LOPPSI 2 - Ännu ett angrepp mot yttrandefriheten

Hos HAX läser jag om ett nytt franskt lagförslag kallat Loppsi 2. Lagförslaget är en uppföljare till den märkliga Hadopi-lagen.

Genom Loppsi 2 skall staten ges utökade möjligheter att fritt och utan domstolsprövning kunna installera trojaner som registrerar all aktivitet som sker på en enskild användares dator. Lagförslaget påminner i allt väsentligt om Orwells 1984.

Den naive tror kanske att något liknande inte skulle kunna ske i Sverige?! Svaret blir dock att detta inte är helt sant. Som påpekas av HAX ligger ett förslag kallat SOU 2005:38 eller mindre formellt: "Hemlig dataavläsning". Lagförslaget har förtjänstfullt kommenterats av Oscar Swartz redan i december 2007. Analysen och slutsatserna förskräcker.

Man läser numera nästan dagligen om nya och tydligt integritetskränkande lagar som är helt oproportionerliga och knappast förenliga med grundläggande principer i ett demokratiskt samhälle. Och varje dag frågar jag mig; "Hur fick våra folkvalda politiker uppfattningen att de har rätt att spela Gud?"

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, yttrandefrihet, övervakningssamhället, internet, hadopsi, lopsi2

Kulturministerns hyllning av TPB-domen ett brott mot Europakonventionen

I SvD läser jag att kulturminister Lena Adelson Liljeroth hyllar den fällande TPB-domen. Ett oskyldigt uttalande kan tyckas, men så är inte fallet om man tar del av Europadomstolens praxis.

Av intresse blir främst Europadomstolens dom i målet "Allenet de Ribemont Vs. Frankrike". Målet handlade om ett uppmärksammat mord i Frankrike där en man greps som misstänkt för mordet. Efter gripandet hölls en presskonferens där bl.a. den franska inrikesministern deltog tillsammans med chefen för Paris kriminalpolis samt förundersökningsledaren. Under presskonferensen uttalades att den gripne mannen var skyldig till mordet.

Europadomstolen kom i sin dom fram till att yttrandena i skuldfrågan utgjorde ett brott mot den oskuldspresumtion som garanteras genom Europakonventionen och att mannens rättigheter enligt konventionen sålunda hade kränkts.

Domen beskrivs förtjänstfullt i denna uppsats på sidan 22 ff.

I anslutning till Europadomstolens dom blir även Högsta domstolens dom NJA 2007 s. 1037 av intresse. I denna dom ogillades ett åtal p.g.a. att den tilltalade hade utsatts för s.k. brottsprovokation, vilket HD ansåg utgjorde en kränkning av oskuldspresumtionen. Till följd härav ogillades åtalet.

Eftersom TPB-domen inte är slutligt avgjord har kulturministern ingripit i en pågående rättsprocess genom att uttala sig i skuldfrågan. Utifrån ovan återgiven praxis kan härigenom en kränkning av oskuldspresumtionen ha ägt rum, vilket i ljuset av NJA 2007 s. 1037 skulle kunna leda till en ogillande dom!

Läs även andra bloggares åsikter om TPB-domen, Europakonventionen, Rättssäkerhet, Oskuldspresumtionen

Gennser lämnar moderaterna i protest mot övervakningssamhället

Margit Gennser berättar i ett pressmeddelande att hon lämnar Moderaterna i protest mot övervakningssamhället. I pressmeddelandet skriver hon:

"-De mycket långtgående möjligheterna att övervaka och avlyssna medborgarna som nu införs går på tvärs mot de värderingar som fanns i Moderaterna när jag gick med FRA-LAGEN och TELEDATALAGRINGEN ger staten stora och i ett rättssamhälle oacceptabla övervakningsmöjligheter. Med övervakningssamhället följer successivt en urholkning av skyddet för sekretessbelagda personuppgifter vilket hotar rättssamhället.
- Detta kan inte tolereras, säger Margit Gennser."

All heder åt Gennser som vågar ställa sig upp till försvar för rättssamhället!


Men samtidigt som Gennser tar ansvar för sitt partis illgärningar försöker andra och då särskilt socialdemokrater att slinka undan. I SvD kan man läsa om hur samma sossar som har röstat igenom IPRED, datalagringsdirektivet och andra integritetskränkande lagar nu plötsligt försöker framstå som internetvänliga.

Till sitt försvar uttalar dessa sossar att; – När besluten togs fanns det goda skäl för dem, men nu ser vi hur många olika förslag det faktiskt är. Uttalandet är i sig ett stycke stor komik, men samtidigt rätt skrämmande. Hade dessa politiker inte förmåga att se helheten när de röstade igenom alla dessa integritetskränkande och folkrättsvidriga direktiv? Förtjänar de då alls förtroendet att få ett förnyat mandat i det kommande valet?

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, datalagringsdirektivet, FRA, Genser, Piratpartiet

Datalagringsdirektivet - Kommissionen stämmer Sverige

Hos Erik Josefsson läser jag att kommissionen har stämt Sverige eftersom vi inte har implementerat datalagringsdirektivet i rätt tid.

Polisstatens företrädare vill alltså tvinga igenom ett direktiv som redan har ifrågasatts i bl.a. Tyskland och även andra stater som lydigt att implementerat direktivet. Men detta är inte nödvändigtvis av ondo. Som Josefsson mycket riktigt konstatera i sitt inlägg kan detta tvärtom vara en chans att få direktivets laglighet prövad. EU direktiv måste nämligen precis som all annan lagstiftning stå i överensstämmelse med Europakonventionen och kravet på proportionalitet. Det framstår som högst betänkligt att lagring av samtliga EU-medborgares telekommunikation kan anses som ett proportionerligt medel för att bekämpa brottslighet. I sitt inlägg föreslår Josefsson ett lysande upplägg för ett försvar mot datalagringsdirektivet. Läs och njut!

