INTERNETLEVERANTÖRER BLIR NÄTPOLISER

Robo against MAFIAA
by: juristensfunderingar

I USA har det som Acta beskriver som en ambition redan förverkligats med början den 1 juli 2012. Detta gav mig inspiration att göra den lilla film som ni ser här ovan.

Baserat på vad som beskrivs som en frivillig uppgörelse mellan upphovsrättsindustrin och några av de största ISP'erna i USA ska nu en total övervakning av alla internetanvändare påbörjas. Inledningsvis krävde upphovsrättsindustrin hårda tag, men efter en del protester från ISP'erna har det nu byggt in lite skyddsvallar. Från det ursprungliga kravet på "three strikes and your out" har det nu blivit en stege med sex sektioner som börjar med varningar och information och som slutar med strypt internettillgång och hastighet. Upphovsrättsindustrin krävde att den som inte löd deras förmaningar helt skulle stängas av från internet, men så blir det nu inte. I varje fall inte i denna omgång.

ISP'ernas ny roll som mediaindustrins privatpoliser återfinns även i Acta. På samma sätt som i USA sägs att denna nyordning ska bygga på frivillighet. Jag är dock tveksam till om överenskommelser som framtvingas genom politiska påtryckningar, hot och tillmälen verkligen kan uppfattas som frivilliga.

FEMINISMEN SOM ÅSIKTSFÖRTRYCK

feminist diskurs
by: Conlon123

Jag är kritisk mot varje ideologi som förtrycker meningsmotståndares rätt att fritt uttrycka sina åsikter. I dagens Sverige är feminismen en av de främsta företrädarna för detta åsiktsförtryck, vilket klart framgår av videon här ovan. Tipstack till MedborgareX.

EU SOM HOT MOT YTTRANDEFRIHETEN

Affären med FOI:s engagemang i Saudiarabien ställer skyddet för meddelarfriheten och yttrandefriheten på sin spets. JK har beslutat att inleda en förundersökning för att utreda vem som tipsade Ekot. "Djupt olyckligt" säger Ekots chef Anne Lagercranz samtidigt som hon intygar att Ekot kommer att skydda sina källor. Hon tipsar också om tjänsten Radioleaks. Jag frågar mig hur källorna ska kunna skyddas sedan DLD nu har röstats igenom i riksdagen.

Den förundersökning JK har inlett avser brottet yttrandefrihetsbrott enligt 5 kapitlet i Yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt Polismetodutredningen och folkpartiets rättspolitiske talesman Johan Pehrsson är avsikten att DLD skall kunna tillämpas även för bötesbrott.

Sålunda har svenska staten med biträde av EU nu skapat ett monster som undanröjer grundvalarna för vår demokrati och yttrandefrihet. Whistleblowers och andra som har kontakt med media för att - som i fallet med FOI - avslöja lagbrott och oegentligheter kommer i fortsättningen att bli registrerade och därmed spårbara för myndigheter som JK. Meddelarskyddet som tillförsäkras genom Yttrandefrihetsgrundlagen är därmed skjutet i sank.

Vi står nu inför ett tydligt paradigmskifte där makten skyddar sig mot insyn och kritik. DLD - som ursprungligen marknadsfördes med att massövervakningen behövdes för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten - kommer nu att bli tillgänglig även för bötesbrott. Därmed har alla hinder för att jaga whistleblowers slutligt undanröjts och media har inte längre någon möjlighet att skydda sina källor.

Parallellt med denna utveckling står EU i begrepp att skapa den s.k. Dataskyddsförordningen som är avsedd att få direkt effekt i Sverige utan att behöva ta omvägen över den lagstiftande församlingen, dvs Riksdagen. I ett remissyttrande över Dataskyddsförordningen uttrycker Sveriges radio stark kritik eftersom förordningen riskerar att kraftigt minska de undantag som tidigare gällt för media vad gäller att journalistiskt kunna granska makthavare. Mellan raderna kan man enkelt förstå att hela syftet med Dataskyddsförordningen är att skapa ett skydd för EUs och medlemsstaternas pampar mot misshaglig journalistisk granskning. Sveriges radio sammanfattar hotet på följande sätt:

Förslaget innebär en markant maktförskjutning från medlemsstaterna till EU-kommissionen. En sådan förskjutning riskerar enligt Sveriges Radio att utsätta den svenska grundlagsregleringen på tryck- och yttrandefrihetsområdet för stora risker.

Jag kan konstatera att media nu själv börjar drabbas av de integritetskränkande och yttrandefrihetsinskränkande lagar som i snabb takt produceras inom EU. Gammelmedia har varit tämligen frånvarande i debatten kring FRA, IPRED, Acta och DLD, men kanske vaknar de nu ur sin törnrosasömn när de själva blir drabbade?!

Intressant?

VÅLDTÄKT - SKA BEVISNING KRÄVAS

Falska våldtäktsanmälningar är ett existerande problem som vållar stort lidande för den osant anklagade och som drar stora resurser från polisens arbete med att bekämpa verklig brottslighet. Ändå upprörs media och bloggosfären sällan över de falska anmälningarna. Desto större blir däremot upprördheten när en enskild tilltalad frikänns från våldtäktsanklagelser pga åklagarens bevisning inte höll måttet.

Sist ut i debatten är en friande dom gällande en påstådd våldtäkt på en kvinna med Asbergers syndrom. Även annars ganska sansade debattörer som Johan Westerholm skriver av sig sin vrede utan närmare eftertanke eller analys.

Är det då nu fritt fram att våldta personer med någon form av handikapp? Vissa debattörer hävdar detta, men de har självklart fel.

