Helikopterrånet och datalagring

Ofta har vi fått höra att olika integritetskränkande lagar behövs för att förhindra och bekämpa den grova brottsligheten. En sådan lag är den förväntade datalagringslagen.

Men pga den heta debatten har datalagringsdirektivet ännu inte blivit lag i Sverige. Men kan denna lag förväntas få någon effekt? Knappast. När det gäller helikopterrånet som framkommer nu från olika källor att polisen hade tillgång till fullständig information från den serbiska polisen redan för en månad sedan. Ändå gjordes inget för att förhindra rånet.

Eller var det så att polisen hade fått order om att förhålla sig passiv? Jag har noterat att Beatrice Ask har suttit i många TV-soffor efter rånet och talat om behovet av skärpt lagstiftning. Kan det vara så att politikerna ignorerade varningarna från den serbiska polisen för att använda rånet som en murbräcka inför implementeringen av datalagringsdirektivet med svensk lag?


Läs även andra bloggares åsikter om datalagringsdirektivet, helikopterrånet, beatrice ask

Ifpi anstiftar till brott

Otyg noterar att Ifpi är missnöjda med att Telia har meddelat att de skall begränsa vilka kunduppgifter som sparas.

I en intervju med SVT säger Ifpi att de uppfattar Telia som oansvariga. Upphovsrättsindustrin har gjort liknande uttalanden vid flera tidigare tillfällen. Det upphovsrättsindustrin inte tycks inse är att de genom sina uttalanden kan uppfattas uppmana ISP'erna att spara kundinformation i strid med både LEK och PUL. Om operatörerna sparar information i strid med dessa lagar kan straffansvar aktualiseras och den som har uppmanat annan till att begå brottet skulle - i vart fall rent lagtekniskt - kunna komma att anses som anstiftare.

För mig känns det lite märkligt att politikerna anser att organisationer som - likt Ifpi - rör sig i lagstiftningens skymnningslandskap är skyddsvärda. Snarare borde det vara politikernas uppgift och ansvar att skydda medborgarna mot dessa organisationer.

Läs även andra bloggares åsikter om Ifpi, telia, övervakningssamhället

När staten granskar sig själv

I kommentarsfältet guidade signaturen Magnus mig till två artiklar som skrivits av journalisten Anders R Olsson. Artiklarna som är oerhört läsvärda återfinns HÄR och Här.

I artiklarna lyfts Integritetsskyddskommitténs båda slutrapporter SOU 2007:22 och SOU 2008:3 fram. Här har regeringen lämnat ett uppdrag åt kommittén att granska de s.k. integritetsfrågorna och hur de har behandlats i lagstiftningen. Kommittén kommer fram till att det finns uppenbara brister, men i slutförslaget föreslås endast ett förbud mot att fotografera ovetande privatpersoner samt en förstärkning av Regeringsformen (som dock endast skulle vara illusorisk eftersom förstärkningen enkelt skulle elimineras genom nya lagar).

Att det bara blev en tummetott av Integritetsskyddskommitténs arbete torde bero på att lagstiftaren har en övertro på sin egen och myndigheternas förmåga och vilja att följa lagen och de luddigt uttalade ambitionerna att skydda integriteten. Detta trots att erfarenheterna från både Sverige och omvärlden borde har lärt lagstifataren att det i praktiken blir tvärtom.

Ingen politiker skulle väl ställa sig upp och öppet erkänna att han/hon anser att de medborgerliga fri- och rättigheterna är oväsentliga, men likväl står vi som vill försvara dessa rättigheter som förlorare när lagar klubbas igenom i riksdagen. Anders R Olsson sammanfattar situationen helt korrekt när han skriver:

Politikers och utredares själva utgångspunkt är att staten, så länge den följer lagar och förordningar, kan samla på sig hur många uppgifter om medborgarna som helst. Det är medborgarna som är problemet.

Det är nog här grundbulten till problemet ligger. Politiker och statlig tjänstemän anser ofta att de har förmågan att förstå svåra sammanhang bättre än vanliga medborgare. De anser sig helt enkelt stå över oss andra. Ändå har de flesta politiker knappt en avklarad grundskoleexamen med sig i bagaget. Hur har det kunnat bli på detta sättet? Hur har politikerna kunnat glömma bort att de har fått sitt mandat från samma medborgare som de i nästa stund dissar? Sannolikt kan problemet hänföras till att de flesta politiker på hög nivå har levt i en skyddad verkstad där de har gått från ungdomsförbunden direkt in i riksdagen utan att någonsin passera ett "vanligt arbete". Sådant leder ofta till att subkulturer bildas, d.v.s. politikerna känner lojalitet mot sig själva och staten men åtskillnad mot medborgarna.

