torsdag 22 december 2011
UPHOVSRÄTTSMAFFIAN FORTSÄTTER ATT BRYTA MOT UPPHOVSRÄTTEN
Företrädare för upphovsrättsmaffian tenderar att gråta ut på exklusiva restauranger i sällskap med politiker som låter sig bjudas på fina middagar. Temat är återkommande, de hemska piraterna måste bekämpas med alla medel. Att yttrandefrihet och personlig integritet kränks blir liksom bara en bonus tänker politikern samtidigt som han tuggar i sig sin chateaubriand. Okunniga och rädda väljare är enklare att hantera.
Men nu kan vi se att så snart företrädaren för upphovsrättsmaffian och den korrupte politikern har torkat tårarna ur ögonen så tenderar de själva hänge sig åt piratnedladdningar.
Den franske presidenten är en av de hårdaste förkämparna för upphovsrättsmaffian, men så är han ju också gift med upphovsrättslobbyisten Carla Bruni. Likväl kan Torrentfreak nu avslöja att det piratnedladdas friskt från det presidentens residens.
På samma sätt har den amerikanska antipiratorganisationen RIAA blivit ertappade med att piratnedladda för allt vad tyget håller.
RIAA försvarar sig med ett känt argument:
RIAA spokesman Lamy had an explanation for that that implies that a third-party vendor was responsible for the downloads.
Se där sänkte upphovsrättsmaffian själva IPRED-lagen. Här tillstår man det som vi kritiker hela tiden har hävdat, nämligen att en IP-adress är ett osäkert bevismedel. Ändå är det just IP-adresserna som har lagts till grund för de tusentals hotbrev som har tillställt barnfamiljer och ungdomar. Kan dessa personer nu kräva sina pengar åter?
Med detta tillönskar jag er alla en riktigt God Jul!
onsdag 21 december 2011
JOURNALISTER DÖMDA I ETIOPIEN - ÄR RÄTTVISAN SÅ OLIKA?
De svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson har dömts av Etiopisk domstol. Straffen förväntas bli långa.
Många kommentatorer förfasas över den bristande rättsäkerheten i Etiopien och det talas om att politiken styr över rättsskipningen på ett sätt som skulle vara Sverige främmande. I ett uttalande säger folkrättsprofessorn Kjetil Tronvoll att domstolen har följt formalia och etiopisk lag, men att etiopiska politiker har uttalat sig offentligt i skuldfrågan på ett sätt som inte skulle vara tillåtet i en västlig rättsstat. Men stämmer detta verkligen?
I samband med TPB-domen uttalade sig Kulturministern på följande sätt:
Uttalandet skedde innan skuldfrågan var slutligt prövad. På vilket sätt skiljer sig detta uttalande i skuldfrågan från det som nu föranleder klander av Etiopien? Skillnaden är i vart fall rätt hårfin. En god princip att leva efter är att "sopa rent framför egen dörr". Detta tycks dock varken svenska politiker eller journalister leva efter.
Liknande hemmablindhet har jag noterat vid granskning av andra länders rättsväsenden. I ett reportage hänvisades till att 95% av åtalen bifalls som en intäkt för att Rysslands rättsväsende är korrupt. Då kan tilläggas att bifallsprocenten är ungefär lika hög i Sverige. Är då även det svenska rättsväsendet korrupt?
Nej, jag tror inte att svenskt rättsväsende är korrupt i traditionell mening. Men vi har en ohelig allians mellan lagstiftare, åklagare och domstolar som medför att svenska domstolar i regel är ungefärligen lika ofria som de domstolar i andra länder som kritiseras av den svenska journalistkåren.
Det vore viktigt om journalister ifrågasatte varför en svensk domare inte kan göra karriär genom att vara just en duktig domare. Istället krävs att en domare arbetar i ett departement, dvs nära politikerna och lagstiftaren, för att en karriär ska vara möjlig. Journalisterna kunde börja med att ifrågasätta varför en så hög andel av justitieråden i Högsta domstolen har en bakgrund från olika departement och myndigheter. Kan det vara så att politikerna på detta sätt påverkar och behåller greppet om den högsta dömande och praxisbildande instansen i svenskt rättsväsende enligt principen "man biter inte den hand som föder en"?!
Många kommentatorer förfasas över den bristande rättsäkerheten i Etiopien och det talas om att politiken styr över rättsskipningen på ett sätt som skulle vara Sverige främmande. I ett uttalande säger folkrättsprofessorn Kjetil Tronvoll att domstolen har följt formalia och etiopisk lag, men att etiopiska politiker har uttalat sig offentligt i skuldfrågan på ett sätt som inte skulle vara tillåtet i en västlig rättsstat. Men stämmer detta verkligen?
I samband med TPB-domen uttalade sig Kulturministern på följande sätt:
– Det här kanske inte uppskattas av vissa, men jag var en av dem som gladdes över domen i Pirate Bay-målet
Uttalandet skedde innan skuldfrågan var slutligt prövad. På vilket sätt skiljer sig detta uttalande i skuldfrågan från det som nu föranleder klander av Etiopien? Skillnaden är i vart fall rätt hårfin. En god princip att leva efter är att "sopa rent framför egen dörr". Detta tycks dock varken svenska politiker eller journalister leva efter.
Liknande hemmablindhet har jag noterat vid granskning av andra länders rättsväsenden. I ett reportage hänvisades till att 95% av åtalen bifalls som en intäkt för att Rysslands rättsväsende är korrupt. Då kan tilläggas att bifallsprocenten är ungefär lika hög i Sverige. Är då även det svenska rättsväsendet korrupt?
Nej, jag tror inte att svenskt rättsväsende är korrupt i traditionell mening. Men vi har en ohelig allians mellan lagstiftare, åklagare och domstolar som medför att svenska domstolar i regel är ungefärligen lika ofria som de domstolar i andra länder som kritiseras av den svenska journalistkåren.
Det vore viktigt om journalister ifrågasatte varför en svensk domare inte kan göra karriär genom att vara just en duktig domare. Istället krävs att en domare arbetar i ett departement, dvs nära politikerna och lagstiftaren, för att en karriär ska vara möjlig. Journalisterna kunde börja med att ifrågasätta varför en så hög andel av justitieråden i Högsta domstolen har en bakgrund från olika departement och myndigheter. Kan det vara så att politikerna på detta sätt påverkar och behåller greppet om den högsta dömande och praxisbildande instansen i svenskt rättsväsende enligt principen "man biter inte den hand som föder en"?!
tisdag 20 december 2011
UPPHOVSRÄTT OCH SATIR - MER ANGÅNDE WIEHE
I ett tidigare inlägg uttryckte jag kritik mot att Wiehe ogillarsatir. I en kommentar till inlägget ställer Anonym den i sammanhanget befogade frågan:
Så vad gäller då i Sverige. Om någon använder sig av ett i och för sig upphovsrättsligt skyddat verk för att skapa ett parodiskt eller ironiskt verk. Förekommer det då några skydds- eller konfliktregler?
Frågan behandlades redan vid tillskapandet av upphovsrättslagen.
Vid upphovsrättslagens tillkomst var nämligen den uttryckliga avsikten att bearbetningar av verk som utgör parodier och travestier skulle vara att betrakta som självständiga verk och falla utanför upphovsrättsskyddet för originalverket. Detta skulle gälla även när travestin är mycket närgången och i långa stycken följer förebilden ord för ord. Avgörande för denna ståndpunkt har varit att parodin och travestin fullföljer ett för förebilden helt främmande syfte. (NJA II 1961 s. 81.)
Såluhnda; Även om den parodi mot bevarandet av slussen använde sig av Wiehes musik så torde det enligt lagstiftarens intentioner handla om två olika verk. Detta trots att parodins musik är lånad från Wiehe, eftersom texten är helt ändrad och eftersom texten är helt främmande för originalverkets syfte.
Professor Rosén (känd från bl.a. TPB-rättegången) har förvisso fullt korrekt påpekat att denna lagstiftarens intention inte har kommit till direkt uttryck i lagtexten. Men principen kom att prövas och befästas genom det s.k. Alfons Åberg-målet, NJA 2005 s 905. I detta avgörande uttalade Högsta domstolen följande:
Högsta domstolen slog alltså fast att det är fråga om två självständiga verk och att något intrång i den upphovsrätt som tillkommer originalverket sålunda inte har ägt rum. Förvisso för Högsta domstolen ett fortsatt resonemang om att i vissa fall kan ändå ett parodiskt verk på ett otillåtet sätt kränka den ursprunglige upphovsmannens konstnärliga anseende. Emellertid aktualiserade inte någon sådan prövning i Alfons Åberg-målet och jag kan inte heller se att denna situation skulle kunna aktualisera i Wiehe-fallet.
