Ephone-målet tuffar på. Som ni kanske minns biföll tingsrätten en begäran från upphovsrättsmaffian om att få ut abonnentuppgifter.
Hovrätten avslog dock ansökan eftersom det inte ansågs att sannolika skäl för upphovsrättsintrång hade visats. Efter överklagande till Högsta domstolen begärdes förhandsbesked från EU-domstolen i vissa
En av de frågor som omfattades av Högsta domstolens begäran om förhandsbesked var huruvida Datalagringsdirektivet hindrade att abonnentuppgifter lämnades ut till annan än myndighet. Jag kan redan nu avslöja att denna fråga sannolikt inte kommer att behandlas av EU-domstolen.
Häromdagen kom så
generaladvokaten Nilo Jääskinens förslag till avgörande. Det bör noteras att förslaget inte är bindande för EU-domstolen, men det ger ändå en god indikation på hur domstolen kan förväntas döma.
Avgörandet är inte lättillgängligt och de berörda parterna har tolkat avgörandet på olika sätt och till sin egen fördel. Här tar exempelvis
Antipiratbyrån ut segern i förskott. Men även Ephones ombud
tolkar avgörandet till egen fördel.
Nå, hur ska då generaladvokatens förslag förstås? Jag gör inte anspråk på att ha rätt men här kommer min tolkning.
Först klistrar jag in beslutsförslaget i fulltext:
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG är inte tillämpligt på behandling av personuppgifter för andra ändamål än dem som avses i artikel 1.1 i detta direktiv. Följaktligen utgör nämnda direktiv inte hinder för att en nationell bestämmelse tillämpas enligt vilken en domstol – inom ramen för ett civilprocessuellt förfarande och i syfte att identifiera en viss abonnent – kan förelägga en internetleverantör att till en upphovsrättsinnehavare, eller till den som utövar rätten i dennes ställe, lämna ut uppgifter om identiteten på den abonnent som internetleverantören tilldelat en viss IP-adress som påstås ha använts för att göra intrång i den berörda upphovsrätten. Dessa uppgifter måste dock ha lagrats just i syfte att kunna lämnas ut och användas för detta ändamål, i enlighet med detaljerade nationella lagbestämmelser som antagits med iakttagande av unionsrätten angående skydd av personuppgifter.
Den fetstilsmarkerade texten anser jag är av primärt intresse för tolkningen i det aktuella målet.
Sålunda; Om Ephone i enlighet med uttryckliga nationella lagregler hade sparat abonnentuppgifter i syfte att de skulle kunna lämnas ut för att bekämpa olaglig fildelning så hade inget hinder för sådant utlämnande förekommit.
Men,i det relevanta fallet har abonnentuppgifterna inte sparats i sådant syfte. Inte heller finns det i Sverige några lagregler som ger ISP'ernarätt eller skyldighet att spara abonnentuppgifter i ett sådant syfte. Jag är därför benägen att dela den tolkning som Ephones ombud gör gällande. Nämligen; "
Huvudregeln är att personuppgifter inte får användas för andra syften än de syften som uppgifterna är lagrade för. Det innebär att ePhones uppgifter inte får lämnas ut till Ljudboksförlagen eftersom de inte är lagrade i syftet att lämnas ut."
Nu ser jag med spänning fram mot Högsta domstolens avgörande. Kan detta vara slutet för IPRED-terrorn? Innan vi hoppar för högt av glädje skall vi dock minnas att arbetet med
IPRED-2 har påbörjats.
Se också
Upphovsträtan och
Christian Engström