Upphovsträtan har gjort en mycket intressant uppföljning på mitt inlägg om domstolars lögner. Bland annat lyckades Upphovsträtan få ett svar från tingsrättens rådman med följande lydelse:
Filmbolagen har, som Du själv konstaterar, uppfattningen att Portlane har medverkat till upphovsrättsintrång. Detta är grunden för den talan om vitesförbud som filmbolagen för mot Portlane. Den prövning som tingsrätten gjort i anslutning till artikel 6 i Europakonventionen tar sin utgångspunkt i den praxis som utvecklats kring nämnda bestämmelse. Påståenden inom ramen för en civilrättslig process att motparten har medverkat till brott är enligt tingsrättens i beslutet redovisade bedömning inte en sådan konkret anklagelse om brott som avses i Europadomstolens praxis.”
Svaret är kryptiskt och man får läsa minst två gånger för att förstå vad rådmannen menar. Jag har dock kommit fram till att det centrala i rådmannens svar är följande: "Påståenden inom ramen för en civilrättslig process att motparten har medverkat till brott..."
Rådmannen försöker här dölja sitt rättshaveri genom ett påstående att brottsanklagelser i en civilrättslig process inte skulle omfattas av den rätt att hålla tyst som följer av Artikel 6.1 Europakonventionen.
Rådmannens argument är uppenbart falskt. Om det vore så som rådmannen hävdar skulle man naturligtvis inte ha tagit in ett undantag från skyldigheten att lämna ut information i 53d§ upphovsrättslagen. Bestämmelsen syftar nämligen enbart till de närmast föregående lagbestämmelserna i lagen som handlar om vitesförelägganden och informationsförelägganden. Åtgärder som endast kan sökas av upphovsrättshavaren eller dennes rättighetshavare och som endast kan prövas i just civilrättsliga processer! Om rådmannens svar vore korrekt skulle sålunda bestämmelsen i 53d§ vara helt meningslös! Låt oss därför analysera rådmannens påståenden.
Det rådmannen försöker försvara sig med är sannolikt Europadomstolens avgörande i målet Serves mot Frankrike vari domstolen talar om att rätten att hålla tyst gäller vid förelägganden från myndigheter och en upphovsrättshavare är ju i regel aldrig en myndighet utan ett privaträttsligt subjekt. Men har denna begränsning i Europadomstolens dom relevans? Har rådmannens svar stöd i gällande rättskällor? Svaret är enligt min mening ett rungande Nej!
I förarbetena till lagbestämmelsen - prop. 2008/09:67 - uttalar lagstiftaren nämligen följande:
"Rätten att vägra lämna information som skulle röja egen brottslighet hänger samman med den intressekollision som kan uppstå när någon å ena sidan riskerar vite om han eller hon vägrar att lämna den begärda informationen, å andra sidan riskerar straff för den brottsliga handling som skulle röjas om informationen lämnades. För att undantaget ska vara tillämpligt krävs alltså att det verkligen är fråga om en handling som kan medföra straffansvar (jfr NJA 1985 s. 774). Det innebär t.ex. att en Internetleverantör som har tillhandahållit en Internetuppkoppling typiskt sett inte med framgång kan åberopa undantaget för att undvika ett informationsföreläggande om att ange namnet på abonnenten bakom en IP-adress som har använts vid ett immaterialrättsintrång. Det följer bl.a. av 19 § lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster, där det anges att en Internetleverantör som överför eller lagrar information för annan får dömas till ansvar för brott som avser innehållet i informationen endast om brottet har begåtts uppsåtligen. Sammantaget innebär detta att det i de vanliga fall då informationsförelägganden kan förutses bli aktuella mot en Internetleverantör, torde vara mycket ovanligt att denne riskerar straffansvar. Undantaget bör därför inte orsaka några praktiska problem i dessa fall."
Av lagförarbetena kan man sålunda utläsa att två led skall vara uppfyllda för att rätten att hålla tyst skall gälla, nämligen:
a) Det skall vara fråga om en handling som kan medföra straffansvar.
Kommentar: Medhjälp till upphovsrättsintrång är en handling som kan medföra straffansvar enligt 53§ upphovsrättslagen och 23 kap 4§ brottsbalken. Förutsättningen är sålunda uppfylld.
b) Det måste vara fråga om en uppsåtlig medverkan.
Kommentar: Filmbolagen har på ett mycket tydligt sätt i sina inlagor hävdat att Portlane's medverkan har varit medveten och därmed uppsåtlig. Även denna förutsättning är sålunda uppfylld.