Wiehe har naturligtvis genom sina företrädare för United Stage varit väl bekant med såväl lagstiftarens ursprungliga intention som med Alfons Åberg-målet. Ändå har han i sin profithunger valt att sända ut hotbrev till inte bara upphovsmännen till det parodiska verket utan även till bloggare som har länkat till detsamma.
Jag är en av de bloggare som länkar. Skulle jag få ett hotfullt krav från Wiehe eller hans kumpaner kommer jag inte tveka att anmäla dem för brott mot marknadsföringslagen.
Jag vet att satir/humor har ett visst lagligt skydd i USA, men vad gäller i Sverige i ett fall som detta?
Så vad gäller då i Sverige. Om någon använder sig av ett i och för sig upphovsrättsligt skyddat verk för att skapa ett parodiskt eller ironiskt verk. Förekommer det då några skydds- eller konfliktregler?
Frågan behandlades redan vid tillskapandet av upphovsrättslagen.
Vid upphovsrättslagens tillkomst var nämligen den uttryckliga avsikten att bearbetningar av verk som utgör parodier och travestier skulle vara att betrakta som självständiga verk och falla utanför upphovsrättsskyddet för originalverket. Detta skulle gälla även när travestin är mycket närgången och i långa stycken följer förebilden ord för ord. Avgörande för denna ståndpunkt har varit att parodin och travestin fullföljer ett för förebilden helt främmande syfte. (NJA II 1961 s. 81.)
Såluhnda; Även om den parodi mot bevarandet av slussen använde sig av Wiehes musik så torde det enligt lagstiftarens intentioner handla om två olika verk. Detta trots att parodins musik är lånad från Wiehe, eftersom texten är helt ändrad och eftersom texten är helt främmande för originalverkets syfte.
Professor Rosén (känd från bl.a. TPB-rättegången) har förvisso fullt korrekt påpekat att denna lagstiftarens intention inte har kommit till direkt uttryck i lagtexten. Men principen kom att prövas och befästas genom det s.k. Alfons Åberg-målet, NJA 2005 s 905. I detta avgörande uttalade Högsta domstolen följande:
Definitionerna på begreppen parodi och travesti är inte alldeles fasta och vedertagna, men klart är under alla omständigheter att principen måste vara tillämplig i fall när någon genom att förvränga ett känt verk till form eller innehåll åstadkommer en produkt, vilken framstår som avsedd att skapa en komisk effekt som är helt främmande för originalverket. Det i målet aktuella programinslaget måste anses tillhöra denna kategori. Genom att den kända barnboksfiguren Alfons inplaceras i ett främmande sammanhang med narkotikamissbruk och kriminalitet har uppenbarligen åsyftats att framkalla en komisk och överraskande effekt, vilken förstärkts genom att sammanställningen av originalrepliker från Alfonsböckerna med repliker ur den danska filmen Pusher förvrängt bärande element av handlingen i flera av böckerna.
En följd av denna bedömning är att programinslaget blir att betrakta som ett självständigt verk.
Högsta domstolen slog alltså fast att det är fråga om två självständiga verk och att något intrång i den upphovsrätt som tillkommer originalverket sålunda inte har ägt rum. Förvisso för Högsta domstolen ett fortsatt resonemang om att i vissa fall kan ändå ett parodiskt verk på ett otillåtet sätt kränka den ursprunglige upphovsmannens konstnärliga anseende. Emellertid aktualiserade inte någon sådan prövning i Alfons Åberg-målet och jag kan inte heller se att denna situation skulle kunna aktualisera i Wiehe-fallet.
Wiehe har naturligtvis genom sina företrädare för United Stage varit väl bekant med såväl lagstiftarens ursprungliga intention som med Alfons Åberg-målet. Ändå har han i sin profithunger valt att sända ut hotbrev till inte bara upphovsmännen till det parodiska verket utan även till bloggare som har länkat till detsamma.
Jag är en av de bloggare som länkar. Skulle jag få ett hotfullt krav från Wiehe eller hans kumpaner kommer jag inte tveka att anmäla dem för brott mot marknadsföringslagen.
DIKTATURKRAMAREN WIEHE VILL FÖRBJUDA SATIR
Sångaren Mikael Wiehe är känd för att krama kommunistiska diktaturer. I sådana diktaturer är som bekant inte samhällskritik och parodi ett uppskattat inslag.
Nu verkar det dock som att Wiehe har för avsikt att implementera sina fascination för diktaturer här i Sverige. Det handlar om att Sanna Rayman och Peter Santesson spelade in Mikael Wiehes sång "Mitt hjärtas fågel", men med en ny och satirisk text om att bevara slussen.
Wiehe har genom sin representant i upphovsrättsmaffian, United Stage krävt att de ”omedelbart tar bort detta från er hemsida och alla andra eventuella sammanhang”. United stage har även hört av sig till bloggar som har länkat till låten och krävt att de tar bort länkarna. Kom då ihåg att det inte handlar om en olaglig kopia eller ens en cover, utan en satirisk version.
Wiehe och United Stage har sannolikt inte hört talas om Streisand effekten. För att påminna dem och för att motverka Wiehes försök att tysta debatten länkar jag till videon.
Läs också: Mark Klamberg, Frihetssmedjan, Isobel, Johan Folin, Felten Fabulerar, Iconomi
EN JULHÄLSNING FRÅN FEMINISMENS SVERIGE
I ett anfall av politisk korrekthet har statsminister Reinfeldt i sitt jultal utlovat hårdare straff för kvinnomisshandel.
Än en gång bevisas sålunda att våldet mot män är politiskt ointressant. Särskilt ointressant tycks det vara att kvinnor är lika aktiva i relationsvåldet som män. BRÅ konstaterar också att kvinnors våld negligeras av forskningen. Jag kan tillägga att detta främst gäller svensk forskning. Från utlandet och även vårt närmaste grannland Norge finns omfattande forskning som visar att kvinnor utövar våld i lika hög grad som män, men att kvinnor nästa aldrig anmäls eller fälls till ansvar.
Att debatten är helt skev framgår tydligt när man kan se hur en feministisk författare blir hyllad sedan hon har beskrivit hur hon har misshandlat sin man i samband med ett gräl. Vissa nyanserade feminister förekommer dock. En av dem är Petra Östergren:
Radikala feminister har tagit patent på "sanningen" om våld och misshandel i hemmet.
Orden är Petra Östergrens och det är nog där sanningen ligger. Feminismen har i egenskap av dogmatisk ideologi lagt beslag på den enda rätta sanningen och i dagens Sverige vågar ingen politiker ifrågasätta de feministiska mytbildningarna.
En annan sak man kan fundera på är hur verkningsfullt höjda straffskalor kan förväntas bli när denna åtgärd inte föregås av en ordentlig analys av orsakerna till att våld utövas. Den feministiska retoriken går ju förvisso ut på att alla män är potentiella våldtäktsmän och våldsutövare. Men riktig forskning ger dock ett annat resultat:
I kriminologens Mikael Ryings rapport om dödligt våld mot kvinnor ser vi att 80 procent av männen i det studerade materialet är psykiskt sjuka eller störda. Nästan hälften är antingen arbetslösa, beredskapsarbetande eller förtidspensionerade. 60 procent är registrerade för tidigare brottslighet.
I de fall män utövar våld så har alltså könet en klart underordnad betydelse. Istället handlar det om psykiskt sjuka eller socialt utsatta män. Vore det då inte förenat med en större samhällsnytta att förebygga de förhållanden som enligt vetenskapen orsakar våldet? Sålunda socialt riktade stödåtgärder istället för straff.
söndag 18 december 2011
USA - FÄNGELSE PÅ OBESTÄMD TID UTAN RÄTTEGÅNG
I USA har senaten röstat igenom en ny lag som ger militären rätt att fängsla vem som helst på obestämd tid utan rätt till rättegång. Gripandet kan ske såväl inom som utanför USA. Detta innebär bl.a. att den som sitter i Sverige och skriver en kritisk blogg om USAs krig mot terrorismen, länkar till material från Wikileak lider risk att stämplas som en fara för USAs säkerhet. Enbart detta skulle kunna leda till kidnappning och att man slängs i fängelse på obestämd tid utan rätt till rättegång.
Falkvinge utvecklar och konstaterar att USA är förlorat till fascismen:
Jag håller med Falkvinge när han konstaterar att det inte finns någon skyldighet för medborgarna att följa lagen när lagen bryter mot fundamental rättigheter och friheter.