Att politikerna kommer undan med att strunta i vanligt folk torde kunna förklaras med att integritetskramarna ofta upplevs som tråkiga och högtravande av s.k. vanligt folk. Vi har inte tillgång till vare sig glittriga "riksbögar" eller glättiga TV-soffor. Men just därför spelar Piratpartiet en viktig roll. Partiet har ofta kritiserats för grabbighet och att sakna seriositet. Men det är just detta som krävs för att fånga vanligt folks uppmärksamhet och intresse. Endast härigenom torde vi som värnar integriteten få gehör för våra annars kanske tråkiga men likväl viktiga åsikter. Alternativet vore att låta staten få fortsätta att granska sig själv i all tysthet och det alternativet är för mig långt allvarligare än lite påstådd grabbighet inom Piratpartiet.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, integritetsfrågor, övervakningssamhället

TPB-rättegången; Hovrätten jävar ut nämndeman -Beslut i fulltext

Turerna i TPB-rättegången tycks aldrig ta slut. Nu har hovrätten meddelat ett BESLUT varigenom nämndemannen Fredrik Niemelä förklaras jävig.

Nämndemannen ansåg inte själv att det förekom något jäv trots att han är anställd hos Spotify och att några av målsägarbolagen äger aktier i Spotify. Om inte annat framgår härigenom att omdömet tycks brista hos de som utövar den dömande makten i Sverige.

Det kan tilläggas att jävet uppmärksammades av upphovsrättsindustrins ombud Peter Danowsky och Monique Wadsted. Antagligen för att deras klienter inte skulle tjäna på en ny jävsdebatt, med åtföljande risk att rättegången skulle behöva göras om.

EDIT: I kommentarerna och på andra bloggar spekuleras i att upphovsrättsindustrin vill få bort nämndemannen eftersom han besatt tekniska kunskaper som skulle kunna missgynna deras intressen.

Men för att dessa tankar skall hålla sträck måste man bortse från att även Peter Sunde anser att nämndemannens engagemang i Spotify utgör Jäv. För en gångs skulle tycks alltså upphovsrättsindustrin och de tilltalade vara eniga.

Läs även andra bloggares åsikter om tpb, pirate bay, jäv, upphovsrättsindustrin, rättegång

STIM stoppar konsert pga förberedelse

STIM har lyckats förmå Sundsvalls tingsrätt att vid vite stoppa en festarrangör från att ordna en konsert med artister som E.M.D.,Kevin Borg och Alcazar.

Trots att artisterna uppenbart fick betalt för sina framträdanden hävdade STIM att orgnisationen hade framföranderätten till artisternas verk.

STIM:s argumentation och utgången i tingsrätten tyder enligt min uppfattning på, att upphovsrättsindustrins agerande inte handlar om att försvara artisternas rättigheter utan att snarare bevara bolagens och organisationernas monopol och inkomster.

Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrättsindustrin, fildelning, övervakningssamhället, pirate bay, Stim, Ipred

Project Indect - Nästa steg mot Big Brother

Project Indect är inte namnet på en ny thriller från Hollywood utan ett EU finansierat projekt vars syfte är att hjälpa politikerna att kontrollera samtliga aktiviteter som sker på internet.

HAX är med rätta kritisk och citerar The Daily Telegraph:

It talks of the 'construction of agents assigned to continuous and automatic monitoring of public resources such as: web sites, discussion forums, usenet groups, file servers, p2p [peer-to-peer] networks as well as individual computer systems, building an internet-based intelligence gathering system, both active and passive'.

Projektet syfte är alltså att ge makthavarna ett intstrument som skall möjliggöra en effektiv och automatiserad övervakning av varje aktivitet som medborgarna utför på nätet. Den budgeterade projektkostnaden har uppskattats till ca 100 000 000 kronor av våra skattepengar. Uppenbart skyr politikerna inga medel eller kostnader för att kunna övervaka allt vi gör.

Enligt Rawstory utgör projektet en av flera byggstenar i det som har kommit att kallas Europas "justice agenda". Syftet är ytterst att möjliggöra ett informationsutbyte mellan polisen i olika länder. Personligen känner jag mig inte bekväm med att min personliga information skall kunna delas ut till länder med ett mindre utvecklat rättssäkerhetstänkande än här. Vi kommer inte längre att kunna kontrollera hur känlig information om våra liv används och därför kommer vi inte heller längre att äga våra liv.

Informationen som kommer att samlas in genom Indect kommer dessutom tveklöst att göras tillgänglig för EU's hemliga superpolis SitCen. SitCen är skyddat från offentlig insyn och svarar endast gentemot EU'sHigh Representative for the Common Foreign and Security Policy. Vi som väljare kommer sålunda att sakna varje insynsmöjlighet och därmed varje möjlighet att kontrollera i vilka syften den insamlade informationen kommer att användas.

Våra "demokratiskt valda" politiker är så uppenbart rädda för en offentlig och öppen debatt att jag måste ställa frågan "hur kunde det bli så här"?!

Läs även andra bloggares åsikter om Indect, övervakningssamhället, Big brother, FRA, datalagringsdirektivet

Pedofilkortet spelas gärna ut när integriteten skall avskaffas

Pedofili och övergrepp mot barn är något de flesta av oss ogillar. Detta vet lobbyister och politiker. Pedofilkortet är därför ett enkelt knep att ta till för dessa grupper i deras strävan att begränsa grundläggande fri- och rättigheter. Den som säger emot måste ju vara en presumtiv peddo, eller?

