Ship to Gaza och folkrätten

Många är idag upprörda över den israeliska bordningen av Ship to Gaza-konvojen.

Mark Klamberg gör en bra rättslig analys även om jag inte helt delar hans slutsatser.

Jag håller dock med honom om att det avgörande för huruvida Israel hade rätt att borda fartygen är i vad mån det kan anses ha förekommit en "väpnad konflikt" i folkrättslig mening. Utan närmare anlys eller motivering kommer Mark Klamberg fram till att det är havsrätten i fredstid som skall tillämpas. Jag tolkar detta som att Mark Klambergs åsikt är att någon väpnad konflikt inte förekommer. Jag har en annan uppfattning.

Jag väljer att citera Röda korsets definition av begreppet väpnad konflikt:

En väpnad konflikt är en situation där det förekommer våldsanvändning av en viss intensitet. Någon formell krigsförklaring behövs inte för att det skall anses vara en väpnad konflikt.

"Våldsanvändning av viss intensitet" är sålunda avgörande. Enligt flera samstämmiga källor hade Israel per den 22 mars 2010 utsatts för 35 palestinska raketattacker. Och detta bara under det första kvartalet 2010! Attackerna har fortsatt därefter. Min uppfattning är att detta måste klassas som en våldsanvändning av viss intesitet. Sålunda kan med fog hävdas att det är krigets havsrätt som skall tillämpas.

I sådant fall går det att argumentera för att Israel hade rätt att borde fartygen även på internationellt vatten. Proportionaliteten ligger i att Israel släpper igenom hjälpsändningar via gränserna på land.

I den här filmen kan man också se hur aktivisterna går till attack och hur de bl.a. klubbar ner en israelisk soldat för att sedan fortsätta att slå med tillhyggen sedan soldaten fallit till marken. Jag är inte förvånad om soldatens kamrater i denna situation väljer att ingripa. Huruvida våldet som användes för att avvärja angreppet var proportionerligt i sig låter jag vara osagt tills vi har fått mera fakta.

Jag har sålunda lite svårt att stämma in i den upprörda kören. Förlusten av människoliv är givetvis tragisk, men om man ger sig in i en väpnad konflikt med det uttalade syftet att stödja den ena parten så bör man också kunna räkna med en motreaktion.

En objektiv diskussion kring Israels agerande är självklart motiverad. Jag får dock en känsla av att det är andra motiv än folkrättsliga som styr den kritik som nu ensidigt riktas mot Israel. Var fanns motsvarande kritik när Israel blev utsatt för raketattacker? Var finns kritiken mot Hamas som enligt flera människorättsorganisationer utsätter sitt folk för onödigt lidande? Var finns kritiken mot Hamas som har en uttalad ambition att utrota den israeliska staten?

UPPDATERING: Bland kommentarerna har jag blivit beskylld för både det ena och andra. Däribland att den uppfattning jag ger uttryck för här ovan skulle grundas på en politisk uppfattning, oklart vilken dock.

Mark Klamberg har nu uppdaterat sin blogg och som framgår är han numera osäker på om det kan anses råda en väpnad konflikt eller inte. Jag delar hans osäkerhet även om min uppfattning till slut blir motsatt hans. Professor Göran Lysén har gett sig in i debatten och delar min uppfattning, nämligen att en väpnad konflikt pågår.

Uppdatering 2: Fler folkrättsexperter anser att Israels bordning var förenlig med gällande rätt.

Läs även andra bloggares åsikter om ship to gaza, israel, palestina, hamas

Google erkänner integritetskränkningar

Google har tvingats erkänna att deras street view bilar har använts för att samla in information från oskyddade wi-fi nätverk.

Informationsinsamlingen började redan 2006 då en ingenjör utvecklade ett program som sedan användes i Googles street view bilar. När dessa bilar sedan körde runt för att ta foton till Google Maps möjliggjorde programvaran en omfattande insamling av integritetskänslig information.

Tyska myndigheter kräver nu att Google skall överlämna all information för granskning. Google tvekar och människorättsorganisationen Electronic Frontier Foundation är kritisk:

To allow a government to investigate a privacy breach by further violating privacy is senseless.

Jennifer Granick Electronic Frontier Foundation

Omkring 600 gigabyte data samlades in. Google ursäktar sig med att det hela berodde på ett misstag.