Problemet med våldtäktsmål har inte varit att domstolarna generellt har tillämpat för höga beviskrav. Snarare tvärtom, vilket också varit anledningen till att Högsta domstolen har sett sig förorsakad att gång efter annan bevilja prövningstillstånd för att inskärpa de beviskrav som ska gälla i alla brottmål, dvs även i våldtäktsmål. Den kanske tydligaste domen är NJA 2010 s 671. Som framgår av domen finns även med iakttagande av de sedvanliga beviskraven goda chanser att döma en verklig gärningsman, förutsatt naturligtvis att åklagare och polis har gjort en fullgod brottsutredning. Eftersom viss media idag hävdar att det skulle vara något fel på Högsta domstolens praxis så väljer jag att klippa in de kriterier för bevisvärderingen som utvecklas i domen av justitierådet Göran Lambertz:

1. I målet, liksom ofta i mål om sexualbrott, är bedömningen av målsägandens och dennes utsagas trovärdighet central för prövningen av skuldfrågan. Trovärdighetsbedömningen måste ske med försiktighet och med iakttagande av de svårigheter som finns att dra säkra slutsatser. Beteendevetenskaplig forskning visar att det ofta görs felaktiga antaganden om vilka omständigheter som är relevanta för trovärdighetsbedömningen (se Lena Schelin, Bevisvärdering av utsagor i brottmål, 2006, s. 397). Särskilt svårt är det att bedöma trovärdigheten utifrån exempelvis det allmänna intryck som målsäganden ger eller av icke-verbala faktorer i övrigt, såsom grad av nervositet eller säkerhet, benägenhet att fästa eller slå ner blicken, röstläge, emotionella reaktioner, gester eller rörelsemönster. Framför allt fordras försiktighet i fråga om slutsatser av ett uppträdande som kan synas ge stöd för trovärdighet, exempelvis att en utsaga ”bär det självupplevdas prägel”. Som sägs i domen har man normalt anledning att lägga större vikt vid faktorer som avser innehållet i berättelsen som sådan. En viktig omständighet är därtill ofta hur berättelsen har växt fram, t.ex. förekomsten eller avsaknaden av ledande frågor under utredningen. Om berättelsen ter sig inlärd och statisk snarare än spontan är det vidare en omständighet som i allmänhet minskar trovärdigheten. Betydelsen av faktorer som annars skulle sänka trovärdigheten kan minska om målsäganden lämnar en godtagbar förklaring, varvid dock en sådan förklaring normalt inte ökar trovärdigheten i övrigt. Möjliga alternativa förklaringar till målsägandens agerande före och under rättegången bör beaktas. Att målsäganden framstår som mer trovärdig än den tilltalade är givetvis inte tillräckligt för en fällande dom.

2. Att en person, liksom hans eller hennes berättelse, uppfattas som trovärdig behöver inte betyda att uppgifterna är tillförlitliga. Det kan sammanhänga med att personen av något skäl är övertygad om att berätta sanningen fastän uppgifterna delvis har sin grund i inbillning, sammanblandning, suggestion, annan yttre påverkan på minnet eller omedvetna förskjutningar i minnesbilden.

3. Som sägs i domen kan en trovärdig utsaga från målsäganden, i förening med vad som i övrigt har framkommit i målet, vara tillräcklig för en fällande dom. Vid prövningen av skuldfrågan måste dock självfallet hänsyn tas till övrig bevisning och relevanta sakomständigheter i målet. Sålunda bör även den tilltalades trovärdighet bedömas, liksom sannolikheten i sig för målsägandens och den tilltalades berättelser. Vidare bör beaktas, utan givna slutsatser, bl.a. målsägandens reaktioner omedelbart efter händelsen och hennes eller hans agerande i övrigt, eventuell teknisk bevisning och målsägandens och den tilltalades berättelsers förenlighet med denna, eventuella vittnesuppgifter av relevans samt utredningsmöjligheter för att kontrollera målsägandens berättelse som kan ha försummats av polisen (se NJA 2009 s. 447 I och II). Särskilt noggrant bör domstolen beakta sådana omständigheter som kan tala för att målsägandens uppgifter är mindre tillförlitliga, exempelvis att det finns personliga motsättningar mellan målsäganden och den tilltalade, att målsäganden har behov av en förklaring i förhållande till sin familj eller att målsäganden annars kan ha skäl att rikta sanningslösa beskyllningar mot den tilltalade. Också den frestelse som kan finnas för vissa målsägande att få skadestånd bör beaktas.

4. Även utan en alltigenom trovärdig utsaga från målsäganden kan fällande dom komma i fråga. Det förutsätter dock att utsagan stöds av stark bevisning av annat slag. För fällande dom fordras i detta fall liksom annars att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till det som läggs honom till last. Uttrycket rimligt tvivel kan sägas innebära att det ska vara praktiskt sett uteslutet att det förhåller sig på något annat sätt än åklagaren hävdar (se Gregow, SvJT 1996 s. 509 ff.). För att kunna konstatera att beviskravet är uppfyllt måste normalt domstolen omsorgsfullt pröva den tilltalades invändningar mot åtalet. Det gäller även om bevisningen för åtalet i övrigt framstår som mycket stark. I allmänhet bör denna prövning redovisas i domen.

5. Anlitandet av beteendevetenskapliga experter i mål om sexualbrott kan i en del fall utgöra en värdefull hjälp för domstolarna. De kan bl.a. bidra med nyttig bakgrundsinformation och fästa rättens uppmärksamhet på möjliga felkällor. Domstolarna bör emellertid i varje särskilt fall noga pröva om det finns behov av ett sakkunnigförordnande. I fråga om bedömningen av trovärdigheten hos någon som hörs eller har hörts inför rätten finns det så gott som aldrig skäl att förordna en sakkunnig. (Jfr NJA 1991 s. 446.)

