lagligen sprida material?
@Juristen I princip måste varje fil laddas ner för att säkert bestämma deras innehåll. Det förekommer en hel del filer med falska rubriker.
SvaraRaderaAtt spärra enskilda filer är relativt enkelt att kringå. För t.ex. en mp3-fil skulle man kunna lägga till ett mellanslag efter artistnamnsbeskrivningen inne i mp3-filen och då få en längre och annorlunda fil som inte skulle matcha mot registret.
Att TPB tillhandahöll verktyg som möjliggjorde spridning känns rätt långsökt. I så fall skulle man lika gärna kunna fälla blocket eller posten för medhjälp till häleri. Det är mig veterligen ingen som kräver att blocket ska gå ut och kontrollera att allt som säljs där är lagligt införskaffat och att personen har rätt att sälja det.
"dels kränka de politiska partier som sprider sina demokratiska via TPB (ex. Piratpartiet)"
SvaraRaderaSina demokratiska vad?
Resonemanget på den här bloggen och i kommentarerna verkar bygga på antaganden och felaktigheter. För det första så nämns begreppet "olagliga filer", men sådana återfinns inte i Piratebay-rättegången. En fil kan inte vara olaglig, den kan bara eventuellt vara upphovsrättsskyddad. Att prata om olagliga filer är dels direkt felaktigt och starkt förvirrande, så snälla, avstå från sådana uttryck.
SvaraRaderaAlla verkar dessutom helt felaktigt utgå ifrån att blotta faktumet att filer som indexerats i en torrent är upphovsrättsskyddade , skulle vara likställt med att dom inte får fildelas fritt, eller att användare skulle kunna ha laglig rätt att fildela dess sinsemellan, och att torrenten därmed borde plockats bort från Piratebay?
Hur får ni det resonemanget att gå ihop? Tror ni att Sveriges upphovsrättslag eller upphovsrättsinnehavarens åsikt är allrådande över hela planeten?
Användare som använder Piratebay kommer från olika länder på den här planeten, varav jag med säkerhet vet att ett flertal länder har upphovsrättslagar som tillåter fri fildelning av upphovsrättsskyddade verk(bl.a ett av EUs största länder), oavsett vad upphovsrättsinnehavaren har för åsikt i frågan, på samma sätt som vi i Sverige får kopiera för privat bruk, oavsett vad upphovsrättsinnehavaren tycker om saken.
Dessa länder har alltså upphovsrättslagar som säger att den exemplarframställning som sker i icke-förvärvssyfte, är helt fri att utföra. Det finns inga begränsningar som i Sverige, där den kopieringen bara får ske inom en begränsad krets.
Användare från dessa länder har alltså full laglig rätt att tillgängliggöra och fildela senaste Hollywood-filmen på Piratebay. Dom begår inga brott. Dom utför en laglig handling.
Så vad är det för ansvar Tingsrätten, juristen och målsäganden försöker belägga Piratebay med? Det är faktiskt ett helt omöjligt ansvar. Blotta faktumet att ett i en torrent indexerat verk är upphovsrättsskyddat är inte likställt med att det inte får spridas via fildelning.
Blotta faktumet att en upphovsrättsinnehavare hör av sig och stöddigt hävdar att ett via en torrent indexerat verk inte får spridas, är inte likställt med att så är fallet.
Piratebay kan omöjligen avgöra om en ursprunglig uppladdare eller en enskild fildelare, har att rätt fildela ett verk i enlighet med det landets upphovsrättslag, där användaren befinner sig, så det är i mina ögon helt ologiskt och omöjligt att försöka ansvarsbelägga Piratebay med att ta hänsyn till dessa faktorer. Lika orimligt som det vore att ansvarsbelägga tillverkaren av ett dubbelkassettdäck för om kopieraren eventuellt kopierar i strid med sitt lands upphovsrättslag.
