Disney var ett av de filmbolag som låg bakom den stämningsansökan som nyligen ledde till att Black Internet stängde ned TPB. Men samtidigt som Disney jagar fildelare stjäl bolaget vårt kulturarv.
Upphovsrätten brukar ofta påstås vara en förutsättning för den kulturella mångfalden. Allt är dock inte tingat och allt är inte ägt. Utan att vi tänker på det har vi en stor kunskapsbank som vi bygger vår samtid på. Gammal och ärvd kultur som visor, klädesdräkter, traditioner och äldre litteratur är avsett att kunna användas fritt. Vi kan lära oss av den eller använda den för att skapa ny kultur. En författare kan till exempel influeras hur mycket som helst av Homeros eller Strindberg, utan att för den skull behöva betala någon ersättning. Denna kunskapsresurs tillhör oss alla och kan kallas för den "kulturella allmänningen". Den kulturella allmänningen är en viktig del av informationsflödet i samhället. Sjuttio år efter upphovsmannens död skall konstnärliga verk vara fria och upphovsrätten överförs så att säga till allmänheten.Avtalet om en kulturell allmänning har lagt grund för den kultur vi lever i idag. Det möjliggör ny kultur att utvecklas, samtidigt som upphovsrättsinnehavarnas intressen tillgodoses.
Disney är dock oerhört skickliga på att stjäla av den kulturella allmänningen. "Ringaren i Notre Dame" och den "Den lilla Sjöjungfrun" är exempel på sådana verk som företaget har kunnat använda sig av eftersom rättigheterna har gått ut. Verken tillhör den kulturella allmänningen, men genom utformningen av den gällande upphovsrätten kan Disney lägga beslag på vårt kulturarv utan att behöva betala ett öre, och samtidigt tjäna miljoner.
Om jag sedan skulle få för mig att ladda ner något av detta stöldgods skulle Disney med hjälp av IPRED kunna spåra upp mig, genomföra en civil husrannsakan och därefter kräva mig på stora skadeståndsbelopp. Detta trots att att det Disney hävdar äganderätten till egentligen utgör stöldgods.
Jag tror att det är dax att reformera upphovsrätten!
Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, black internet, pirate bay, övervakningssamhället
"Efter sjuttio år skall konstnärliga verk vara fria och upphovsrätten överförs så att säga till allmänheten"
SvaraRaderaJa, om det ändå vore så väl. Men det kanske ska påpekas att det är sjuttio år efter upphovsmannens frånfälle. Det skulle mycket väl kunna vara 130 år efter att verket skapades, beroende på hur gammal upphovsmannen blir.
Om Disney gör en nytolkning så har de ju bara rätt till sin tolkning av verken, så jag är litet osäker på på vilket sätt du menar att Disney lägger beslag på vårt kulturarv här.
Det här kanske är ett bättre exempel:
"This means the Siegels, repped by Warners' nemesis Marc Toberoff, now control depictions of Superman's origins from the planet Krypton, his parents Jor-El and Lora, Superman as an infant, the launching of the baby Superman into space and his landing on Earth in a fiery crash.
But Warners/DC still owns other elements, including Superman's ability to fly, the term "kryptonite," the villain Lex Luthor, Jimmy Olsen, and some of Superman's powers."
Ett annat, kanske ännu bättre exempel, är låten Happy Birthday som Time Warner hävdar att de äger rättigheterna till. Det verkar inte stämma, men ingen har de ekonomiska musklerna och viljan att utmana dem.
@Tor: Ditt exempel med låten Happy Birthday är ett utmärkt exempel på vad jag menar. Var går gränserna för Disney's tolkning/upphovsrätt? Om du gör en animerad film på samma tema, hur kommer Disney då att agera? Kommer de låta dig vara eller kommer de påstå att du inkräktar på deras rättigheter? Varför skall de få rätten till ett verk som de inte har skapat utan bara kopierat och till viss del modifierat?
SvaraRadera@Tor; Glömde att tacka för att du pekade på sakfelet i mitt inlägg.70 år efter upphovsmannens död skall det ju vara.
SvaraRadera@juristen: De har som sagt rätten till sin tolkning, inte ensamrätt på tolkning av samma allmängods.
SvaraRadera"Never say never again" är intressant i sammanhanget - en Bondfilm som inte gjordes av Bond-folket, om jag minns rätt.
@Tor: Jag är medveten om vad lagen innebär. Dvs att kopian måste uppnå en egen verkshöjd i förhållande till originalet. Och att kopian då får ett eget skydd. Men i grunden handlar det fortfarande om en rip off, eller om du så vill, renommésnyltning. Varför är det motiverat att alls ge snyltaren något skydd?
SvaraRaderaSå länge man tillför någonting av värde så har jag inte så stora problem med renommésnyltning. Ska man alls ha någon upphovsrätt så håller jag nog för ovanlighetens skull med Michael, att det är rimligt att egna tolkningar skyddas.
SvaraRaderaMen lagen och tillämpningen av den måste vara tydlig med att det inte går att äga sådana saker som tex. stålmannens förmåga att flyga. Så jag tror att grundproblemet är att skyddet inte snävas in ordentligt, samt obalans i styrkeförhållanden när det gäller att driva rättsprocesser. I möjligaste mån ska man nog börja med att försöka komma till rätta med det.