Jag kan bara instämma i Josefssons uppmaning till Beatrice Ask; Visa framfötterna och sätt tokövervakarna på plats! Det är nu du har chansen!

Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, Övervakningssamhället, fildelning, Europakonventionen

Ta Ansvar - Gå och Rösta

Ni kan nu genom aktivt handlande göra er hörda genom att lyfta på rumporna och gå och rösta.

Själv gjorde jag min plikt redan igår. Jag travade iväg och la min röst på PP! Värnar du om vår demokrati så gör du samma sak! Anser du att ett polissamhälle är Ok så röstar du på någon annan. Hur som helst...det viktiga är du går och röstar!

HÄR får du all information om hur man gör. Det är enkelt.

Läs även andra bloggares åsikter om EU-Valet, Valet, Rösta, PP, Piratpartiet

IPRED Vs Datalagringsdireketivet

Flera debattörer har hävdat att Datalagringsdirektivet skjuter IPRED i sank. I kommentarerna till mitt inlägg strax nedan angående den utläckta lagrådsremissen framhåller signaturen "En annan jurist" bl.a. "att uppgifter som sparas på grund av lagringsskyldigheten med stöd av direktivet om lagring av trafikuppgifter ska lagras i särskild ordning". Detta skulle då tydligen garantera att de personuppgifter som tvångslagras pga Datalagringsdirektivet inte skulle komma upphovsrättsindustrin till godo.

Jag är inte övertygad. De som är trygga i förvissningen om att en ändamålsglidning inte kommer att ske har dessutom en tung bevisbörda. Argumenten för min ståndpunkt är följande:


Redan vid en hastig anblick blir det uppenbart att en tydlig konflikt förekommer mellan IPRED och Datalagringsdirektivet. Enligt gällande praxis brukar sådana konflikter lösas enligt principerna om lex posterior och lex specialis, varvid speciallagstiftningar anses vinna företräde framför lagar av lägre dignitet och t.o.m. framför Europakonventionen. Här rekommenderas en läsning av rättsfallet RH 2000:61 vari hovrätten uttalade att skattebrottslagen i sin egenskap av speciallagstiftning hade företräde framför Europakonventionen.

IPRED har implementerats som lagregler i olika speciallagar gällande immaterialrätt. Jag tror därför att risken är stor att dessa regler skulle vinna företräde framför de allmänna skyddsreglerna i Lagen om elektronisk kommunikation [vari Datalagringsdirektivet kommer att implementeras].

Från mina erfarenheter som praktiker kan jag också förutse en uppenbar risk för att en domstol knappast skulle ha förståelse för en operatör som vägrade att lämna ut tillgänglig information enligt ett beslut om informationsföreläggande. Och detta alldeles oberoende av skyddsreglerna i LEK. Adress och personuppgifter samlas ju in enligt tvångsreglerna i LEK och omfattas dessa uppgifter även att tvångsreglerna om utlämnande till upphovsrättsindustrin enligt IPRED.

Den som hävdar motsatt uppfattning torde -som sagt - ha en tung bevisbörda och det slutliga svaret lär vi inte få förrän efter en domstolsprövning.

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, Datalagringsdirektivet, övervakningssamhället

Datalagringsdirektivet - Lagrådsremissen har läckt ut!

Regeringens avsikt var att inte släppa lagrådsremissen gällande datalagringsdirektivet förrän efter EU-valet. Allt i avsikt att undvika debatt! Men nu finns remissen - som är synnerligen läsvärd - tillgänglig på Wikileaks. Att remissen har läckt ut styrker farhågorna att även sådana uppgifter som kommer att lagras om vårt privatliv kan komma att läcka ut till allmänt beskådande.

Jag rekommenderar en genomläsning av remissen i dess helhet eftersom man därigenom får en klar bild av hur regeringen har försökt att lura medborgarna. I inledning av remissen talas om avvägningen mellan bekämpning av grov brottslighet och den personliga integriteten. Det talas om skyddet för intetgriteten och att man skall införa transparenta system som möjliggör för medborgarna att förutse hur den lagrade informationen används i brottsbekämpande syfte. Så långt låter ju allt bra, men lite längre in i remissen hittar man sanningen.

På sidan 20 i remissen uttalas nämligen att när det gäller uppgifter om abonnemang, dvs namn och adress, så skall uppgifter kunna lämnas ut så snart det rör sig om brott där fängelse finns föreskrivet. Man börjar nu förstå varför IFPI och Antipiratbyrån har anlitats som remissinstanser!

Fildelning utgör nämligen en straffbar handling enligt 53 § upphovsrättslagen. I straffskalan ingår fängelse. Information som lagras enligt tvångsreglerna i datalagringsdirektivet kommer sålunda att kunna lämnas ut till upphovsrättsindustrin ! I vart fall genom kombinationen med IPRED, se nedan.

Detta har regeringen aldrig talat om för väljarna och det blir därför tydligt varför regeringen ville vänta med att släppa lagrådsremissen till efter EU-valet!

För mer information rekommenderar jag en läsning av Christopher Kullenbergs blogg.

PS: Pga av svaren från "En annan jurist" i kommentarsfältet finner jag skäl att göra följande förtydligande.

Vad gäller utlämnande av namn och adressuppgifter står följande skrivet i lagrådsremissen sid 20 ff:

"När det gäller uppgifter om abonnemang (t.ex. namn och adress) kan
sådana uppgifter lämnas ut även för mindre allvarlig brottslighet, enligt
lagen om elektronisk kommunikation. Kravet är att uppgifterna begärs ut
för ett brott där fängelse är föreskrivet och att gärningen i det enskilda
fallet kan föranleda annan påföljd än böter. Dessa uppgifter lagras i stor
utsträckning av leverantörerna redan och är nödvändiga för att kunna
identifiera t.ex. vilken fysisk person som är abonnent till ett visst telefonnummer.
Eftersom direktivet om lagring av trafikuppgifter även inkluderar
dessa typer av uppgifter har utredningen övervägt om det finns skäl
att införa ett krav på att dessa uppgifter endast ska få lämnas ut till de
brottsbekämpande myndigheterna vid lika allvarlig brottslighet som
21
övriga trafikuppgifter. En sådan ordning skulle enligt regeringens mening
emellertid innebära en avsevärd försämring i förhållande till vad som
redan gäller."