Utöver det så är Tingsrättens dom skrämmande, då den helt nonchalant verkar utgå ifrån att ett huvudbrott överhuvudtaget har begåtts, något som verkligen inte bevisats. Det visades upp att användare fildelade verken, och det påpekades att vissa av dessas sista synliga routade IP-adress eventuellt var svensk, men detta är inte likställt med att användaren som initierade överföringen befann sig i Sverige och därmed lydde under svensk upphovsrättslag.
Det finns alltså inget bevisat eller säkerställt huvudbrott att orda om. Bara ett antagande om att ett sådant huvudbrott eventuellt kan ha skett.
Enligt svenskt rättsförfarande bör väl alltså dessa användare anses vara oskyldiga? Alltså är Piratebay dömda för medhjälp till en laglig handling, som jag ser det.
@Fredrika: Du har en helt legitim invändning som jag ser det. Det är dessutom två led. Har gärningen ägt rum? Var den laglig?
SvaraRaderaI första ledet har man enbart indicier att gå på, nämligen det interna räkneverket på antal förfrågningar. Sen gör rätten kopplingen att en förfrågan är samma sak som genomförd nedladdning, vilket i alla fall i datateknisk mening är osant.
I andra ledet så är det helt som du skriver att man ju inte alls vet de lagliga förutsättningarna för gärningen.
Det är mycket i den här domen som måste ifrågasättas.
@Juristen och andra: Att bara ändra en bit i filen är kanske inte en framkomlig väg praktiskt, dock är det tillräckligt i teoretisk mening för att undslippa en eventuell blockering - vilket ju illustrerar problemet.
@Dennis Nilsson: DHT eller inte har ingen bäring på fallet som jag ser det. Det faktum att andra också hjälper till fråntar inte någon medverkansansvar.
@Juristen: Jag tycker du har en poäng med denna aspekt. Den, liksom andra frågor, är sådant som hovrätten bör reda ut.
@juristen:
SvaraRadera"Det tingsrätten ansåg som brottsligt - vid den objektiva prövningen - var att de tilltalade genom TPB tillhandahöll ett verktyg som möjliggjorde spridning av skyddat material."
Liksom de företag som förser fildelarna med internetuppkoppling, eller de som byggt fildelarnas datorer också tillhandahållit ett verktyg som möjliggör spridning av skyddat material. (En spridning som dessutom inte behöver vara olaglig, precis som Fredrika kommenterat ovan. Den kan ju exempelvis skett mellan två nära vänner som har laglig rätt att kopiera materialet mellan varandra.)
Att tillhandahålla ett verktyg som kan användas för något som är olagligt kan inte rimligen vara olagligt. Alla teknologier kan användas i olagliga syften. Med resonemanget du för så är alla som tillverkar någon form av teknisk pryl brottslingar.
En fundering: om TPB med någon typ av system (tex. filtrering av filnamn med hjälp av något slags fuzzy matching) lyckades radera länkarna till 90% av de upphovsrättsskyddade filer som delas ut utan tillstånd, skulle det då på något vis förändra situationen? Det skulle ju fortfarande finnas 10% kvar och rättighetsinnehavarna för dessa 10% skulle ligga på desto mer (både med propåer och stämningar) om de såg att andra länkar raderats.
SvaraRaderaSäg att Blocket befanns vara medskyldiga till häleri. Skulle det räcka med att de på något sätt fick bort två tredjedelar av de problematiska annonserna (om det alls vore möjligt)?
Kommer vi att få en praxis som liknar den amerikanska även här tro? (i USA anses endast den som tillhandahåller en tjänst eller ett verktyg som möjliggör "substantial noninfringing use" medhjälpsansvarig)
Juristen,
känner du förresten till att vi ser en utveckling mot att de tjänster som TPB erbjöd decentraliseras?
Istället för en enda tjänst så uppstår olika aktörer:
1) en tjänst som indexerar torrent-filer utifrån titel, men inte lagrar dem utan bara länkar till andra tjänster
2) en tjänst som lagrar torrent-filer men inte erbjuder något index (länkarna måste postas någon annanstans)
3) en tjänst som erbjuder torrent-tracker men inget annat
Utöver det har vi ju dessutom att DHT minskar tracker-beroendet.