Men hur relevant är pedofilhotet? Och om det nu är relevant, utgör pedofilskräcken en tillräcklig grund för att avskaffa individens rätt till ett privatliv?

Om skall tro på en rapport från FN så skulle problemet med barnporr på nätet vara gigantiskt. Detta är en uppgift som återkommer till och från. Själv har jag dock nästan aldrig stött på några bilder som skulle kunna klassas som barnporr. Detta verkar märkligt om problemet är så gigantiskt.

Eftersom jag själv aldrig trillar över barnporr får jag ibland för mig att pedofilkortet är ett säkert sätt för politikerna att genomföra lagar som på olika sätt kränker vårt privatliv.

I Storbritannien har man exempelvis nyligen infört en massregistreringlag som kan användas för att bötfälla idrottsorganisationer som låter barnens föräldrar skjutsa sina barn till och från matcher. Boten kan klick in om föräldern inte har låtit registrera sig i ett statligt register. Registret förväntas omfatta miljontals vanliga människor och pedofilkortet används för att motivera denna massregistrering. I Sverige anser Datainspektionen att lagen är omotiverad och oproportionerlig, men ändå införs flera lagar med hjälp av pedofilkortet.

Den som vill bekämpa storerbrorssamhället måste våga frågasätta pedofilkortet och ha modet att bli utpekad som pedofilkramare. Jag tar härmed den risken. Pedofili är otäckt med aldrig ett tillräckligt skäl för att avskaffa individens rätt till ett privatliv.

Dennis Josefsson har läst rapporten som låg till grund för den uppmärksammade rapporten från FN att internet skulle översämmas av pedofiler och barnporr. Slutsatsen blir att rapporten är nonsens och den slutar - inte helt oväntat - med en önskan om ökad övervakning på nätet. Övervakningshetsarna tycks inte dra sig för något, att använda utsatta barn för att nå politiska syften måste betraktas som ren cynism.

Läs även andra bloggares åsikter om storebror, övervakningssamhället, massövervakning

Yttrandefrihetens gränser diskuteras i riksdagen

Filmen Bananas har föranlett en debatt i riksdagen om yttrandefrihetens gränser.

Man skulle kunna tro att banföretaget Dole har fått inspiration från upphovsrättsindustrin. För på samma sätt som sina kusiner i film- och musikbranschen försöker Dole tysta misshaglig kritik genom att använda sig av rättsväsendet.

Riksdagsledamoten Mats Johansson [M] uttrycker följande farhågor:

Det centrala är att Dole har lämnat in en stämning mot en enskild svensk filmare och detta ställer oss inför en rad frågor. Vad händer om filminstitutet, som är medfinansiär till filmen, visar den eller om SVT sänder den? Ska Dole stämma dem också? Vi lever i en mer global värld, vad händer då med den svenska ytttrandefriheten?

Men vänta nu....I Sverige har ju en domstol just tvingat en internetleverantör att släcka ner TPB med all den lagliga och olagliga information som finns tillgänglig via denna webbsida. När skall detta faktum läggas till grund för en debatt i riksdagen? Är inte Black Internets eventuella ansvar lika avlägset som filminstiutets och SVT:s eventuella ansvar om de visar filmen Dole? Var går gränsen för våra fri- och rättigheter? Skall gränsen dras efter principen "det är skillnad på folk och folk"?

Läs även andra bloggares åsikter om yttrandefrihet, piratebay, övervakningssamhället,

Inför TPB-rättegången - Del 2

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg med min analys inför den fortsatta TPB-förhandlingen. Inlägget föranledde en intressant diskussion som jag därefter har fortsatt med en av de tilltalades försvarare.

I diskussionen med försvararen framhöll jag att det för straffansvar borde krävas att åklagaren kan visa att de tilltalade hade ett rimligt handlingsalternativ, dvs att de hade kunnat stoppa den olagliga fildelningen. Jag fick inte gehör för denna åsikt och skrev därför det mail som ni återfinner nedan. Jag har sedan stämt av min åsikt med flera erfarna advokater i min omgivning som har delat min uppfattning. Nu frågar jag vad ni läsare anser om argumentationslinjen. Särskilt ber jag invändningar i de mer tekniska frågorna, dvs möjligheten att granska och filtrera bort torrentfiler som pekar på olagligt material:

"Jag återkommer till vår diskussion avseende främst uppsåtsbedömningen.

Tingsrätten konstaterar att de objektiva rekvisiten förvisso måste ha
subjektiv täckning, men påpekar samtidigt att de tilltalades uppsåt
inte måste omfatta de specifika verken utan att det är tillräckligt
att de kände till att skyddat material förekom på webbsidan. Rättsligt
stöd för denna uppfattning finner tingsrätten i NJA 2007 s. 929.

