INTERNETLEVERANTÖRER BLIR NÄTPOLISER

Robo against MAFIAA
by: juristensfunderingar

I USA har det som Acta beskriver som en ambition redan förverkligats med början den 1 juli 2012. Detta gav mig inspiration att göra den lilla film som ni ser här ovan.

Baserat på vad som beskrivs som en frivillig uppgörelse mellan upphovsrättsindustrin och några av de största ISP'erna i USA ska nu en total övervakning av alla internetanvändare påbörjas. Inledningsvis krävde upphovsrättsindustrin hårda tag, men efter en del protester från ISP'erna har det nu byggt in lite skyddsvallar. Från det ursprungliga kravet på "three strikes and your out" har det nu blivit en stege med sex sektioner som börjar med varningar och information och som slutar med strypt internettillgång och hastighet. Upphovsrättsindustrin krävde att den som inte löd deras förmaningar helt skulle stängas av från internet, men så blir det nu inte. I varje fall inte i denna omgång.

ISP'ernas ny roll som mediaindustrins privatpoliser återfinns även i Acta. På samma sätt som i USA sägs att denna nyordning ska bygga på frivillighet. Jag är dock tveksam till om överenskommelser som framtvingas genom politiska påtryckningar, hot och tillmälen verkligen kan uppfattas som frivilliga.

FEMINISMEN SOM ÅSIKTSFÖRTRYCK

feminist diskurs
by: Conlon123

Jag är kritisk mot varje ideologi som förtrycker meningsmotståndares rätt att fritt uttrycka sina åsikter. I dagens Sverige är feminismen en av de främsta företrädarna för detta åsiktsförtryck, vilket klart framgår av videon här ovan. Tipstack till MedborgareX.

EU SOM HOT MOT YTTRANDEFRIHETEN

Affären med FOI:s engagemang i Saudiarabien ställer skyddet för meddelarfriheten och yttrandefriheten på sin spets. JK har beslutat att inleda en förundersökning för att utreda vem som tipsade Ekot. "Djupt olyckligt" säger Ekots chef Anne Lagercranz samtidigt som hon intygar att Ekot kommer att skydda sina källor. Hon tipsar också om tjänsten Radioleaks. Jag frågar mig hur källorna ska kunna skyddas sedan DLD nu har röstats igenom i riksdagen.

Den förundersökning JK har inlett avser brottet yttrandefrihetsbrott enligt 5 kapitlet i Yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt Polismetodutredningen och folkpartiets rättspolitiske talesman Johan Pehrsson är avsikten att DLD skall kunna tillämpas även för bötesbrott.

Sålunda har svenska staten med biträde av EU nu skapat ett monster som undanröjer grundvalarna för vår demokrati och yttrandefrihet. Whistleblowers och andra som har kontakt med media för att - som i fallet med FOI - avslöja lagbrott och oegentligheter kommer i fortsättningen att bli registrerade och därmed spårbara för myndigheter som JK. Meddelarskyddet som tillförsäkras genom Yttrandefrihetsgrundlagen är därmed skjutet i sank.

Vi står nu inför ett tydligt paradigmskifte där makten skyddar sig mot insyn och kritik. DLD - som ursprungligen marknadsfördes med att massövervakningen behövdes för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten - kommer nu att bli tillgänglig även för bötesbrott. Därmed har alla hinder för att jaga whistleblowers slutligt undanröjts och media har inte längre någon möjlighet att skydda sina källor.

Parallellt med denna utveckling står EU i begrepp att skapa den s.k. Dataskyddsförordningen som är avsedd att få direkt effekt i Sverige utan att behöva ta omvägen över den lagstiftande församlingen, dvs Riksdagen. I ett remissyttrande över Dataskyddsförordningen uttrycker Sveriges radio stark kritik eftersom förordningen riskerar att kraftigt minska de undantag som tidigare gällt för media vad gäller att journalistiskt kunna granska makthavare. Mellan raderna kan man enkelt förstå att hela syftet med Dataskyddsförordningen är att skapa ett skydd för EUs och medlemsstaternas pampar mot misshaglig journalistisk granskning. Sveriges radio sammanfattar hotet på följande sätt:

Förslaget innebär en markant maktförskjutning från medlemsstaterna till EU-kommissionen. En sådan förskjutning riskerar enligt Sveriges Radio att utsätta den svenska grundlagsregleringen på tryck- och yttrandefrihetsområdet för stora risker.

Jag kan konstatera att media nu själv börjar drabbas av de integritetskränkande och yttrandefrihetsinskränkande lagar som i snabb takt produceras inom EU. Gammelmedia har varit tämligen frånvarande i debatten kring FRA, IPRED, Acta och DLD, men kanske vaknar de nu ur sin törnrosasömn när de själva blir drabbade?!

Intressant?

VÅLDTÄKT - SKA BEVISNING KRÄVAS

Falska våldtäktsanmälningar är ett existerande problem som vållar stort lidande för den osant anklagade och som drar stora resurser från polisens arbete med att bekämpa verklig brottslighet. Ändå upprörs media och bloggosfären sällan över de falska anmälningarna. Desto större blir däremot upprördheten när en enskild tilltalad frikänns från våldtäktsanklagelser pga åklagarens bevisning inte höll måttet.

Sist ut i debatten är en friande dom gällande en påstådd våldtäkt på en kvinna med Asbergers syndrom. Även annars ganska sansade debattörer som Johan Westerholm skriver av sig sin vrede utan närmare eftertanke eller analys.

Är det då nu fritt fram att våldta personer med någon form av handikapp? Vissa debattörer hävdar detta, men de har självklart fel.

Problemet med våldtäktsmål har inte varit att domstolarna generellt har tillämpat för höga beviskrav. Snarare tvärtom, vilket också varit anledningen till att Högsta domstolen har sett sig förorsakad att gång efter annan bevilja prövningstillstånd för att inskärpa de beviskrav som ska gälla i alla brottmål, dvs även i våldtäktsmål. Den kanske tydligaste domen är NJA 2010 s 671. Som framgår av domen finns även med iakttagande av de sedvanliga beviskraven goda chanser att döma en verklig gärningsman, förutsatt naturligtvis att åklagare och polis har gjort en fullgod brottsutredning. Eftersom viss media idag hävdar att det skulle vara något fel på Högsta domstolens praxis så väljer jag att klippa in de kriterier för bevisvärderingen som utvecklas i domen av justitierådet Göran Lambertz:

1. I målet, liksom ofta i mål om sexualbrott, är bedömningen av målsägandens och dennes utsagas trovärdighet central för prövningen av skuldfrågan. Trovärdighetsbedömningen måste ske med försiktighet och med iakttagande av de svårigheter som finns att dra säkra slutsatser. Beteendevetenskaplig forskning visar att det ofta görs felaktiga antaganden om vilka omständigheter som är relevanta för trovärdighetsbedömningen (se Lena Schelin, Bevisvärdering av utsagor i brottmål, 2006, s. 397). Särskilt svårt är det att bedöma trovärdigheten utifrån exempelvis det allmänna intryck som målsäganden ger eller av icke-verbala faktorer i övrigt, såsom grad av nervositet eller säkerhet, benägenhet att fästa eller slå ner blicken, röstläge, emotionella reaktioner, gester eller rörelsemönster. Framför allt fordras försiktighet i fråga om slutsatser av ett uppträdande som kan synas ge stöd för trovärdighet, exempelvis att en utsaga ”bär det självupplevdas prägel”. Som sägs i domen har man normalt anledning att lägga större vikt vid faktorer som avser innehållet i berättelsen som sådan. En viktig omständighet är därtill ofta hur berättelsen har växt fram, t.ex. förekomsten eller avsaknaden av ledande frågor under utredningen. Om berättelsen ter sig inlärd och statisk snarare än spontan är det vidare en omständighet som i allmänhet minskar trovärdigheten. Betydelsen av faktorer som annars skulle sänka trovärdigheten kan minska om målsäganden lämnar en godtagbar förklaring, varvid dock en sådan förklaring normalt inte ökar trovärdigheten i övrigt. Möjliga alternativa förklaringar till målsägandens agerande före och under rättegången bör beaktas. Att målsäganden framstår som mer trovärdig än den tilltalade är givetvis inte tillräckligt för en fällande dom.

2. Att en person, liksom hans eller hennes berättelse, uppfattas som trovärdig behöver inte betyda att uppgifterna är tillförlitliga. Det kan sammanhänga med att personen av något skäl är övertygad om att berätta sanningen fastän uppgifterna delvis har sin grund i inbillning, sammanblandning, suggestion, annan yttre påverkan på minnet eller omedvetna förskjutningar i minnesbilden.