Här öppnas alltså upp för ett utlämnande av integritetskänslig information även vid relativt bagatellartade brott.

Vidare medför kombinationen av IPRED och datalagringsdirektivet obehagliga effekter.

Pga av datalagringsdirektivet kommer en ISP att tvingas lagra information som gör det möjligt att härleda ett visst IP-nummer till en viss abonnent. Även om uppgifterna inte får lämnas ut enligt datalagringsdirektivet så kommer upphovsrättsindustrin få tillgång till dessa uppgifter genom ett informationsföreläggande enligt IPRED. Ändamålsglidningen ligger alltså inbyggd i kombinationen av dessa integritetskränkande lagar/direktiv.



Läs även andra bloggares åsikter om datalagringsdirektivet, lagrådsremiss, övervakningssamhället, Europakonventionen

Sofie Lohede - Våldtäktsåtalet ogillades

I ett pressmeddelande från Jönköpings tingsrätt framgår att våldtäktsåtalet avseende Sofie Lohede ogillas.

Vi minns nog alla förspelet till denna rättegång. Sofie Lohede tog livet av sig strax före huvudförhandlingen, vilket föranledde åklagaren att lägga ned åtalet gällande våldtäkt i brist på bevisning. Men efter närmast kravallartade demonstrationer togs åtalet upp på nytt. Jag har i ett tidigare inlägg varit starkt kritisk mot att populism och pöpelfasoner skall tillåtas påverka den rättsliga processen. I mitt tycke gjorde åklagaren en korrekt bedömning när han återkallade åtalet gällande våldtäkt.

Min uppfattning har nu vunnit stöd i tingsrättens dom. Åtalet gällande våldtäkt ogillades nämligen i dagens dom. Tingsrätten konstaterar - liksom tidigare åklagaren - att de videoinspelade förhören inte duger som tillräcklig bevisning. Detta insåg nog de flesta jurister som någon gång har varit i närheten av en brottmålsförhandling. Media och gatudemonstranterna tycks dock helt ha saknat denna insikt. Ändå var det de sistnämnda aktörerna som tilläts påverka rättssystemet.

Den tilltalade 42-åringen hade dock erkänt att han försåg Sofie med narkotika och att hon i utbyte betalade med sex. Härigenom ansåg tingsrätten att Sofie hade befunnit sig i en beroendeställning till sin langare samt att 42-åringen hade missbrukat detta beroende genom att förmå henne till sexuella tjänster. 42-åringen dömdes därmed för det lindrigare brottet sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning.

Jag har ännu inte läst domen, men utifrån tingsrättens pressmeddelande tycks domen vara korrekt. Det straffbara området innefattar även en sådan beroendeställning som kan förekomma mellan en narkoman och dennes langare. Om langaren allvarligt missbrukar denna beroendeställning för att förmå narkomanen till sexuella handlingar så utgör handlandet en brottslig gärning.

Det ser alltså ut som om rättssamhället denna gång vann över pöbelfasonerna!

Läs även andra bloggares åsikter om sofie, sofie-målet, våldtäkt, rättssäkerhet

FRA - Den som skall övervakas utser övervakarna

I min enfald litade jag till ett TT-meddelande då jag häromdagen skrev ett inlägg med påståendet att lagrådet hade ifrågasatt den föreslagna Försvarsunderrättelsedomstolen. Tack till Lars B som rättade mig genom sin kommentar till inlägget.

Sanningen är den att lagrådet i sitt protokoll vid sammanträde 2009-05-07 konstaterar att Försvarsunderrättelsedomstolen utestänger den som kränks, inte medger denne rätt till en rättslig prövning och att domstolens beslut inte heller kan överklagas. Likväl godkänner lagrådet detta märkliga vidunder.

Argumenten för lagrådets välsignelse är inte heller övertygande. Man konstaterar att de ledamöter i domstolen som alltså skall kontrollera hur regeringen och FRA utövar signalspaningen också utses av regeringen. Den som skall övervakas utser sålunda själv sina övervakare. Sålunda bör i framtiden även den som placeras i fängelse kunna få utse de plitar som skall övervaka honom. Lagrådet tycks ju anse att detta är helt i sin ordning.

Inte heller är det lätt att förstå hur lagrådet anser att denna konstruktion går att förena med Artikel 6 Europakonventionen som ju garanterar rätten till en fri och opartisk rättegång.

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, IPRED, lagrådet, kontrollsamhället

Ytterligare anklagelser mot TPB-domaren

SVT meddelar att advokat Per E Samuelsson ifrågsätter hur TPB-målet tilldelades rådmannen Tomas Norström. Advokaten antyder att det kan ha förekommit "spel under täcket".



När ett brottmål kommer in till domstolen skall målet tilldelas en ansvarig domare. Enligt 9 § förordning (1996:381) med tingsrättsinstruktion ["förordningen"] skall fördelningen som huvudregel ske genom lottning. Anledningen till denna ordning är, att i mesta möjliga mån undvika jävskonflikter. Måltilldelningen skall bero på slumpen och inte på andra ovidkommande intressen som kan rubba tilltron till domstolens opartiskhet.

Advokat Samuelsson hävdar att han har funnit tecken som tyder på att Tomas Norström tilldelades TPB-målet på ett annat sätt än genom lottning. Styrkan i hans påstående är svårt att bedöma eftersom han inte hänvisar till någon information som stödjer hans misstankar. Men genom vad som har framkommit gällande rådmannens knytningar till upphovsrättsindustrin känns misstankarna som befogade.

