Vid det här laget har väl alla läst om cirkusen kring Assange och hur han först anhölls som misstänkt för våldtäkt, sedan friades från denna misstanke men att åklagaren ändå fortsätter att utreda dock helt utan brottsrubricering.
Åklagaren Maria Häljebo Kjellstrand tog beslutet att frihetsberöva Assange och hon säger att inget ångrar.
Samma åklagare är gift med Per Kjellstrand som arbetar på justitiedepartementet med bl.a. Beatrice Ask.
För att bli frihetsberövad genom ett anhållningsbeslut krävs att man är "skäligen misstänkt" för ett brott som kan föranleda häktning. Men vad innebär då begreppet "skäligen misstänkt"? Begreppet saknar helt definition i lagtexten men ändå kan detta begrepp leda till flera övergrepp från staten mot den enskilda människan.
Förutom anhållande kan husrannsakan, hemlig teleavlyssning, kroppsvisitiation m.fl. ingripande åtgärder aktualiseras vid just "skälig misstanke. Ändå saknar begreppet i princip någon definition.
JO har dock lämnat en vag definition av begreppet i två avgöranden, ett från 1957 occh ett anslutande beslut från 1988. I dessa beslut uttalar JO följande princip:
”Spörsmålet när en person kan anses skäligen misstänkt för brott måste bedömas efter omständigheterna i det särskilda fallet, och någon allmän regel härutinnan torde icke kunna uppställas. Rent subjektiva antaganden äro självfallet icke tillfyllest för att skälig misstanke skall kunna föreligga, utan det måste finnas påtagbara objektiva grunder till stöd för att den misstänkte förövat det brott varom fråga är."
För skälig misstanke skall det alltså krävas "påtagbara objektiva grunder till stöd för att den misstänkte förövta det brott varom fråga är".
I fallet med Assange visas dock hur begreppet tillämpas i det verkliga livet.
Fakta -utifrån vad som framkommit i media och genom bloggar - är:
- De anmälande kvinnor är på något sätt bekanta med varandra,
- Kvinnorna hade träffats och talat sig samman innan de kontaktade polisen,
- Åklagaren fattats sitt beslut om frihetsberövande utan att ha talat med vare sig kvinnorna eller Assange. Åklagaren skall inte ens ha haft tillgång till några förhörsprotokoll med kvinnorna utan ha fattat sitt beslut enbart utifrån en polismans uppgifter per telefon.
Redan de två första punkterna är ägnade att ifrågasätta värdet av kvinnornas berättelser. Men detta brydde sig åklagaren inte om, inte heller brydde hon sig om att försöka nå Assange. Det blir härigenom tydligt att åklagaren har åsidosatt sin lagstadgade objektivitetsplikt. Objektivitetsplikten innebär bl.a. en skyldighet för åklagaren att kontrollera trovärdigheten i berättelsen hos den som anklagar någon annan för brott. Hur Maria Häljebo Kjellstrand kan anse sig ha uppfyllt detta lagstadgade krav framstår som obegripligt i ljuset av att hon inte har hört kvinnorna och inte ens har tagit del av deras förhörsprotokoll.
Många i bloggosfären spekulerar kring att Assange har utsatts för en komplott. Jag börjar misstänka att Assange har riggat hela händelsen för att sätta ljuset på den svenska rättsosäkerheten där en - företrädesvis - man kan bli fängslad och frihetsberövad på grundval av i stort sett hur lösa anklagelser som helst. Eller är jag för optimistisk när jag tror att att Assange själv har riggat hela historien?? Kanske, men faktum kvarstår; Sverige är ett rättsosäkert land!
Emma noterar att de rödgröna genom Lotta Gröning tycker synd om Piratpartiet pga Assange-affären. Om Lotta Gröning hade gjort en mera objektiv prövning så borde hon istället tycka synd om det svenska folket, särskilt den hälft som kallas män, eftersom Assange-affären visar på ett rättsväsende i upplösning. Piratpartiet behöver nog inte hennes medömkan.
BRB
-
Okej, den här bloggen har varit i vila ett tag, vilket de flesta som
brukade besöka den redan lär ha listat ut.
Det finns flera orsaker till att jag inte...
12 år sedan