3. Som sägs i domen kan en trovärdig utsaga från målsäganden, i förening med vad som i övrigt har framkommit i målet, vara tillräcklig för en fällande dom. Vid prövningen av skuldfrågan måste dock självfallet hänsyn tas till övrig bevisning och relevanta sakomständigheter i målet. Sålunda bör även den tilltalades trovärdighet bedömas, liksom sannolikheten i sig för målsägandens och den tilltalades berättelser. Vidare bör beaktas, utan givna slutsatser, bl.a. målsägandens reaktioner omedelbart efter händelsen och hennes eller hans agerande i övrigt, eventuell teknisk bevisning och målsägandens och den tilltalades berättelsers förenlighet med denna, eventuella vittnesuppgifter av relevans samt utredningsmöjligheter för att kontrollera målsägandens berättelse som kan ha försummats av polisen (se NJA 2009 s. 447 I och II). Särskilt noggrant bör domstolen beakta sådana omständigheter som kan tala för att målsägandens uppgifter är mindre tillförlitliga, exempelvis att det finns personliga motsättningar mellan målsäganden och den tilltalade, att målsäganden har behov av en förklaring i förhållande till sin familj eller att målsäganden annars kan ha skäl att rikta sanningslösa beskyllningar mot den tilltalade. Också den frestelse som kan finnas för vissa målsägande att få skadestånd bör beaktas.

4. Även utan en alltigenom trovärdig utsaga från målsäganden kan fällande dom komma i fråga. Det förutsätter dock att utsagan stöds av stark bevisning av annat slag. För fällande dom fordras i detta fall liksom annars att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till det som läggs honom till last. Uttrycket rimligt tvivel kan sägas innebära att det ska vara praktiskt sett uteslutet att det förhåller sig på något annat sätt än åklagaren hävdar (se Gregow, SvJT 1996 s. 509 ff.). För att kunna konstatera att beviskravet är uppfyllt måste normalt domstolen omsorgsfullt pröva den tilltalades invändningar mot åtalet. Det gäller även om bevisningen för åtalet i övrigt framstår som mycket stark. I allmänhet bör denna prövning redovisas i domen.

5. Anlitandet av beteendevetenskapliga experter i mål om sexualbrott kan i en del fall utgöra en värdefull hjälp för domstolarna. De kan bl.a. bidra med nyttig bakgrundsinformation och fästa rättens uppmärksamhet på möjliga felkällor. Domstolarna bör emellertid i varje särskilt fall noga pröva om det finns behov av ett sakkunnigförordnande. I fråga om bedömningen av trovärdigheten hos någon som hörs eller har hörts inför rätten finns det så gott som aldrig skäl att förordna en sakkunnig. (Jfr NJA 1991 s. 446.)

Som framgår är det alltså inga anmärkningsvärda eller konstiga beviskrav som gäller för sexualbrott, utan tvärtom fullt rimliga krav på åklagarens utredning och bevisning. Att en tillämpning av dessa beviskrav ständigt väcker en sådan debatt och ett sådant raseri i media och bloggosfären måste betecknas som anmärkningsvärt. Jag brukar ibland undra om dessa debattörer själva skulle vara beredda att ta ett kanske mångårigt fängelsestraff pga att åklagarens bevisbörda lättades eller helt undanröjdes. Ett alternativ vore kanske att likt de isländska feministerna kräva att bevisbördan för män som åtalas kastas om, dvs att den åtalade hade att själv bevisa sin oskuld? Att man då samtidigt skulle bryta mot folkrätten och den grundläggande rätten att betraktas som oskyldig till dess skulden bevisats är kanske inte så problematiskt? För inte kan det väl spela någon roll att staten förgriper sig på enskilda? Jag är självklart ironisk. En demokrati kan faktiskt överleva att en skyldig frikänns, men aldrig att staten begår övergrepp mot enskild. Detta borde de högröstade kritikerna beakta innan de nästa gång sätter sig vid tangentbordet för att skriva av sig sin omotiverade ilska.

Intressant?

DLD - REQUIEM FÖR EN DEMOKRATI

Requiem är ordet som inleder och avslutar den katolska mässan för de döda. Liknelsen är inte helt oväsentligt när man tänker på de effekter DLD för med sig för våra demokratiska fri och rättigheter. Jag tänker då på rätten till ett privatliv, rätten att ha politiska eller religiösa åskådningar utan att bli kartlagd av staten, rätten att vara sjuk utan att bli kartlagd och brännmärkt. Alla dessa rättigheter brändes på bål av de folkvalda som röstade igenom DLD i riksdagen den 21 mars.

Jag har varit aktiv genom att peka på att DLD inte har någon påvisbar effekt för brottsbekämpningen. Att information som lagras i andra länder har missbrukats i en stor och ännu okänd omfattning. Jag har bl.a. kritiserat centerpolitikern Staffan Danielsson som tillhör dem som vurmar för Stasi-samhället. Danielsson känner dock ingen ånger, så här skriver han i en kommentar till ett av mina blogginlägg:

Ja, juristen, jag önskar dig lycka till i pläderingarna framöver...All information visar att DLD är verkningslöst, säger du..........
Jag ljuger när jag återger vad polis och domare m fl säger om teletrafikdatas beydelse för att lösa brott.

Starka ord från en svag jurist..

Tja, vad ska man säga mer än att riksdagsledamoten Danielsson uppenbart inte har förstått vad debatten handlar om.

Värmlandspiraten skriver mer i ämnet och för stunden delar jag hans uppfattning att det mesta är sagt. Jag avrundar därför för stunden denna debatt med Clubbed to death från Matrix eftersom jag anser att musiken bäst symboliserar hur jag känner inför demokratins förfall. Den 21 mars 2012 kommer jag aldrig att glömma, dagen då de folkvalda svek sin egen befolkning!

ÖVERRASKANDE ANSTALTSPLACERING AV TPB-KILLARNA

Hos fildelning.se fann jag nyheten att anstaltsplaceringen för TPB-killarna är klar.

Det som överraskar är att Fredrik Neij och Peter Sunde placeras på säkerhetsklassade anstalter. Neij placeras exempelvis på anstalten Kirseberg som enligt nuvarande klassificering har säkerhetsklass 2. Klassificeringen ändrades nyligen, enligt den tidigare klassificeringen föll Kirseberg under klass C, vilket ansågs vara en relativt hög säkerhetsklassning.

Tydligen har anstaltsplaceringarna motiverats med att det skulle föreligga fara för fortsatt brottslighet. Ett resonemang som ter sig rät märkligt eftersom du inte heller på en s.k. öppen anstalt har rätt att använda datorer och internet utom i vissa särskilda och kontrollerade situationer.

Jag har själv haft klienter som suttit på just Kirseberg. Det är en nedsliten anstalt med flera tungt belastade personer, ofta med knytningar till grov organiserad brottslighet. Känns märkligt att placera en kille som Fredrik Neij på en sådan anstalt. Min gissning är att staten vill visa sin makt och därför tillämpar en särskilt repressiv anstaltsplacering.

FLER BEVIS FÖR ATT DLD ÄR VERKNINGSLÖST

I dagens Studio Ett diskuteras DLD. Lyssna på hela programmet som finns i länken.

Professor Hans-Jörg Albrecht vid Max Planck Institutet slår i programmet fast att bevisen för att DLD skulle ha nytta för brottsbekämpningen helt saknas trots att förespråkarna har haft mer än 6 år på sig att skaffa fram dessa bevis. I programmet tvingas åter Cecilia Malmström vittna om att bevisen saknas. Hon berättar också att kommissionen därför på nytt har skrivit ett brev till medlemsländernas regeringar och vädjat om bevisen. Malmström säger dock också att även om inga bevis framkommer så kommer DLD ändå att finnas kvar eftersom medlemsnationerna inte vill avskaffa direktivet!(?)Centerpartisten Fredrick Federley säger i programmet att han tänker rösta nej till DLD. Kan man lita på detta efter hans agerande i FRA frågan?

Folkpartisten Johan Persson säger däremot att han tänker rösta för ett avskaffande av demokratin och sålunda för DLD. Även Centerpartisten Staffan Danielsson är inne på denna linje.

Jag frågar åter; När nu all forskning samt alla tunga instanser visar att det helt saknas bevis för att DLD har någon effekt för bekämpningen av grov kriminalitet, vilka är då motiven för att rösta igenom DLD i riksdagen den 21 mars? Varför anser politikerna det som angeläget att få registrera min drygt 70 åriga mammas samtal med sin läkare, hennes e-postkommunikation med vänner och bekanta? Jag har frågat detta många gånger nu, men ingen ansvarig politiker har ännu besvarat denna fråga.

Intressant är också att politikerna länge har försökt sälja in DLD med argumentet att det är ett nödvändigt verktyg i kampen mot grov organiserad och gränsöverskridande brottslighet. På sin blogg erkänner dock nu Folkpartisten Johan Persson att DLD även kommer att nyttjas för bötesbrott. Dvs sådana brott som att du går mot röd gubbe. Känns väl tryggt?!