En av få senatorer som protesterade mot lagen var Rand Paul. Han har lagt ut inlägg på Youtube som är väl värt att lyssna till:
Att frågan är het även för oss svenskar står klart om man betänker att FRA delar information med USA. I sammanhanget skall man också komma ihåg att polisen helt nyligen fick utökade befogenheter att använda sig av signalspaning i sitt arbete.
WIKIPEDIA KAN KOMMA ATT STÄNGAS I PROTEST MOT SOPA
Vi har väl alla lärt oss att använda Wikipedia när vi söker information på nätet. Ett enkelt och lättillgängligt uppslagsverk för alla och en var, även om man naturligtvis måste ta till sig informationen med ett stort mått av källkritik.
Men nu rapporteras att det amerikanska lagförslaget SOPA riskerar Wikipedias existens. Wikipedia kommer helt klart att falla under lagförslagets definition på "search engine" och därför kommer det att bli möjligt för amerikanska domstolar att beordra Wikipedia att avlägsna länkar till utländska källor som inte faller upphovsrättsmaffian i smaken. Wikipedia överväger nu att inleda protestaktioner. Ett förslag som övervägs är att stänga Wikipedia tillfälligt. All enligt samma modell som tillämpades i protest mot ett italienskt lagförslag om censur av nätet.
Det framstår som alltmer sannolikt att våra politiker tillsammans med upphovrättsmaffian snart har nått sitt mål. Blockera alla informationskällor som inte passar makthavarna. Om dessa källor enbart innehåller laglig information eller inte är i sammanhanget ointressant. Information skapar kunskap vilket ger väljare och konsumenter som ställer krav. Sådant gillas varken av politiker eller profithungriga företrädare för upphovsrättsmaffian.
tisdag 13 december 2011
KÖPAREN AV TPB MISSTÄNKT FÖR BROTT
I juni 2009 basunerade media ut att bolaget GGF skulle köpa TPB. Jag spekulerade i om det hela kunde vara en bluff som iscensatts i syfte att blåsa upp värdet på aktierna i GGF.
Idag bekräfats att ägaren Hans Pandeya är misstänkt för svindleri genom att ha släppt ut vilseledande information till marknade i syfte att driva aktievärdet.
Idag bekräfats att ägaren Hans Pandeya är misstänkt för svindleri genom att ha släppt ut vilseledande information till marknade i syfte att driva aktievärdet.
BETALA FÖR UPPLADDNING PÅ YOUTUBE
Youtube har förvärvat tjänsten RightsFlow.
Förvärvet rapporteras vara en konsekvens av att Youtube nyligen tvingades att ingå en förlikning med ett antal företrädare för upphovsrättsindustrin pga uppladdade filmer som innehåll upphovsrättsskyddat material. Förlikningssumman är hemlig.
När du i fortsättningen laddar upp en video till Youtube körs filen mot RightFlows databas som omfattar en vid mängd rättighetsskyddade låtar. Om filen genererar en träff i databasen måste du betala en engångsavgift motsvarande 15 USD och först därefter får du ladda upp och distribuera din video.
Förändringen förväntas generera än större vinster till upphovsrättsindustrin som redan idag själva meddelar att de gör rekordvinster år efter år.
En tanke som slår mig är att många mediaföretag använder sig av material som länkar till videos på Youtube. Likaså finns det företag som i sin reklam nyttjar material som direkt eller indirekt plagierar populära Youtube-filmer. När nu uppladdarna skall betala, kommer då även dessa kommersiella företag som hittills har nyttjat Youtube-materialet gratis också att betala uppladdarna?
Själv kommer jag att radera alla filmer från mitt Youtube-konto.
Förvärvet rapporteras vara en konsekvens av att Youtube nyligen tvingades att ingå en förlikning med ett antal företrädare för upphovsrättsindustrin pga uppladdade filmer som innehåll upphovsrättsskyddat material. Förlikningssumman är hemlig.
När du i fortsättningen laddar upp en video till Youtube körs filen mot RightFlows databas som omfattar en vid mängd rättighetsskyddade låtar. Om filen genererar en träff i databasen måste du betala en engångsavgift motsvarande 15 USD och först därefter får du ladda upp och distribuera din video.
Förändringen förväntas generera än större vinster till upphovsrättsindustrin som redan idag själva meddelar att de gör rekordvinster år efter år.
En tanke som slår mig är att många mediaföretag använder sig av material som länkar till videos på Youtube. Likaså finns det företag som i sin reklam nyttjar material som direkt eller indirekt plagierar populära Youtube-filmer. När nu uppladdarna skall betala, kommer då även dessa kommersiella företag som hittills har nyttjat Youtube-materialet gratis också att betala uppladdarna?
Själv kommer jag att radera alla filmer från mitt Youtube-konto.
HÅRDA FRA-KLAPPAR FRÅN REGEGERINGEN
Ibland hatar jag att få rätt. Just nu är det ett sådant tillfälle. Och jag tror att alla vi som bekämpade FRA-lagen känner samma sak. Vi blev kallade för foliehattar och konspirationsteoretiker när vi varnade för att FRA-lagen skulle drabbas av ändamålsglidningar.
Men vi fick rätt. Redan nu efter 3 år har det hänt. Total övervakning alltid.
Förslaget skulle innebära att alla svenskars aktiviteter skulle bli övervakade vid varje given tidpunkt. Sådan är nämligen tekniken: för att kunna urskilja vissa aktiviteter så lyssnar FRA på allt. Alltid. Beteenden, rörelsemönster och samtal systematiseras och sorteras. Alla blir kartlagda och kategoriserade. Vissa mönster granskas närmare. Vilka mönster det är får vi aldrig veta – det ligger i verksamhetens natur.
FRA-förespråkarna har en hel del att förklara nu. Men vi kommer nog mest att få höra undanflykter.
måndag 12 december 2011
KAN ASSANGE UTLÄMNAS TILL USA
Frågan om risken för att Assange skulle kunna utlämnas från Sverige till USA har diskuterats livligt på flera ställen. Mark Klamberg skriver som vanligt insiktsfullt och gör gällande att en utlämning skulle vara utesluten utan godkännande från Storbritannien. Motsvarande uppfattning har uttryckts av åklagare och på flera platser i media. Jag är dock inte fullt lika övertygad.
Utlämningsfrågan regleras genom dels s.k. bilaterala avtal mellan Sverige och USA, dels genom det s.k. transatlantiska avtalet mellan EU och USA. EU-avtalet har liten betydelse för Sveriges bilaterala avtal med USA eftersom de främsta skillnaderna handlar om vissa procedur och formaliafrågor.
I ett tillägg till det bilaterala avtalet mellan Sverige och USA regleras "temporary surrender" enligt följande:
Jag kan inte någon stans finna stöd för att en tillämpning av institutet "temporary surrender" skulle förutsätta ett godkännande från Storbritannien.
Institutet "temporary surrender" regleras även i avtalet mellan EU och USA och beskrivs närmare i EU kommissionens handbok:
Den exakta tillämpningen av institutet är oklar för mig. Men det framstår som klart att det finns en öppning för att Assange skulle kunna överlämnas till USA så snart åtal väckts mot honom i Sverige. Att detta kan bli ett konkret problem står klart i ljuset av att USA ofta håller personer frihetsberövade under lång tid utan rättegång.
Den engelska tidningen The Guardian har försökt klarlägga turerna genom att kontakta USAs ambassad i Storbritannien. Ambassaden ville dock inte besvara tidningens frågor. I kommentarerna till The Guardians artikel skriver dock signaturen "GregCallus" följande:
Enligt GregCallus skulle alltså samma förutsättningar gälla som för ordinär utlämning. Men är det så säkert? Kan en "tillfällig utlåning" med säkerhet anses jämställd med en ordinär utlämning? Jag kan i vart fall inte finna något stöd för en sådan uppfattning.
Klart är dock att vare sig Sverige eller Storbritannien har varit villiga att lämna några som helst garantier för att Assange inte kommer att utlämnas till USA.
Men även om de som påstår att Storbritanniens godkännande skulle krävas har rätt, så finns det flera brittiska politiska kommentatorer som menar att Storbritannien skulle ha liten motivation att motsätta sig en begäran om utlämning för det fall Sverige vill och accepterar en sådan begäran från USA.
En samtidig begäran om utlämning från både Sverige och USA skulle även kunna leda till en juridisk och politisk kollision som skulle vara svårhanterlig.
I sammanhanget måste man också hålla i minnet att Storbritannien är en nära allierad till USA samt att det vore betydligt mindre politiskt kontroversiellt för brittiska politiker om utlämningen verkställs från Sverige. Vidare ska man hålla i minnet att Sverige redan har utlämnat personer till både Egypten och Syrien trots att de har riskerat både tortyr och dödsstraff, sålunda helt i strid med internationella konventioner.