Det är, oavsett hur rätt eller fel din bedömning är, jätteskönt att det finns folk som dig som kan tala juristiska/kanslisvenska som vrider och vänder på domen. Till råga på allt utan att vara avlönad av film/musiklobbyn! :-)
SvaraRadera/Gustav, Piratpartist
Rättelse: "substantial noninfringing use" är naturligtvis villkoret för att tjänsteleverantören ska undantas från medhjälpsansvar.
SvaraRaderaJag tror tyvärr att åklagaren bara skulle kunna peka på youTube. Oavsett om man anser att detta är en fullgod lösning eller inte så används den idag och upphovsrättshavarna är någorlunda nöjda med den.
SvaraRaderaDin numeriska beräkning (50-100 år) blir felaktig, eftersom en rapporteringsfunktion liknande youtubes skulle begränsa antalet verk som behövde undersökas till endast de som klagades på. Eftersom TPB inte över huvud taget loggat eller hanterat de klagomål som kommit in är detta antalet väldigt svårt att uppskatta.
Citat Jonas B härovanför: "Det kallas fakes och det är vad moderatorerna på websidan ägnar sig åt att radera."
SvaraRaderaOM det nu finns moderatorer som tar bort fejkade filer, men som INTE tar bort upphovsrättsskyddat material, då faller allt snack om "det är ju en omöjlig uppgift". OM man gör en ansträngning att städa en sorts dumheter, men struntar i en annan så är det väl rimligtvis likgiltighetsuppsåt?
Där ligger den stora skillnaden mot Blocket - så vitt jag förstått så har de något slags samarbete med polisen för att rapportera misstänkt häleri (samma telefonnummer på väldigt många cykelannonser etc), i vart fall så samarbetar de med polisen för att reda ut misstänkta bedrägerier. Alltså kan vi släppa jämförelsen med Blocket.
Det är stor skillnad på att försöka och inte lyckas och att inte försöka alls. För mig som lekman är det det som avgjorde att det blev en fällande dom.
@Gustav
SvaraRaderaI USA finns lagar som ger tjänsteleverantörer ansvarsfrihet om de bara reagerar på anmälningar (genom att ta bort material eller bestrida anmälningen), samtidigt som det är olagligt att på felaktiga grunder göra sådana anmälningar.
I Sverige har vi inget sådant system. Tjänsteleverantörer är tvungna att utöva uppsikt över användargenererade sidor. Var gränsen går för det ansvaret kan vara mycket svårt att veta i förväg. Om någon på felaktiga grunder begär att material ska tas bort finns det i praktiken ingen risk för negativa återverkningar.
Min personliga bedömning, utan någon djupare juridisk kompetens, är att det mycket väl skulle kunna vara olagligt att tillhandahålla en YouTube-liknande tjänst i Sverige där man endast passivt plockar bort saker utifrån anmälningar. Därtill skulle sådana anmälningar inte fungera eftersom den obefintliga risken för påföljd vid felaktiga anmälningar skulle leda till att sådana här tjänster översvämmas av dem.
Lite tankar om uppsåt, vet inte om jag använder begreppen rätt här men hoppas att budskapet blir rätt i alla fall.
SvaraRaderaDömma av jargongen i domen och från åklagarsidan så var väll frågan om uppsåt redan avgjord. TPB-killarna hadde uppsåt att begå det objektiva brottet eller rättare sagt eftersom åtalet gällde medhjälp; TPB hade uppsåt att underlätta att brottet begicks.
Men om ser till den subjektiva handlingen, att skapa en tjänst, bör väll definitionen för subjektivt uppsåt vara att - skapa en tjänst med det specifika syftet att huvudbrottet skall begås eller underlättas. Måste det inte då vara bevisat att TPB grundsyfte är att underlätta uphovsrättsintrång och inte fildelning i allmänhet. Detta tryckte åklagarsidan på men mins inte att det fastställdes i domen, var då ett par månader sedan jag läste den.
Tolkar jag det rätt så fins inget subjektivt uppsåt fastställt.