COPY RIGHT MATHS

Jag hittade denna film på Piratplatsen blogg. Min första tanke var att sprida filmen eftersom ett gott skratt förlänger livet. Men sedan fastnade skrattet i halsen när jag insåg att det är just dessa argument som upphovsrättslobbyn använder och som politikerna tar till intäkt för att skapa monster som IPRED, ACTA och DLD.

KINESISK NÄTCENSUR INTE SÅ OLIKT SVERIGE

SVTs Rapport berättar idag om att de kinesiska myndigheterna inför en ny lag som kräver att bloggare måste ange sitt verkliga namn. I reportaget framhålls bland annat att rätten till anonymitet är en viktig beståndsdel för den fria och demokratiska nätdebatten. Ett intressant reportage som sätter ljuset på hur motsvarande frågor behandlas i Sverige och EU. Denna vinkling missar Rapport dock helt, för här i trygga Sverige är väl allt i sin ordning?

I den svenska debatten hör man ofta att det politiska etablissemanget anser att nätanonymiteten bör avskaffas. I bräschen för denna debatt går de stora kvällstidningarna som i flera fall har avskaffat rätten till anonymitet i kommentarsfälten. I Aftonbladet måste man dessutom vara registrerad på Facebook för att kunna delta i debatten, dvs på en sajt som är känd och ökänd för att samla och spara mängder av information om användarna. Vill man inte bli kartlagd så är man också effektivt utesluten från att delta i debatten. Ett effektivt sätt att kunna behålla eller snarare återvända till den tid då media kunde basunera ut vad som helst utan att behöva drabbas av mothugg från sina läsare. Man skulle ju kunna tro eller i varje fall hoppas att journalister och media skulle slåss för yttrandefriheten, men denna förhoppning har visat sig vara felaktig.

I Tyskland har man gått ett steg längre och på samma sätt som i Kina krävt att bloggare måste träda fram med sitt namn. I Italien har man behandlat ett lagförslag som innebär att bloggare ska bli tvungna att registrera sig hos regeringen.

Tongångarna är sålunda desamma i EU och Sverige som i Kina, men naturligtvis uppmärksammas detta inte alls av Rapport. Vi är ju så mycket bättre än de där kineserna, eller?

Det viktiga i sammanhanget är att rätten till anonymitet på nätet – som redan skadats genom bland annat IPRED och inom kort DLD – inte urholkas ytterligare. På SvD Brännpunkt förklarar Peller Snickars och Jonas Andersson varför det är viktigt att slå vakt om anonymiteten på nätet.

"Alla kan komma till tals, och nätgemenskaper håller också (i viss mån) ordning på sig själva. Några missköter sig, och webben kan vara lika cynisk som dagspressen. Men förhandsgranskning och övervakning av det fria informationsutbudet online kan aldrig vara vägen framåt. Öppenheten bör vara maximal utan påtvingade regleringar."

Läs också: Asiennyheter, Peter Harold (om bloggcensur i Australien)

Intressant?

DLD - SOCIALDEMOKRATISK SKADEGLÄDJE

Lördagen den 17 mars var dagen då vi hoppades på att allmänheten skulle ge sig ut på gatorna för att demonstrera sitt missnöje mot den totalövervakning som vi kan förvänta oss efter att riksdagen den 21 mars röstar igenom DLD som en del av svensk lag. Jag måste erkänna att ambitionen och förväntningarna inte uppfylldes. Detta skapar skadeglädje hos socialdemokratin.

Socialdemokraten Tommy Rådberg skriver skadeglatt på sin blogg: "Stort fiasko för datalagringsdemon på Sergels Torg". Och han fortsätter:

"Vi socialdemokrater, genom den socialdemokratiska riksdagsgruppen, kan med stor stolthet lägga vår röst för Datalagringsdirektivet på onsdag 21 mars klockan 1600. Och vi har här en seger."

Den socialdemokratiska riksdagsgruppen känner sålunda stolhet över att införa ett direktiv och en lagstiftning som:

- EU kommissionen konstaterat bryter mot Europakonventionen i flera avseenden.

- Eu kommissionen, Europeiska datainspektionen samt kommissionär Cecilia Malmström tvingats erkänna saknar betydelse för polisens arbete mot brottsligheten.

- Europeiska datainspektionen konstaterat missbrukas för helt andra syften än bekämpning av grov brottslighet.

Det är sålunda dessa kränkningar, missbruk och total övervakning som den socialdemokratiska riksdagsgruppen känner stolthet över?!! Är det detta som samma riksdagsgrupp upplever som en "en seger"??!! Vad säger det i så fall om socialdemokratins syn på demokrati och frihetsfrågor?

Läs också vad HAX skriver om att utveckla inte avveckla demokratin. Viktigt att påminna sig om detta.

BEVISET FÖR ATT DLD ÄR VERKNINGSLÖST

Grafen ovan bygger på en undersökning av hur effektiv DLD var under den tid som direktivet tillämpades i Tyskland. Som framgår var andelen uppklarade brott högre FÖRE DLD än efter. Vilka argument kvarstår då för att införa DLD även i Sverige?

DLD står i klart i strid med de fri- och rättigheter som garanteras genom Europakonventionen. Den grundläggande rättsregeln ges genom Artikel 8 som garanterar var och en rätten till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Denna rättighet får endast inskränkas "om det är nödvändigt i en demokratisk stat". Regeln kompletteras genom det övergripande kravet på proportionalitet. Europadomstolen har i avgörandet "S. and Marper v. The United Kingdom" slagit fast följande viktiga uttolkning av Artikel 8:

“An interference will be considered 'necessary in a democratic society' for a legitimate aim if it answers a 'pressing social need' and, in particular, if it is proportionate to the legitimate aim pursued and if the reasons adduced by the national authorities to justify it are 'relevant and sufficient"

Genom domen slogs sålunda åter kravet på proportionalitet fast. I domen ECtHR 25 March 1983, appl. 5947/72, (Silver a.o. v. The United Kingdom) fastslog domstolen vidare enhälligt att:

that mere usefulness does not satisfy the test of necessity

Eller på vanlig svenska: En begränsning av de rättigheter som tillförsäkras genom Artikel 8 kan inte motiveras av att åtgärden anses "nyttig". Principen har fastslagits och återupprepats i domstolens avgörande "Volker und Markus Schecke". Ändå är det just detta argument som DLD-förespråkarna hänvisar till, nämligen att DLD är till nytta för polisens bekämpning av kriminalitet. Men som grafen ovan visar stämmer inte ens detta påstående.

I ljuset av Europadomstolens avgöranden är det också bekymmersamt att behöva konstatera att när Kommissionen skulle utvärdera DLD så begärde man i ett BREV endast uppgift om direktivets "nyttighet", vilket alltså är helt irrelevant för prövningen av huruvida direktivet överensstämmer med krav som uppställs genom Artikel 8. Än mer intressant är att kommissionen i samma brev erkänner, att trots att information som sparats enligt DLD har lämnats ut miljontals gånger så saknas det helt bevis för direktivets effektivitet för brottsbekämpningen.

Samma slutsats drogs i denna RAPPORT från den Deutscher Bundestag's underrättelsetjänst. Återigen slås alltså fast att det helt saknas bevis för att DLD ens medför någon nytta för brottsbekämpningen.

Bevisen för DLD-förespråkarnas argument saknas sålunda helt. Ändå skriver bl.a. centerpartisten Staffan Danielsson att; "...de sakkunniga i Sverige på detta område som jag frågat och läst, är samstämmiga. Denna information för att få bevis mot misstänkta som kan leda till fällande domar är av stor betydelse i många besvärliga brottmål." Som framgår ovan antingen ljuger Danielsson eller så var de personer han frågat inte särskilt sakkunniga. Man kan också undra varför en medlem av vår lagstiftande församling väljer att hålla sig okunnig när den korrekta informationen finns tillgänglig endast en googling bort, särskilt när han ska rösta i en fråga där Sveriges riksdag riskerar att bryta mot Sveriges folkrättsliga åtaganden och i en fråga där Danielsson avser att gå emot det beslut som fattats på hans egen partistämma.

Sammanfattningsvis visar sålunda all information att DLD är versningslöst eller i vart fall att bevisen för motsatsen helt saknas. Däremot konstaterar den Europeiska Datainspektionen (The European Data Protection Authorities) att;

Most importantly,service providers were found to retain and hand over data in ways contrary to
the provisions of the directive. The provisions of the data retention directive are not respected and the lack of available sensible statistics hinders the assessment of whether the directive has achieved its objectives.