Tingsrätten fortsätter genom att konstatera att de tilltalade måste ha
haft sådan kunskap, men att de ändå inte har vidtagit några åtgärder
för att förhindra de aktuella upphovsrättsintrången.

Det är här jag menar att det möjligen finns en lucka i tingsrättens
resonemang. Domskälen tiger nämligen om vad de tilltalade skulle ha
kunnat göra. att en fil heter Madonna innebär ju inte att den med
nödvändighet pekar på skyddat material, det kan lika gärna innehålla
bilder på familjens hund Madonna, roliga historier eller något helt
annat. Enligt de sakkunniga jag har haft kontakt med skulle det inte
varit möjligt att ens med stora ansträngningar granska de ca 2 000 000
filer som finns tillgängliga via TPB. Granskningen skulle behöva ske
manuellt eftersom det idag inte finns någon automatiserad process som
möjliggör en sådan granskning. Ponera att samtliga filer skulle ha
behövt granskas. Genomsnittlig tid för att ladda hem en torrentfil
torde väl även med god bandbredd ligga på runt 15-30 minuter. Den
manuella granskningen skulle sålunda ta mellan 30 000 000 -60 000 000
minuter i anspråk, eller 500 000 -1 000 000 timmar, eller sålunda
mellan 50 -- 100 år. Och då har vi inte ens beaktat alla de nya filer
som dagligen laddas upp. Frågan är alltså av stor vikt. Vad hade de
tilltalade kunnat göra även om man i övrigt godtar tingsrättens
argumentation? Åklagaren måste ha förklarings- och bevisbördan för att
det alls var möjligt för de tilltalade att förhindra fildelningen.

Om vi då kan vara eniga om att de tilltalade inte har kunnat förhindra
den olovliga fildelningen genom en granskning så torde endast återstå
att stänga ner TPB. Men ett sådant krav skulle dels innebära att
åtalet inriktas mot den i och för sig lagliga bittorrent-tekniken,
dels en kränkning av de rättigheter som tillkommer de
upphovsrättshavare som väljer att lagligt sprida sina verk genom TPB
(ex. Unni Drougge), dels kränka de politiska partier som sprider sina
demokratiska budskap via TPB (ex. Piratpartiet). Här står alltså
upphovsrättsindustrins intressen i konflikt med lag och
grundlagsskyddade motstående intressen. Att kräva en nedstängning
skulle därför med stor sannolikhet inte stå i rimligt proportion till
de skydda intressen som skulle kränkas. Kravet skulle uppenbart komma
i konflikt med Europakonventionen, särskilt Artikel 10, även om man
beaktar de begränsningar som är möjliga att göra genom lag.

Jag gör givetvis inte anspråk på att ha rätt, men jag kan svårligen
förstå att den föreslagna linjen skulle kunna skada de tilltalades
sak. Att pressa åklagaren till att förklara hur det skulle vara
möjligt att hindra spridningen kan till och med leda till att han
tvingas erkänna att denna möjlighet inte fanns. Var hamnar vi då
straffrättsligt?"

Läs även andra bloggares åsikter om pirate bay, hovrätten, fildelning, ipred, upphovsrättsindustrin, fra, storebror

Danowsky skall hålla tal om TPB-rättegången

Upphovsrättsindustrins försvarare nummero uno, advokaten Peter Danowsky, kommer i början av oktober att tala om TPB-rättegången inför juristklubben i Göteborg.

Jag planerar att vara där. Vilka frågor skulle ni vilja ställa till Danowsky?



Läs även andra bloggares åsikter om danowsky, pirate bay, upphovsrätt, piratfrågor

Åklagare Rolf Hillegren talar ut

Nu talar den i vissa led hatade Rolf Hillegren ut hos Dagens Juridik.

Jag har själv haft svårt att förstå den hetska stämningen mot Hillegren. Han hade ju rätt i att våldtäktsbegreppet har urvattnats över tiden. Själv säger han klokt att:

"Min käpphäst är att värna våldtäktsbegreppet, att se det som ett allvarligt brott och inte plocka in allt fler beteenden under begreppet. Men det är omöjligt att föra debatt på det här området. Det finns två åsikter och det är den andra sidan som har tolkningsföreträde."

Men lite senare i artikeln hoppar jag till när Hillegren säger:

"Det har hänt att jag har fått igenom våldtäktsmål där jag själv tyckt att bevisningen varit ganska dålig."

Herrejösses, om en åklagare inte själv tror på bevisningen så är åklagaren enligt lag ålagd att vara objektiv. Och i en sådan situation skall åtalet i objektivitetens intresse återkallas. Men jag gissar att Hillegren återigen är fullt medveten om vilket budskap han sänder. För så här går det till i våra rättssalar. Folk döms på löpande band även när bevisningen egentligen inte räcker till. Men i media sprids myten om att det skulle vara tvärtom.