Svaret är sålunda inte kristallklart, men det står för mig helt klart att risken för att Assange kan komma att utlämnas till en oviss framtid i USA är reell.
Intressant
Utlämningsfrågan regleras genom dels s.k. bilaterala avtal mellan Sverige och USA, dels genom det s.k. transatlantiska avtalet mellan EU och USA. EU-avtalet har liten betydelse för Sveriges bilaterala avtal med USA eftersom de främsta skillnaderna handlar om vissa procedur och formaliafrågor.
I ett tillägg till det bilaterala avtalet mellan Sverige och USA regleras "temporary surrender" enligt följande:
VI. If the extradition request is granted in the case of a person who is being prosecuted or is serving a sentence in the territory of the requested State for a different offense, the requested State may:
b) temporarily surrender the person sought to the requesting State for the purpose of prosecution. The person so surrendered shall be kept in custody while in the requesting State and shall be returned to the requested State after the conclusion of the proceedings against that person in accordance with conditions to be determined by mutual agreement of the Contracting States.
Jag kan inte någon stans finna stöd för att en tillämpning av institutet "temporary surrender" skulle förutsätta ett godkännande från Storbritannien.
Institutet "temporary surrender" regleras även i avtalet mellan EU och USA och beskrivs närmare i EU kommissionens handbok:
(g) Temporary Surrender (Article 9)
This provision, which is common in modern extradition treaties, facilitates the orderly and efficient
prosecution of a person sought in two jurisdictions by allowing the temporary transfer of the person
to the Requesting State for prosecution, when that person is subject to proceedings (either
prosecution or service of a sentence) in the Requested State. The transfer is subject to conditions
agreed to in advance of the transfer. The provision also permits the defendant to receive credit in the
Requested State for time served in custody while under prosecution in the Requesting State.
Den exakta tillämpningen av institutet är oklar för mig. Men det framstår som klart att det finns en öppning för att Assange skulle kunna överlämnas till USA så snart åtal väckts mot honom i Sverige. Att detta kan bli ett konkret problem står klart i ljuset av att USA ofta håller personer frihetsberövade under lång tid utan rättegång.
Den engelska tidningen The Guardian har försökt klarlägga turerna genom att kontakta USAs ambassad i Storbritannien. Ambassaden ville dock inte besvara tidningens frågor. I kommentarerna till The Guardians artikel skriver dock signaturen "GregCallus" följande:
"..this extradition takes place under a European Arrest Warrant [which] means that (as a matter of EU law) Sweden would be bound by the Article 28.4 rules on seeking permission from the UK (which would be judicially reviewable). If they tried to ignore those obligations, then a preliminary reference to the ECJ (on the super-fast track urgent) route would likely compel them to get the UK’s permission."
Enligt GregCallus skulle alltså samma förutsättningar gälla som för ordinär utlämning. Men är det så säkert? Kan en "tillfällig utlåning" med säkerhet anses jämställd med en ordinär utlämning? Jag kan i vart fall inte finna något stöd för en sådan uppfattning.
Klart är dock att vare sig Sverige eller Storbritannien har varit villiga att lämna några som helst garantier för att Assange inte kommer att utlämnas till USA.
Men även om de som påstår att Storbritanniens godkännande skulle krävas har rätt, så finns det flera brittiska politiska kommentatorer som menar att Storbritannien skulle ha liten motivation att motsätta sig en begäran om utlämning för det fall Sverige vill och accepterar en sådan begäran från USA.
En samtidig begäran om utlämning från både Sverige och USA skulle även kunna leda till en juridisk och politisk kollision som skulle vara svårhanterlig.
John Bellinger, a former legal adviser to the U.S. State Department, says Assange could be charged with espionage, stealing government property or retaining stolen government property.
"If the Justice Department were actually to issue charges against Mr. Assange while he was still in Britain there could be potentially a decision for the U.K. government whether to extradite him to Sweden or to the United States, and that could get to be a complicated clash between the two different requests which would put the U.K. government in a difficult position," Bellinger told AP Television News.
I sammanhanget måste man också hålla i minnet att Storbritannien är en nära allierad till USA samt att det vore betydligt mindre politiskt kontroversiellt för brittiska politiker om utlämningen verkställs från Sverige. Vidare ska man hålla i minnet att Sverige redan har utlämnat personer till både Egypten och Syrien trots att de har riskerat både tortyr och dödsstraff, sålunda helt i strid med internationella konventioner.
Svaret är sålunda inte kristallklart, men det står för mig helt klart att risken för att Assange kan komma att utlämnas till en oviss framtid i USA är reell.
Intressant
söndag 11 december 2011
JAG VET VAD DU HAR LADDAT NER
De flesta av oss vet väl att bittorrent-tekniken inte är anonym. Ändå kan det vara facinerande och tankeväckande att pröva tjänsten Youhavedownloaded.com. Testa bannern ovan och förvånas över hur publika dina nedladdningar är. Enligt skaparna har tjänsten tillkommit som en påminnelse om att internet inte är anonymt. En påminnelse som är nog så nyttig för väldigt många.
lördag 10 december 2011
FILMEN "LIGG MED MIG" BRYTER MOT DIREKTIV MOT BARNPORR
Filmen Ligg med mig handlar om en 15 årig flickas sexualitet. I filmen förekommer scener som är ett klart brott mot Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi
Enligt direktivet är varje person "under 18 år" att betrakta som barn. Med barnpornografi avses "allt material som föreställer en person som ser ut att vara ett barn som medverkar i en handling med uttrycklig eller simulerad sexuell innebörd…”.
Direktivet utgör dock ännu inte svensk lag, och av Brottsbalken framgår följande definition av 16 kap 10a§: "Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under arton år. Är pubertetsutvecklingen fullbordad, ska ansvar för gärning enligt första stycket 2–5 dömas ut bara om det av bilden och omständigheterna kring den framgår att den avbildade personen är under arton år."
Flickan i filmens huvudroll - som bl.a. deltar i en onaniscen - är 19 år så hon skulle enligt nuvarande svensks lag falla under definitionen av barn. Men läs direktivtexten ovan: "allt material som föreställer en person som ser ut att vara ett barn".
Kom då också ihåg att Sverige kommer att bli skyldigt att införa direktivet som svensk lag. Så om något eller några år skulle det vara omöjligt att distribuera en film som "Ligg med mig". Huvudrollsinnehavaren "föreställer" ju ett barn (person under 18 år) i direktivets mening. Hon deltar också i en handling med uttrycklig eller simulerad sexuell innebörd. Hade direktivtexten redan införlivats med svensk lag skulle sålunda med stor sannolikhet filmens regissör, distributör och andra medverkande ha kunnat dömas för barnpornografibrott. Är det rimligt?
Läs också: Christian Engström
UPPHOVSRÄTTSINDUSTRIN CENSURERAR LAGLIG KAMPANJ
Torrentfreak rapporterar att Megaupload har drabbats av upphovsrättsindustrins maffialiknande metoder.
Megaupload hade kontrakterat en kompositör som fick uppdraget att skriva en originalsång för Megauploads kampanj. Vidare kontrakterades flera kända artister. Allt var sålunda fullt lagligt, men när Megauload lanserade sin sång och video på Youtube ingrep Universal Music och tvingade Youtube att blockera videon. UMG hävdade osant att de ägde rättigheterna till allt i videon. Megaupload tog dock strid och kommenterade UMGs påståenden:
“Those UMG criminals. They are sending illegitimate takedown notices for content they don’t own. Dirty tricks in an effort to stop our massively successful viral campaign.”
Detta är bara början på den framtid vi kommer att få uppleva om upphovsrättsmaffian tillåts att härja fritt. Om SOPA-lagen blir verklighet kommer vi att få uppleva ett samhälle där inga kulturskapare tillåts verka, förutom de som har godkänts av de stora mediaföretagen. Är det ett sådant samhälle vi vill ha? Hur länge tänker politikerna jaga vanligt folk, men se genom fingrarna när det gäller upphovsrättsmaffians olagliga metoder?
Som ni ser i länken ovan har Megaupload nu lyckats få upp sin video på Youtube igen. Frågan är hur länge?
Intressant
fredag 9 december 2011
DEN KONTROVERSIELLE LAGMANNEN
Lagman kallas domstolscheferna vid våra tingsrätter. På Gotland är Mikael Mellqvist lagman.
Mellqvist är en domare som ofta väcker ont blod och som har ett horn i sidan på särskilt försvarsadvokater. Försvaren bör inte ha rätt till ersättning om han kräver att få vara vid sin klients sida, har Mellqvist sagt. Och försvarare som Mellqvist anser som odugliga -dvs de flesta - får avdrag på sina ersättningar. Motsvarande öde drabbar dock aldrig mindre skickliga åklagare. Opartiskhet är inget som tycks bekymra lagmannens Mellqvist särskilt mycket.