Som framgår är det alltså inga anmärkningsvärda eller konstiga beviskrav som gäller för sexualbrott, utan tvärtom fullt rimliga krav på åklagarens utredning och bevisning. Att en tillämpning av dessa beviskrav ständigt väcker en sådan debatt och ett sådant raseri i media och bloggosfären måste betecknas som anmärkningsvärt. Jag brukar ibland undra om dessa debattörer själva skulle vara beredda att ta ett kanske mångårigt fängelsestraff pga att åklagarens bevisbörda lättades eller helt undanröjdes. Ett alternativ vore kanske att likt de isländska feministerna kräva att bevisbördan för män som åtalas kastas om, dvs att den åtalade hade att själv bevisa sin oskuld? Att man då samtidigt skulle bryta mot folkrätten och den grundläggande rätten att betraktas som oskyldig till dess skulden bevisats är kanske inte så problematiskt? För inte kan det väl spela någon roll att staten förgriper sig på enskilda? Jag är självklart ironisk. En demokrati kan faktiskt överleva att en skyldig frikänns, men aldrig att staten begår övergrepp mot enskild. Detta borde de högröstade kritikerna beakta innan de nästa gång sätter sig vid tangentbordet för att skriva av sig sin omotiverade ilska.

Intressant?

DLD - REQUIEM FÖR EN DEMOKRATI

Requiem är ordet som inleder och avslutar den katolska mässan för de döda. Liknelsen är inte helt oväsentligt när man tänker på de effekter DLD för med sig för våra demokratiska fri och rättigheter. Jag tänker då på rätten till ett privatliv, rätten att ha politiska eller religiösa åskådningar utan att bli kartlagd av staten, rätten att vara sjuk utan att bli kartlagd och brännmärkt. Alla dessa rättigheter brändes på bål av de folkvalda som röstade igenom DLD i riksdagen den 21 mars.

Jag har varit aktiv genom att peka på att DLD inte har någon påvisbar effekt för brottsbekämpningen. Att information som lagras i andra länder har missbrukats i en stor och ännu okänd omfattning. Jag har bl.a. kritiserat centerpolitikern Staffan Danielsson som tillhör dem som vurmar för Stasi-samhället. Danielsson känner dock ingen ånger, så här skriver han i en kommentar till ett av mina blogginlägg:

Ja, juristen, jag önskar dig lycka till i pläderingarna framöver...All information visar att DLD är verkningslöst, säger du..........
Jag ljuger när jag återger vad polis och domare m fl säger om teletrafikdatas beydelse för att lösa brott.

Starka ord från en svag jurist..

Tja, vad ska man säga mer än att riksdagsledamoten Danielsson uppenbart inte har förstått vad debatten handlar om.

Värmlandspiraten skriver mer i ämnet och för stunden delar jag hans uppfattning att det mesta är sagt. Jag avrundar därför för stunden denna debatt med Clubbed to death från Matrix eftersom jag anser att musiken bäst symboliserar hur jag känner inför demokratins förfall. Den 21 mars 2012 kommer jag aldrig att glömma, dagen då de folkvalda svek sin egen befolkning!

ÖVERRASKANDE ANSTALTSPLACERING AV TPB-KILLARNA

Hos fildelning.se fann jag nyheten att anstaltsplaceringen för TPB-killarna är klar.

Det som överraskar är att Fredrik Neij och Peter Sunde placeras på säkerhetsklassade anstalter. Neij placeras exempelvis på anstalten Kirseberg som enligt nuvarande klassificering har säkerhetsklass 2. Klassificeringen ändrades nyligen, enligt den tidigare klassificeringen föll Kirseberg under klass C, vilket ansågs vara en relativt hög säkerhetsklassning.

Tydligen har anstaltsplaceringarna motiverats med att det skulle föreligga fara för fortsatt brottslighet. Ett resonemang som ter sig rät märkligt eftersom du inte heller på en s.k. öppen anstalt har rätt att använda datorer och internet utom i vissa särskilda och kontrollerade situationer.

Jag har själv haft klienter som suttit på just Kirseberg. Det är en nedsliten anstalt med flera tungt belastade personer, ofta med knytningar till grov organiserad brottslighet. Känns märkligt att placera en kille som Fredrik Neij på en sådan anstalt. Min gissning är att staten vill visa sin makt och därför tillämpar en särskilt repressiv anstaltsplacering.

FLER BEVIS FÖR ATT DLD ÄR VERKNINGSLÖST

I dagens Studio Ett diskuteras DLD. Lyssna på hela programmet som finns i länken.

Professor Hans-Jörg Albrecht vid Max Planck Institutet slår i programmet fast att bevisen för att DLD skulle ha nytta för brottsbekämpningen helt saknas trots att förespråkarna har haft mer än 6 år på sig att skaffa fram dessa bevis. I programmet tvingas åter Cecilia Malmström vittna om att bevisen saknas. Hon berättar också att kommissionen därför på nytt har skrivit ett brev till medlemsländernas regeringar och vädjat om bevisen. Malmström säger dock också att även om inga bevis framkommer så kommer DLD ändå att finnas kvar eftersom medlemsnationerna inte vill avskaffa direktivet!(?)Centerpartisten Fredrick Federley säger i programmet att han tänker rösta nej till DLD. Kan man lita på detta efter hans agerande i FRA frågan?

Folkpartisten Johan Persson säger däremot att han tänker rösta för ett avskaffande av demokratin och sålunda för DLD. Även Centerpartisten Staffan Danielsson är inne på denna linje.

Jag frågar åter; När nu all forskning samt alla tunga instanser visar att det helt saknas bevis för att DLD har någon effekt för bekämpningen av grov kriminalitet, vilka är då motiven för att rösta igenom DLD i riksdagen den 21 mars? Varför anser politikerna det som angeläget att få registrera min drygt 70 åriga mammas samtal med sin läkare, hennes e-postkommunikation med vänner och bekanta? Jag har frågat detta många gånger nu, men ingen ansvarig politiker har ännu besvarat denna fråga.