Förvisso finns det stöd i förordningen att frångå lottningen vid tilldelning av bl.a. mål "av särskild art". Dock förnekar chefsrådmannen Cecilia Klerbo att Tomas Norström skulle ha tilldelats målet på annat sätt än genom lottning. Härigenom måste förstås att tingsrätten hävdar att det nyss nämnda undantaget inte har tillämpats.

Tidigare har lagmannen Lena Berke uttalat att hon ansåg det som utmärkt att den kompetenta rådmannen Norström ansvarade för handläggningen av TPB-målet.

Kan det verkligen var lotten och slumpen som medförde att TPB-målet hamnade hos rådmannen Norström? Om så verkligen är fallet så vann ju upphovrättsindustrin högsta vinsten på detta lotteri. De fick en domare med klara åsikter i upphovsrättsfrågor, som är medlem i en organisation som vill ändra e-handelsdirektivet och införa stränga straff för sådana mellanhänder som TPB. Jag är tveksam - men vad tror du kära läsare? Jag väntar i vart fall med spänning på att få veta vad advokat Samuelsson kan ha grävt fram i denna fråga.

Läs även andra bloggares åsikter om TPB-domaren, TPB, Jäv, Rättssäkerhet

TPB-rättegången - Professor kritiserar jävsinvändningarna

Professor Claes Sandgren kritiserar i dagens SvD jävspåståendena mot TPB-domaren Tomas Norström. Sandgren kallar jävspåståendena för långsökta och frågar sig om 100 tals tidigare domar skall behöva rivas upp.

När hållbarheten i professor Sandgrens argumentation prövas bör man känna till att han redan i november 2008 propagerade för IPRED i en debattartikel i GP tillsammans med bl.a. Jan Rosén. Numera torde det vara allmänt känt att Jan Rosén är ordförande i SFU, d.v.s. en av de organisationer som åberopas för jävsinvändningarna mot TPB-domaren. Kanske är det mot denna bakgrund inte så märkligt att Sandgren tar Tomas Norström i försvar.

Professor Sandgren hänvisar i sin kritik till att också andra domare som är medlemmar i SFU har avkunnat 100-tals domar i immaterialrättsliga mål och frågar han retoriskt om också dessa mål skall behöva tas om. Detta retoriska grepp är dock ganska enfaldigt. Om jag i rollen som försvarare skulle bygga försvaret av en brottsmisstänkt på att "min klient skall inte dömas eftersom 100-tals andra har begått samma brott" så skulle jag troligen åka ut från rättssalen fortare än kvickt!

Argumentet att de aktuella immaterialrättsliga organisationerna endast skulle vara diskussionsklubbar framstår som mindre genomtänkt. Antingen försöker professor Sandgren lägga ut dimridåer eller så har han levt helt isolerad och därigenom helt missat all den information som har framkommit kring dessa klubbars engagemang i lagstiftningsfrågor som direkt berör de frågor som prövades i TPB-rättegången.

Professor Sandgren hänvisar till stöd för sin argumentation även till en nyligen meddelad dom från Regeringsrätten. I sin argumentering förbigår Sandgren dock helt Europadomstolens dom den 22 juni 1989 i det s.k. Langborgermålet. Jag kan förstå varför. Denna dom ger nämligen inte stöd för professor Sandgrens argument.

Så som jag - och flera med mig - tolkar Langborgerdomen så är det inte endast om domaren verkligen har personliga intressen som strider mot de tilltalades som kan medföra jäv. Även sådan omständigheter som medför att det för den tilltalade berättigat framstår som om domarens intressen strider mot hans egna kan medföra jäv. Eller annorlunda uttryckt; Om det förekommer sådana omständigheter att domstolen inte framstår som opartisk och oberoende kan också leda till jäv.

Genom vad som har framkommit kring TPB-domaren och de organisationer som han tillhör så framstår det som berättigat om TPB-killarna uppfattar att de inte har fått en opartisk och oberoende rättegång. Med anledning härav och för tilltron till rättsväsendet så finns det endast ett riktigt slut; Att hovrätten undanröjer tingsrättens dom och återförvisar målet p.g.a. jäv.

Läs även andra bloggares åsikter om TPB, TPB-rättegången, Norström, jäv

Dax att damma av FRA-debatten - Igen

SVT meddelar att FRA-lagen har fördröjts i två månader. Bland annat uppges detta bero på att lagrådet har synpunkter på att Försvarsunderrättelsedomstolen ges namnet domstol. Anledningen till ifrågasättandet är, att inga enskilda parter kommer att kunna agera i denna märkliga domstol och dess beslut kommer inte heller att kunna överklagas.


Lagrådet godtar trots sina synpunkter att Försvarsunderrättelsedomstolens beslut inte kan överklagas. Detta ställningstagande framstår som synnerligen anmärkningsvärt. Enligt Artikel 6 Europakonventionen tillförsäkras nämligen var och en att hans civila rättigheter och skyldigheter skall kunna prövas av en oavhängig och opartisk domstol. Enligt Artikel 13 Europakonventionen tillförsäkras vidare var och en vars fri- och rättigheter har kränkts, rätten till effektiva rättsmedel inför en nationell myndighet även om kränkningen utförs av någon i offentlig ställning.

FRA innebär en massavlyssning av samtliga medborgare. Avlyssningen sker slumpvis utifrån hemliga sökfraser. Europadomstolen har tidigare konstaterat att den brittiska varianten av FRA kränkte de fri- och rättigheter som garanteras genom Europakonventionen. Att mot den bakgrunden acceptera en hemlig domstol där den som drabbas av avlyssningen inte kan få sin sak prövad samt en domstol vars beslut inte kan överklagas torde direkt strida mot Artiklarna 6 och 13 enligt ovan.