På vanlig svenska: Den lagrade informationen missbrukas och det saknas helt bevis för direkivets effektivitet! Jag utmanar nu DLD-förespråkarna att dels förklara vilka motiv som kvarstår för att rösta igenom DLD den 21 mars, dels hur DLD kan påstås överensstämma med de åtagande som följer av särskilt Artikel 8 Europakonventionen dels ock vilka motiven är för att bryta mot Sveriges folkrättsliga åtaganden? Jag anser att de folkvalda är skyldiga att besvara samtliga dessa frågor både tydligt och i god tid före den 21 mars!

Intressant?

DLD - KAMPANJEN TJUGAN

Politikerna tävlar nu i att hitta på ursäkter för att de inom kort kommer att rösta igenom DLD. Ett argument som ofta förs fram är att man likt biskop Bratt är nödd och tvungen.

Men vad är det då som skulle göra det så angeläget att rösta igenom DLD och på köpet avskaffa varje svensks privatliv och frihet? Jo, böterna som Sverige riskerar att få betala till EU. 150-200 miljoner skulle det kosta sägs det. Redan igår konstaterade jag att frihetens pris alltså är ca 20 kronor per svensk. 20 kronor motsvarar priset för en kopp kaffe på närmaste Pressbyråkiosk.

Så om det är 20 kronor som gör det så angeläget för våra folkvalda att avskaffa demokratin så är jag beredd att bjuda dem på en kopp java eller att helt enkelt skick en tjuga till anvisat konto. Blir de nöjda då?

I denna anda har jag skickat följande mejl till ett antal riksdagsmän:

"Hej

Jag har förstått att du har för avsikt att rösta igenom Datalagringsdirektivet den 21 mars. Jag ber dig att avstå. Utifrån det jag har kunnat läsa mig till i pressen styrs din vilja att avskaffa friheten av att Sverige riskerar böter i storleksordningen 150-200 MSEK. Det motsvarar 20 kronor per svensk, eller priset för en kopp kaffe. Jag erbjuder mig därför att bjuda dig på en kopp kaffe alternativt skicka 20 kronor till ett av dig anvisat konto. I gengäld förväntar jag mig att du tar dig tid att betänka att du är vald av folket och att din lojalitet därför gäller mot folket och ingen annan"

Häng gärna på och skriv till ett gäng politiker. Ska de verkligen få avskaffa demokratiska fri och rättigheter till priset av en kopp kaffe?

DLD OCH FRIHETENS PRIS

Igår skrev jag att det är en vecka till 1984 med hänvisning till att riksdagen den 21 mars förväntas rösta igenom DLD som svensk lag. Argumenten för denna missgärning är ofta att EU kommissionen har satt en prislapp på friheten, runt 150--200 miljoner kronor sägs det kosta att bevara friheten, dvs ca 20 kronor per invånare i Sverige. En kopp kaffe på mitt favoritcafé kostar mera. Så vad är då friheten värd?

Eftersom de flesta politiker är beredda att rösta igenom DLD måste detta tolkas som att de inte anser att friheten är värd 20 kronor. Vissa politiker, däribland centerpartisten Staffan Danielsson är till och med beredda att ljuga för att få vara med och avskaffa friheten. På sin blogg skriver nämligen Danielsson:

"Det påstås från piratpartihåll att någon tysk undersökning visar att denna möjlighet knappast alls leder till att brott klaras upp, och att polisen alltså inte borde få tillgång till datalagrad teletrafik.

Jag har ej satt mig in i den tyska undersökningen, men de sakkunniga i Sverige på detta område som jag frågat och läst, är samstämmiga. Denna information för att få bevis mot misstänkta som kan leda till fällande domar är av stor betydelse i många besvärliga brottmål."

Danielsson tillhör den lagstifande församlingen, han är beredd att rösta för att friheten i vårt samhälle för alltid avskaffa. Ändå har han inte läst på. En tysk undersökning som Danielsson inte har läst finns HÄR.

Av undersökningen framgår med tydlighet att uppklarningen av grövre brott har minskat efter införandet av datalagringsdirektivet, dvs tvärtemot det förespråkarna för DLD påstår- Rapporten finns HÄR En förklaring är att de grova brottslingarna helt enkelt har lärt sig att gå runt dataövervakning genom krypteringar, publika nät, anonyma telefoner etc. Det som kvarstår är därför en total övervakning av vanliga oskyldiga medborgare.

Kanske borde Danielsson och andra politiker som avser att rösta för införandet av DLD ta sitt uppdrag på ansvar och fundera över om friheten verkligen inte är värd mer än en kopp kaffe?!



FLER I SAMMA ÄMNE: Anna Troberg, HAX, Nyhetslabbet,Lake, Full Mental Jacket

Intressant?

ATT OGILLA OLIKTÄNKANDE

Det pågår just nu ett skyttegravskrig mot tidigare demokratiska grundvärderingar. I Frankrike stänger presidenten obekväma twitter-konton, i USA finns den religiösa extremhögern och i Sverige har vi statsfeminismen. Alla har de ett gemensamt, nämligen att de företräder repressiva ideologier som ogillar kritik samt att de besitter makt och tillgång till media. Tillgångar som används för att tysta oppositionen.

Det har blivit känt att president Sarkosys stab har lyckats övertyga Twitter att stänga sammanlagt fem Twitterkonton. Samtliga konton följde alla Twitters regler men de stängdes ändå eftersom de var kritiska mot president Sarkozy. Presidenten är ju annars mest känd för att han är gift med upphovsrättslobbyisten Carla Bruni och att han är varm förespråkare för en förstärkts internetcensur.

Här i Sverige har vi feministerna. De har ett enormt inflytande inom politiken. Nytillträdde socialdemokratiska partiledaren Löfvén kunde inte tillträda sin post innan han hade bekänt sig till den feministiska ideologin. Feminismen har också stark förankring inom kultureliten och feministiska företrädare tillåts inte sällan att breda ut sig på kulurtsidorna i de största dagstidningarna.

Trots den starka ställning feminismen åtnjuter i det svenska samhället så ogillar dess företrädare alla personer som har andra åsikter eller som gör en annan omvärldsanalys än den som är allenarådande inom feminismen. Detta blev tydligt när feministen Maria Sveland för ett tag sedan skrev en artikel i DN där hon utmålade alla meningsmotståndare som nazister och potentiella anhängare till Breivik. Demoniseringar som denna har i alla tider varit kännetecknande för totalitära ideologier. Feminismen är inget undantag.

I sina artikel far Sveland ut mot "hatarna", dvs de som har en annan åsikt än hon själv. Sveland får nu medhåll från bl.a. professor Maud Eduards m.fl., som visar sin solidaritet med Sveland under rubriken "Hatet skapar rädsla och tystnad". Budskapet är tydligt; Den som kritiserar Sveland bereder väg för extremhögerextremister likt Breivik. Allt i syfte att förstärka demoniseringen av meningsmotståndarna.

Dock berättar inte Sveland eller hennes anhängare om hur de nyligen tog sig in på ett sammanträde och hotade feministkritikern Pär Ström. Inte heller berättas det om det feministiska hat och de hot som riktas mot många bloggare som ifrågasätter feminismen och dess egentliga syften. Självklart har dessa hot, demoniseringen och hatet ett enda syfte. Nämligen att skapa rädsla och därmed tystnad.

Det är just denna repressiva taktik som förenar Sarkoszy, den extrema religiösa högern och statsfeminismen. För egen del bryr jag mig inte om vad dessa förtryckare kallar sig. Men varje ideologi som har till syfte att tysta den fria debatten genom hot och tillmälen ska och måste kritiseras. Gärna bekämpas!

EN VECKA KVAR TILL 1984

Riksdagens justitieutskott har nu klubbat igenom betänkandet som bereder vägen för att genomföra direktivet för datalagring i Sverige från den 1 maj i år. Betänkandet kommer upp till debatt och beslut i riksdagen under nästa vecka. Samtidigt är samtliga partiers ungdomsförbund motståndare till att direktivet införs som lag i Sverige.

En genomgång av de sedvanliga bloggarna och internetsidorna visar att det råder en tydlig generationsklyfta mellan de etablerade partierna och deras ungdomsförbund. Medan partiledningarna är varma förespråkare för att införa det totala Övervakningssamhället kämpar ungdomsförbunden emot. Stöd ungdomsförbunden genom att mejla till riksdagens ledamöter. Du hittar deras mejladresser HÄR.

Förespråkarna för den totala övervakningen av alla medborgare brukar hävda att datalagringen är nödvändig för att bekämpa den grova brottsligheten. Detta argument föll dock platt till marken när datalagringsdirektivet utvärderades våren 2011. Utvärderingen visade däremot att direktivet på ett antal punkter hade klart negativa effekter som utgör brott mot den personliga integriteten. Dessutom visade utvärderingen att de lagrade uppgifterna används för en rad andra ändamål än de uppgivna. På samma sätt som med FRA-lagen hade ändamålsglidningen snabbt infunnit sig. Detta bevisar faran med masslagring av information om alla medborgare, sådan information kommer alltid att missbrukas. Det handlar bara om tid.

