torsdag 16 september 2010

Bakslag för IPRED

Jag har tidigare skrivit flera inlägg kring turerna i det s.k. Ephone-målet. Efter framgången i hovrätten ifrågasatte jag huruvida hovrätten hade gjort en korrekt tolkning av EU-rätten.

Ephone har nämligen i målet invänt att IPRED strider mot bl.a. de skyddsregler som finns intagna i Datalagringsdirektivet och som förbjuder att abonnentuppgifter lämnas ut till andra än myndigheter. Direktivbestämmelser som ger enskilda rättigheter brukar ofta anses ha s.k. direkt effekt, dvs de gäller oberoende av om direktivet har implementerats som lag. Som bekatn har politikerna av taktiska skäl valt att avvakta med att införliva direktivet som lag i Sverige.

Hovrätten ansåg inte att det fanns anledning att inhämta något förhandsbesked från EU- domstolen. Ett ställningstagande som jag ifrågasatte i samband med hovrättens avgörande i oktober 2009. Men nu har Högsta domstolen meddelat prövningstillstånd och även begärt in förhandsbesked från EU-domstolen. HD begär svar på två frågor, dels huruvida Datalagringsdirektivet hindrar att en Internetleverantör att lämna ut abonnentuppgifter till en upphovsrättshavare, dels huruvida det spelar någon roll att Datalagringsdirketivet ännu inte har implementerats trots att tidsfristen löpt ut.

Inte oväntat anser upphovsrättshavaranas företrädare att HD har varit onödigt försiktig, vilket tyder på en grundlös okunskap om EU-rätten. Grunden för EU-rätten är nämligen att de nationella domstolarna har att lojalt tillämpa denna i sin dömande verksamhet och i tveksamma fall finns möjligheten (i vissa fall en förpliktelse) att inhämta förhandsbesked. Detta är välkänt för alla jurister och följer av Artikel 234 i EG-fördraget. Ja, välkänt för alla jurister utom då möjligen för upphovsrättsindustrins jurister förstås.

Att HD har valt att inhämta förhandsbesked innebär att domstolen anser att frågan om IPRED-lagen allas kan godkännas i ett EG-rättsligt perspektiv är tveksam, vilket är positivt. Det är också positivt att det nu kan antas dröja ett tag innan frågan får sitt slutliga svar.

Karl Sigfrid kommenterar och konstaterar att hela den liggande propositionen om införlivandet av Datalgringsdirektivet nu hänger löst:

Frågan blir då: Kan regeringen föregripa högsta domstolens beslut genom att lägga fram en proposition om datalagring som bygger på premissen att operatörerna få lämna ut administrativa data i ett fall som Ephone-fallet? Det vore att från politiskt håll berätta för högsta domstolen hur de ska döma i ett pågående domstolsärende. Instruktioner från regeringen om hur en lag ska tolkas kallas ministerstyre, och det är inte tillåtet enligt svensk grundlag.


Jag håller dock inte med om att ett utövande av lagstiftningsmakten skulle innebära ett ministerstyre på det sätt Karl Sigfrid hävdar. För det första talar lagstiftaren alltid om för domstolarna hur de skall döma genom att stifta lagar, så funkar systemet. För det andra skulle nog den nya lagen inte retroaktivt träffa det pågående Ephone-målet.

Satmaran citerar Ephones advokat Peter Helle som kallar HDs beslut för "en sanna seger för integritetsintressena" Jag är böjd att hålla med!

Opassande gör ett inspel genom att påpeka att fildelning inte är skadligt och därför bör legaliseras.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Intressant

DN