Tänker man efter så är Hillegrens uttalande om att folk döms utan tillräckligt bevisning egentligen långt mer provocerande än hans uttalande om att våldtäkt i en relation är att jämstställa med en ordningsförseelse. När folk döms utan tillräcklig bevisning så är det ju staten och inte en enskild person som begår övergreppet. Detta borde vara provocerande, men jag gissar att detta uttalande inte kommer att leda till samma bloggbävning och debatt i gammelmedia som Hillegrens förra uttalande.



Läs även andra bloggares åsikter om Hillegren, våldtäkt, rättsväsendet, rättssäkerhet,

GGF slängs ut från börsen

I ett pressmeddelande från marknadsplatsen Aktietorget rapporteras att den påstådda TPB-köparen Global Gaming Factory X nu slängs ut från börsen.

I Aktietorgets pressmeddelande kan man läsa:

"
AktieTorgets styrelse beklagar att bolaget genom sin bristande informationsgivning har vilselett marknaden och förmått ett antal aktieplacerare att göra affärer som de sannolikt inte skulle ha gjort om korrekt information lämnats."

Och här är rekvisiten för brottet svindleri:

"Den som offentliggör eller eljest bland allmänheten sprider vilseledande uppgift för att påverka priset på vara, värdepapper eller annan egendom, döms för svindleri till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader."

Sannolikt lär vi få se ett efterspel på detta äventyr som jag och en del andra förutsåg redan efter det första pressmeddelandet.

Läs även andra bloggares åsikter om GGF, Piratebay, aktietorget

Yttrandefrihet under attack

Jag har satt etiketten "piratfrågor" på det här inlägget helt medvetet, även om kanske någon kommer att anse att ämnet inte är helt relevant. Varför och hur tänkte den där juristen tänker kanske någon.

Vi som kallar oss piratister brukar hävda den personliga integriteten och yttrandefriheten. Vår fiende nummer ett brukar vara upphovsrättsindustrin i allians med gammelpartierna. Men hotet mot yttrandefriheten kommer även från andra håll. Mårten Schultz berättar om hur Domstolsverket stängde först ner tillgången till obekväma bloggar, men efter att ha blivit avslöjade kallade detta för ett misstag. Är man mera konspiratoriskt lagd skulle man kunna hävda att detta utgjorde ännu ett ingrepp från statsmakten i syfte att begränsa det fria utbytet av information.

Men hotet kommer också från extrema grupper. I media har länge de högerextrema grupperna framhållits som ett hot och på senare tid även de vänsterextrema. Men en bortglömd grupp är extremfeministerna som nu har lyckats tysta en viktig röst i debatten.

Jag tänker på debattören och chefredaktören Ingrid Carlqvist. Jag har under lång tid uppskattat hennes mod att gå emot strömmen i kontroversiell ämnen. Ingrid har ställt sig på den brottsmisstänkttes sida, hon har kritiserat vedertagna femistiska läror där mannen alltid är överordnad och kvinnan offer. Hon behöll lugnet och sakligheten även då hon utsattes för spott och spe i kommentarerna till hennes inlägg.

Att Ingrid Carlqvists åsikter ogillades av vissa personer med tydligt feministiska förtecken var uppenbart. Men sen kom mejlen. Det var mejl som skickades till Ingrids arbetsgivare, tidningen Villaliv, och till tidningens annonsörer. I mejlen påstods Ingrid vara en pedofilkramare och även andra nedsättande omdömen spreds. Istället för att försvara Ingrids rätt att uttala sina åsikter ställde Villaliv henne inför ett ultimatum - Sluta blogga eller sluta din anställning. Nu är Ingrids blogg stängd och Sverige har blivit fattigare.

Att den taktik som användes för att tysta Ingrid inte är unikt beskrivs HÄR.

Att det finns galenpannor i vissa extremgrupper är inget nytt. Mest skrämmande i hela denna soppa är dock tidningen Villaliv. Tidningen kan existera pga den grundlagsfästa yttrandefriheten, likväl är tidningen beredd att kränka samma rättigheter så snart man kan ana att annonsintäkterna är hotade. Jag har tillskrivit tidningen och gett uttryck för mitt missnöje över behandlngen av Ingrid. Alla som är villiga att försvara rätten till ett fritt informationsutbyte borde göra samma sak.

Läs även vad MedborgareX skriver i ämnet.


Läs även andra bloggares åsikter om yttrandefrihet, feminism, piratpartiet, Carlquist

E-phonemålet kan föras upp till EG-domstolen

E-phone målet som var det första mål som avgjordes med tillämpning av IPRED-lagen kan komma att föras till EG-domstolen för förhandsbesked för att få en prövning av normkonflikten mellan Datalgringsdirektivet och IPRED. E-phones ombud är upprörd över tingsrättens föreläggande. Advokat Peter Helle konstaterar bl.a.:

"I detta fall har bokförlagen fått bevislättnader. De har bara visat antalet upphovsrättskyddadeverk, men inte att de tillgängliggjorts för allmänheten eller ens för en större krets. Hur stor kretsen är i detta fall, är bara tingsrättens egna antaganden som helt saknar stöd i materialet. Så enkelt ska man inte kunna få igenom ett informationsföreläggande, anser Peter Helle."