Med datalagringsdirektivet som lag kommer myndigheterna att ges möjlighet att kartlägga alla dina kontakter, dina politiska åsikter, dina sjukdomar och krämpor. Varje intim del av ditt liv kommer att hamna i händerna på anonyma tjänstemän och politiker. Och detta utan att det finns något som helst belägg för att att masslagringen har någon som helst betydelse för kampen mot grov kriminalitet. En Tysk undersökning visade att lagringen endast gjort skillnad i 0,002% av brottsutredningarna. Vi tar det igen; 0,002 procent. Påståendet att datalagringen skulle ha effekt för brottsbekämpningen går alltså inte ens att statistiskt säkerställa, något som kommissionär Cecilia Malmström också tvingades erkänna vid den presskonferens som hölls i samband med utvärderingen av direktivet.

Så varför vill då politikerna pådyvla oss detta direktiv? Tja, ibland hänvisas till att Sverige tvingas betala böter till EU pga att vi inte infört direktivet som lag. Men sanningen är att kostnaden för att genomföra direktivet är långt högre än de böter Sverige får betala. Man kan dock gissa att kostnaden kommer att hamna i knät på landets alla abonnenter. Inte ens Stasi lyckades kläcka idén att låta medborgarna själva betala för att bli kränkta och övervakade.

Läs mer hos Piratpartiet, SVT, DN, Mikael Persson, HAX, Lake

EKOBROTTSMYNDIGHETEN VILL BLI BROTTSLIG

I sin ambition att bekämpa insiderhandeln avser Ekobrottsmyndigheten nu ta steget fullt ut och själva bli brottslingar, om vi ska tro på chefsåklagar Martin Tidén. Kritiken från bland annat Advokatsamfundet tar Tidén lätt på eftersom "Vi kan inte särbehandla branscher eller personer". Men här har chefsåklagaren helt fel.


Högsta domstolen har i flera avgöranden klarlagt att sekretessen gällande uppgifter som lämnas i relationen mellan advokat och klient är en av de mest betydelsefulla fundamenten i vårt rättssamhälle. Likväl uttalar chefsåklagare Tidén Ekobrottsmyndigheten har för avsikt att genomföra flera gryningsräder mot advokatbyråer i syfte att beslagta datorer vid utredningar gällande insiderhandel.

Beslag hos en advokatbyrå strider mot det beslagsförbud som följer av 27 kap 2§ rättegångsbalken. Undantag gäller i praktiken endast för brott med ett minimistraff om 2 år. Insiderhandel omfattas inte av detta undantag. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1990 s. 537 uttalat principer som omfattar även Ekobrottsmyndigheten. I det målet handlade det om tillslag hos en advokat som var styrelseledamot i ett bolag där det misstänktes ha förekommit brott. HD klarlade följande princip; Att en advokat är misstänkt för brott hindrade inte en tillämpning av beslagsförbudet i 27 kap. 2 § rättegångsbalken för handlingar hos advokaten. I detta rättsfall har alltså klientens skyddsintresse ansetts överväga så att full sekretss ska råda med avseende på sådan information som advokaten till följd av uppdraget får i ärendet.

Beslag av datorer på ett advokatkontor kommer ofelbart medföra att EBM får del av dokument som direkt omfattas av beslagsförbudet. Beslaget blir därmed direkt olagligt och den ansvarige åklagaren har därmed överträtt de regler och befogenheter som är styrande för hans verksamhet. Detta är rekvisiten för brottet tjänstefel.

Det är min uppfattning att de brottsbekämpande myndigheterna inte själva ska ägna sig åt systematisk brottslighet. Särskilt i ett fall som detta riktas Ekobrottsmyndighetens brottslighet mot själva fundamentet för vår rättsstaten, nämligen klientens rätt att under skydd av sekretess kunna anförtro sig åt sin advokat utan repressalier från Staten. Det blir intressant att följa upp om Ekobrottsmyndigheten likt myndigheterna i Kina kommer att med hot och påtryckningar försöka bryta ned detta fundament, allt utifrån mottot "Ändamålet helgar medlen.

DATAINSPEKTIONEN KRITISK TILL FRA-FÖRSLAG

Regeringen har beslutat att överge sitt löfte om att FRA-lagen inte ska bli utsatt för någon ändamålsglidning. Det stod klart sedan regeringen beslutat att ge polisen tillgång till FRAs massiva informationslager. Men nu riktar Datainspektionen allvarlig kritik mot regeringens förslag.

I yttrandet från Datainspektionen framgår att myndigheten är allvarligt kritiskt mot att det helt saknas en analys av om den öppna polisens behov av att använda FRA:s signalspaning väger tyngre än intrånget i den personliga integriteten. En sådan analys krävs enligt svensk grundlag.

Ännu en gång står det alltså klart att regeringen tillsammans med polisen är beredd att anta integritetskränkande lagar som står i strid med inte bara svensk grundlag utan även Europakonventionen. I sitt yttrande lyfter Datainspektionen fram 7 frågor som bör bli föremål för analys i det fortsatta lagstiftningsarbetet, nämligen;

1. Vilka konkreta underrättelsebehov i RKP:s verksamhet kan tillgodoses genom uppgifter som kan inhämtas genom signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet enligt LSF?

2. Kan dessa underrättelsebehov (eller en del av dem) tillgodoses genom den delgivningsmöjlighet som finns i 2 § lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet?

3. Kan den signalspaning som RKP kan förväntas beställa av FRA, bl.a. med hänsyn till kravet i 1 § 2 st 3 p LSF att det ska vara fråga om grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen, leda till att fler personer med anknytning till Sverige blir föremål för signalspaning?

4. Bl.a. Datainspektionen har vid sin granskning av tillämpningen av LSF kunnat konstatera att sökbegrepp som är direkt hänförliga till viss fysisk person används i stor omfattning i FRA:s signalspaning. Vad får det för betydelse med hänsyn till vad som anförts under punkten 3?

5. Kommer den signalspaning som ska inriktas av RKP att innebära att signalbärare som idag inte är intressanta för signalspaning, med hänsyn till den trafik som förmedlas i dem, att bli föremål för inhämtning? Kommer en sådan inhämtning att öka riskerna för att trafik som inte passerar rikets gräns inhämtas och kommer FRA:s behov av att inhämta signaler i sin utvecklingsverksamhet (1 § 3 st LSF) att förändras och innebära en mer omfattande personuppgiftsbehandling än idag?

6. Kommer de gränsdragningsproblem mellan försvarsunderrättelseverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten som diskuterats flitigt i samband med införandet av LSF och utvidgandet av försvarsunderrättelsebegreppet att helt och fullt kunna lösas vid tillämpningen av den befintliga lagstiftningen och med beaktande av RKP:s uppgifter? Kan det t.ex. bl.a. mot bakgrund av att sökbegrepp som är direkt hänförliga till viss fysisk person bedöms användas i stor utsträckning säkerställas att underrättelser som inhämtats genom signalspaning efter inriktning från RKP inte kommer att flyta in i polisens operativa verksamhet? Hur ska man säkerställa att det inte kommer att uppstå problem vid bedömningen av om Sida 4 av 5 samtliga krav i 1 § 2 st 3 p LSF är uppfyllda i de fall RKP önskar inrikta FRA:s signalspaning (t.ex. när är en narkotikaverksamhet gränsöverskridande, organiserad och hotar väsentliga nationella intressen och när hotar den inte väsentliga nationella intressen?).

7. Bl.a. Datainspektionen har vid sin granskning av tillämpningen av LSF funnit att underrättelseskyldigheten i 11 a § LSF i praktiken saknar betydelse för integritetsskyddet. Promemorian har trots detta nämnt bestämmelsen som en del av integritetsskyddet även beträffande den signalspaning som ska ske efter inriktning av polisen utan att beröra de synpunkter som olika granskningsorgan har kommit fram till i denna del. Anser utredaren att underrättelseskyldigheten i 11 a § LSF kommer att ha praktisk betydelse i fråga om polisens signalspaning?

SF vil have ligestilling: Kvinderne skal tisse stående

SF vil have ligestilling: Kvinderne skal tisse stående

Snart är datalagringsdirektivet här, men feministerna tar sig an de verkligt vettiga och viktiga frågorna.

UPPHOVSRÄTTSMAFFIANS KONSPIRATION

Den här intervjun med Megaupload's grundare Kim Dotcom är verkligen sevärd. Den avslöjar upphovsrättsmaffians förljugenhet samt hur politiker och rättsväsendet spelar med. Upphovsrättsmaffians korståg mot de egna kunderna är av historiska mått.