På sin egen blogg erkänner Mellqvist också att han går in i varje mål med förutfattade meningar. Själv hävdar Mellqvist såklart att detta inte påverkar honom i hans dömande. De som har stött på honom har dock i regel en annan uppfattning.
Mellqvists agerande är så anmärkningsvärt att det till och med har föranlett Advokatsamfundets generalsekreterare att fråga om han har varit på studiebesök i en kinesisk folkdomstol. Det är denna typ av domare som avgör folks väl och ve, om en person skall sättas i fängelse eller dömas till höga skadestånd.
När Mellqvist också arg på Alexander Bard sedan denne har uttalat sig positivt om narkotika. Under rubriken "Sluta för fan" häver Mellqvist ur sig en rad invektiv som jag inte trodde mig behöva höra från en representant för domarkåren. Mellqvist uttrycker sin kritik mot Bard enligt följande:
Vad har Bards utseende med debatten att göra undrar jag? Mellqvists argumentation i övrigt tycks också mest följa den linje av förutfattade meningar som han själv sagt sig besitta. Det finns nämligen exempel på att en avkriminalisering av narkotikabrott för eget bruk har haft positiva effekter. Så det går inte att så konsekvent hävda att Bard är dum och ful bara för att han har en annan åsikt än lagmannen Mellqvist.
Varför skriver jag då om denne Mellqvist? Jo, han är inte mycket värre än andra domare som man stöter på runt om i landets domstolar, men jag lyfter fram honom för att åskådliggöra hur rättsosäkert vårt rättsväsende är och för att påvisa vilka personer som har makt att utöva statens yttersta maktmedel gentemot dig och mig.
Mellqvist är en domare som ofta väcker ont blod och som har ett horn i sidan på särskilt försvarsadvokater. Försvaren bör inte ha rätt till ersättning om han kräver att få vara vid sin klients sida, har Mellqvist sagt. Och försvarare som Mellqvist anser som odugliga -dvs de flesta - får avdrag på sina ersättningar. Motsvarande öde drabbar dock aldrig mindre skickliga åklagare. Opartiskhet är inget som tycks bekymra lagmannens Mellqvist särskilt mycket.
På sin egen blogg erkänner Mellqvist också att han går in i varje mål med förutfattade meningar. Själv hävdar Mellqvist såklart att detta inte påverkar honom i hans dömande. De som har stött på honom har dock i regel en annan uppfattning.
Mellqvists agerande är så anmärkningsvärt att det till och med har föranlett Advokatsamfundets generalsekreterare att fråga om han har varit på studiebesök i en kinesisk folkdomstol. Det är denna typ av domare som avgör folks väl och ve, om en person skall sättas i fängelse eller dömas till höga skadestånd.
När Mellqvist också arg på Alexander Bard sedan denne har uttalat sig positivt om narkotika. Under rubriken "Sluta för fan" häver Mellqvist ur sig en rad invektiv som jag inte trodde mig behöva höra från en representant för domarkåren. Mellqvist uttrycker sin kritik mot Bard enligt följande:
Förbannad blir jag när kändisar som Alexander ”man-får-vara-hur-ful-och-dum-som-helst-och-ändå-vara-med-i-TV”
Vad har Bards utseende med debatten att göra undrar jag? Mellqvists argumentation i övrigt tycks också mest följa den linje av förutfattade meningar som han själv sagt sig besitta. Det finns nämligen exempel på att en avkriminalisering av narkotikabrott för eget bruk har haft positiva effekter. Så det går inte att så konsekvent hävda att Bard är dum och ful bara för att han har en annan åsikt än lagmannen Mellqvist.
Varför skriver jag då om denne Mellqvist? Jo, han är inte mycket värre än andra domare som man stöter på runt om i landets domstolar, men jag lyfter fram honom för att åskådliggöra hur rättsosäkert vårt rättsväsende är och för att påvisa vilka personer som har makt att utöva statens yttersta maktmedel gentemot dig och mig.
torsdag 8 december 2011
FORDRINGAR MOT FILDELARE AUKTIONERAS UT
När Ipred-debatten var som hetast lovade antipiraterna att deras höga moral och etik skulle förhindra att hotbrev skulle sändas ut till barnfamiljer. Löftet sveks dock ganska snart.
I Tyskland är situationen dock ännu värre. Där jagas 100 000-tals människor varje månad av företrädare för upphovsrättsmaffian. Vanliga familjer mottar hotbrev med uppmaningar om att betala in summor på mellan € 300-1200 per delad fil. Några bevis för att en olovlig fildelning ägt rum behövs inte och många faller till föga inför hotet att bli stämda vid domstol av en ekonomiskt betydligt starkare företrädare för upphovsrättsmaffian.
Men nu har upphovsrättsmaffian tagit ett steg längre. Den tyska advokatfirma Urmann - som företräder flera upphovsrättshavare - har beslutat sig för att auktionera ut fordringar mot barnfamiljer och andra misstänkta fildelare om tillhopa € 90 000 000. Notera att i villkoren för auktionen finns inget krav på att budgivaren ska bedriva en laglig verksamhet, inte heller att budgivaren ska stå under tillsyn av någon myndighet. Överhuvudtaget är det sålunda möjligt för ryska maffian eller andra företrädare för den organiserade brottsligheten att lägga bud. Upphovsrättsmaffians metod "betala eller annars" har plötsligt fått en ny dimension.
Det ska nu bli intressant att se om upphovsrättsmaffians företrädare i Sverige och Norden följer de tyska kollegornas exempel.
Intressant
I Tyskland är situationen dock ännu värre. Där jagas 100 000-tals människor varje månad av företrädare för upphovsrättsmaffian. Vanliga familjer mottar hotbrev med uppmaningar om att betala in summor på mellan € 300-1200 per delad fil. Några bevis för att en olovlig fildelning ägt rum behövs inte och många faller till föga inför hotet att bli stämda vid domstol av en ekonomiskt betydligt starkare företrädare för upphovsrättsmaffian.
Men nu har upphovsrättsmaffian tagit ett steg längre. Den tyska advokatfirma Urmann - som företräder flera upphovsrättshavare - har beslutat sig för att auktionera ut fordringar mot barnfamiljer och andra misstänkta fildelare om tillhopa € 90 000 000. Notera att i villkoren för auktionen finns inget krav på att budgivaren ska bedriva en laglig verksamhet, inte heller att budgivaren ska stå under tillsyn av någon myndighet. Överhuvudtaget är det sålunda möjligt för ryska maffian eller andra företrädare för den organiserade brottsligheten att lägga bud. Upphovsrättsmaffians metod "betala eller annars" har plötsligt fått en ny dimension.
Det ska nu bli intressant att se om upphovsrättsmaffians företrädare i Sverige och Norden följer de tyska kollegornas exempel.
Intressant
2011 - DET NYA INTEGRITETSÅRET
Datainspektionen utnämnde 2008 till Integritetsåret, dock inte i positiv mening utan i meningen att politikerna hade infört en lång rad integritetskränkande lagar. Allt utan någon som helst eftertanke eller analys av vilka de samlade konsekvenserna blev av alla dessa lagar. Jag har skrivit mer i detta ämne HÄR.
När politikerna trots den allmänna folkstormen införde FRA-lagen lovades det dyrt och heligt att spaningen inte skulle användas i polisiära syften och inte för att rikta spaningen mot enskilda individer. Många av oss befarade dock att en ändamålsglidning snart skulle ske och att integritetskränkande information skulle komma att hamna i fel händer.
Och nu har det hänt. Säpo och Rikskriminalpolisen ska få signalspana. Inte i syfte att bedriva spaning eller förundersökning säger Ask. Jag säger f-n tro't. En ändamålsglidning har redan inträffat och när man ändå är på gång, varför då inte också....det är ju så bra att ha....osv. Vi vet ju att Säpo gärna vill använda signalspaningen för sitt polisiära arbete. Självklart vore det mumma för polisen att få tillgång till FRA's databas som lagrar trafikdata i massiv omfattning även beträffande vanliga privatpersoners kommunikation. Att Säpo inte är så noga med att följa lagen skrev jag om HÄR, men det spelar väl ingen roll när nu vanligt folk ska granskas i sömmarna.
Det är dax att förhindra den skenande utvecklingen av allt hårdare övervakning i realtid av alla medborgare. Kan vi få se ett nytt FRA-uppror eller är svenska folket fast framför nästa avsnitt av Idol?