Läs även andra bloggares åsikter om Google, informationsinsamling, datalagring, övervakningssamhället

Domstolars lögner - Del2

Upphovsträtan har gjort en mycket intressant uppföljning på mitt inlägg om domstolars lögner. Bland annat lyckades Upphovsträtan få ett svar från tingsrättens rådman med följande lydelse:

Filmbolagen har, som Du själv konstaterar, uppfattningen att Portlane har medverkat till upphovsrättsintrång. Detta är grunden för den talan om vitesförbud som filmbolagen för mot Portlane. Den prövning som tingsrätten gjort i anslutning till artikel 6 i Europakonventionen tar sin utgångspunkt i den praxis som utvecklats kring nämnda bestämmelse. Påståenden inom ramen för en civilrättslig process att motparten har medverkat till brott är enligt tingsrättens i beslutet redovisade bedömning inte en sådan konkret anklagelse om brott som avses i Europadomstolens praxis.”

Svaret är kryptiskt och man får läsa minst två gånger för att förstå vad rådmannen menar. Jag har dock kommit fram till att det centrala i rådmannens svar är följande: "Påståenden inom ramen för en civilrättslig process att motparten har medverkat till brott..."

Rådmannen försöker här dölja sitt rättshaveri genom ett påstående att brottsanklagelser i en civilrättslig process inte skulle omfattas av den rätt att hålla tyst som följer av Artikel 6.1 Europakonventionen.

Rådmannens argument är uppenbart falskt. Om det vore så som rådmannen hävdar skulle man naturligtvis inte ha tagit in ett undantag från skyldigheten att lämna ut information i 53d§ upphovsrättslagen. Bestämmelsen syftar nämligen enbart till de närmast föregående lagbestämmelserna i lagen som handlar om vitesförelägganden och informationsförelägganden. Åtgärder som endast kan sökas av upphovsrättshavaren eller dennes rättighetshavare och som endast kan prövas i just civilrättsliga processer! Om rådmannens svar vore korrekt skulle sålunda bestämmelsen i 53d§ vara helt meningslös! Låt oss därför analysera rådmannens påståenden.

Det rådmannen försöker försvara sig med är sannolikt Europadomstolens avgörande i målet Serves mot Frankrike vari domstolen talar om att rätten att hålla tyst gäller vid förelägganden från myndigheter och en upphovsrättshavare är ju i regel aldrig en myndighet utan ett privaträttsligt subjekt. Men har denna begränsning i Europadomstolens dom relevans? Har rådmannens svar stöd i gällande rättskällor? Svaret är enligt min mening ett rungande Nej!

I förarbetena till lagbestämmelsen - prop. 2008/09:67 - uttalar lagstiftaren nämligen följande:

"Rätten att vägra lämna information som skulle röja egen brottslighet hänger samman med den intressekollision som kan uppstå när någon å ena sidan riskerar vite om han eller hon vägrar att lämna den begärda informationen, å andra sidan riskerar straff för den brottsliga handling som skulle röjas om informationen lämnades. För att undantaget ska vara tillämpligt krävs alltså att det verkligen är fråga om en handling som kan medföra straffansvar (jfr NJA 1985 s. 774). Det innebär t.ex. att en Internetleverantör som har tillhandahållit en Internetuppkoppling typiskt sett inte med framgång kan åberopa undantaget för att undvika ett informationsföreläggande om att ange namnet på abonnenten bakom en IP-adress som har använts vid ett immaterialrättsintrång. Det följer bl.a. av 19 § lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster, där det anges att en Internetleverantör som överför eller lagrar information för annan får dömas till ansvar för brott som avser innehållet i informationen endast om brottet har begåtts uppsåtligen. Sammantaget innebär detta att det i de vanliga fall då informationsförelägganden kan förutses bli aktuella mot en Internetleverantör, torde vara mycket ovanligt att denne riskerar straffansvar. Undantaget bör därför inte orsaka några praktiska problem i dessa fall."

Av lagförarbetena kan man sålunda utläsa att två led skall vara uppfyllda för att rätten att hålla tyst skall gälla, nämligen:

a) Det skall vara fråga om en handling som kan medföra straffansvar.

Kommentar: Medhjälp till upphovsrättsintrång är en handling som kan medföra straffansvar enligt 53§ upphovsrättslagen och 23 kap 4§ brottsbalken. Förutsättningen är sålunda uppfylld.

b) Det måste vara fråga om en uppsåtlig medverkan.

Kommentar: Filmbolagen har på ett mycket tydligt sätt i sina inlagor hävdat att Portlane's medverkan har varit medveten och därmed uppsåtlig. Även denna förutsättning är sålunda uppfylld.