Intressant är också att politikerna länge har försökt sälja in DLD med argumentet att det är ett nödvändigt verktyg i kampen mot grov organiserad och gränsöverskridande brottslighet. På sin blogg erkänner dock nu Folkpartisten Johan Persson att DLD även kommer att nyttjas för bötesbrott. Dvs sådana brott som att du går mot röd gubbe. Känns väl tryggt?!

COPY RIGHT MATHS

Jag hittade denna film på Piratplatsen blogg. Min första tanke var att sprida filmen eftersom ett gott skratt förlänger livet. Men sedan fastnade skrattet i halsen när jag insåg att det är just dessa argument som upphovsrättslobbyn använder och som politikerna tar till intäkt för att skapa monster som IPRED, ACTA och DLD.

KINESISK NÄTCENSUR INTE SÅ OLIKT SVERIGE

SVTs Rapport berättar idag om att de kinesiska myndigheterna inför en ny lag som kräver att bloggare måste ange sitt verkliga namn. I reportaget framhålls bland annat att rätten till anonymitet är en viktig beståndsdel för den fria och demokratiska nätdebatten. Ett intressant reportage som sätter ljuset på hur motsvarande frågor behandlas i Sverige och EU. Denna vinkling missar Rapport dock helt, för här i trygga Sverige är väl allt i sin ordning?

I den svenska debatten hör man ofta att det politiska etablissemanget anser att nätanonymiteten bör avskaffas. I bräschen för denna debatt går de stora kvällstidningarna som i flera fall har avskaffat rätten till anonymitet i kommentarsfälten. I Aftonbladet måste man dessutom vara registrerad på Facebook för att kunna delta i debatten, dvs på en sajt som är känd och ökänd för att samla och spara mängder av information om användarna. Vill man inte bli kartlagd så är man också effektivt utesluten från att delta i debatten. Ett effektivt sätt att kunna behålla eller snarare återvända till den tid då media kunde basunera ut vad som helst utan att behöva drabbas av mothugg från sina läsare. Man skulle ju kunna tro eller i varje fall hoppas att journalister och media skulle slåss för yttrandefriheten, men denna förhoppning har visat sig vara felaktig.

I Tyskland har man gått ett steg längre och på samma sätt som i Kina krävt att bloggare måste träda fram med sitt namn. I Italien har man behandlat ett lagförslag som innebär att bloggare ska bli tvungna att registrera sig hos regeringen.

Tongångarna är sålunda desamma i EU och Sverige som i Kina, men naturligtvis uppmärksammas detta inte alls av Rapport. Vi är ju så mycket bättre än de där kineserna, eller?

Det viktiga i sammanhanget är att rätten till anonymitet på nätet – som redan skadats genom bland annat IPRED och inom kort DLD – inte urholkas ytterligare. På SvD Brännpunkt förklarar Peller Snickars och Jonas Andersson varför det är viktigt att slå vakt om anonymiteten på nätet.

"Alla kan komma till tals, och nätgemenskaper håller också (i viss mån) ordning på sig själva. Några missköter sig, och webben kan vara lika cynisk som dagspressen. Men förhandsgranskning och övervakning av det fria informationsutbudet online kan aldrig vara vägen framåt. Öppenheten bör vara maximal utan påtvingade regleringar."

Läs också: Asiennyheter, Peter Harold (om bloggcensur i Australien)

Intressant?

DLD - SOCIALDEMOKRATISK SKADEGLÄDJE

Lördagen den 17 mars var dagen då vi hoppades på att allmänheten skulle ge sig ut på gatorna för att demonstrera sitt missnöje mot den totalövervakning som vi kan förvänta oss efter att riksdagen den 21 mars röstar igenom DLD som en del av svensk lag. Jag måste erkänna att ambitionen och förväntningarna inte uppfylldes. Detta skapar skadeglädje hos socialdemokratin.

Socialdemokraten Tommy Rådberg skriver skadeglatt på sin blogg: "Stort fiasko för datalagringsdemon på Sergels Torg". Och han fortsätter:

"Vi socialdemokrater, genom den socialdemokratiska riksdagsgruppen, kan med stor stolthet lägga vår röst för Datalagringsdirektivet på onsdag 21 mars klockan 1600. Och vi har här en seger."

Den socialdemokratiska riksdagsgruppen känner sålunda stolhet över att införa ett direktiv och en lagstiftning som:

- EU kommissionen konstaterat bryter mot Europakonventionen i flera avseenden.

- Eu kommissionen, Europeiska datainspektionen samt kommissionär Cecilia Malmström tvingats erkänna saknar betydelse för polisens arbete mot brottsligheten.

- Europeiska datainspektionen konstaterat missbrukas för helt andra syften än bekämpning av grov brottslighet.

Det är sålunda dessa kränkningar, missbruk och total övervakning som den socialdemokratiska riksdagsgruppen känner stolthet över?!! Är det detta som samma riksdagsgrupp upplever som en "en seger"??!! Vad säger det i så fall om socialdemokratins syn på demokrati och frihetsfrågor?

Läs också vad HAX skriver om att utveckla inte avveckla demokratin. Viktigt att påminna sig om detta.

BEVISET FÖR ATT DLD ÄR VERKNINGSLÖST

Grafen ovan bygger på en undersökning av hur effektiv DLD var under den tid som direktivet tillämpades i Tyskland. Som framgår var andelen uppklarade brott högre FÖRE DLD än efter. Vilka argument kvarstår då för att införa DLD även i Sverige?