När man ser intervjun ska man hålla i minnet att tillslaget skedde med tungt beväpnade elitpoliser och strax efter att Megaupload hade meddelat att man avsåg att lansera den nya tjänsten Megabox. Tjänsten skulle i praktiken innebära att upphovsrättsindustrin skulle bli överflödig eftersom artister skulle kunna distribuera sin musik och samtidigt få behålla 90% av överskottet. Megaupload hade för avsikt att börja med musikindustrin men siktet var också inställt på filmindustrin med den tilltänkta tjänsten Megamovie.

Med tanke på hur den framgångssaga som Megaupload varit kan man förstå att oron var stor i styrelserummen hos de olika multinationella upphovsrättsföretagen. Deras förlegade affärsmodeller riskerade att på kort tid bli obsoleta, på helt laglig väg. Här gällde det att göra något snabbt och drastiskt. Och man valde att ringa sina kompisar inom politik och rättsväsendet. Konsekvenserna känner vi till; Tungt beväpnade poliser slog till mot Kim Dotcoms privatbostad som vore han en megaterrorist som hota liv och lem på halva världens befolkning. Tillslaget skedde också efter att upphovsrättsindustrin med hjälp av lögner hade försökt stoppa Megauploads helt lagliga marknadsföringskampanj.

Det är hög tid att våra politiker tar ställning mot den form av grov kriminalitet som bedrivs av upphovsrättsindustrin. En kriminalitet som i praktiken hotar att döda nya och växande företag och affärsidéer som skulle kunna säkerställa den tillväxt som är en förutsättning för att vi ska kunna bevara välfärden.

Intressant

NYA ATTACKER MOT DET FRIA NÄTET - NU FRÅN FN

Wallstreet Journal rapporterar att Kina och Ryssland vill att FN ska ta makten över det fria internet. Kritiker menar att detta skulle innebära dödsstöten för den frihet som har rått på nätet sedan 1988.

När internet avreglerades genom en överenskommelse 1988 fanns omkring 16 miljoner användare. Idag är antalet användare omkring 2,5 miljard och antalet användare ökar med cirka 500 000 personer per dag.

I takt med att antalet användare har ökat har nätet också kommit att bli en tydlig maktfaktor och nagel i ögat på såväl demokratiskt valda politiker som på diktatorer. Politiker gillar inte att förlora makten över agendan för vad som ska och får debatteras. Men på nätet saknar politikerna makt. Därför ser vi slag i slag hur nya och begränsande avtal, direktiv och lagar införs i snabb takt.

Men var kommer vi att befinna oss utan ett fritt internet? I Syrien utövar makthavarna just nu ett folkmord på sin egen befolkning. Gammelmedia saknar i praktiken möjligheter att bevaka händelserna så rapporteringen sker huvudsakligen via nätet och plattformar som Bambuser. Självklart gillar inte makthavarna i Syrien att inte ostört kunna bedriva folkmordet. Och måhända är det en händelse som liknar en tanke att det just är Kina och Ryssland som kräver nya inskränkningar av internet samtidigt som dessa nationer stöder den Syrianska regimen?!

I vårt hörn av världen talar politikerna ofta om hur viktigt det är att slå vakt om yttrandefriheten på internet. Samtidigt inför samma politiker lagar som tvingar ISP'erna att tillämpa samma teknik för övervakning av medborgarna som tillämpas av Kina, Iran och andra diktaturer. Våra politiker inför i rask takt lagar som FRA, Ipred och datalagring. Samtliga med det enda syftet att skapa en total övervakning av varje vrå av våra liv och att minska viljan att delta i den fria debatten på nätet. Från främst Tyskland kommer rapporter om att implementeringen av datalagringsdirektivet har skapat en oro bland vanliga människor att ringa till doktorn eller själavårdaren eftersom man vet att samtalet kommer att registreras. Samtidigt visar utvärderingar att datalgringsdirektivet inte har haft någon som helst mätbar effekt på bekämpningen av grov kriminalitet. Så vad är då syftet annat än att kontrollera och inskränka yttrandefriheten på internet?

Enligt min mening har politikerna inlett ett taktiskt flerfrontskrig mot befolkningen. Syftet är att trötta ut den kritik och opinion som trots allt förekommer i ganska bred omfattning. Samtidigt som kritiken rasar mot Acta kommer kommissionen med nya direktivförslag om ytterligare och strängare inskränkningar, vilket också kombineras med det amerikanska påfundet SOPA och nu även med en reglering genom FN. Naturligtvis inser politikerna att denna strategi kommer att bli framgångsrik eftersom vanliga människor vars vardag är fylld av dagishämtning/lämning, jobb och familjeliv inte har tid eller möjlighet att uppmärksamma och bekämpa alla förslag som kommer i en strid ström.

För att bekämpa den negativa utvecklingen är det väsentligt att vi som ser en fara i att demokratin avskaffas organiserar oss. Piratpartiet är ett ypperligt exempel men vi bloggare borde också överväga att organisera oss på samma sätt som NetRootS. Självklart kommer detta innebära en viss styrning vad avser de frågor som ska behandlas och belysas, men i gengäld får vi ett betydligt starkare genomslag på nätet. Kanske är det tid att tänka i dessa banor?

Intressant

EU-DOMSTOLEN SKA PRÖVA ACTA

Eu-kommissionär Karel De Gucht har meddelat att kommissionen enats om att ACTA ska prövas av EU-domstolen. Prövningen ska ske mot grundläggande fri- och rättigheter som tillförsäkras varje medborgare, meddelar Karel De Gucht.

Kommissionen har tidigare varit ovillig att ens tillstå att det skulle kunna finnas frågetecken kring Acta. Kovändningen som det nu meddelade beskedet innebär kan inte uppfattas på annat sätt än de massiva demonstrationerna runt om i Europa har gett tjänstemännen kalla fötter. Att man nu går till EU-domstolen är ett tydligt tecken på att kommissionen söker legitimitet för det monster man har skapat tillsammans med upphovsrättslobbyn bakom låsta dörrar.

Även upphovsrättslobbyn tycks känna att marken gungar under deras fötter. I ett mejl som ställts till samtliga EU parlamentariker försöker upphovsrättslobby än en gång att i hemlighet påverka politikerna att ställa sig på deras sida. Noterbart är att mejlet har påtecknats av samma organisationer som i hemlighet förhandlade fram Acta bakom låsta dörrar utan insyn från allmänheten eller media.

Jag ser dock en fara i att EU-domstolen nu ska pröva Acta. Förvisso finns problem med Acta även i dess nuvarande lydelse, även att de värsta skrivningarna togs bort innan Acta tilläts nå offentligheten.

Dock är Acta i dess nuvarande utformning försåtlig. Acta uppställer en rad minimikrav men få tvång. Klart är dock att de som har förhandlat fram Acta kommer att vara lojala mot avtalet och väl överskrida miniminivåerna. Men i EU-domstolen är det miniminivåerna som kommer att prövas och jag tror det är stor risk att domstolen inte kommer att anse att dessa miniminivåer är särskilt kontroversiella.

I EU-domstolen torde inte heller prövas om det är förenligt med demokratiska värden att avtal med lagstifningskaraktär förhandlas fram i hemlighet med inbjudna lobbyister. Inte heller lär EU-domstolen pröva det rimliga i att makten att i praktiken genomföra förändringar av detta lagstiftande avtal läggs i händerna på en kommitté som inte lyder under demokratiskt ansvar. Domstolen lär inte heller pröva de risker avtalet innebär för tredje världen och generiska läkemedel.

Jag ser därför en klar risk att EU-domstolens utslag inte kommer att bli särskilt kritiskt och att lobbyister samt kommissionen därmed kommer att få den legitimitet de så desperat söker efter. Detta trots att de grundläggande problemen med Actas tillkomst, utformning och tänkta tillämpning kvarstår.

Till syvende och sist är det dock våra politiker som kommer att fälla avgörandet. I parlamentet är det främst de mäktiga grupperna från socialdemokrati och liberaler som ännu står och vacklar. Högergrupperna är i huvudsak förlorade till upphovsrättslobbyn. Men socialdemokrater och liberaler kan alltjämt förmås lyssna till sakliga argument.

Det är därför viktigt att opinionstrycket hålls uppe även nu när EU-domstolen ska göra sin prövning.



Läs också: HAX, Carl Sclyter, DN,Christian Engström, Europaportalen

Share
|

FRI KOMMUNIKATION Vs. PIRATJAKT

DOMEN I FULLTEXT

EU-domstolen: Ägaren av en plattform för socialt nätverk på internet är inte skyldig att inrätta ett system för filtrering av information som lagrats på bolagets plattform, för att på så sätt förhindra att filer som innebär upphovsrättsintrång hålls tillgängliga på plattformen.

Rechtbank van eerste aanleg te Brussel, Belgien, har begärt förhandsavgörande av EU-domstolen. Begäran avser tolkningen av direktiven 2000/31/EG om elektronisk handel, 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, och 2002/58/EG om integritet och elektronisk kommunikation.