Helle konstaterar också att tingsrätten har gjort fel genom att inte pröva normkonflikten mellan Datalagringsdirektivet och IPRED. Enligt Datalagringsdirektivet förbjuds att personuppgifter lämnas till annan än myndigheter, medan IPRED förutsätter att samma uppgifter lämnas till annan än myndighet. Här förekommer en tydlig normkonflikt, enligt advokat Helle. Och han får medhåll av juris doktor Jörgen Hettne som också framhåller att domstolen är skyldig är skyldig att göra en egen utredning om EG-rättsliga frågor samt att tveksamma fall inhämnta förhandsbesked från EG-domstolen.

Jag delar advokat Helles kritik på alla punkter. Tingsrätten gjorde saken enkel och som vi minns gick de sedan ut med ett märkligt pressmeddelande med rubriken "Framgång för bokförlagen. En rubriksättning som är väldigt främmande i juridiska kretsar och särskilt från domstolar i ett mål som ännu inte avgjorts slutligt.

Advokat Helle pekar också indirekt på en annan viktig fråga. De som förespråkar Datalagringsdirektivet brukar argumentera för att den insamlade informationen endast skall få användas för att bekäma allvarlig brottslighet. E-phonemålet visar dock på att det förekommer en uppenbar risk för en ändamålsglidning. Denna glidning har dock, såvitt jag vet, aldrig beaktats av lagstiftaren, eller så har risken helt enkelt förtigits. Okunnighet eller lögn, det spelar ingen roll.


Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, E-phone, Solna tingsrätt, fildelning, FRA, datalagringsdirektivet

Pirate Bay-rättegången - En analys inför hovrättsförhandlingen

Som torde vara bekant för de som är intresserade är det snart tid för omgång 2 i Pirate Bay-rättegången. Tingsrättsdomen har stötts och blötts bl.a. på den här bloggen. Själv skrev i ett tidigare inlägg att jag ansåg att domen är korrekt men lagen vriden. Av flera kommentarer till några av mina senare inlägg har jag förstått att många inte heller anser att domen är korrekt.

Inför hovrättsförhandlingen kan det därför vara av intresse att rekapitulera vad åtalet handlade om och hur tingsrättens resonerade. För den som känner ett behov av att fräscha upp minnet finns domen att hämta HÄR.

Jag kommer av utrymmesskäl inte kunna i detalj behandla varje avsnitt av domen, utan väljer jag att hålla mig till huvudpunkterna. Redogörelsen sker endast utifrån hur jag tolkar innehållet i gällande rätt. Jag gör inga värderingar av hur jag anser att lagen borde vara utformad, bortsett från ett par avslutande kommentarer. Jag kommer också att begränsa mig till det straffrättsliga ansvaret. Några kommentarer kring de utdömda skadestånden kommer därför inte att göras i detta inlägg.

- Åtalet avsåg - i huvudsak - medhjälp till brott mot upphovsrättslagen.

I domen konstateras att samtliga de verk som ingick i åtalet omfattades av upphovsrättsligt skydd. Denna uppgift hade inte ifrågasatts av de tilltalade och får därför antas vara korrekt och ostridig.

- Medhjälpsansvar förutsätter för det första att det har förekommit ett huvudbrott som på något sätt har främjats av den som är åtalad för medhjälp.

Tingsrätten konstaterade att huvudbrottet utgjordes av att okända personer hade laddat upp torrentfiler till TPB:s webbsida och tracker där de hade gjorts tillgängliga för spridning till allmänheten. Medhjälpen hade bestått i att TPB tillhandahöll webbsidan och trackern som gjorde det möjligt att söka och ladda hem de skyddade verken. Vad gäller den objektiva brottsbekrivningen framstår det som svårt att kritisera domskälen.

För medhjälpsansvar krävs det nämligen inte att huvudgärningsmannen identifieras.

- De objektiva brottsrekvistiten måste dock även omfattas av gärningsmännens uppsåt.

Vid uppsåtsbedömningen är det dock enligt principen om likgiltighetsuppsåt tillräckligt att TPB-killarna insåg att det fanns en risk att olaglig fildelning kunde ske via webbsidan/trackern och att de inte ingrep för att förhindra fildelningen. De behöver inte heller ha haft kännedom om exakt vilka upphovsrättsbrott som förekom via webbsidan/trackern och behöver de inte heller ha känt till huvudgärningsmännen. Allt enligt Högsta domstolens dom NJA 2007 s. 929 som tingsrätten också hänvisar till i TPB-domen.

Inte heller i denna del finner jag skäl att kunna rikta någon mer formell kritik mot domskälen.

Det jag saknar är möjligen att tingsrätten inte tycks ha gjort någon som helst analys av hur TPB skulle ha kunnat förhindra spridningen av olovliga filer. I en kommentar tipsade signaturen Tor om en teknik kallad Deep Packet Inspection som kanske skulle göra det i vart fall tekniskt möjligt att ingripa mot torrentfiler som pekar mot upphovsrättsskyddat material. Tor påpekar dock att även med denna teknik kan en förhandsgranskning vara omöjlig eller i vart fall mycket svår att genomföra i praktiken.