DLD står i klart i strid med de fri- och rättigheter som garanteras genom Europakonventionen. Den grundläggande rättsregeln ges genom Artikel 8 som garanterar var och en rätten till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Denna rättighet får endast inskränkas "om det är nödvändigt i en demokratisk stat". Regeln kompletteras genom det övergripande kravet på proportionalitet. Europadomstolen har i avgörandet "S. and Marper v. The United Kingdom" slagit fast följande viktiga uttolkning av Artikel 8:

“An interference will be considered 'necessary in a democratic society' for a legitimate aim if it answers a 'pressing social need' and, in particular, if it is proportionate to the legitimate aim pursued and if the reasons adduced by the national authorities to justify it are 'relevant and sufficient"

Genom domen slogs sålunda åter kravet på proportionalitet fast. I domen ECtHR 25 March 1983, appl. 5947/72, (Silver a.o. v. The United Kingdom) fastslog domstolen vidare enhälligt att:

that mere usefulness does not satisfy the test of necessity

Eller på vanlig svenska: En begränsning av de rättigheter som tillförsäkras genom Artikel 8 kan inte motiveras av att åtgärden anses "nyttig". Principen har fastslagits och återupprepats i domstolens avgörande "Volker und Markus Schecke". Ändå är det just detta argument som DLD-förespråkarna hänvisar till, nämligen att DLD är till nytta för polisens bekämpning av kriminalitet. Men som grafen ovan visar stämmer inte ens detta påstående.

I ljuset av Europadomstolens avgöranden är det också bekymmersamt att behöva konstatera att när Kommissionen skulle utvärdera DLD så begärde man i ett BREV endast uppgift om direktivets "nyttighet", vilket alltså är helt irrelevant för prövningen av huruvida direktivet överensstämmer med krav som uppställs genom Artikel 8. Än mer intressant är att kommissionen i samma brev erkänner, att trots att information som sparats enligt DLD har lämnats ut miljontals gånger så saknas det helt bevis för direktivets effektivitet för brottsbekämpningen.

Samma slutsats drogs i denna RAPPORT från den Deutscher Bundestag's underrättelsetjänst. Återigen slås alltså fast att det helt saknas bevis för att DLD ens medför någon nytta för brottsbekämpningen.

Bevisen för DLD-förespråkarnas argument saknas sålunda helt. Ändå skriver bl.a. centerpartisten Staffan Danielsson att; "...de sakkunniga i Sverige på detta område som jag frågat och läst, är samstämmiga. Denna information för att få bevis mot misstänkta som kan leda till fällande domar är av stor betydelse i många besvärliga brottmål." Som framgår ovan antingen ljuger Danielsson eller så var de personer han frågat inte särskilt sakkunniga. Man kan också undra varför en medlem av vår lagstiftande församling väljer att hålla sig okunnig när den korrekta informationen finns tillgänglig endast en googling bort, särskilt när han ska rösta i en fråga där Sveriges riksdag riskerar att bryta mot Sveriges folkrättsliga åtaganden och i en fråga där Danielsson avser att gå emot det beslut som fattats på hans egen partistämma.

Sammanfattningsvis visar sålunda all information att DLD är versningslöst eller i vart fall att bevisen för motsatsen helt saknas. Däremot konstaterar den Europeiska Datainspektionen (The European Data Protection Authorities) att;

Most importantly,service providers were found to retain and hand over data in ways contrary to
the provisions of the directive. The provisions of the data retention directive are not respected and the lack of available sensible statistics hinders the assessment of whether the directive has achieved its objectives.

På vanlig svenska: Den lagrade informationen missbrukas och det saknas helt bevis för direkivets effektivitet! Jag utmanar nu DLD-förespråkarna att dels förklara vilka motiv som kvarstår för att rösta igenom DLD den 21 mars, dels hur DLD kan påstås överensstämma med de åtagande som följer av särskilt Artikel 8 Europakonventionen dels ock vilka motiven är för att bryta mot Sveriges folkrättsliga åtaganden? Jag anser att de folkvalda är skyldiga att besvara samtliga dessa frågor både tydligt och i god tid före den 21 mars!

Intressant?

DLD - KAMPANJEN TJUGAN

Politikerna tävlar nu i att hitta på ursäkter för att de inom kort kommer att rösta igenom DLD. Ett argument som ofta förs fram är att man likt biskop Bratt är nödd och tvungen.

Men vad är det då som skulle göra det så angeläget att rösta igenom DLD och på köpet avskaffa varje svensks privatliv och frihet? Jo, böterna som Sverige riskerar att få betala till EU. 150-200 miljoner skulle det kosta sägs det. Redan igår konstaterade jag att frihetens pris alltså är ca 20 kronor per svensk. 20 kronor motsvarar priset för en kopp kaffe på närmaste Pressbyråkiosk.

Så om det är 20 kronor som gör det så angeläget för våra folkvalda att avskaffa demokratin så är jag beredd att bjuda dem på en kopp java eller att helt enkelt skick en tjuga till anvisat konto. Blir de nöjda då?

I denna anda har jag skickat följande mejl till ett antal riksdagsmän:

"Hej

Jag har förstått att du har för avsikt att rösta igenom Datalagringsdirektivet den 21 mars. Jag ber dig att avstå. Utifrån det jag har kunnat läsa mig till i pressen styrs din vilja att avskaffa friheten av att Sverige riskerar böter i storleksordningen 150-200 MSEK. Det motsvarar 20 kronor per svensk, eller priset för en kopp kaffe. Jag erbjuder mig därför att bjuda dig på en kopp kaffe alternativt skicka 20 kronor till ett av dig anvisat konto. I gengäld förväntar jag mig att du tar dig tid att betänka att du är vald av folket och att din lojalitet därför gäller mot folket och ingen annan"

Häng gärna på och skriv till ett gäng politiker. Ska de verkligen få avskaffa demokratiska fri och rättigheter till priset av en kopp kaffe?