För att bevisa att de åtalade hadde det specifika uppsåtet så måste först bevisas att rimliga tekniska skyddsåtgärder kunde ha vidtagits men avstod eftersom de inte ville förhindra att ett brott av huvudbrottets karaktär begås.
När jag läste igenom domen så fick jag uppfattningen att det mesta av det som ansågs som fastställt inte lutade sig på konstaterade empiriska fakta utan på en allmän syn på TPB och kringliggande verksamhet.
En till reflektion. Bör inte den naturliga påföljden vara ett vitesföreläggande liknande det som drabbade Black Internet.
SvaraRaderaSom exemplet ovan om man äger en bit mark(exemplet om kontaktförmedling är kanske närmare men detta tycker jag är mer talande).
Person A äger mark/fastighet. Person B påtalar att olagligheter pågår i fastigheten. Person A har ingen kunskap om brottet utan har bara person Bs trovärdighet att förlita sig på.
Person A har inte heller tillgång till fastigheten(hemfrid eller liknande) för att kontrollera påståendet, så all information om brottet är hörsägen. Anmälningsplikt kan väll inte föreligga.
Person Bs enda rimliga handling borde vara att själv anmäla brottet till polisen som gör en utredning.
Åklagaren lagför huvudgärningsmannen och domstol tar beslut om påföljd.
Om person A anses rimligen kunnat förhindra brott åläggs han att förhindra att brottet upprepas.
I TPBs fall:
Person B påtalar brottet för person A. Person A gör inget. Person B samlar på eget bevåg in bevis för brottet och stämmer sedan person A för att inte ha lyssnat på Person B.
Huvudmannen utreds inte men person A döms på grund av grov oaktsammhet för uppvigling och vållande av upphovsrättsbrott till fängelsestraff och dryga böter.
Tycker det var en rätt så träffande beskrivning av tingsrätten syn på TPB:
Vållande av upphovsrättsbrott...
Vilka är de EU-länder som har en väsentligt mer liberal syn på informationsfriheten och fildelning än vad Sverige har?
SvaraRaderaTristan,
SvaraRaderaSpanien verkar vara ett sådant land. Tyskland har högre krav innan abonnentuppgifter kan lämnas ut än vad Sverige har. Sverige hade en betydligt mer avslappnad inställning till nedladdning fram tills lagändringen 2005. Någon som är bättre påläst än jag får gärna rycka in om det finns fler exempel.
Men vad gäller TPB-målet finns det väl ingen anledning att snäva in det bara till EU-länder.
Många intressanta och initierade synpunkter. Jag tar till mig dem alla och kan samtidigt meddela att jag inom snar framtid kommer att ha en sittning med en av TPB-försvararna. Jag kommer då att ta upp era tankar till lite äkta brainstorming.
SvaraRaderaYoutube-exemplet är intressant. Men utifrån ett omvänt perspektiv. Faktum är att inte en enda fil som är föremål för åtalet har omfattats av någon föregående varning. Någon anledning till search and destroy fanns alltså inte på det sätt som avses i Youtube-exemplet.
Tor frågar om utgången i målet hade kunnat bli annorlunda om TPB hade lyckats filtrera bort en viss andel av de olagliga filerna Sannolikt skulle detta ha ändrat utgången. I en sådan situation skulle de tilltalade uppenbart ha visat att de inte var likgiltiga. Men frågan är om detta hade varit möjligt att åstadkomma med rimliga medel?
Problemet med filtrering är ju att det är resurskrävande och därför bara kan göras på kommersiell basis. Men det faktum att TPB hade annonsintäkter verkade ligga dem till last, så det är svårt att få det att gå ihop.
SvaraRaderaDet som Fredrika säger här ovan rör ju faktiskt ett område som inte diskuterats tidigare, nämligen "rimligt tvivel". Det här är ju faktiskt ett brottmål och det ställer höga krav på den bevisning åklagaren lägger fram.