LÄS OCKSÅ: BEELZEBJÖRN HAX KULTURBLOGGEN SVD DN
När politikerna trots den allmänna folkstormen införde FRA-lagen lovades det dyrt och heligt att spaningen inte skulle användas i polisiära syften och inte för att rikta spaningen mot enskilda individer. Många av oss befarade dock att en ändamålsglidning snart skulle ske och att integritetskränkande information skulle komma att hamna i fel händer.
Och nu har det hänt. Säpo och Rikskriminalpolisen ska få signalspana. Inte i syfte att bedriva spaning eller förundersökning säger Ask. Jag säger f-n tro't. En ändamålsglidning har redan inträffat och när man ändå är på gång, varför då inte också....det är ju så bra att ha....osv. Vi vet ju att Säpo gärna vill använda signalspaningen för sitt polisiära arbete. Självklart vore det mumma för polisen att få tillgång till FRA's databas som lagrar trafikdata i massiv omfattning även beträffande vanliga privatpersoners kommunikation. Att Säpo inte är så noga med att följa lagen skrev jag om HÄR, men det spelar väl ingen roll när nu vanligt folk ska granskas i sömmarna.
Det är dax att förhindra den skenande utvecklingen av allt hårdare övervakning i realtid av alla medborgare. Kan vi få se ett nytt FRA-uppror eller är svenska folket fast framför nästa avsnitt av Idol?
LÄS OCKSÅ: BEELZEBJÖRN HAX KULTURBLOGGEN SVD DN
TV-SPEL BRYTER MOT GENÉVEKONVENTIONEN
Någon tok har räknat ut att 62 miljarder "personer" har dödats på online spelet Call of Duty: Black Ops, varav 242 miljoner har knivhuggits till döds.
Detta faktum har fått Röda Korset att fundera över om gamers bryter mot internationell rätt när de tar livet av varandra på nätet.
'While the Movement works vigorously to promote international humanitarian law worldwide, there is also an audience of approximately 600 million gamers who may be virtually violating International Humanitarian Law."
Tydligen tvekar Röda Korset huruvida det verkligen är möjligt att åtala spelarna för brott mot internationell rätt så istället avser man att rikta in sig mot spelutvecklarna.
Jag säger; Personerna som skjuts i ett spel är inte verkliga. Detta känns mer som ännu en förevändning att censurera internet.
Intressant
KASPERSKY I PROTEST MOT SOPA-LAGEN
För några dagar sedan skrev jag om hur Yahoo och andra stora spelare protesterar mot det amerikanska lagförslag som kallas SOPA.
Nu går även säkerhetsföretaget Kaspersky ut i protest. Snart är det dags att uppdatera mitt antivirusprogram.Jag tror jag vet vilken leverantör som kommer att väljas. Ryggrad skall belönas!
UPPDATERING
En vaken person har i kommentaren lämnat följande länk. Det verkar faktiskt mera som att Kaspersky vill avskaffa det fria nätet.
Nu går även säkerhetsföretaget Kaspersky ut i protest. Snart är det dags att uppdatera mitt antivirusprogram.
UPPDATERING
En vaken person har i kommentaren lämnat följande länk. Det verkar faktiskt mera som att Kaspersky vill avskaffa det fria nätet.
onsdag 7 december 2011
DOGMATISK STATSBÄRANDE IDEOLOGI IFRÅGASATT
Jag är stark motståndare till alla former av dogmatiska idéer och ideologier. I denna blogg brukar jag i huvudsak behandla frågor som hänger samman med sådana idéer och ideologier. Ofta har det handlat om upphovsrättsindustrins dogmatiska påståenden om att människors liv måste övervakas alltid och överallt för att främja industrins ekonomiska intressen. Men denna gång handlar det om den dogmatiska idébildning som har samlats under beteckningen feminism.
Jag påstår att feminismen i Sverige har fått en sådan stark ställning att den måste betecknas som statsbärande. Varje politiker i stort sett bekänner sig till feminismen. På våra universitet lägger man in obligatoriska inslag med s.k. genusvetenskap. Men i vårt närmaste grannland har nu den s.k. genusvetenskapen blivit starkt ifrågasatt.
Feminismen liksom genusvetenskapen bygger på uppfattningen att det råder en patriarkal maktordning i samhället. Problemet är dock att denna tes inte underbyggs av traditionella empirisk forskning. Istället säger feministen och genusvetaren att "jag har svaret och behöver inte pröva om det håller sträck". Detta är inte forskning utan ett rent dogmatiskt påstående. Och den som till äventyrs vågar ifrågasätta tesen blir genast utsatt för traditionellt maktspråk. Den kritiske kallas alltid idiot, kvinnohatare, tönt eller något liknande.
I Norge sände man programmet Hjernevask, vilket ledde till debatt och ifrågasättande av de feministiska dogmerna. Debatten ledde till att det norska vetenskapsrådet frös alla pengar till genusforskningen. I Sverige har vi dock valt att krampaktigt hålla fast vid den jeopardy-forskning som kallas Genusvetenskap och vårt vetenskapliga råd har nyligen beviljat ytterligare 67 miljoner till genusvetenskaplig forskning. Jag funderar över hur mycket riktig forskning hade vi kunnat få för dessa pengar. Jag tänker då kanske främst på medicinsk forskning som hade kunnat leda till minskat lidande och sjukdom hos befolkningen.
Hur tramsig och ovetenskaplig genusvetenskapen är framgår av det feministiska projekt som just nu pågår där skrevande män fotograferas som bevis för mäns makt.
Ett annat exempel är den hyllade kvinnliga feministiska författaren som själv beskriver hur hon inför en grupp kvinnor berättade om hur hon hade misshandlat sin man och att andra kvinnor då också erkände hur de hade misshandlat sina män. Enligt den feministiska författaren berättade en kvinna följande:
Och detta hyllades som ett exempel på männens våld. Ärligt talat förstår jag inte hur en så dogmatisk och dubbelmoralistisk ideologi som feminismen har tillåtits få en så stark ställning i Sverige. Det är hög tid att vi på samma sätt som norrmännen kritiskt granskar de feministiska dogmerna och att alla medel till genusvetenskapen fryses tills vidare.
Jag påstår att feminismen i Sverige har fått en sådan stark ställning att den måste betecknas som statsbärande. Varje politiker i stort sett bekänner sig till feminismen. På våra universitet lägger man in obligatoriska inslag med s.k. genusvetenskap. Men i vårt närmaste grannland har nu den s.k. genusvetenskapen blivit starkt ifrågasatt.
Feminismen liksom genusvetenskapen bygger på uppfattningen att det råder en patriarkal maktordning i samhället. Problemet är dock att denna tes inte underbyggs av traditionella empirisk forskning. Istället säger feministen och genusvetaren att "jag har svaret och behöver inte pröva om det håller sträck". Detta är inte forskning utan ett rent dogmatiskt påstående. Och den som till äventyrs vågar ifrågasätta tesen blir genast utsatt för traditionellt maktspråk. Den kritiske kallas alltid idiot, kvinnohatare, tönt eller något liknande.
I Norge sände man programmet Hjernevask, vilket ledde till debatt och ifrågasättande av de feministiska dogmerna. Debatten ledde till att det norska vetenskapsrådet frös alla pengar till genusforskningen. I Sverige har vi dock valt att krampaktigt hålla fast vid den jeopardy-forskning som kallas Genusvetenskap och vårt vetenskapliga råd har nyligen beviljat ytterligare 67 miljoner till genusvetenskaplig forskning. Jag funderar över hur mycket riktig forskning hade vi kunnat få för dessa pengar. Jag tänker då kanske främst på medicinsk forskning som hade kunnat leda till minskat lidande och sjukdom hos befolkningen.
Hur tramsig och ovetenskaplig genusvetenskapen är framgår av det feministiska projekt som just nu pågår där skrevande män fotograferas som bevis för mäns makt.
Ett annat exempel är den hyllade kvinnliga feministiska författaren som själv beskriver hur hon inför en grupp kvinnor berättade om hur hon hade misshandlat sin man och att andra kvinnor då också erkände hur de hade misshandlat sina män. Enligt den feministiska författaren berättade en kvinna följande:
– När min man vägrade prata kastade jag en gjutjärnsstekpanna efter honom. Den missade huvudet. Då rusade jag efter honom, bet honom i axeln. Vi fick åka till sjukhuset, stelkrampsspruta.