DLD OCH FRIHETENS PRIS

Igår skrev jag att det är en vecka till 1984 med hänvisning till att riksdagen den 21 mars förväntas rösta igenom DLD som svensk lag. Argumenten för denna missgärning är ofta att EU kommissionen har satt en prislapp på friheten, runt 150--200 miljoner kronor sägs det kosta att bevara friheten, dvs ca 20 kronor per invånare i Sverige. En kopp kaffe på mitt favoritcafé kostar mera. Så vad är då friheten värd?

Eftersom de flesta politiker är beredda att rösta igenom DLD måste detta tolkas som att de inte anser att friheten är värd 20 kronor. Vissa politiker, däribland centerpartisten Staffan Danielsson är till och med beredda att ljuga för att få vara med och avskaffa friheten. På sin blogg skriver nämligen Danielsson:

"Det påstås från piratpartihåll att någon tysk undersökning visar att denna möjlighet knappast alls leder till att brott klaras upp, och att polisen alltså inte borde få tillgång till datalagrad teletrafik.

Jag har ej satt mig in i den tyska undersökningen, men de sakkunniga i Sverige på detta område som jag frågat och läst, är samstämmiga. Denna information för att få bevis mot misstänkta som kan leda till fällande domar är av stor betydelse i många besvärliga brottmål."

Danielsson tillhör den lagstifande församlingen, han är beredd att rösta för att friheten i vårt samhälle för alltid avskaffa. Ändå har han inte läst på. En tysk undersökning som Danielsson inte har läst finns HÄR.

Av undersökningen framgår med tydlighet att uppklarningen av grövre brott har minskat efter införandet av datalagringsdirektivet, dvs tvärtemot det förespråkarna för DLD påstår- Rapporten finns HÄR En förklaring är att de grova brottslingarna helt enkelt har lärt sig att gå runt dataövervakning genom krypteringar, publika nät, anonyma telefoner etc. Det som kvarstår är därför en total övervakning av vanliga oskyldiga medborgare.

Kanske borde Danielsson och andra politiker som avser att rösta för införandet av DLD ta sitt uppdrag på ansvar och fundera över om friheten verkligen inte är värd mer än en kopp kaffe?!



FLER I SAMMA ÄMNE: Anna Troberg, HAX, Nyhetslabbet,Lake, Full Mental Jacket

Intressant?

ATT OGILLA OLIKTÄNKANDE

Det pågår just nu ett skyttegravskrig mot tidigare demokratiska grundvärderingar. I Frankrike stänger presidenten obekväma twitter-konton, i USA finns den religiösa extremhögern och i Sverige har vi statsfeminismen. Alla har de ett gemensamt, nämligen att de företräder repressiva ideologier som ogillar kritik samt att de besitter makt och tillgång till media. Tillgångar som används för att tysta oppositionen.

Det har blivit känt att president Sarkosys stab har lyckats övertyga Twitter att stänga sammanlagt fem Twitterkonton. Samtliga konton följde alla Twitters regler men de stängdes ändå eftersom de var kritiska mot president Sarkozy. Presidenten är ju annars mest känd för att han är gift med upphovsrättslobbyisten Carla Bruni och att han är varm förespråkare för en förstärkts internetcensur.

Här i Sverige har vi feministerna. De har ett enormt inflytande inom politiken. Nytillträdde socialdemokratiska partiledaren Löfvén kunde inte tillträda sin post innan han hade bekänt sig till den feministiska ideologin. Feminismen har också stark förankring inom kultureliten och feministiska företrädare tillåts inte sällan att breda ut sig på kulurtsidorna i de största dagstidningarna.

Trots den starka ställning feminismen åtnjuter i det svenska samhället så ogillar dess företrädare alla personer som har andra åsikter eller som gör en annan omvärldsanalys än den som är allenarådande inom feminismen. Detta blev tydligt när feministen Maria Sveland för ett tag sedan skrev en artikel i DN där hon utmålade alla meningsmotståndare som nazister och potentiella anhängare till Breivik. Demoniseringar som denna har i alla tider varit kännetecknande för totalitära ideologier. Feminismen är inget undantag.

I sina artikel far Sveland ut mot "hatarna", dvs de som har en annan åsikt än hon själv. Sveland får nu medhåll från bl.a. professor Maud Eduards m.fl., som visar sin solidaritet med Sveland under rubriken "Hatet skapar rädsla och tystnad". Budskapet är tydligt; Den som kritiserar Sveland bereder väg för extremhögerextremister likt Breivik. Allt i syfte att förstärka demoniseringen av meningsmotståndarna.

Dock berättar inte Sveland eller hennes anhängare om hur de nyligen tog sig in på ett sammanträde och hotade feministkritikern Pär Ström. Inte heller berättas det om det feministiska hat och de hot som riktas mot många bloggare som ifrågasätter feminismen och dess egentliga syften. Självklart har dessa hot, demoniseringen och hatet ett enda syfte. Nämligen att skapa rädsla och därmed tystnad.

Det är just denna repressiva taktik som förenar Sarkoszy, den extrema religiösa högern och statsfeminismen. För egen del bryr jag mig inte om vad dessa förtryckare kallar sig. Men varje ideologi som har till syfte att tysta den fria debatten genom hot och tillmälen ska och måste kritiseras. Gärna bekämpas!

EN VECKA KVAR TILL 1984

Riksdagens justitieutskott har nu klubbat igenom betänkandet som bereder vägen för att genomföra direktivet för datalagring i Sverige från den 1 maj i år. Betänkandet kommer upp till debatt och beslut i riksdagen under nästa vecka. Samtidigt är samtliga partiers ungdomsförbund motståndare till att direktivet införs som lag i Sverige.

