Våldet som könsfråga

Den senaste att ansluta sig till retoriken kring "Mäns våld" är moderaten Kent Persson. På sin blogg kräver han särskilda insatser för kvinnor som utsätts för våld från deras manliga partners.

Liknande initiativ ser vi ganska ofta från olika håll och kanter. Vid en första anblick framstår självklart kraven som lovvärda. Men sedan börjar jag fundera på varför våldets lidande skall vara en fråga som endast berör kvinnor. Varför är det inte lika angeläget att stödja män som utsätts för våld från sina partners eller utomstående? Gör ett knytnävsslag mer ont på en kvinna än en man? Är förnedring något man skall "kunna ta" som man, men en kvinna skall inte behöva störas av sådant?

Uppenbart hyser politiker och rättstillämpare en sådan åsikt. Jag har i ett tidigare inlägg påvisat hur HD kommer till olika slut i två våldtäktsmål baserat på skillnader i kön hos offret. Inlägg finns HÄR.

I ett annat inlägg har jag påvisat att tillgänglig forskning visar att kvinnor i lika hög grad som män gör sig skyldiga till relationsvåld.

Dessutom har SvD rapporterat om hur kvinnor slår sina barn i lika hög grad som papporna.

Vi minns också fallet i Blekinge där en kvinna som ett led i en vårdnadsprocess fick barnets pappa fälld till fem (5) års fängelse för bl.a. grov kvinnofridskränkning. Hon avslöjades i hovrätten med att ha förfalskat bevis, men som kvinna blev hon självklart frikänd när sedan hennes eget brott prövades. Domstolen konstaterade att hon "bara förbättrade bevisen".

All denna kunskap finns, men ändå fortsätter den offentliga debatten att traggla mantrat om "Mäns våld". Jag ser ytterst detta som en rättsäkerhetsfråga. Det framstår nämligen som rätt uppenbart att män inte åtnjuter samma skydd av lagen och myndigheterna som kvinnor. Skillnaderna betingas enbart av könet. En sådan ordning kan varken anses som rättssäker eller acceptabel i en rättsstat där alla - oberoende av kön eller etnicitet -skall åtnjuta samma skydd.

Kent Persson och hans gelikar för en debatt utifrån ett samhälle som existerade för några decennier sedan och de vägrar att lyssna till argument som skiljer sig från deras egna dogmatisak åsikter. Detta tydliggörs bl.a. genom ordväxlingen mellan bloggaren Lilla My och Unni Drougge.

Läs även andra bloggares åsikter om rättsäkerhet, kvinnofrid, våld, relationsvåld