Dessutom bifaller ju tingsrätten filmbolagens yrkanden, vilket innebär att tingsrätten delar uppfattningen att Portlane har medverkat till upphovsrättsintrång. I egenskap av myndighet förelägger tingsrätten Portlane vid äventyr av vite att lämna uppgifter som kan innebära att bolaget närstående anges för brottslig gärning, dvs medhjälp till upphovsrättsintrång. Sålunda är samtliga förutsättningar för rätten att hålla tyst enligt såväl ovan citerade lagförarbeten som enligt avgörandet i Servier mot Frankrike uppfyllda.
Rådmannen borde skämmas!
Tingsrätterna är befolkade av inkompetenta personer. Man borde kunna göra anmälan om tjänstefel eller liknande i fall som det här. /Anders
SvaraRaderaHade inte Portlane några egna advokater närvarande? Låter ju väldigt upplagt för en överklagan.
SvaraRaderaÄr det säkert att tingsrätten delar filmbolagens uppfattning om Portlanes medverkansansvar, bara för att tingsrätten bifallit yrkandet om informationsföreläggande? Det räcker väl om tingsrätten anser att ett intrång föreligger, oavsett Portlanes eventuella delaktighet?
SvaraRaderaI övrigt instämmer jag i din argumentation. Rådmannen verkar vara ute och cykla.
@Anders Andersson: Huruvida tingsrätten instämmer med filmbolagens brottsanklagelser eller inte saknar betydelse. Det är anklagelsen i sig som ger rätten att hålla tyst samt undantar förpliktelsen att lämna ut information.
SvaraRaderaJuristen,
SvaraRaderajag tror att Anders Andersson syftade på den här meningen: "Dessutom bifaller ju tingsrätten filmbolagens yrkanden, vilket innebär att tingsrätten delar uppfattningen att Portlane har medverkat till upphovsrättsintrång."
Den verkar antyda att tingsrätten instämmer även gällande uppsåtet, vilket ju, som Anders Andersson påpekar, inte behöver vara fallet.
Tor har uppfattat min tankegång korrekt. Det är på intet sätt klarlagt att Portlane har begått någon brottslig handling, och även om så är fallet, så är det inte givet att de upplysningar som tingsrätten förelägger Portlane att lämna ut skulle kasta någon ny skugga över Portlane. Frågan gäller väl endast kundens identitet, inte huruvida det påstådda intrånget verkligen har begåtts med hjälp av just Portlanes tjänster?
SvaraRaderaDet står för övrigt ingenting i 53 d § URL om någon brottsanklagelse från vare sig rätten, målsäganden eller någon annan. Det avgörande är huruvida de begärda upplysningarna skulle röja att Portlane har agerat brottsligt.
Jag håller dock med om att en uttalad anklagelse (i detta fall från skivbolagens sida) torde styrka Portlanes grund för hänvisningen till 53 d §, förutsatt att det finns någon grund alls.
Det är möjligt, för att inte säga troligt, att artikel 6 i Europakonventionen går längre än 53 d § URL i fråga om att skydda operatörens rättigheter i en situation där operatören kan bli föremål för en brottsutredning. Med 53 d § förpassad till baksätet, så kan jag dock inte lika enkelt förkasta argumentet att skyddet för operatören skulle vara svagare i ett civilrättsligt förfarande gentemot en annan part än i ett straffrättsligt förfarande gentemot operatören själv. Det är när 53 d § lyfts fram i förgrunden (eventuellt med hjälp av Europakonventionen) som rådmannens resonemang faller platt till marken.
Jag är för dåligt påläst när det gäller Europakonventionen för att kunna uttala mig om hur den interagerar med vanlig lag (i detta fall upphovsrättslagen och rättegångsbalken).
@Tor o Ander: Huruvida tingsrätten delar filmbolagens uppfattning i uppsåtsfrågan eller ej är inte relevant. Det är anklagelsen i sig som ger rätten att hålla tyst. Svaret som jag gav tidigare förändras alltså inte. Dessutom räcker det med risken att Portlane röjer egens eller närståendes brottslighet. Om ett sådant röjande faktiskt sker är irrellevant.
SvaraRaderaJag har nu fått fler svar från rådmannen.
SvaraRaderaRådmannen:
"Jag har inte så mycket att tillägga, vi har ju gjort vår bedömning. Men det är självklart att 53 d § kan tillämpas i civilmål. Vår bedömning har sin grund i att det som filmbolagen har anfört inte kan betraktas som en sådan anklagelse om brott som är relevant. I ett förbudsmål är det tillräckligt om käranden bevisar att det föreligger ett intrång i objektiv mening. "
Jag:
"Filmbolagen anser att Portlane medverkar till intrången just *på grund av* att de inte vidtagit åtgärder för att förhindra intrånget. Hur är det möjligt att tolka det som annat än en anklagelse om subjektiv medverkan?"
Rådmannen:
"Ja, visst är det ett påstående om att Portlane har varit medvetet om intrång. Men det är ändå inte en sådan anklagelse om brott som Innebär en konkret risk för straffansvar, enligt den bedömning vi har gjort."