Och detta hyllades som ett exempel på männens våld. Ärligt talat förstår jag inte hur en så dogmatisk och dubbelmoralistisk ideologi som feminismen har tillåtits få en så stark ställning i Sverige. Det är hög tid att vi på samma sätt som norrmännen kritiskt granskar de feministiska dogmerna och att alla medel till genusvetenskapen fryses tills vidare.
tisdag 6 december 2011
TELIA INFÖR FÖRSTÄRKT NÄTCENSUR
Telia meddelar att man har för avsikt att förstärka nätfiltreringen i kampen mot övergrepp på barn.
Av Telias meddelande framgår att man använder sig av programvaror från Göteborgsbaserade NetClean. Företaget NetClean var djupt involverade i Australiens avsikter att censurera internet bl.a. i syfte att bekämpa P2P-sidor. Här är alltså ett företag som springer upphovsrättslobbyns ärenden.
Av Telias meddelande framgår att de sidor som skall blockeras följer sådana listor som utfärdas av organisationen Internet Watch Foundations. IWF gjorde sig för en tid sedan kända genom att blockera också helt laglig information på nätet.
Att s.k. barnporrfilter är ineffektiva och dessutom inte sällan används för att blockera laglig information är ett välkänt fenomen. Så vad är då Telias syften? Används barnporrkortet ännu en gång för att springa upphovsrättslobbyns ärenden?
Jag vet inte. Men jag kan konstatera att Telia nyligen blev avslöjade med att strypa Skype på ett sätt som i praktiken gör tjänsten oanvändbar. Telia meddelade samtidigt att man avsåg att ta extra betalt för abonnemang som tillåter ip-telefoni, däribland Skype. Onekligen känns det som att Telia verkar för att strypa konkurrensen från modern teknologi. Kan det vara så att även den förstärkta nätcensuren ligger på samma plan?
Av Telias meddelande framgår att man använder sig av programvaror från Göteborgsbaserade NetClean. Företaget NetClean var djupt involverade i Australiens avsikter att censurera internet bl.a. i syfte att bekämpa P2P-sidor. Här är alltså ett företag som springer upphovsrättslobbyns ärenden.
Av Telias meddelande framgår att de sidor som skall blockeras följer sådana listor som utfärdas av organisationen Internet Watch Foundations. IWF gjorde sig för en tid sedan kända genom att blockera också helt laglig information på nätet.
Att s.k. barnporrfilter är ineffektiva och dessutom inte sällan används för att blockera laglig information är ett välkänt fenomen. Så vad är då Telias syften? Används barnporrkortet ännu en gång för att springa upphovsrättslobbyns ärenden?
Jag vet inte. Men jag kan konstatera att Telia nyligen blev avslöjade med att strypa Skype på ett sätt som i praktiken gör tjänsten oanvändbar. Telia meddelade samtidigt att man avsåg att ta extra betalt för abonnemang som tillåter ip-telefoni, däribland Skype. Onekligen känns det som att Telia verkar för att strypa konkurrensen från modern teknologi. Kan det vara så att även den förstärkta nätcensuren ligger på samma plan?
måndag 5 december 2011
FAIR TRIAL - INGET FÖR STATEN DEL 2
I ett tidigare inlägg tog jag upp frågan om fair trial och bevisprovokation.
I en av kommentarerna frågar Anders Andersson: "Finns det ens något prejudikat i Sverige på att ett åtal kan ogillas därför att polisen har begått brott i utredningsarbetet?" Mitt svar är jo, faktiskt finns det ett sådant rättsfall. Jag tänker då bl.a. på NJA 2007 s. 1037.
Tingsrätten sammanfattade begreppet "brottsprovokation" enligt följande:
I tillägg uttalar Högsta domstolen att brottsprovokationen skall leda till att den tilltalade begick ett brott som han annars inte hade begått.
Högsta domstolen konstaterar i sina domskäl att de tilltalade hade utsatts för en sådan otillåten brottsprovokation att deras "rätt till en rättvis rättegång anses ha blivit oåterkalleligen undergrävd". Åtalet ogillades därför.
Brottsprovokation utgör en sorts olovlig bevisanskaffning. Det framstår därför för mig som näraliggande att den nu aktuella domen strider mot Högsta domstolens senare dom gällande bevisprovokation som jag behandlade i mitt tidigare och ovan länkade inlägg.
Olovlig bevisanskaffning har även avhandlats i rättsfallet NJA 2003 s. 323. I detta rättsfall handlade det om sådan information som anskaffats genom en olaglig telefonavlyssning.
Högsta domstolen - som konstaterade att avlyssningen varit olaglig - prövade huruvida en kränkning av det tilltalades rättigheter enligt artiklarna 6 och 8 Europakonventionen ägt rum. Här konstaterar Högsta domstolen att frågan om vilken bevisning som får läggas fram i en rättegång är fråga som "i första hand är en angelägenhet för den nationella rättsordningen och att det kan vara legitimt att åberopa även sådan utredning som framskaffats på ett sätt som inte är förenligt med konventionen". Slutklämmen i Högsta domstolens rätt långa resonemang blev, att bevisningen tilläts med tillämpning av principen om fri bevisvärdering.
Men var går då gränsen mellan det tillåtna och otillåtna? I en rättsstat har sekretessen mellan advokat och klient under lång tid ansetts som fundamental. Avlyssning av samtal mellan en advokat och hans klient anses otillåten. Ändå vet varje någorlunda erfaren advokat att även sådana samtal regelmässigt avlyssnas, även om materialet sedan kanske inte används publikt i en rättegång utan "endast" som spaningsuppslag. Jag har också själv erfarit att brev som jag sänder till klienter som är intagna på anstalt regelmässigt öppnas och genomläses trots att detta står i klar strid mot gällande lag. I en rättegång jag medverkade i hade en häktad person gjort egna minnesnoteringar inför sitt möte med advokaten, lagt anteckningarna i ett kuvert som han märkte "Till Advokaten". Likväl togs handlingarna i beslag vid en genomsökning av hans cell och användes sedan dessa handlingar som bevis i rättegången. JO ska nu pröva en anmälan från en intagen gällande att de intagnas samtal med sina advokater avlyssnas.
Så i ljuset av 2003-års rättsfall och rättsfallet gällande bevisprovokation är det min gissning att avlyssnade samtal eller beslagtagen kommunikation mellan en misstänkt och hans försvarare mycket väl skulle kunna tillåtas som bevisning i en brottmålsrättegång. Detta trots att avlyssningen och beslaget är klart olagliga. Åklagare och polis vet detta och även att de knappast lider någon som helst risk att själva drabbas av vare sig disciplinära eller straffrättsliga påföljder. Så varför då följa lagen när det både är enklare och i princip helt riskfritt att bryta mot densamma?!
I ljuset av ovanstående problemställning blir storbedragaren Torgny Jönssons anmälan mot en ekobrottsåklagare särskilt intressant. I utredningen mot Jönsson påstås åklagaren ha använt sig av osann bevisning i form av bl.a. ett vittne som ljög med åklagarens goda minne. Jag har läst en del handlingar i målet och även tagit del av visst utredningsmaterial. Min slutsats är att Jönsson har gott fog för sina påståenden. Likväl tror jag att åklagaren kommer undan utan någon som helst påföljd. Vilket är tragiskt eftersom det öppnar upp för att åklagare kommer att använda sig av vittnen som i samförstånd med åklagare begår mened, vilket kommer att undergräva tilltron till rättsprocessen och principen om fair trial.
I en av kommentarerna frågar Anders Andersson: "Finns det ens något prejudikat i Sverige på att ett åtal kan ogillas därför att polisen har begått brott i utredningsarbetet?" Mitt svar är jo, faktiskt finns det ett sådant rättsfall. Jag tänker då bl.a. på NJA 2007 s. 1037.
Tingsrätten sammanfattade begreppet "brottsprovokation" enligt följande:
Med brottsprovokation brukar förstås en situation där polisen vidtar provokativa åtgärder i syfte att framkalla brott. I Sverige är polisens möjligheter att använda sig av brottsprovokation inte lagreglerade, men det torde ändå stå helt klart att det inte är tillåtet för polisen att vidta brottsprovocerande åtgärder. Vilka följderna blir av en otillåten brottsprovokation - förutom eventuellt disciplinärt eller straffrättsligt ansvar för den som vidtagit åtgärden - måste dock betecknas som i högsta grad osäkert.
I tillägg uttalar Högsta domstolen att brottsprovokationen skall leda till att den tilltalade begick ett brott som han annars inte hade begått.
Högsta domstolen konstaterar i sina domskäl att de tilltalade hade utsatts för en sådan otillåten brottsprovokation att deras "rätt till en rättvis rättegång anses ha blivit oåterkalleligen undergrävd". Åtalet ogillades därför.