En genomgång av de sedvanliga bloggarna och internetsidorna visar att det råder en tydlig generationsklyfta mellan de etablerade partierna och deras ungdomsförbund. Medan partiledningarna är varma förespråkare för att införa det totala Övervakningssamhället kämpar ungdomsförbunden emot. Stöd ungdomsförbunden genom att mejla till riksdagens ledamöter. Du hittar deras mejladresser HÄR.

Förespråkarna för den totala övervakningen av alla medborgare brukar hävda att datalagringen är nödvändig för att bekämpa den grova brottsligheten. Detta argument föll dock platt till marken när datalagringsdirektivet utvärderades våren 2011. Utvärderingen visade däremot att direktivet på ett antal punkter hade klart negativa effekter som utgör brott mot den personliga integriteten. Dessutom visade utvärderingen att de lagrade uppgifterna används för en rad andra ändamål än de uppgivna. På samma sätt som med FRA-lagen hade ändamålsglidningen snabbt infunnit sig. Detta bevisar faran med masslagring av information om alla medborgare, sådan information kommer alltid att missbrukas. Det handlar bara om tid.

Med datalagringsdirektivet som lag kommer myndigheterna att ges möjlighet att kartlägga alla dina kontakter, dina politiska åsikter, dina sjukdomar och krämpor. Varje intim del av ditt liv kommer att hamna i händerna på anonyma tjänstemän och politiker. Och detta utan att det finns något som helst belägg för att att masslagringen har någon som helst betydelse för kampen mot grov kriminalitet. En Tysk undersökning visade att lagringen endast gjort skillnad i 0,002% av brottsutredningarna. Vi tar det igen; 0,002 procent. Påståendet att datalagringen skulle ha effekt för brottsbekämpningen går alltså inte ens att statistiskt säkerställa, något som kommissionär Cecilia Malmström också tvingades erkänna vid den presskonferens som hölls i samband med utvärderingen av direktivet.

Så varför vill då politikerna pådyvla oss detta direktiv? Tja, ibland hänvisas till att Sverige tvingas betala böter till EU pga att vi inte infört direktivet som lag. Men sanningen är att kostnaden för att genomföra direktivet är långt högre än de böter Sverige får betala. Man kan dock gissa att kostnaden kommer att hamna i knät på landets alla abonnenter. Inte ens Stasi lyckades kläcka idén att låta medborgarna själva betala för att bli kränkta och övervakade.

Läs mer hos Piratpartiet, SVT, DN, Mikael Persson, HAX, Lake

EKOBROTTSMYNDIGHETEN VILL BLI BROTTSLIG

I sin ambition att bekämpa insiderhandeln avser Ekobrottsmyndigheten nu ta steget fullt ut och själva bli brottslingar, om vi ska tro på chefsåklagar Martin Tidén. Kritiken från bland annat Advokatsamfundet tar Tidén lätt på eftersom "Vi kan inte särbehandla branscher eller personer". Men här har chefsåklagaren helt fel.


Högsta domstolen har i flera avgöranden klarlagt att sekretessen gällande uppgifter som lämnas i relationen mellan advokat och klient är en av de mest betydelsefulla fundamenten i vårt rättssamhälle. Likväl uttalar chefsåklagare Tidén Ekobrottsmyndigheten har för avsikt att genomföra flera gryningsräder mot advokatbyråer i syfte att beslagta datorer vid utredningar gällande insiderhandel.

Beslag hos en advokatbyrå strider mot det beslagsförbud som följer av 27 kap 2§ rättegångsbalken. Undantag gäller i praktiken endast för brott med ett minimistraff om 2 år. Insiderhandel omfattas inte av detta undantag. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1990 s. 537 uttalat principer som omfattar även Ekobrottsmyndigheten. I det målet handlade det om tillslag hos en advokat som var styrelseledamot i ett bolag där det misstänktes ha förekommit brott. HD klarlade följande princip; Att en advokat är misstänkt för brott hindrade inte en tillämpning av beslagsförbudet i 27 kap. 2 § rättegångsbalken för handlingar hos advokaten. I detta rättsfall har alltså klientens skyddsintresse ansetts överväga så att full sekretss ska råda med avseende på sådan information som advokaten till följd av uppdraget får i ärendet.

Beslag av datorer på ett advokatkontor kommer ofelbart medföra att EBM får del av dokument som direkt omfattas av beslagsförbudet. Beslaget blir därmed direkt olagligt och den ansvarige åklagaren har därmed överträtt de regler och befogenheter som är styrande för hans verksamhet. Detta är rekvisiten för brottet tjänstefel.

Det är min uppfattning att de brottsbekämpande myndigheterna inte själva ska ägna sig åt systematisk brottslighet. Särskilt i ett fall som detta riktas Ekobrottsmyndighetens brottslighet mot själva fundamentet för vår rättsstaten, nämligen klientens rätt att under skydd av sekretess kunna anförtro sig åt sin advokat utan repressalier från Staten. Det blir intressant att följa upp om Ekobrottsmyndigheten likt myndigheterna i Kina kommer att med hot och påtryckningar försöka bryta ned detta fundament, allt utifrån mottot "Ändamålet helgar medlen.

DATAINSPEKTIONEN KRITISK TILL FRA-FÖRSLAG

Regeringen har beslutat att överge sitt löfte om att FRA-lagen inte ska bli utsatt för någon ändamålsglidning. Det stod klart sedan regeringen beslutat att ge polisen tillgång till FRAs massiva informationslager. Men nu riktar Datainspektionen allvarlig kritik mot regeringens förslag.