Begäran har framställts i ett mål mellan Belgische Vereniging van Auteurs, Componisten en Uitgevers CVBA (”SABAM”) och Netlog NV.

SABAM är en upphovsrättsorganisation som företräder upphovsmän, kompositörer och utgivare av musikaliska verk.

Netlog är ett socialt nätverk som huvudsakligen används av ungdomar.. Den som registrerar sig på Netlog får tillgång till en egen profil. Användaren kan själv fylla sin profil med innehåll, och profilen är åtkomlig i hela världen. Plattformen används dagligen av tiotals miljoner människor. I sin profil kan användarna bland annat föra dagbok, redovisa sina fritidssysselsättningar och preferenser, visa vilka vänner de har samt visa personliga foton eller filmklipp.

Enligt SABAM ger emellertid det sociala nätverk som Netlog driver alla internetanvändare möjlighet att via sin profil använda musikaliska och audiovisuella verk i SABAM:s register, genom att allmänheten ges tillgång till dessa verk på ett sådant sätt att andra användare ges tillträde därtill. Detta sker utan SABAM:s medgivande och utan någon som helst ersättning från Netlogs sida.

Målet hos Rechtbank rör frågan om Netlog är skyldigt att inrätta ett system för filtrering av information som lagrats på bolagets plattform, för att på så sätt förhindra att filer som innebär upphovsrättsintrång hålls tillgängliga på plattformen.

EU-domstolens svar är synnerligen intressant, särskilt med tanke på att Högsta domstolen nyligen avslog TPB-pojkarnas begäran om förhandsbesked och samtidigt avslog begäran om prövningstillstånd.

Domslutet:

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktivet om elektronisk handel), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter,

- jämförda med varandra och tolkade mot bakgrund av de krav som följer av skyddet av de tillämpliga grundläggande rättigheterna - ska tolkas så,

att de utgör hinder för att en nationell domstol förelägger en värdtjänsteleverantör att införa ett system för filtrering

- av den information som användarna lagrat på värdtjänsteleverantörens servrar,

- som tillämpas utan åtskillnad i förhållande till samtliga kunder,

- i förebyggande syfte,

- på värdtjänsteleverantörens egen bekostnad, och

- utan begränsningar i tiden,

och vilket kan upptäcka elektroniska filer innehållande musikaliska eller audiovisuella verk samt filmverk, till vilka den som har yrkat föreläggande gör anspråk på att inneha de immateriella rättigheterna, i syfte att blockera tillhandahållandet till allmänheten av sådana verk som innebär upphovsrättsintrång.


På vanlig svenska innebär detta alltså att det inte är tillåtet för en domstol att förelägga ägaren till en internetplattform att införa och tillämpa en generell filtrering för att upptäcka eventuella upphovsintrång.

Det är sålunda tydligt att EU-domstolen ännu en gång har gjort en intresseavvägning mellan dels upphovsrättsindustrins intressen mot intresset av fri kommunikation samt yttrandefrihet. Än en gång har EU-domstolen slagit fast att rätten till fri kommunikation väger tyngre än upphovsrättsindustrins profitintresse. Svenska domstolar ska vara EU-konforma vid sin rättstillämpning. Jag ifrågasätter om Högsta domstolen har iakttagit denna skyldighet när man avslog TPB-pojkarnas ansökan om prövningstillstånd. Inte heller lagstiftaren verkar ha intresseavvägningen för ögonen när man i rask takt inför nya och integritetskränkande lagar på beställning från upphovsrättsindustrin. Det ska bli intressant att följa upp om EU-domstolens avgörande får genomslag även i Sverige.

Share
|

POLISER SOM BRYTER MOT LAGEN ÄR IMMUNA MOT STRAFF

För nu cirka två år sedan skrev jag om hur åklagaren gav SÄPO grönt ljus att bryta mot lagen. De aktuella polismännen hade begått ett klart lagbrott, men friades eftersom åklagaren ansåg att de inte hade förstått bättre. Jag konstaterade då liksom nu att okunskap om lagen inte anses vara en omständighet som friar från straffansvar. I vart fall inte när det är du eller jag som begår brott.

I ett annat inlägg beskrev jag hur polisen hade utsatt en brottsmisstänkt för regelrätta hot i syfte att framtvinga en bekännelse. Hoten skulle direkt kvalificeras som brottet olaga hot om de hade framförts av dig eller mig. I detta fallet kränktes även den misstänktes minimirättigheter som garanteras bl.a. genom Europakonventionen. Polisen hade därmed klart överskridit sina befogenheter på ett sådant sätt som förutsätts för brottet tjänstefel. Du gissade rätt; Ingen straffrättslig påföljd denna gången heller.

Och nu har det hänt igen. JO riktar kritik mot åklagare och polis för att de ännu en gång har använt olagliga förhörsmetoder som kränkt den misstänktes rättigheter enligt artiklarna 6 och 8 Europakonventionen.

JO noterar - lite lätt motsägelsefullt - att Europakonventionen gäller som lag i Sverige sedan 1995. Därefter konstaterar han att de metoder som användes av polisen kränkte lagen, dvs Europakonventionen. Likväl väljer JO att inte väcka åtal eftersom:

JO:s beslut att inte inleda förundersökning om tjänstefel i detta ärende grundades bl.a. på frånvaron av i författning givna föreskrifter om vad som är ett rättsenligt handlande i samband med genomförandet av infiltrationsoperationer och provokationer.

Men vänta nu. JO har ju först konstaterat att förhörsmetoderna stred mot lagen men friar sedan pga av att föreskrifter i författning saknas?? Fullständigt obegripligt eftersom ju - med risk att bli tjatig - Europakonventionen och därtill anslutande praxis utgör svensk lag sedan många år. Situationen måste alltså uppfattas på så sätt att poliserna och åklagaren återigen frias eftersom de inte kunde eller hade förmåga att förstå de rättsregler som är styrande för deras verksamheter.

Mönstret framstår som alltmer tydligt. Åklagare och poliser verkar ha blivit vår tids frälse som står över lagen och som kan ägna sig åt allsköns olaglig verksamhet utan att riskera några påföljder. Och domstolar samt JO hejar på. Är det ett sådant rättssamhälle vi vill ha, där ändamålen helgar medlen?

Ja, det ser så ut. Alliansen agerar ständigt för att tunna ut rättssäkerheten. Preventiv buggning utan brottsmisstanke har nu följts upp genom ett nytt förslag om att SÄPO, FRA och MUST friare ska kunna utbyta information med varandra utan att behöva bekymra sig om trivialiteter som lagar eller personlig integritet. Men som HAX så riktigt påpekar handlar det naturligtvis om den ständigt ökade önskan att kontrollera medborgarnas liv och handlande i realtid.

Jag blir inte så lite rädd när man kan se att straffimmunitet för myndighetspersoner kombineras med en ständigt ökande transparens av den privata sfären. Information om det allra mest privat och intima lagras utan tidsbegränsningar och hanteras av personer med dokumenterat dåligt omdöme som dessutom är immuna mot straff under motiveringen "De förstod ju inte bättre". Jag ser fram mot en riktigt intressant men samtidigt skrämmande framtid.

Share
|

ÅSIKTSFRIHET - NEJ TACK!

Inte många kan väl ha missat den debatt som uppstod i svallvågorna efter feministen Maria Svelands artikel i DN häromdagen. I denna ganska förvirrade artikel tar Sveland upp en mängd företeelser i samhället som hon tycker illa om och som hon gärna liknar vid nazism och anhängare till massmördare som Breivik.

Marika Formgren på Corren har skrivit en utmärkt kommentar liksom Johan Lundberg på Axess.

Läser man feministen Svelands artikel står det klart att hon klart ogillar alla med andra åsikter än hennes egna. Detta är i sig ganska skrämmande, särskilt som feminismen idag är en statsbärande ideologi. Marika Formgren kommenterar denna feministiska åsiktsintollerans på ett bra sätt:

Well, Maria Sveland, jag säger som min gamla mattelärare: Vilket Skulle Bevisas! Du har just bevisat att om du fick bestämma så skulle inte en enda ”sanning” eller åsikt som inte är godkänd av dig få yppas i det offentliga rummet!

Förvisso finns det säkert debattörer som framför kritik mot feminismen på ett oacceptabelt sätt. Sådant förtjänar säkert att kritiseras på ett sakligt sätt. Men försöken att smutskasta och smäda alla oliktänkande som grupp är ett feministiskt adelsmärke som även gärna tillämpas av många vänstersympatisörer. Vi minns ju alla de dödshot som framfördes mot Per Gudmundson för inte så länge sedan.