Om den svenska FRA-lagen kommer att hålla måttet är ännu inte avgjort.

Centrum för rättvisas överklagande till Europadomstolen har inte avgjorts ännu. Överklagande har dessutom biträtts av Internationella Juristkommissionen i Norge.

Överklagandena är väl formulerade och torde inte kunna negligeras. Europadomstolen har dessutom tidigare sågat den brittiska FRA-lagen. Varför lagstiftaren då är så ivrig att genomdriva en högst tveksam lag som dessutom sannolikt strider mot folkrätten framstår som anmärkningsvärt.

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Europakonventionen, Övervakningssamhället

Fildelare stängs av från internet - I Frankrike

SvD rapporterar att Frankrikes president Sarkozy nu har lyckats att genomdriva den s.k. Hadopi-lagen som innebär att fildelare skall kunna stängas av från internet. Lagen har genomdrivits trots att den uppenbart står i strid med de fri- och rättigheter som garanteras genom Europakonventionen. I bloggosfären rapporteras dock om oheliga allianser som kan utgöra en möjlig förklaring till att upphovsrättslobbyn får gehör för dessa huvudlösa lagar.


Nu har Sarkozy fått som han vill. Han har tystat kritikerna och därefter lyckats att genomdriva den märkliga Hadopi-lagen som skall möjliggöra att fildelare stängs av från internet. Enligt SvD avskedades en kritisk mellanchef på tv-bolaget TF1 sedan han hade utövat sin yttrandefrihet och tillskrivit sin lokala parlamentsledamot med kritik mot lagförslaget. Det kan tilläggas att TF1 ägs av Sarkozys nära vän Martin Bouygues. Är jag konspiratorisk om jag misstänker spel under täcket?

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2879897.svd

Upphovsrättslobbyn har sålunda vunnit även en seger och politikerna fortsätter att offra grundläggande fri- och rättigheter på löpande band. Det verkar inte heller stoppa med Frankrike. Enligt SvD kan mycket väl Storbritannien stå på tur med en liknande lag:

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2880925.svd

Det framstår som helt uppenbart att Hadopi-lagen liksom det förväntade telekomdirektivet på åtskilliga punkter strider mot Europakonventionen. Hur lyckas då upphovsrättslobbyn att genomdriva dessa huvudlösa lagar och direktiv?

På bloggen Weird Science finns en intressant kartläggning av Sarkozy's nära kopplingar till upphovsrättslobbyn samt även motsvarande kopplingar för vår egen Bodström:

http://www.weirdscience.se/?m=200806

En än mer utförlig beskrivning av kopplingarna mellan politiker och upphovsrättslobbyn återfinns på Stoppaipred.nu:

http://www.stoppaipred.nu/index.php/Bakgrund_till_IPRED

Läs även andra bloggares åsikter om Hadopi-lagen, fildelning, Frankrike

Samtyckesrekvisitet - Igen

För ett par dagar sedan kommenterade jag Diesens återuppväckta kampanj att införa ett uteblivet samtycke som grund för att döma till våldtäkt. Jag noterar att professor Leijonhufvud hängde på Diesen-duons upptåg på Second-Opinion:

http://www.second-opinion.se/so/view/412

Som framgår av kommentarerna är det dock några som bemöter Leijonhufvud's tomma argument.

Den 6 maj har Hovrätten för Övre Norrland meddelat en dom i ett våldtäktsmål av intresse för debatten kring samtyckesrekvisitet. I domen slår nämligen hovrätten fast samma i och för sig självklara princip som tidigare Högsta domstolen uttalat i NJA 1988 s. 40, nämligen:

"Ett nej från någon till att ha sexuellt umgänge skall ovillkorligen respekteras och detta gäller självfallet fram till dess att det inte längre kan råda någon tvekan om att personen ifråga har ändrat inställning. "

http://www.scribd.com/doc/15268661/HovrOvreNorrland

Hovrätten ger sålunda uttryck för att samtyckesrekvisitet redan existerar. Detta bör Diesen-duon och deras kumpan Leijonhufvud givetvis känna till. Deras syfte är dock ett annat, nämligen att införa en omkastad bevisbörda i våldtäktsmål. Möjligen är en sådan uppfattning politiskt opportun i vissa kretsar, men aldrig acceptabel i ett rättssamhälle.

Läs även andra bloggares åsikter om våldtäkt, samtycke, Diesen, Leijonhufvud

Krav mot TPB-killarna - Detta gäller!

I bl.a. kommentarsfältet till mitt inlägg om Ephones svaromål har jag noterat att det råder viss förvåning över att upphovsrättsindustrin genom advokaten Danowsky hotar att gå till kronofogden innan det finns en dom som vunnit laga kraft. Jag finner därför skäl att klargöra vad som gäller.

En dom - varigenom ett fordringsanspråk har fastställt - är omedelbart verkställbar om inte gäldenären hos Kronofogdemyndigheten ställer en godtagbar säkerhet enligt vad som närmare beskrivs i 3 kap 6 § Utsökningsbalken. Det krävs att man nedsätter pengar, överlämnar en bankgaranti eller ställer annan godtagbar pant. Säkerheten skall motsvara fordringsbeloppet jämte upplupen ränta och fogdens kostnader per den dag som säkerheten ställs. Om en säkerhet överlämnas på detta sätt kan fogden inte vidta några ytterligare verkställighetsåtgärder.

Om däremot inte någon säkerhet ställs så måste fogden försöka utmäta tillgångar motsvarande fordringsbelopp, ränta och kostnader. Några pengar utbetalas dock inte till fordringsägarna innan en lagakraftvunnen dom föreligger.

Upphäver en högre domstol underinstansens dom faller verkställigheten och fogden skall då återlämna utmätta tillgångar och/eller ställda säkerheter.