I yttrandet från Datainspektionen framgår att myndigheten är allvarligt kritiskt mot att det helt saknas en analys av om den öppna polisens behov av att använda FRA:s signalspaning väger tyngre än intrånget i den personliga integriteten. En sådan analys krävs enligt svensk grundlag.

Ännu en gång står det alltså klart att regeringen tillsammans med polisen är beredd att anta integritetskränkande lagar som står i strid med inte bara svensk grundlag utan även Europakonventionen. I sitt yttrande lyfter Datainspektionen fram 7 frågor som bör bli föremål för analys i det fortsatta lagstiftningsarbetet, nämligen;

1. Vilka konkreta underrättelsebehov i RKP:s verksamhet kan tillgodoses genom uppgifter som kan inhämtas genom signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet enligt LSF?

2. Kan dessa underrättelsebehov (eller en del av dem) tillgodoses genom den delgivningsmöjlighet som finns i 2 § lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet?

3. Kan den signalspaning som RKP kan förväntas beställa av FRA, bl.a. med hänsyn till kravet i 1 § 2 st 3 p LSF att det ska vara fråga om grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen, leda till att fler personer med anknytning till Sverige blir föremål för signalspaning?

4. Bl.a. Datainspektionen har vid sin granskning av tillämpningen av LSF kunnat konstatera att sökbegrepp som är direkt hänförliga till viss fysisk person används i stor omfattning i FRA:s signalspaning. Vad får det för betydelse med hänsyn till vad som anförts under punkten 3?

5. Kommer den signalspaning som ska inriktas av RKP att innebära att signalbärare som idag inte är intressanta för signalspaning, med hänsyn till den trafik som förmedlas i dem, att bli föremål för inhämtning? Kommer en sådan inhämtning att öka riskerna för att trafik som inte passerar rikets gräns inhämtas och kommer FRA:s behov av att inhämta signaler i sin utvecklingsverksamhet (1 § 3 st LSF) att förändras och innebära en mer omfattande personuppgiftsbehandling än idag?

6. Kommer de gränsdragningsproblem mellan försvarsunderrättelseverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten som diskuterats flitigt i samband med införandet av LSF och utvidgandet av försvarsunderrättelsebegreppet att helt och fullt kunna lösas vid tillämpningen av den befintliga lagstiftningen och med beaktande av RKP:s uppgifter? Kan det t.ex. bl.a. mot bakgrund av att sökbegrepp som är direkt hänförliga till viss fysisk person bedöms användas i stor utsträckning säkerställas att underrättelser som inhämtats genom signalspaning efter inriktning från RKP inte kommer att flyta in i polisens operativa verksamhet? Hur ska man säkerställa att det inte kommer att uppstå problem vid bedömningen av om Sida 4 av 5 samtliga krav i 1 § 2 st 3 p LSF är uppfyllda i de fall RKP önskar inrikta FRA:s signalspaning (t.ex. när är en narkotikaverksamhet gränsöverskridande, organiserad och hotar väsentliga nationella intressen och när hotar den inte väsentliga nationella intressen?).

7. Bl.a. Datainspektionen har vid sin granskning av tillämpningen av LSF funnit att underrättelseskyldigheten i 11 a § LSF i praktiken saknar betydelse för integritetsskyddet. Promemorian har trots detta nämnt bestämmelsen som en del av integritetsskyddet även beträffande den signalspaning som ska ske efter inriktning av polisen utan att beröra de synpunkter som olika granskningsorgan har kommit fram till i denna del. Anser utredaren att underrättelseskyldigheten i 11 a § LSF kommer att ha praktisk betydelse i fråga om polisens signalspaning?

SF vil have ligestilling: Kvinderne skal tisse stående

SF vil have ligestilling: Kvinderne skal tisse stående

Snart är datalagringsdirektivet här, men feministerna tar sig an de verkligt vettiga och viktiga frågorna.

UPPHOVSRÄTTSMAFFIANS KONSPIRATION

Den här intervjun med Megaupload's grundare Kim Dotcom är verkligen sevärd. Den avslöjar upphovsrättsmaffians förljugenhet samt hur politiker och rättsväsendet spelar med. Upphovsrättsmaffians korståg mot de egna kunderna är av historiska mått.

När man ser intervjun ska man hålla i minnet att tillslaget skedde med tungt beväpnade elitpoliser och strax efter att Megaupload hade meddelat att man avsåg att lansera den nya tjänsten Megabox. Tjänsten skulle i praktiken innebära att upphovsrättsindustrin skulle bli överflödig eftersom artister skulle kunna distribuera sin musik och samtidigt få behålla 90% av överskottet. Megaupload hade för avsikt att börja med musikindustrin men siktet var också inställt på filmindustrin med den tilltänkta tjänsten Megamovie.

Med tanke på hur den framgångssaga som Megaupload varit kan man förstå att oron var stor i styrelserummen hos de olika multinationella upphovsrättsföretagen. Deras förlegade affärsmodeller riskerade att på kort tid bli obsoleta, på helt laglig väg. Här gällde det att göra något snabbt och drastiskt. Och man valde att ringa sina kompisar inom politik och rättsväsendet. Konsekvenserna känner vi till; Tungt beväpnade poliser slog till mot Kim Dotcoms privatbostad som vore han en megaterrorist som hota liv och lem på halva världens befolkning. Tillslaget skedde också efter att upphovsrättsindustrin med hjälp av lögner hade försökt stoppa Megauploads helt lagliga marknadsföringskampanj.

Det är hög tid att våra politiker tar ställning mot den form av grov kriminalitet som bedrivs av upphovsrättsindustrin. En kriminalitet som i praktiken hotar att döda nya och växande företag och affärsidéer som skulle kunna säkerställa den tillväxt som är en förutsättning för att vi ska kunna bevara välfärden.

Intressant