I dag rapporteras om hur JO har riktat allvarlig
kritik mot polismyndigheten pga en grupp rumänska tiggare.
JO:s kritik är formellt korrekt och det är glädjande att JO i sitt beslut väger in rättssäkerhets- och frihetsaspekter. Man hade kanske önskat att liknande principer hade hållits lika högt i andra sammanhang, men man får väl glädja sig för det lilla.
Men förnöjdheten över JOs beslut grumlas snart av en oro över att det nu öppnas upp för organiserad människohandel i syfte att utnyttja skyddslösa och handikappade personer för tigger.
Att människohandeln i detta syfte är reell och utbredd framgår av flera käller, bl.a. av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel. Här anges att påtvingat tiggeri betraktas som en form av tvångsarbete eller tvångstjänst enligt definitionen i 1930 års ILO-konvention nr 29 angående tvångs- eller obligatoriskt arbete. Utnyttjande för tiggeri, inbegripet utnyttjande för tiggeri av en person som är offer för människohandel och som befinner sig i beroendeställning, kan därför falla inom tillämpningsområdet för definitionen av människohandel.
I några svenska domar (exempelvis Svea Hovrätts domar 090611 och 101004 i brottmålen B 1479-09 och B 6263-10)döms också organisatörer av tiggeri till ansvar för människohandel. I den senare domen beskrivs ganska målande hur tiggeriet organiseras över Europaofta med utgångspunkt från Rumänien. I målet handlade det om en förståndshandikappad man som hade rekryterats i Rumänien och sedan förts på en turné genom Europa för att slutligen hamna i Sverige. Allt i syfte att förse några mörkskygga individer med lättförtjänta pengar.
Människohandel i alla dess former är cynisk. Men JO har helt rätt då han i sitt nu aktuella beslut påpekar att det inte finns något rättsligt stöd för att förebygga handeln genom att avvisa tiggarna. Det är fullt möjligt för Sverige att införa en sådan lagstiftning men av någon anledning finns den inte. Detta leder till ett problem eftersom JOs beslut nu kan tolkas av människohandlarna som att det är fritt fram att skeppa hit flera av sina utsatta landsmän.
Sala kommun gjorde ett försök att förhindra människohandeln genom att
förbjuda människohandel på offentlig plats. Förbudet föranledde dock massiv kritik. Det märkliga i kråksången är dock att
kritikerna ofta var samma personer som i andra sammanhang vill förbjuda prostitution - även helt frivillig - för att på så sätt förebygga
trafficking, dvs människohandel. Men tydligen anser dessa kritiker - lite tillspetsat - att det är Ok med människohandel så länge det främst drabbar Romer?
Min uppfattning är att samhället aldrig skall acceptera att individer utnyttjas av människohandlare eller andra plågoandar. Rumänien är en del av EU och det vore därför fullt acceptabelt med en lagstiftning som gör det möjligt för polisen att avvisa tiggare till deras hemland för att på så vis sända en signal till människohandlarna att de inte är välkomna här. Och det brådskar med införandet av en sådan lag. En sådan lagstiftning måste dock kombineras med påtryckningar på Rumänien att förbättra romernas levnadsvillkor.