Länkning är en av internets grundpelare. Syftet med länkning är att skapa ordning och att möjliggöra spridandet av information. Översatt i analoga termer skulle länkningar kunna liknas vid en fotnot i en bok.
Men som vanligt finns det proftihungriga upphovsrättshavare som vill tjäna pengar även på länkning, trots att deras verk fullt lovligt har tillgängliggjorts på internet. Det var detta målet i Stockholms tingsrätt mål T 7263-07 handlade om. Domen meddelades den 14 juni, men har jag först nu uppmärksammat den.
Målet inleddes genom att ett antal journalister väckte talan mot mediabevakningsföretaget Retriever. Journalisterna påstod att Retriever bröt mot upphovsrättslagen genom att bolaget länkade till journalisternas artiklar som lovligen hade publicerats på tidningen Göteborgs Postens hemsida. Journalisterna krävde också skadestånd för det påstådda intrånget.
I sina domskäl gör tingsrätten en grundlig genomgång av gällande rättskällor samt uttalas att den länkning det handlar om utgör s.k. referenslänkning och att sådan länkning - till skillnad från djuplänkning - inte utgör ett intrång i upphovsmäns ensamrätt eftersom det klart och tydligt framgår att användaren förflyttas till en annan internetadress.
Här finns domen i fulltext
Det är också intressant att tingsrätten i sina domskäl hänvisar till wikipedia som sålunda för första gången har fått karaktären av rättsskälla i en svensk dom. Det är denna länk tingsrätten hänvisar till: http://en.wikipedia.org/wiki/Copyright_aspects_of_hyperlinking_and_framing
Man slutar aldrig att förvånas över upphovsrättsindustrins profithunger och oförmåga att se de affärsmöjligheter som internet för med sig. Telefonföretag och banker utmanas också av internet, men ser ändå internet som en ny affärsmöjlighet. Journalister och andra upphovsrättshavare väljer dock att bara se internet som ett hot som skall bekämpas. Sannolikt skjuter de sig själva i foten. Vassa eggen skriver om hur danska tidningar förbjuder länkning samt om hur SF stoppade Biotider.se från inlänkning.
Tack för detta inlägg. Det var intressant. Att medhjälp till upphovsrättsintrång inte behandlats här, beror det på att de kärande inte tagit med det i sina yrkanden? Eller är det någonting som bara kan bedömas inom ramen för ett brottmål?
SvaraRadera@Tor: Jag antar att skälet till att något medhjälpsansvar inte aktualiseras är att länkningen sker till källor där artiklarna har publicerats helt lovligt. Det skulle sannolikt kunna bli en annan utgång om länkningen sker till olovliga publiceringar.
SvaraRaderaJag har jäkligt svårt att se hur någon människa som inte bor under en sten kan tycka att en referenslänk är något fel. Det är ju snarare tvärtom. Den som lagt upp sidan vill ju att folk ska komma dit och läsa. Vill man inte att folk ska kunna läsa skaffar man en inloggning.
SvaraRadera@Slasher: Jag håller med. Men som du ser i domen gillade journalisterna inte länkningarna. Sannolikt såg de en möjlighet att tjäna pengar, kanske i kölvattnet efter TPB-domen.
SvaraRaderaSjälv producerar jag i mitt yrke en hel del skrifter som säkert i något avseende skulle kunna anses vara upphovsrättsligt skyddade. För detta får jag en lön. Jag förväntar mig inte att få ersättning varje gång någon i framtiden hänvisar till det av mig skapade dokumentet. Men det är denna förväntan som tycks finnas hos journalisterna. Detta kan i min ordbok bara stavas G-I-R-I-G-H-E-T.
Tingsrätten skriver: "Den fråga som ska prövas blir därmed också en annan, nämligen om Retrievers länkning till artiklar som funnits olovligen i mediearkivet, eller på www.gp.se, har utgjort offentligt framförande i strid med tidigare lydelse av 2 § upphovsrättslagen."
SvaraRaderaMan kan också läsa att: "För tiden till och med den 30 april 2006 har Retriever inte gjort någon invändning om att artiklarna funnits rättighetsklarerade i databasen Mediearkivet. I det mål där Pia Gadd är kärande saknar frågan betydelse eftersom det är ostridigt att hennes artikel endast fick publiceras i pappersutgåvan av Göteborgs-Posten."