Hur det nu än må vara med den praktiska möjligheten att förhandsgranska filer så är det åklagaren som bär åberops- och bevisbördan för att att detta är tekniskt möjligt och rimligt. Ändå kan jag varken i tingsrättens domskäl eller i övrigt finna att åklagaren har anfört någon argumentation eller bevisning i denna fråga. Jag upplever detta som en brist i tingsrättens analys.

Bristen torde dock inte på något sätt förändra den slutliga utgången i ansvarsfrågan eftersom - såvitt har framkommit - TPB-killarna inte har gjort någon ansträngning att förhindra delning av olagliga filer via TPB:s webbsida/tracker. Här kan nog den kaxiga attityd som killarna har uppvisat i olika sammanhang också få betydelse.

- De tilltalade anförde även att de p.g.a. bestämmelserna i E-handelslagen skulle vara fria från ansvar. Men eftersom de redan tidigare i domskälen hade konstaterats ha ha handlat med uppsåt föll denna invändning p.g.a. innehållet i 19§ E-handelslagen, som föreskriver att straffansvar kan påföras en tjänsteleverantör som handlar med uppsåt.

Inte heller i denna del anser jag att någon formell kritik kan riktas mot tingsrättens bedömning.

- SAMMANFATTNINGSVIS är det sålunda min bedömning att tingsrättens dom i ansvarsfrågorna kommer att fastställas av hovrätten.

Anser jag då att tingsrättens dom är rättvis och rättfärdig? På det stora hela så måste svaret bli ja om jag begränsar mig till gällande rätt och bortser från straffet och skadestånden.

Jag anser det dock inte som rimligt att döma någon till långa fängelsestraff för medhjälp till brott som möjligen inte hade kunnat förhindras, eller som hade kunnat förhindras endast efter omfattande investeringar i teknik för förhandsövervakning och censur. En sådan straffrättslig sanktion framstår inte som proportionerlig, särskilt om man även väger in att övervakningen och censuren sannolikt också skulle kunna drabbba delningen av helt lagliga verk.

Om försvaret skall kunna hoppas på en ändring i hovrätten så torde därför den enda rimliga försvarlinjen vara att sikta in sig på det proportionalitetskrav som idag följer av bla. Europakonventionen.

Juridiken och juristerna kan dock inte påverka innehållet i gällande rätt. För en varaktig förändring krävs och förutsätts en omfattande politisk opinionsbildning. Vi närmar oss med stormsteg valet till riksdagen. Att rösta rätt och att påverka sin lokala politiker har sällan varit så viktigt som nu.



Läs även andra bloggares åsikter om pirate bay, fildelning, upphovsrätt, övervakningssamhället

Storfilmer på Youtube inom kort

Upphovsindustrin tycks långsamt men säkert börja få insikt om att de inte kan trampa på sina kunder hur länge som helst. Normalt sett är jag lite kluven inför Google, men det kan inte förnekas att IT-jätten tycks varit rätt framgångsrika med att ha tvingat fram denna insikt hos mediajättarna.

Nu rapporteras Youtube för nu diskussionermed flera stora filmbolag såsom Sony Pictures, Warner Bros och Lionsgate om att publicera strömmande filmer samtidigt som dvd-filmerna blir tillgängliga i affärerna. Och det rapporteras att att Time Warner förhandlar om ett uppköp av Time Warner.

Något håller uppenbart på att hända.

Läs även andra bloggares åsikter om internet, youtube, joost, övervakningssamhället, pirarte bay

Youtubekriget är över

Under våren inleddes ett öppet krig mellan Youtube/Google och PRS for Music som är den brittiska motsvarigheten till STIM.

Kriget handlade om att Youtubes licensavtal med PRS for Music hade löpt ut och att Youtube/Google ville pressa priserna. När parterna inte kunde enas valde Youtube/Google att ta i med hårdhandskaran genom att avlägsna videos med artister från EMI, Universal, Warner och Sony BMG samt några oberoende märken.

Tydligen var Youtubes taktik vinstgivande. Parterna har nu enats om villkoren för ett nytt licensavtal. Innehållet i avtalet är dock hemligstämplat.

PRS for Music - som tidigare har gjort sig kända för att trakassera småföretagare - tycks alltså ha tvingats på knä inför giganten Google. Sålunda verkar Google vara rätt ensam om att kunna stå emot upphovsrättsindustrin i en tid då politiker och media annars mest fjäskar runt skiv- och filmbolagen med svansen mellan benen.


Läs även andra bloggares åsikter om google, youtube, upphovsrättsindustrin, övervakningssamhället

Disney jagar fildelare, men stjäl vårt kulturarv

Disney var ett av de filmbolag som låg bakom den stämningsansökan som nyligen ledde till att Black Internet stängde ned TPB. Men samtidigt som Disney jagar fildelare stjäl bolaget vårt kulturarv.