I TPB-fallet talar mycket för att hovrätten kommer att undanröja tingsrättens dom pga jäv och visa målet åter till tingsrätten för en ny prövning. Om så sker finns inte längre någon dom som kan läggas till grund för en ansökan om verkställighet. Upphovsrättsindustrin får i sådant fall vänta och hoppas på att tingsrätten skall meddela en dom med samma slut som den tidigare undanröjda domen.

Jag hoppas att detta inlägg har klarlagt det juridiska turerna kring upphovsrättsindustrins agerande, som alltså inte är felaktigt men likväl mycket ovanligt i ett brottmål. I civilmål är det däremot legio att en ansökan om verkställighet lämnas in samma dag som man får en gynnsam dom.

Läs även andra bloggares åsikter om TPB-domen, TPB, Kronofogden, Danowsky

Ephone's svaromål i IPRED-rättegången

Med några dagars fördröjning har jag äntligen blivit färdig att lägga upp Ephone's svaromål i målet gällande informationsföreläggande. Jag rekommenderar er att läsa och njuta. Formuleringarna är ren poesi för oss som värnar om rättssamhället:

http://www.scribd.com/doc/15091476/EphoneIPRED

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED

Samtyckesrekvisitet har åter dammats av

Eva och Christian Diesen väcker på nytt liv i den populistiska debatten kring våldtäkt och det s.k. samtyckesrekvisitet:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/forskare-kraver-ny-sexbrottslag-1.860121

Diesen- duon hävdar att antalet våldtäktsanmälningar stadigt ökar, men inte antalet åtal. Självändamålet med att införa samtyckesrekvisitet skulle alltså vara att öka antalet åtal och fällande domar. Som ett argument för att föra in ett samtyckesrekvisit anför Eva Diesen följande: "Om lagen bygger på samtyckesrekvisit krävs inga bevis på våld eller hot, utan flyttar över fokus till killen så att han visar att han har gjort något för att vara säker på att hon ville". Diesen-duon argumenterar sålunda uppenbart för en omkastad bevisbörda, dvs den åtalade skall bevisa att han hade erforderligt samtycke. Däremot underlåter duon nogsamt att tala om hur en sådan omkastad bevisbörda skulle kunna antas överensstämma med Artikel 6 Europakonventionen, som garanterar att var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till
dess hans skuld lagligen fastställts.

Men att Sverige bryter mot folkrättsliga konventioner kanske inte är något som bekymrar Diesen-duon?! Vi minns ju att Christian Diesen en gång ansåg att obucenterna i Da Costa-målet inte borde har rätt till försvarare. Rättssäkerhetsfrågor är uppenbart inget som denne pajas till professor så ofta funderar över.

I duons kritik mot rådande sexualbrotts-lagstiftning blottar de även sin okunnighet när de skriver följande: "– Våldtäktslagstiftningen är inte utformad efter unga tjejers verklighet. Polisförhören är fokuserade på offrens handlande, ”vad gjorde du för att han skulle förstå att du inte ville?”, i stället för att inrikta sig på killen, vad gjorde han för att förstå att hon inte ville?"

Erfarenheterna från länder som tillämpar ett samtyckesrekvisit - dock utan att ha kastat om bevisbördan - är nämligen att ett samtyckesrekvisit medför ett än större fokus på det förmodade offret. Jag finner skäl att påminna om vad som skrevs i Proposition 2004/05:45: "Kommittén redogör för engelsk rätt, som innehåller en bestämmelse om våldtäkt som baseras på bristande samtycke. Kommittén konstateraratt statistiken vad gäller polisanmälningar och åtal som avser misstanke om våldtäkt inte är bättre än i Sverige. Enligt kommittén ger det engelska exemplet också stöd för farhågor om de följder en reglering baserad endast på bristande samtycke kan få, nämligen den att offret hamnar i centrumför brottsutredningen."

I anslutning härtill uttalade Lagrådet följande:

"Enligt Lagrådet är det uppenbart att det i praktiken ofta måste uppstå
stora svårigheter att avgöra om en sexuell handling har genomförts i strid
mot den ena partens vilja i fall då det inte påstås ha förekommit något
mått av våld eller hot. Det finns också, menar Lagrådet, en klar risk för
Prop. 2004/05:45 att utredningen i sådana fall i stor utsträckning kommer att koncentreras på det påstådda offrets beteende i anslutning till den aktuella gärningen."

I sammanhanget bör också Högsta domstolens uttalande i NJA 1988 s. 40 lyftas fram:

"I frågan om det skett under sådana förhållanden som grundar ansvar för våldtäkt är att beakta, att lagstiftningen om sexualbrott bygger på att önskemål av en kvinna om att inte ha samlag ovillkorligen skall respekteras i varje situation (NJA II 1984 s 145). Det krävs inte ett fysiskt motstånd om kvinnan på annat sätt gör klart att hon motsätter sig mannens önskan eller avsikt."

Mot denna bakgrund blir det tämligen uppenbart att det enda sättet att tillmötesgå Diesen-duon vore en omkastning av bevisbördan. Ett sådant krav är måhända populistiskt och gångbart i vissa feministiska kretsar, men knappast förenligt med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Diesen-duon borde gå hem, skämmas och sedan göra om läxan. Den argumentation de nu för fram genom media är enbart ytterligare ett lågvattenmärke.

Läs även andra bloggares åsikter om våldtäkt, samtycke, rättssäkerhet, diesen

Segern i Parlamentet framstår som en pyrrusseger!

Vann eller förlorade vi som värnar de grundläggande fri- och rättigheter som garanteras genom grundlagen och Europakonventionen?

Allt talar för att "segern" i EU Parlamentets omröstning om det s.k. telekompaketet bara blir en liten parantes. Förlikningsförhandlingar drogs genast igång och vi kommer med säkerhet att få se en urvattnad kompromiss som på intet sätt garanterar integritet och yttrandefrihet.