Dessutom bifaller ju tingsrätten filmbolagens yrkanden, vilket innebär att tingsrätten delar uppfattningen att Portlane har medverkat till upphovsrättsintrång. I egenskap av myndighet förelägger tingsrätten Portlane vid äventyr av vite att lämna uppgifter som kan innebära att bolaget närstående anges för brottslig gärning, dvs medhjälp till upphovsrättsintrång. Sålunda är samtliga förutsättningar för rätten att hålla tyst enligt såväl ovan citerade lagförarbeten som enligt avgörandet i Servier mot Frankrike uppfyllda.

Rådmannen borde skämmas!

Domstolars inkompetens och lögner

Med anledning av beslut från Svea hovrätt frågar sig Rick Falkvinge vad vi skall göra åt våra inkompetenta domstolar. Jag har inget svar, men vill till denna fråga lägga till; Vad skall vi göra åt våra lögnaktiga domstolar?

Vid sidan av hovrättens beslut har Stockholms tingsrätt meddelat ett vitesföreläggande mot internetleverantören Portlane

Portlane försvarade sig genom att bl.a. åberopa 53d)§ upphovsrättslagen som innebär att man inte behöver lämna ut information yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller någon honom eller henne närstående har gjort sig skyldig till brott.

Mot filmbolagens bestridande konstaterar domstolen i och för sig helt korrekt att bestämmelsen också omfattar juridiska personer, dvs bolag. Men sedan kommer lögnen:

Tingsrätten påstår nämligen att filmbolagens påståenden endast innefattar att Portlane i objektiv mening medverkar till upphovsrättsintrång. Detta trots att Filmbolagen i grunderna för sin talan har anfört att Portlane är medvetet om att trackern används för illegal verksamhet och att man inte har vidtagit några verksamma åtgärder. Tingsrättens lögn är så uppenbar att jag står häpen med munnen på vid gavel. Tvärtemot vad tingsrätten påstår i sina beslutsskäl har alltså Filmbolagen tillvitat Portlane ett såväl objektivt som subjektivt medverkansansvar, vilket uppfyller kriterierna för en brottsanklagelse.

I beslutet avhandlas också relationen mellan 53d)§ och artikel 6 Europakonventionen. Tingsrätten fortsätter sitt lögnande genom att hävda att artikel 6 bara är tillämplig vid en konkret brottsmisstanke samt påstås att någon sådan misstanke inte har framfört i målet [jämför dock ovan]. Men även här ljuger domstolen. Skyddet enligt Artikel 6 går längre än vad tingsrätten vill låtsas om. I lagförarbetena prop. 2002/03:106 - som bl.a. behandlar frågan om rätten att vara passiv vid utredningar som kan leda till skattetillägg - konstaterade regeringen, med utgångspunkt i Europadomstolens praxis, att det är klart att den rätt att inte behöva belasta sig själv som anses ingå i en ”fair trial” inte är avsedd att hindra myndigheterna från att ställa frågor till den misstänkte eller från att begära uppgifter från honom eller henne (se a. prop. s. 81). Rätten att vara passiv kränks däremot om uppgifterna framtvingas genom, t.ex. vites-, fängelse- eller annat sanktionshot (se bl.a. Europadomstolens dom den 21 december 2000 i målet Quinn mot Irland § 40).

Läs texten ovan igen och notera sedan att det är just ett vitesföreläggande som tingsrätten har riktat mot Portlane samtidigt som Filmbolagen riktar anklagelser om såväl objektiv som subjektiv medverkan mot Portlane. Kränkningen av folkrätten och Europadomstolens minimirättigheter framstår därmed som uppenbar för mig. Men detta ljuger alltså tingsrätten om! Vad gör man?

UPPDATERING: Tor har gjort en mycket intressant uppföljning som jag rekommenderar!

Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, Ipred, domstolar, lögner, övervakningssamhället, piratpartiet

Hovrätten - TeliaSonera tvingas att lämna ut personuppgifter

Svea hovrätt har genom beslut den 4 maj 2010 tvingat att lämna ut personuppgifter till upphovsrättsindustrin.

Av intresse i hovrättens skäl är främst att domstolen inte anser att bestämmelserna i datalagringsdirektivet utgör hinder mot att lagrade abonnentuppgifter lämnas ut med stöd av IPRED. Hovrätten prövar därför inte ens om datalagringsdirektivet har direkt effekt eller inte.

Hovrättens besked stämmer till eftertanke. Hur var det nu politikerna sa? Jo, de sa väl att den information som kommer att lagras med stöd av datalagringsdirektivet endast skulle få lämnas ut till polisen och andra behöriga myndigheter. Genom hovrättens beslutsskäl kan man väl dock inte förstå saken på annat sätt än att informationen härutöver också kommer att lämnas ut till upphovrättsindustrins företrädare för att användas mot misstänkta fildelare.