SvaraRaderaOm man kan visa att det finns minst ett land som har internet där det var lagligt att dela dessa verk under perioden, borde det det utgöra "rimligt tvivel" om huruvida det faktiskt ägt rum ett huvudbrott. Tingsrättens antagande på sid. 54-55 att målsägandebolagen förfogar över *alla* rättigheter gäller ju inte längre. Någon övrig utredning om styrker påståendet om huvudbrott finns ju inte.
Är det inte en lite för enkel analys tingsrätten gör på sid 61 när man konstaterar att alla huvudbrott kan anses begångna i Sverige, särskilt om gärningen inte skulle utgöra brott om den ägt rum i ett annat land?
Givet antagandet att det finns minst ett land där man får sprida verken även till utlandet, blir det då olagligt för någon i Sverige att ladda hem verket?
I så fall håller väl inte tingsrättens analys att bara för att det är ett svenskt verk så kan man dra slutsatsen att fildelarna finns i Sverige?
Och borde inte detta vara tillräckligt för "rimligt tvivel" om huvudbrottet?
Wikipedia presenterar Spanish copyright law här:
SvaraRaderahttp://en.wikipedia.org/wiki/Spanish_copyright_law
Låt oss hoppa rakt in i det som diskuteras här.
Ch 7 Limitations
* 7.1 Right to the private copying and home playing'
Right to the private copying and home playing
The law explicitly allows to make private copies of copyrighted work without the author's consent for published works if the copy is not for commercial use. To compensate authors, the law establishes a compensatory tax associated with certain recording media (CDs, DVDs, cassettes), managed through societies of authors and editors (as SGAE and CEDRO). Such private copies of a protected work must be made for the private use (not collective, nor lucrative) of the copier (2�º of art. 31): the author is compensated by a tax on the means of reproduction (e.g. photocopiers, blank cassettes) determined at article 25. However, computer programs can not be copied except for a backup copy (art. 99.2): they can be modified for the sole use of the person performing the modification (art. 99.4). Any work can be played in a "strictly home" environment (art. 20.1) without the author's consent. The moral rights of the author can only be exercised in the respect of the rights of owners of copies of the work or of rights to its exploitation, as detailed in article 14.
Some consumer's associations and specialized lawyers contend that the current legislation allows file sharing (as with p2p networks) as this is not for profit and is for private use [6][7]. Additionally, the Penal Code explicitly requires the intention of commercial profit in order to commit a crime against the Intellectual Property [8].
Den sista delen i spanska lagen ställer ju till det om man tar in annonsintäkter samtidigt som man möjliggör upphovsrättsbrott.
SvaraRaderaMichael, man får nog ta det i två steg:
SvaraRadera1) Är huvudhandlingen (användarnas fildelning) av kommersiell natur och därmed potentiellt sett brottslig?
2) Om nej, kan det ändå vara brottsligt att medverka till huvudhandlingen och tjäna pengar på annonsintäkter i samband med det?
Svaret på den andra frågan är nog långt ifrån given. Eller för att ta en litet tillspetsat liknelse: en datingsajt hjälper på kommersiell basis människor att hitta varandra. Dessa relationer kan utvecklas till sexuella relationer. Kan datingsajten anses medansvariga till brott mot några sexköps- eller kopplerilagar trots att det inte finns någon kommersialitet i huvudhandlingen som endast består i att människor frivilligt fattar tycke för varandra?
Kan det verkligen anses utgöra brottslig medhjälp om huvudhandlingen inte är brottslig?
Spain: Indexing torrent files is not copyright infringement. 24 September, 2008
SvaraRaderaDenna länken:
http://www.edri.org/edrigram/number6.18/link-torrents-not-infringement
berättar om konkreta rättsfall i Spanien där det handlar om P2P teknik och indexering av torrentfiler.
Hela texten bör läsas, men jag kopierar följande stycke:'
...the Provincial Court of Madrid rejected all allegations concluding that indexing torrent files can not be viewed as copyright infringement. The court found Sharemula as not responsible for where the links went and considered that whether the site made profit or not was irrelevant. This court's decision is final and cannot be appealed.