Men det är också lite oroande om en kompromiss kring ändringsförslag 138 inte kan nås. Då kan nämligen även de positiva delarna i telekompaketet gällande konsumentskydd m.m. falla. I SvD påstås till och med att frågan om staters rätt att stänga av personer från internet också skulle komma att bli helt oreglerad. Detta håller jag dock inte med om eftersom Europakonventionen med största sannolikhet måste förstås på så sätt, att godtyckliga avstängningar utan föregående rättslig prövning är otillåtet.

Det är dessutom verkligen tråkigt att behöva konstatera att de Moderata parlamentarikerna Gunnar Hökmark, Charlotte Cederschiöld och Anna Ibrisagic medverkade till att rösta ner ändringsförslag 166. Vilka motiv kan dessa moderater ha för att vilja krossa demokratiska rättigheter?

Läs även andra bloggares åsikter om telekompaketet, 138, 166, övervakningssamhället

Dax för civil olydnad i kampen mot övervakningssamhället

I rask takt genomdrivs nu än det ena, än det andra integritetskränkande direktivet som svensk lag. I flera fall torde lagarna strida mot sveriges åtaganden enligt Europakonventionen och mot svensk grundlag.

Det framstår som uppenbart att våra folkvalda representanter struntar i dessa rättskällor och i den folkliga opinionen. De demokratiska strukturerna tycks ha rasat samman och istället ersatts med en gränslös ambition att tillfredsställa upphovsrättsindustrins ekonomiska intressen. Eftersom inga andra medel tycks kvarstå måste civil olydnad enligt icke vålds-principen anses berättigat som motmedel för oss som vill försvara demokratin och rättssamhället.

Ett bra sätt att bedriva civil olydnad vore att dränka domstolarna i stämningsansökningar med yrkanden om skadestånd från staten för brott mot Europakonventionen. Om man håller yrkandet under ett halvt basbelopp blir kostnadsrisken synnerligen begränsad. Om vi kunde överlasta domstolarna - som redan är hårt arbetstyngda - torde effekterna inte låta vänta på sig. Kraven på lagändringar skulle inom kort höras från de inre juristkretsarna, vilket kan förväntas ge positiva effekter.

I artikel 13 Europakonventionen finns en bestämmelse som tillförsäkrar var och en, vars i konventionen angivna fri- och rättigheter kränkts, rätt till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet och detta även om kränkningen förövats av någon under utövning av offentlig myndighet.

I linje härmed har Högsta domstolen bl.a. i NJA 2005 s. 462 uttalat att staten skall kunna förpliktas utge ersättning för konventionskränkningar även att uttryckligt lagstöd saknas. Ersättning kan utgå för visad ekonomisk skada, men även för s.k. ideell skada utan samband med en faktisk ekonomisk förlust.

Inom kort förväntas regeringen lägga en proposition om att införa datalagringsdirektivet som svensk lag. En sådan lag torde - som jag har avhandlat i ett tidigare inlägg - komma att strida mot Artikel 8 Europakonventionen samt den s.k. proportionalitetsprincipen. Lagstiftningen kommer att beröra varje person som är bosatt inom Sverige och blir därför samtliga dessa personer berättigade att föra en skadeståndstalan mot staten enligt de principer som i övrigt har fastlagts av Högsta domstolen i rättsfallet nyss ovan.

Så snart lagen har tagits i riksdagen återkommer jag med ett utkast till stämningsansökan som mer än gärna får kopieras och användas av var och en som känner sig manad att bekämpa den gryende polisstaten.

Läs även andra bloggares åsikter om datalagringsdirektivet, ipred, telekomdiriektivet, polisstat, övervakningssamhället

Relationsvåld - Sanning och myter

Den politiskt korrekta uppfattningen i dagens Sverige är att män är förövare och kvinnor offer. Men hur sann är denna bild egentligen?

På många håll i världen har forskningen entydigt kommit fram till att kvinnor utövar våld inom parrellationer i lika hög grad som män. Ändå är det endast "Mäns våld.." som vi hör talas om i den politiska debatten. Mörkertalet när det gäller kvinnliga förövare är oändligt. Det förstår man om man läser artikelsamlingen i bifogad länk:

http://www.yakida.se/story60.html

[Tack till yakida.se]

Okunskapen om kvinnligt våld samt att kvinnor inte sällan kan använda sig av polisanmälningar som ett vapen för att hämnas, få uppmärksamhet eller av andra skäl är grundlös inom såväl media, polis och åklagarväsendet samt domstolsväsendet. Kunskapen finns enkelt tillgänglig via google men ändå verkar ansvariga tjänstemän och journalister ovilliga att ta till sig den kunskap och vetenskap som finns. Varför?

Jag brukar med intresse följa Katarina Folmer's och Ingrid Carlqvist's kunniga och informativa bloggar där de lyfter fram den snedvinkling och rättsosäkerhet som ofta drabbar män. De förtjänar heder för att de vågar och orkar att kämpa i motvind.

När ni har läst igenom länken ovan rekommenderas - om intresse finns - även boken "The Psychology of Female Violence" av Anna Motz. Här lite godis från en recension av boken:

"Why does society deny the fact of female violence?"

"Other major topics include:

* Women who sexually and physically abuse children
* Infanticide
* Fabricated and induced illness
* Self Harm"

Om man orkar sätta sig in i ämnet blir det ganska snart uppenbart att bilden av mannen som förövare och kvinnan som offer inte är fullt så svar och vit som den ofta utmålas i media. Snedvinklingen i debatten utgör ytterst en rättssäkerhetsfråga. Hur många fler oskyldiga män skall dömas till fängelse och hur många skyldiga förövare skall vi acceptera slipper undan innan debatten kan hyfsas?

Läs även andra bloggares åsikter om Relationsvåld, rättssäkerhet, feminism

Maila näringsdepartementet om telekompaketet

Kriget mot internet och yttrandefriheten fortsätter. Idag förväntas nämligen EU att rösta igenom det s.k. telekompaketet.

