Upphovsträtan har gjort en mycket intressant uppföljning på mitt inlägg om domstolars lögner. Bland annat lyckades Upphovsträtan få ett svar från tingsrättens rådman med följande lydelse:
Filmbolagen har, som Du själv konstaterar, uppfattningen att Portlane har medverkat till upphovsrättsintrång. Detta är grunden för den talan om vitesförbud som filmbolagen för mot Portlane. Den prövning som tingsrätten gjort i anslutning till artikel 6 i Europakonventionen tar sin utgångspunkt i den praxis som utvecklats kring nämnda bestämmelse. Påståenden inom ramen för en civilrättslig process att motparten har medverkat till brott är enligt tingsrättens i beslutet redovisade bedömning inte en sådan konkret anklagelse om brott som avses i Europadomstolens praxis.”
Svaret är kryptiskt och man får läsa minst två gånger för att förstå vad rådmannen menar. Jag har dock kommit fram till att det centrala i rådmannens svar är följande: "Påståenden inom ramen för en civilrättslig process att motparten har medverkat till brott..."
Rådmannen försöker här dölja sitt rättshaveri genom ett påstående att brottsanklagelser i en civilrättslig process inte skulle omfattas av den rätt att hålla tyst som följer av Artikel 6.1 Europakonventionen.
Rådmannens argument är uppenbart falskt. Om det vore så som rådmannen hävdar skulle man naturligtvis inte ha tagit in ett undantag från skyldigheten att lämna ut information i 53d§ upphovsrättslagen. Bestämmelsen syftar nämligen enbart till de närmast föregående lagbestämmelserna i lagen som handlar om vitesförelägganden och informationsförelägganden. Åtgärder som endast kan sökas av upphovsrättshavaren eller dennes rättighetshavare och som endast kan prövas i just civilrättsliga processer! Om rådmannens svar vore korrekt skulle sålunda bestämmelsen i 53d§ vara helt meningslös! Låt oss därför analysera rådmannens påståenden.
Det rådmannen försöker försvara sig med är sannolikt Europadomstolens avgörande i målet Serves mot Frankrike vari domstolen talar om att rätten att hålla tyst gäller vid förelägganden från myndigheter och en upphovsrättshavare är ju i regel aldrig en myndighet utan ett privaträttsligt subjekt. Men har denna begränsning i Europadomstolens dom relevans? Har rådmannens svar stöd i gällande rättskällor? Svaret är enligt min mening ett rungande Nej!
I förarbetena till lagbestämmelsen - prop. 2008/09:67 - uttalar lagstiftaren nämligen följande:
"Rätten att vägra lämna information som skulle röja egen brottslighet hänger samman med den intressekollision som kan uppstå när någon å ena sidan riskerar vite om han eller hon vägrar att lämna den begärda informationen, å andra sidan riskerar straff för den brottsliga handling som skulle röjas om informationen lämnades. För att undantaget ska vara tillämpligt krävs alltså att det verkligen är fråga om en handling som kan medföra straffansvar (jfr NJA 1985 s. 774). Det innebär t.ex. att en Internetleverantör som har tillhandahållit en Internetuppkoppling typiskt sett inte med framgång kan åberopa undantaget för att undvika ett informationsföreläggande om att ange namnet på abonnenten bakom en IP-adress som har använts vid ett immaterialrättsintrång. Det följer bl.a. av 19 § lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster, där det anges att en Internetleverantör som överför eller lagrar information för annan får dömas till ansvar för brott som avser innehållet i informationen endast om brottet har begåtts uppsåtligen. Sammantaget innebär detta att det i de vanliga fall då informationsförelägganden kan förutses bli aktuella mot en Internetleverantör, torde vara mycket ovanligt att denne riskerar straffansvar. Undantaget bör därför inte orsaka några praktiska problem i dessa fall."
Av lagförarbetena kan man sålunda utläsa att två led skall vara uppfyllda för att rätten att hålla tyst skall gälla, nämligen:
a) Det skall vara fråga om en handling som kan medföra straffansvar.
Kommentar: Medhjälp till upphovsrättsintrång är en handling som kan medföra straffansvar enligt 53§ upphovsrättslagen och 23 kap 4§ brottsbalken. Förutsättningen är sålunda uppfylld.
b) Det måste vara fråga om en uppsåtlig medverkan.
Kommentar: Filmbolagen har på ett mycket tydligt sätt i sina inlagor hävdat att Portlane's medverkan har varit medveten och därmed uppsåtlig. Även denna förutsättning är sålunda uppfylld.
Dessutom bifaller ju tingsrätten filmbolagens yrkanden, vilket innebär att tingsrätten delar uppfattningen att Portlane har medverkat till upphovsrättsintrång. I egenskap av myndighet förelägger tingsrätten Portlane vid äventyr av vite att lämna uppgifter som kan innebära att bolaget närstående anges för brottslig gärning, dvs medhjälp till upphovsrättsintrång. Sålunda är samtliga förutsättningar för rätten att hålla tyst enligt såväl ovan citerade lagförarbeten som enligt avgörandet i Servier mot Frankrike uppfyllda.
Rådmannen borde skämmas!