Upphovsrätten brukar ofta påstås vara en förutsättning för den kulturella mångfalden. Allt är dock inte tingat och allt är inte ägt. Utan att vi tänker på det har vi en stor kunskapsbank som vi bygger vår samtid på. Gammal och ärvd kultur som visor, klädesdräkter, traditioner och äldre litteratur är avsett att kunna användas fritt. Vi kan lära oss av den eller använda den för att skapa ny kultur. En författare kan till exempel influeras hur mycket som helst av Homeros eller Strindberg, utan att för den skull behöva betala någon ersättning. Denna kunskapsresurs tillhör oss alla och kan kallas för den "kulturella allmänningen". Den kulturella allmänningen är en viktig del av informationsflödet i samhället. Sjuttio år efter upphovsmannens död skall konstnärliga verk vara fria och upphovsrätten överförs så att säga till allmänheten.Avtalet om en kulturell allmänning har lagt grund för den kultur vi lever i idag. Det möjliggör ny kultur att utvecklas, samtidigt som upphovsrättsinnehavarnas intressen tillgodoses.

Disney är dock oerhört skickliga på att stjäla av den kulturella allmänningen. "Ringaren i Notre Dame" och den "Den lilla Sjöjungfrun" är exempel på sådana verk som företaget har kunnat använda sig av eftersom rättigheterna har gått ut. Verken tillhör den kulturella allmänningen, men genom utformningen av den gällande upphovsrätten kan Disney lägga beslag på vårt kulturarv utan att behöva betala ett öre, och samtidigt tjäna miljoner.

Om jag sedan skulle få för mig att ladda ner något av detta stöldgods skulle Disney med hjälp av IPRED kunna spåra upp mig, genomföra en civil husrannsakan och därefter kräva mig på stora skadeståndsbelopp. Detta trots att att det Disney hävdar äganderätten till egentligen utgör stöldgods.

Jag tror att det är dax att reformera upphovsrätten!

Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, black internet, pirate bay, övervakningssamhället

Obama skall ges rätten att släcka internet

Enligt ett nytt lagförslag i USA skall president Obama ges rätten att kunna stänga av internet i ett nödläge. Definitionen av nödläge tycks vara diffus liksom vem som skall avgöra om ett nödläge förekommer.

SvD kommenterar lagförslaget:

"Den amerikanske demokratiske senatorn Jay Rockefeller lade redan i våras fram ett sådant förslag, då med skrivningen att presidenten skulle få makt att helt enkelt "stänga av" internet. Proteststormen från internetföretagen ströp förslaget."

"Och i internets ungdom, när nätverket främst var en angelägenhet på de amerikanska universiteten, frodades tanken på ett självständigt fristående nätverk som inte kontrollerades av någon och där alla kunde få tillgång till allt.


I dag, när vanligt folks nättillgång är beroende av internetleverantörer och inte minst lagstiftning, är läget ett annat. Rätten till internet är inte fri, särskilt inte i diktaturer som Kina som nu, delvis med svensk teknik, försöker uppnå totalkontroll genom projektet Golden Shield."

Eftersom EU gärna tar efter USA lär vi inom kort få se liknande lagförslag i Europa.

Hur länge kommer denna negativa utveckling mot ett totalitärt kontrollsamhälle att få gå innan folket vaknar till liv?


Läs även andra bloggares åsikter om internet, fra, ipred, övervakningssamhället,

Tid för ny drabbning i TPB-rättegången

Hovrätten har nu satt ut TPB-rättegången till flera dagar i november. De tilltalade har förgäves bett att förhandlingen skall flyttas till Skåne för att på så sätt minimera risken för jäv.

Det är dock inte säkert att rättegången blir av. De tilltalade har nämligen begärt att hovrätten skall inhämta ett s.k förhandsbesked från EG-domstolen i frågan huruvida TPB skyddas av E-handelsdirektivet. Genom ett förhandsbesked tydliggör nämligen EG-domstolen hur lagen skall tolkas i förhållande till direktiv och andra delar av EG-rätten. Svenska domstolar är dock i jämförelse med domstolar i andra länder obenägna att hämta in förhandsbesked. Kommissionen har riktat skarp kritik mot Sverige p.g.a. detta. Kritikerna hävdar att detta i värsta fall kan leda till att svenska domar blir felaktiga.

Aggitator frågar sig om domstolen denna gång kommer att kunna hålla sig jävsfri. Frågan är motiverad efter turerna i tingsrätten. Ett sätt för hovrätten att visa objektivitet vore att bifalla begäran om förhandsbesked. Rättsområdet är nytt och utgången i målet kan få stor betydelse för yttrandefriheten och överhuvudtaget hur vårt samhälle skall utvecklas. Det vore förmätet av hovrätten om den ansåg sig besitt gudomliga insikter i dessa svåra och synnerliga viktiga rättsfrågor.

Läs även andra bloggares åsikter om pirate bay, hovrätten, rättegång, övervakningssamhället, FRA, IPRED