Bloggen Opassande har på ett utmärkt sätt uppmanat alla och envar att idag maila till näringsdepartementet för att ge till känna missnöjet med detta integritetskränkande direktiv som endast hör hemma i en totalitär polisstat. Jag tar mig friheten att länka till Opassande:

http://opassande.se/index.php/2009/05/04/maila-naringsdepartementet-om-telekompaketet-idag/

Här är vidare den aktuella e-postadressen till näringsdepartementet så kopiera, klistra in och ge din åsikt till känna:

telekompaketet@enterprise.ministry.se

Läs även andra bloggares åsikter om telekompaketet, kontrollsamhället, yttrandefrihet

CUF vill legalisera prostitution

Centerns ungdomsförbund har förklarat att de vill legalisera prostitution, eller mera korrekt - tillåta sexköp eftersom prostitutionen i sig inte är förbjuden.

http://aftonbladet.se/nyheter/article5058111.ab

Ser man till den opionsundersökning som Aftonbladet genomför i den länkade artikeln så kan man få uppfattningen att CUF har folkligt stöd för sitt förslag. Närmare 70% av de som har röstat anser nämligen att sexköp skall tillåts.

Argumentet som CUF för fram för sitt förslag bygger bl.a. på Socialstyrelsens rapport "Kännedom om prostitution" från 2007. Av denna rapport framgår att det är tveksamt om den svenska sexköpslagen har minskat prostitutionen samt att däremot finns det tendenser som tyder på att s.k. trafficking har ökat efter att lagen infördes.

http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2007/9843/2007-131-48.htm

Själv är jag synnerligen kluven i denna fråga.

Å ena sidan förespråkar jag individens rätt att bestämma över sin egen kropp. Vill en man eller kvinna sälja sex så kan jag anse att det bör vara tillåtet utan att lagstiftaren lägger sig i. Motsvarande uppfattning uttrycks av organisationen SANS - Sexsäljares och Allierades Nätverk i Sverige:

http://www.sans.nu/sans_swe.htm

SANS hävdar att sexköpslagen saknar effekt och att den snarare ökar de prostituerades utsatthet samt att risken för att brottslighet kopplas till prostitutionen.

Själv är jag dock inte säker på att en legalisering skulle förbättra situationen för de prostituerade eller att en legalisering skulle minska förekomsten av prostitution och trafficking.

I Holland legaliserades år 2000 sexköp efter ivrigt påhejande av feminister [faktiskt]. Och under 80- och 90-talen legaliserade prostitution och bordellverksamhet i Australien. Några direkt positiva effekter för sexarbetarna av dessa försök har jag dock inte kunnat spåra. Tvärtom finns det tecken på att legaliseringen inte har förbättrat något, utan att situationen tvärtom kan ha förvärrats:

http://sisyphe.org/spip.php?article697

Jag är också tveksam till om samhället alltid skall ge efter endast av det skälet att en lag inte omgående får förväntad effekt. I Sverige har vi sedan lång tid bestraffat även eget innehav och bruk av narkotika. Likväl är det fortfarande många som brukar narkotika. Jag är inte övertygad om att samhället av detta skäl borde legalisera eget narkotikabruk, trots att även detta i grunden handlar om rätten att bestämma över sin egen kropp. Det finns företeelser i samhället som inte bör åtnjuta lagstiftningens acceptens. Kanske är prostitution på samma sätt som eget narkotikabruk en sådan företeelse?!

Knuff

Läs även andra bloggares åsikter om prostitution, sex, trafficking, lagstiftning

Snart är telekompaketet här

Den 5 maj röstar EU-parlamentet om Telekompaketet. Ministerrådet tar ställning den 12 juni. Detta är ännu ett direktiv som syftar till att begränsa det fria ordet på internet.

Bakgrunden är att de branscher som är starkt beroende av upphovsrätten, exempelvis film och musik, bedriver intensiv lobbying för att få en hårdare lagstiftning mot piratkopiering i EU.

För att ytterligare tillspetsa situationen, har Frankrike samtidigt förberett egna lagar mot fildelning som skulle ge möjlighet att stänga av användare från internet. Franska EU-parlamentariker har lagt förslag som skulle ge öppningar för en sådan politik även i unionens lagstiftning. Som jag har meddelat i ett tidigare inlägg förbereds härutöver i Italien en lagstiftning som syftar till att ge politiker rätt att stänga av bloggar med "opassande innehåll". Precis som i Frankrike är tanken att avstängingen skall ske helt utan obekväm inblandning av domstolar och annat trams som tydligen inte hör hemma i ett rättssamhälle.

Telekomdirektivet kommer att lägga ett ansvar på operatörerna att leka privatpoliser. För att kunna leva upp till detta ansvar måste operatörerna övervaka allt vi gör på nätet. I vart fall har ingen hittills kunnat övertyga mig om motsatsen. Hur skulle annars operatörerna kunna förväntas leva upp till sin nyvunna roll som privatpoliser?

Vår tid börjar allt mer likna ett eko av 1950-talet. Då anade man en kommunist i varje buske, vilket bl.a. ledde till McCarthy-terrorn mot alla med förmodade vänstersympatier. Idag anar politikerna terrorister och fildelare i varje buske, vilket man tar som ursäkt för att helt avskaffa demokratiska värden.

McCarthy slutade sina dagar som ensam och alkoholiserad. Historien hade fördömt honom redan i hans egen livstid. Man kan hysa förhoppningen att samma öde skall drabba Sarkozy och de svenska politiker som springer i hans och upphovsrättsindustrins strama koppel.

Visa ditt missnöje med de etablerade partiernas passivitet genom att rösta och att rösta rätt den 7 juni!

Läs även andra bloggares åsikter om telekompaketet, ipred, fildelning, demokrati