För omkring ett år sedan skrev jag om ett åtal mot en man som åtalades för länkning till websända hockeymatcher. Jag ifrågasatte om en sådan sändning överhuvudtaget kunde anse ha någon sådan verkshöjd som krävs för upphovsrättsligt skydd.
Nu har hovrätten meddelat dom i målet. Hovrätten konstaterar på ungefär samma grunder som jag att sändningarna inte har någon verkshöjd. Domstolen konstaterar att kommentatorernas insatser och kameravinklar m.m. är givna och följer spelets gång.
Däremot konstaterar hovrätten att reprissändningarna är en sådan till upphovsrätten närstående rättighet som inte förutsätter verkshöjd. Mannen döms därför att betala 50 dagsböter och skadestånd med 7 500 kronor.
Man skulle sålunda kunna förstå domen som att det är fritt att länka till direktsända matcher så länge reprisavsnitten redigeras bort, om detta nu alls är tekniskt möjligt.
EDIT:
Krafsklotter utvecklar intressanta tankar kring frågan om gränsdragningen för länkning.
BRB
-
Okej, den här bloggen har varit i vila ett tag, vilket de flesta som
brukade besöka den redan lär ha listat ut.
Det finns flera orsaker till att jag inte...
11 år sedan
Eventuella publikbilder, i den mån de visar organiserade yttringar, tifon, återger emellertid något som har verkshöjd.
SvaraRaderaJag hoppas att någon supporterklubb till slut driver ett sådant mål om upphovsrättsintrång mot ett tv-bolag för att de visar tifon utan att betala ersättning till upphovsrättsinnehavarna, det vill säga supporterklubbarna. Det vore mycket intressant, och skulle ställa både upphovsrätt och supporterproblemen på sin spets.
Intressant tanke, tifon kan onekligen vara spektakulära och kanske anses uppnå verkshöjd. Jag tror dock det skulle falla på att tv-sändningen ju bara avbildar läktaren och där finns då tifon. Visningen blir då en följd av tifons placering och därför knappast olovlig. För sändningsrättigheterna har ju tv-bolaget redan betalt och klubben har då fått sin del.
SvaraRaderaDet skulle jag tro skulle falla under URL 20 a § där »Var och en får genom film eller televisionsprogram framställa och sprida exemplar av konstverk, framföra konstverk offentligt och överföra konstverk till allmänheten, om förfogandet är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller televisionsprogrammets innehåll.«
SvaraRaderaJag tycker det intressantaste i domen är att den tydligt räknar länkning som överföring av verk och hoppas att detta inte ska stå sig. Skrev själv om fallet här och här.
@Per: Bra kommentarer. Jag tar mig friheten att länka till ditt inlägg och hoppas att jag då inte gör mig skyldig till något upphovsrättsligt brott.
SvaraRadera" För sändningsrättigheterna har ju tv-bolaget redan betalt och klubben har då fått sin del."
SvaraRaderaHär förutsätter du att det är klubben som har rättigheterna till eventuella organiserade publikyttringar/tifon, och att de därför har rätt att få ersättning för det, och att de alls har rätt att sälja sändningsrättigheterna till dessa publikyttringar.
Jag håller där inte alls med - och det är just i den *politiska* synen på evenemanget "match", som en *kombination* av vad som händer på plan och vad som händer på läktaren som upphovsrätten blir intressant.
Klubben vill gärna *styra* vad som sker på läktaren för att kunna just hävda *ägande* till det, och det är delvis i ljuset av deras *faktiska* oförmåga att göra det man skall se de hätska utfallen mot, nästan avhumaniseringen av, idrottspubliken under senare tid. Men ett erkännande av tifon som ett visserligen derivativt men ändock *självständigt* verk gentemot det som händer på planen skulle kunna ändra på den synen.
Polska supporterklubbar förbjöd faktiskt tv-bolagen med hot om lagföring för upphovsrättsbrott att visa tifon för några år sedan. Det löste sig med förlikning, men jag skulle verkligen önska att någon supporterklubb vågade driva frågan rättsligt hela vägen.
http://viktualiebrodern.wordpress.com/2010/09/07/tifon-som-derivativa-verk/
Kan inte någon i Hovrätten förstå skillnaden mellan en länk och en kopia? Eller åtminstone mellan ett öppet och privat forum? Nähä, inte det.
SvaraRaderaGillar Kademlia där länkar hänvisar till innehåll snarare än plats som t.ex (Öppna URL i t.ex. uTorrent):
magnet:?xt=urn:btih:1daac956d206b12919a2c214edd95fd6aaf609a7
@Viktualiebrodern: Intressanta tankar kring tifon. Jag har aldrig funderat kring detta tidigare, vilket kan bero på att mitt intresse för fotboll är - låt oss säga - begränsat. Men jag påstod aldrig att klubbarna hade någon rätt till dessa tifon. Det jag påstod var att tv-bolagen betalt för sändingsrättigheterna och att om tifon finns runt fotbollsplanen så följer bilder av dessa s.a.s. med på köpet. Däremot vore det fullt rimligt om klubbarna delade med sig av intäkterna från sändningsrättigheterna till supporterklubbarna. Men frågan är intressant så jag skall läsa på mera.
SvaraRaderaAtt TV-bolagen har betalat för sändningsrättigheterna ger dem inte rätt att sända någonting som inte ingår i avtalet. Eventuella tifon följer inte med "på köpet", just därför att klubben inte förfogar över någon ensamrätt till dem. Det är möjligt att dessa får återges ändå, exempelvis med hänvisning till att de svårligen kan undvikas när man filmar matchen, men de eventuellt köpta sändningsrättigheterna saknar då betydelse för frågan.
SvaraRaderaJämför med att publiken samfällt, utan klubbens inblandning, sjunger någon sång, vilken skyddas av upphovsrätt. Det blir då ett offentligt framförande som upphovsmannen teoretiskt sett kan kräva ersättning för, särskilt om sången hörs i TV-sändningen. TV-bolaget kan inte hänvisa till avtalet med klubben och hävda att sången följer med "på köpet", eftersom klubben inte har rättigheterna till den.
Jag vill dock invända mot Pers hänvisning till 20 a §, som endast gäller konstverk, inte sceniska verk. Med reservation för att inte heller jag är särskilt bekant med kulturyttringen publiktifon, så vill jag nog påstå att det som händer på läktaren vid en fotbollsmatch torde ha större likheter med ett teaterskådespel än med en tredimensionell skulptur. Är upphovsmannen till tifot en regissör eller en skulptör? Utgörs hans uttrycksmedel av människor eller av döda ting?
Det finns inte någon bestämmelse som motsvarar 20 a § när det gäller sceniska verk, utan dessa är tvärtom särskilt skyddade mot olovlig återgivning, i 21 § första stycket (offentliga framföranden) samt i 42 e § andra stycket (utsändning i radio och television enligt avtalslicens).
Möjligen skulle man kunna hävda att 25 § (information om dagshändelser) är tillämplig, men betänk att den bestämmelsen är skriven med tanke på nyhetsreportage från platser där skyddade verk samtidigt råkar framföras, inte på sändningar från publikevenemang där de skyddade verken utgör en integrerad del av evenemangen. Lagstiftaren hade knappast publiktifon i åtanke vid utformandet av detta undantag.