Jag ställer därför frågan till Bodström och övriga politiker som ivrar för datalagringsdirektivet; Har hovrätten missförstått allt eller är det ni som har försökt bluffa oss väljare?

Enligt denna artikel i DN kan konkurrensen mellan IPRED och datalagringsdirektivet dock förväntas få förnyad uppmärksamhet i ett kommande avgörande från Högsta domstolen i det s.k. Ephone-målet. Jag hyser dock inga större förhoppningar om att Högsta domstolen skall komma till någon annan slutsats än Svea hovrätt.

Angreppet mot Vilks är helt oacceptabelt

Vi har alla sett filmerna från angreppet mot Vilks i samband med hans föreläsning i Uppsala. Vissa bloggare samt företrädare för media försökte förringa angreppets allvar genom att påsta att det var "några galningar" som utförde dådet samt att "Vilks är provocerade och får därför skylla sig själv". Jag håller inte med.

Vilks och alla andra har rätt att framföra en åsikt eller ett budskap utan att behöva utsättas för våld. Detta är grunden för vår åsiktsfrihet. Den som anser att Vilks har fel eller att han överträder någon gräns kan ta en debatt och/eller skapa opinion, men aldrig ta till våld.

Den som har sett filmerna från angreppet i Uppsala inser också lätt att det inte handlar om några enstaka galenpannor utan om ett organiserat och tydligt religiöst betingat angrepp, med en äldre anförare och ett antal yngre våldbenägna efterföljare.

Hotet mot vår demokrati och vår yttrandefrihet är lika tydligt som när högerextremister under 90-talet angrepp vänsterdebattörer och invandrare. Skillnaden är att på 90-talet så fördömdes de högerextrema angreppen av en enig journalistkår- Ja, i en av våra större aftontidningar hängde man till och med ut ledande högerextremister med bild och namn. Tydligen är ämnet nu mycket mera känsligt när hotet kommer från invandrargrupper. Men bör det ha någon betydelse varifrån våldet och hotet kommer? Jag anser inte det! Våra grundläggande demokratiska rättigheter skall alltid försvaras oavsett vem som står för våldet.

Nu har dessutom Vilks bostad utsatts för ett mordbrandsförsök. Alla gränser har passerats och jag uppmanar nu media att krypa upp ur sina hålor för att med kraft fördöma det nya hotet mot vår yttrandefrihet på samma sätt som man fördömde det högerextrema hotet på 90-talet.

Läs även andra bloggares åsikter om Vilks, islam, demokrati, yttrandefrihet

Filter och yttrandefriheten

Folkpartisten Benny Lindholm frågar i retorisk ton om Piratpartiet vill legalisera barnporr. Grunden för denna insinuanta fråga är min och andra piratisters kritik mot den Malmströmska nätcensuren. En kritik som vi bland annat delar med tysklands justitieminister.

Enligt Benny Lindholms egen presentation är han en "nästan färdig jurist", vilket inte nödvändigtvis är en merit. Å andra sida borde utbildningen ha lärt honom att kolla fakta innan han vräker ur sig dåligt underbyggda påståenden.

En sak han borde ha kollat är vad ledande företrädare för upphovsrättsindustrin har uttalat avseende barnporrfiltret. Jag citerar den danska IFPI advokaten Johan Schlüter:

”Child pornography is great,” the speaker at the podium declared enthusiastically. ”It is great because politicians understand child pornography. By playing that card, we can get them to act, and start blocking sites. And once they have done that, we can get them to start blocking file sharing sites”.

Läs mer hos Christian Engström.

Läs även andra bloggares åsikter om yttrandefrihet, Ifpi, barnporrfilter, censur, Malmström

Säpo får grönt ljus att bryta mot lagen

Under 2009 avslöjades att Säpo hade sparat inspelade samtal och annan integritetskänslig information trots att åklagaren hade beordrat att materialet skulle förstöras. Saken polisanmäldes.

Nu har chefsåklagaren Per Lind beslutat att inte väcka åtal med motiveringen att de berörda Säpocheferna inte förstod bättre eftersom de inte hade tillräcklig kompetens. Okunskap om gällande rätt brukar annars inte fria från ansvar för brott! Olika regler tycks alltså gälla för Säpochefer och oss andra dödliga.

Hur ofta brukar vi inte höra att politiker försvarar fenomen som FRA, IPRED och datalagring med att informationen kommer att behandlas av myndigheter och tjänstemän under strikta regler och tjänstemannaansvar. Hur mycket är då detta ansvar värt när de berörda tjänstemännen går fria från ansvar trots att de har ertappats på bar gärning?

Läs även andra bloggares åsikter om Säpo, fra, ipred, datalagring, övervakningssamhället