Denna typ av hot och retorik tillämpas gärna av feministerna under täckmanteln "satir". När debattens vågor gick höga kring det lämplig i att sätta upp SCUM-manifestet som en skolpjäs för barn så försvarade sig feministerna med att man inte på allvar skulle tro på att alla män förtjänar att mördas. Det var ju bara satir gu' bevars. Men när bloggaren MedborgareX i ett satiriskt inlägg använder samma retorik som feministerna hyllar i SCUM-manifestet blir upprördheten stor. Nu är det inte längre satir utan verkliga dödshot påstås det och bloggaren polisanmäls och upprördheten i gammelmedia är påtaglig.

Det vi återkommande ser är hur den statsbärande feminismen genom hot och kränkningar försöker täppa till truten på de som inte omsluts av den enda och rätta uppfattningen. Nämligen att världen styrs genom en patriarkalisk konspiration. Alla som hyser en annan uppfattning är - såsom bl.a. Sveland ser på saken - potentiella nazister och massmördare som i smyg hyllar Breivik. Att kväsa det öppna samtalet - som annars brukar vara kännetecknande för en demokrati - tycks vara feministens yttersta målsättning.

I sin kritik nämner inte heller Sveland att Breivik i sitt manifest hyllar Castro och Mao som riktig goda förebilder. Själv frågar jag mig mot denna bakgrund om Breivik var höger eller vänster, men för Sveland är saken så klar att hon inte alls anser sig behöva beröra detta dilemma.

Inte heller ser Sveland någon anledning att i debatten ta upp det öppna manshat som inom feminismen har blivit comme il faut. Jag väljer att avsluta med lite feministisk satir, dvs sådant som Sveland inte anser faller inom kategorin näthat:

ACTA - KAMPEN FORTSÄTTER

Trots att förespråkarna för Acta fortsätter att sprida vilseledande information ger kampen mot Acta resultat. Allt fler länder vägrar att ratificera avtalet. Hittills har Polen, Tjeckien, Lettland och nu senast Tyskland förklarat att de avser att avvakta med ratificeringen tills vidare.

I Sverige stöder regeringen dock fortfarande Acta. Detta kan möjligen tas som ett tecken på det demokratiunderskott som gäller i Sverige och inom EU.

Runt om i Europa fortsätter dock protesterna. Den enskilt största demonstrationen ägde rum i Sofia, Bulgarien, men över 50 000 deltagare. Sammantaget har 100 000 tals människor runt om i Europa visat att de inte accepterar att lagstiftning sker bakom låsta dörrar i samråd med företrädare för enskilda ekonomiska intressenter. Politikerna borde vara glada över att Europas medborgare på detta sätt ställer sig upp till försvar för demokratiska värdena. Men istället ser man hur svenska politiker likt EU:s tjänstemän ogillar och försöker förminska protesterna. Detta är oroande!

Men med tanke på hur nära svenska politiker och EU:s tjänstemän stor upphovsrättsindustrin är det kanske inte så förvånande att respekten för de demokratiska principerna inte står så högt i kurs.

Ett exempel på hur upphovsrättsindustrin ser på demokratin är den artikel RIAA-bossen Cary H Sherman skrev och som publicerades i New York Times den 8 februari 2012.

Här kommenterar RIAA-bossen protesterna mot SOPA/PIPA på följande sätt:

But at the 11th hour, a flood of e-mails and phone calls to Congress stopped the legislation in its tracks. Was this the result of democracy, or demagoguery?

RIAA-bossen ifrågasätter här huruvida omfattande folkliga protester kan anses utgöra ett uttryck för demokrati!? Nå, i min värld har folkviljan alltid varit grunden för den demokratiska ordningen. Men för RIAA-bossen sker kanske demokratiprocessen bakom låsta dörrar utan någon offentlig insyn eller kontroll?!

RIAA-bossen gör ett annat uttalande som sannolikt bygger på hans egna erfarenheter:

Misinformation may be a dirty trick, but it works.

Ja, det var väl det vi visste. På denna och flera andra bloggar har upprepat påpekats att upphovsrättsindustrin medvetet spelar ut barnporrkortet samt falska rykten om hur internet skadar deras vinstintressen. Ryktesspridningen och spekulationerna från upphovsindustrin är i sanning "Misinformation" och "a dirty trick", men så här långt har det fungerat eftersom de integritetskränkande lagarna införs i allt snabbare takt.

Share
|

STASI 2.0

I debatten får man ofta höra att de som bekämpar storebrorssamhället endast har ett syfte, nämligen att få fildela utan risk. Samma personer brukar framhålla att vi måste öka övervakningen ytterligare för att bekämpa grov kriminalitet och för att bevara näringslivets möjligheter att få intäkter.

Men vilket resultat ger då den ökade övervakningen.

Under 2000-talet har polisens avlyssning av misstänkta och deras bekanta ökat med 143%. Samtidigt har antalet uppklarade brott minskat.

Datainspektionen har upprepat framfört kritik mot att integritetspåverkande lagar införs utan någon som helst analys av den samlade effekten.

Vissa integritetskränkande lagförslag väcker stor debatt och uppmärksamhet i media. Andra lagar smygs igenom utan någon uppmärksamhet. Sådana lagar var Lagen (2007:978) om hemlig rumsavlyssning och lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott. Dessa lagar gav polisen rätt att avlyssna och bugga även den som inte ens är misstänkt för något brott. I praktiken kunde det räcka med att du var släkt, vän eller familjemedlem till en brottsmisstänkt person för att polisen skulle ges rätt att bryta sig in i ditt hem och sätta upp övervakningsutrustning i ditt sovrum.

När lagen utvärderades kunde konstateras att denna synnerligen repressiva lagstiftning endast i två fall hade lett till åtal och i ett fall till fällande dom. Trots att de repressiva lagarna alltså inte hade någon effekt för bekämpningen av grov kriminalitet beslutade riksdagen efter utvärderingen att förlänga lagarnas giltighetstid.

Vad säger detta oss då? Jo, polisen men även enskilda ekonomiska intressenter ges ständigt utökade befogenheter att övervaka ditt privatliv, när du har kontakt och med vem du har kontakt. Ditt liv lagras i massiva register hos polisen och andra myndigheter. Hur dessa uppgifter används kan du inte kontrollera eller följa upp.

Kanske hade det funnits någon möjlighet att acceptera denna massiva övervakning om statsmakterna samtidigt kunde påvisa att integritetskränkningen var proportionerlig i förhållande till samhällsnyttan. Det är nämligen detta krav som uppställs i vår nya grundlag, där det står skrivet att:

”lagar, som inskränker integritetsskyddet endast
får genomföras om det intresse, som ska tillgodoses, är så starkt och integritetsskyddsintresset så förhållandevis svagt att inskränkningen framstår som proportionerlig”.

Proportionaliteten ska alltså vara avgörande. En samhällsnytta som står över den enskildes integritet måste kunna påvisas. Men hur kommer det sig då att politikerna i rask takt inför nya repressiva och integritetskränkande lagar trots att någon samhällsnyttig effekt inte kan påvisas och helt utan en sådan samlad analys som Datainspektionen har efterlyst år efter år?

Jag kan inte hitta någon annan förklaring än att statsmakterna tillsammans med vissa privatekonomiska intressenter anser det som praktiskt att kunna kartlägga medborgarnas liv och åsikter. Allt för att kunna slå ner misshaglig opinion. Det samhälle som har skapats under 2000-talet kan därför endast benämnas som Stasi 2.0.

Share
|

BANKEN SOM STÄNGDE WIKILEAKS ERKÄNNER SKATTEFUSK

Julius Bear Group är den bank som den 1 februari 2008 lyckades övertyga en amerikansk domstol att stänga webadressen www.wikileaks.org i 11 dagar.

Anledningen till nedstängningen och censuren var att wikileaks hade avslöjat att banken ägnade sig åt avancerat skattefiffel via bl.a. skatteparadiset Cayman Island.

Nu har banken dock (återigen) tvingats erkänna omfattande skattefiffel.

Det som blir särskilt intressant med denna historia är att vi tydligt kan se att politikerna och rättsväsendet umgås med och underlättar avancerad kriminalitet samtidigt som man jagar barnfamiljer som har fildelat någon film eller mp3-fil.

Intressant är också att den allt hårdare övervakning som sker av nätet och våra liv säljs in med argumentet att vi måste skydda artisterna. Dock har det visat sig att de mångmiljardbelopp som upphovsrättsmaffian drar in genom att stämma fildelare inte alls kommer artisterna till del.

Universal Music, Warner Music och EMI är tre av världens största skivbolag. De fick alla multimiljonsersättningar från Napster, Kazaa och Bolt.com efter att de stämt webbtjänsterna. Enbart Napster fick hosta upp 270 miljoner dollar, eller drygt 1,6 miljarder svenska kronor, enligt New York Post. Alla skivbolagen får dessutom ersättning från Youtube för den musik som används i uppladdade filmer.

Nu träder en samling agenter och managers för fler superkända artister fram och hävdar att artisterna inte fått en enda cent.

Share
|