Som jag uppfattar det finns det alltså anklagelser om att mediearkivet (som dock inte är part i målet) olovligen skulle ha tillgängliggjort åtminstone vissa av artiklarna.
Intressant att detta självklara nu är fastställt i domstol!
SvaraRaderaJag läste i den wikipedia artikel du hänvisade till på länken till http://en.wikipedia.org/wiki/Fair_use där det tas upp, som jag uppfattar det, att man enligt denna U.S. trademark law får använda en bildlogotype för bildlänkning på sin egna hemsida till hemsidan som logotypen tillhör, utan att behöva ha tillstånd för det.
Finns det någon liknande möjlighet i Sverige?
Jag har själv blivit beordrad av copyright innehavaren att ta bort en sådan bildlogotype-länkning jag haft till dennes hemsida (typ till företag / organisation) med motivering att jag inte har tillstånd att använda deras logotype på mina webbsidor.
Själv trodde jag det föll under samma rätt att man har rätt att citera en begränsad textmängd om man samtidigt länkar till källmaterialet.
Vet du hur svensk lag ser på denna form av bildlänkning där man använder någon annans bildlogotyp, utan tillstånd, för länkning till dess hemsida?
Vidare skrev du här ovan:
"I sina domskäl gör tingsrätten en grundlig genomgång av gällande rättskällor samt uttalas att den länkning det handlar om utgör s.k. referenslänkning och att sådan länkning - till skillnad från djuplänkning - inte utgör ett intrång i upphovsmäns ensamrätt eftersom det klart och tydligt framgår att användaren förflyttas till en annan internetadress."
Menar du verkligen djuplänkning här? (http://en.wikipedia.org/wiki/Deep_linking) Ska det inte vara frame-länkning (framing), så som det beskrivs i den wikipediaartikel du hänvisar till? (Eller här: http://en.wikipedia.org/wiki/Framing_%28World_Wide_Web%29)
Djuplänkning (= länk direkt till webbsida djupare ner i webbplatsens trädstruktur) måste väl ändå var tillåtet!
Även djuplänkning måste väl vara det samma som referenslänkning!?
En uppdatering:
SvaraRaderahttp://varumarkesombudet.blogspot.com/2011/01/referenslankar-inte-upphovsrattsintrang_12.html
Verkar OK så länge man gör referenslänkning.
Skillnaden mellan de olika länkningarna - någon som har en länk till ngn tillförlitlig förklaring?
Mvh, Lekman som nyss snubblade över denna blogg!
Nej, Wikipedia har definitivt inte fått karaktären av rättskälla bara för att den råkar nämnas komparativt i en tingsrättsdom. Möjligen har den en minimal ställning som bevisfaktum för att visa innehållet i utländsk rätt, men tingsrättens uttalande om Wikipedia är allt för svävande för att tillerkänna den ställning som rättskälla. Men var lugn, du är i gott sällskap av villfarna jurister.
SvaraRaderahttp://www.dagensjuridik.se/2010/11/avtalslagen-2010-ar-inte-en-rattskalla
"Att något har status av rättskälla följer av det vi kallar rättskälleläran. Den svenska rättskälleläran utgörs av de rättskälleregler som av sedvana tillämpas av svenska jurister. När man påstår att någonting är en rättskälla gör man alltså ett påstående om innehållet i denna sedvana. Den korrekta bilden av denna sedvana, när det gäller juridisk doktrin, kan sammanfattas på följande sätt. Det finns några rättsvetenskapliga verk som med rätta kan beskrivas som rättskällor, eftersom de regler som uttrycks i dem sedvanemässigt behandlas som gällande rätt därför att de uttrycks i just dessa verk. Jan Hellners Skadeståndsrätt är ett exempel på ett sådant verk. Men denna upphöjda status tillkommer endast ett fåtal rättsvetenskapliga verk.
Ramberg kan hoppas på att ”Avtalslagen 2010” med tiden kommer att bli ett sådant verk, men hon kan inte, med rätta, hävda att den är det idag. Rättskälleläran bygger, som sagt, på sedvana, och sedvana behöver sin tid för att utvecklas. Detta medför att det med nödvändighet tar tid för något att bli en rättskälla. ”Avtalslagen 2010” kan omöjligen vara en rättskälla från start."
@Anonym: Nja, sedvana KAN vara en rättskälla. Ordinarie rättskällor bland jurister - i hierarkisk ordning - är dock lagtext, förarbeten, praxis och doktrin.
SvaraRadera