Visst kan man kalla Snövit för en rip off, men man kan också se det som ett sätt att ge nytt liv åt kulturarvet. Det gäller bara att se till att det nya inte begränsar andra människor möjlighet att använda det gamla.
"Det gäller bara att se till att det nya inte begränsar andra människor möjlighet att använda det gamla."
SvaraRaderaJa, där har du kokat ner allt till själva essensen.
Intressanta synpunkter som vanligt. Jag är dock alltjämt tveksam till att man skall kunna få ensamrätt på en tolkning av någon annans skapelse. Inspiration, ja visst. Men snor man hela temat och berättelsen så är det enligt min uppfattning tveksamt om man då skall få ensamrätten.
SvaraRaderaTor, du pekar i detta sammanhang på en av kärnpunkterna för min åsikt. Nämligen obalansen mellan parterna. Om du gör en egen animerad tolkning av Snövit så är det inte otänkbart att Diseney skulle komma ångande med hela batteriet av jurister. Hur skall du som privatperson kunna freda dig mot ett sådant angrepp? I min yrkesroll har jag ofta sett hur den som är stor och stark kör över den lilla aktören, obeorende av vad som är rätt och fel.
Men, men...era argument är god så möjligen har jag anledning att omvärdera min ståndpunkt.
@juristen: föjler man bara lagen som den är skriven (eller snarare som jag uppfattat att den är skriven) så är den en garant för att inte Disneys batteri med jurister har något att komma med.
SvaraRaderaEgen tolkning av ringaren i Notre Dame är OK. Egen tecknad tolkning är OK. Att köpa en kopia av Disneys tolkning och sen dela med sig av den är inte OK.
Juristen, ditt förslag om att inte ge snyltaren något skydd när det handlar om utnyttjande av allmängods (myter, äldre material) är dessvärre kontraproduktivt - i det fall ett litet företag gör en egen tolkning skall ett stort företag bara ta, för att den tolkningen saknar upphovsrätt?
Eller ännu värre - ett litet företag gör ett eget verk (dvs upphovsrättsskyddat eftersom det är nytt och eget) men eftersom det stora företaget vill göra det till sitt så hämtar man batteriet med jurister för att bevisa att det lilla företaget baserat sitt på allmängods = ingen upphovsrättsskydd. Och det lilla får ge med sig för att man inte kan/orkar hävda sin rätt. DÅ kan man snacka om obalans.
Det skulle leda till en god marknad för upphovsrättsjurister, men jag kan inte se att det skulle gagna de mindre aktörerna. Eller ge oss färre och rimligare rättsprocesser.
Alla verk bygger i större eller mindre omfattning på den kulturella allmänningen. Det finns inte två sorters verk, nyskapelser och bearbetningar, utan det är en glidande skala med en viss mängd gammalt material och en viss mängd nytt.
SvaraRaderaUpphovsrätten ger ensamrätt till det nya, inte till det äldre material som man återanvänt (vare sig det är fritt eller inte). Att underkänna ensamrätten till det nya för att man blandat det med äldre, fritt material vore att i praktiken eliminera upphovsrätten; ett verk som var till 100 procent nytt skulle vi förmodligen inte ens förstå, då vi inte skulle kunna relatera det till vår kulturella bakgrund. Det vore som att titta på en musikvideo från en tidigare okänd civilisation på planeten Alderaan.
Ett trivialt exempel är översättningar, som ju alltid bygger på tidigare verk. Betyder det att översättaren skall nekas ensamrätt till sin tolkning av en utländsk diktares poesi? Även den torraste sakprosa behöver än så länge en mänsklig översättare för att inte bli rent komisk eller obegriplig.
Bristen på proportioner i bekämpandet av oauktoriserade kopior kan och bör man kritisera utan att göra någon koppling till verkets grad av originalitet; det är inte mer rimligt att Disney får göra husrannsakan beträffande ett alster av Walts eget huvud och manus, än att de får göra det när bröderna Grimm eller Rudyard Kipling står för underlaget.
Bearbetningarna utgör dock argument för att inte låta upphovsrätten gälla för evigt, och 70 år efter det att upphovsmannen själv inträtt i evigheten är nästan samma sak...
"Bearbetningarna utgör dock argument för att inte låta upphovsrätten gälla för evigt, och 70 år efter det att upphovsmannen själv inträtt i evigheten är nästan samma sak..."
SvaraRaderaDet finns en amerikansk författare och journalist vid namn Mark Helprin som i en uppmärksammad New York Times-artikel förordade evig upphovsrätt och menade att ett sätt att komma runt den amerikanska konstitutionens tal om "limited time" är att tillämpade ett system där upphovsrätten förlängs X år var X:te år.
Det första som slår en är hur absurt förslaget om evig copyright är, och det det andra som slår en är att hans förlängningsförslag i princip är det som tillämpas idag.
Oavsett det absurda i förlslaget så är väl upphovsrättslagstiftningen inte en del av konstitutionen, vad jag kan begripa?
SvaraRadera