Brottsprovokation utgör en sorts olovlig bevisanskaffning. Det framstår därför för mig som näraliggande att den nu aktuella domen strider mot Högsta domstolens senare dom gällande bevisprovokation som jag behandlade i mitt tidigare och ovan länkade inlägg.
Olovlig bevisanskaffning har även avhandlats i rättsfallet NJA 2003 s. 323. I detta rättsfall handlade det om sådan information som anskaffats genom en olaglig telefonavlyssning.
Högsta domstolen - som konstaterade att avlyssningen varit olaglig - prövade huruvida en kränkning av det tilltalades rättigheter enligt artiklarna 6 och 8 Europakonventionen ägt rum. Här konstaterar Högsta domstolen att frågan om vilken bevisning som får läggas fram i en rättegång är fråga som "i första hand är en angelägenhet för den nationella rättsordningen och att det kan vara legitimt att åberopa även sådan utredning som framskaffats på ett sätt som inte är förenligt med konventionen". Slutklämmen i Högsta domstolens rätt långa resonemang blev, att bevisningen tilläts med tillämpning av principen om fri bevisvärdering.
Men var går då gränsen mellan det tillåtna och otillåtna? I en rättsstat har sekretessen mellan advokat och klient under lång tid ansetts som fundamental. Avlyssning av samtal mellan en advokat och hans klient anses otillåten. Ändå vet varje någorlunda erfaren advokat att även sådana samtal regelmässigt avlyssnas, även om materialet sedan kanske inte används publikt i en rättegång utan "endast" som spaningsuppslag. Jag har också själv erfarit att brev som jag sänder till klienter som är intagna på anstalt regelmässigt öppnas och genomläses trots att detta står i klar strid mot gällande lag. I en rättegång jag medverkade i hade en häktad person gjort egna minnesnoteringar inför sitt möte med advokaten, lagt anteckningarna i ett kuvert som han märkte "Till Advokaten". Likväl togs handlingarna i beslag vid en genomsökning av hans cell och användes sedan dessa handlingar som bevis i rättegången. JO ska nu pröva en anmälan från en intagen gällande att de intagnas samtal med sina advokater avlyssnas.
Så i ljuset av 2003-års rättsfall och rättsfallet gällande bevisprovokation är det min gissning att avlyssnade samtal eller beslagtagen kommunikation mellan en misstänkt och hans försvarare mycket väl skulle kunna tillåtas som bevisning i en brottmålsrättegång. Detta trots att avlyssningen och beslaget är klart olagliga. Åklagare och polis vet detta och även att de knappast lider någon som helst risk att själva drabbas av vare sig disciplinära eller straffrättsliga påföljder. Så varför då följa lagen när det både är enklare och i princip helt riskfritt att bryta mot densamma?!
I ljuset av ovanstående problemställning blir storbedragaren Torgny Jönssons anmälan mot en ekobrottsåklagare särskilt intressant. I utredningen mot Jönsson påstås åklagaren ha använt sig av osann bevisning i form av bl.a. ett vittne som ljög med åklagarens goda minne. Jag har läst en del handlingar i målet och även tagit del av visst utredningsmaterial. Min slutsats är att Jönsson har gott fog för sina påståenden. Likväl tror jag att åklagaren kommer undan utan någon som helst påföljd. Vilket är tragiskt eftersom det öppnar upp för att åklagare kommer att använda sig av vittnen som i samförstånd med åklagare begår mened, vilket kommer att undergräva tilltron till rättsprocessen och principen om fair trial.
MP VILL ÖVERVAKA INTERNET
HAX och Karl Sigfrid har uppmärksammat en motion från Miljöpartiet med förslag på övervakning av internet för att upptäcka sexköp.
Jag noterar att Miljöpartiet tidigare har varit darriga när det gäller partiets inställning i integritetsfrågorna. I samma andetag kan man också konstatera att Miljöpartiet nu verkar för att uppfylla upphovsrättslobbyns våta dröm om en ökad övervakning av internet.
Vi minns väl alla hur upphovsrättslobbyns företrädare för en tid sedan utropade att ”Child pornography is great,”. Prostitution liksom barnporr är argument som politiker enkelt förstår och som enkelt kan användas för att förmå politiker att stifta nya och helt oproportionerliga lagar som inskränker de grundläggande fri- och rättigheter som borde tillförsäkras var och en.
Jag hänger på i HAX uppmaning till Miljöpartiet att skärpa sig.
Jag noterar att Miljöpartiet tidigare har varit darriga när det gäller partiets inställning i integritetsfrågorna. I samma andetag kan man också konstatera att Miljöpartiet nu verkar för att uppfylla upphovsrättslobbyns våta dröm om en ökad övervakning av internet.
Vi minns väl alla hur upphovsrättslobbyns företrädare för en tid sedan utropade att ”Child pornography is great,”. Prostitution liksom barnporr är argument som politiker enkelt förstår och som enkelt kan användas för att förmå politiker att stifta nya och helt oproportionerliga lagar som inskränker de grundläggande fri- och rättigheter som borde tillförsäkras var och en.
Jag hänger på i HAX uppmaning till Miljöpartiet att skärpa sig.
ASSANGE FÅR PRÖVNINGSTILLSTÅND - SKA SVENSK LAG SÄNKAS?
På flera ställen rapporteras att Assange har erhållit prövningstillstånd i frågan gällande hans utlämning till Sverige.
Enligt vad jag har kunnat läsa mig till har Assange advokater lyckats övertyga the High Court om att det det förekommer sådana skäl för prövningstillstånd ("general public importance") som kan likställas med de krav som ställs av vår svenska Högsta domstol ("till ledning för rättstillämpningen").
Mest intressant är dock de skäl som har föranlett att prövningstillstånd beviljades. Enligt rapporteringen har Assanges advokater nämligen skjutit in sig på att en europeisk arresteringsorder inte rätteligen kan utfärdas av en åklagare samt att Assange inte har delgivits misstanke om brott.
Jag är dock högst tveksam till om någon av dessa invändningar kan medföra att ett överlämnande inte beviljas. Skälen för min uppfattning är följande.
Den Europeiska arresteringsordern regleras ytterst genom Rådests rambeslut av den 13 juni 2002. Härav följer enligt Artikel 6 att vilken myndighet som äger behörighet att utfärda en arresteringsorder följer av nationell lag.
Enligt den svenska lagen framgår att det är just sådana åklagare som har anvisats av Riksåklagaren som äger behörighet att utfärda en arresteringsorder.
Eftersom jag inte ännu har kunnat läsa Assange advokaters argumentering inför vare sig High Court eller Supreme Court så kan jag naturligtvis inte riktigt bedöma styrkan i deras argument. Men i vart fall på formell grund följer det svenska förfarandet vad som följer av Rådets rambeslut. Möjligen kan advokaterna ha framfört en argumentation utifrån Artikel 6, vilken garanterar var och en en rätt att få sina rättigheter och skyldigheter prövade av en oavhängig och oberoende domstol.
Om det är på denna fråga prövningstillståndet har beviljats så kan saken bli riktigt intressant. En åklagare torde knappast kunna leva upp till kravet på en oberoende och oavhängig domstol. Skulle Assange få rätt i sin invändning så innebär det också att den svenska lagen underkänns av brittisk domstol. Vilka konsekvenser det skulle få för tidigare och redan verkställda arresteringsordrar som har tillkommit på motsvarande sätt vågar jag inte ens spekulera kring.
Vad gäller den andra invändningen, att Assange inte delgivits någon misstanke om brott, så kan jag inte finna att detta utgör en förutsättning för överlämnande enligt vare sig Rådets rambeslut eller enligt svensk lag. Men möjligen argumenterar Assanges advokater för att det måste finnas något krav på bevisningen för att en rimlig brottsmisstanke verkligen förekommer. Om så är fallet kan också prövningen inför Supreme Court bli synnerligen intressant eftersom det skulle kunna medföra att inte vilken lösryckt misstanke som helst kan läggas till grund för ett överlämnande.
Denna fråga blir särskilt intressant eftersom en genomläsning av den läckta förundersökningen ger en bild av att det inte i rättslig mening kan handla om någon våldtäkt som Assange skulle kunna ha gjort sig skyldig till.
Nu får vi avvakta och se hur utgången av den rättsliga prövningen i Storbritannien utfaller. Men det skulle onekligen vara sensationellt om brittisk domstol skulle underkänna en arresteringsorder som utfärdats av åklagare.
Enligt vad jag har kunnat läsa mig till har Assange advokater lyckats övertyga the High Court om att det det förekommer sådana skäl för prövningstillstånd ("general public importance") som kan likställas med de krav som ställs av vår svenska Högsta domstol ("till ledning för rättstillämpningen").
Mest intressant är dock de skäl som har föranlett att prövningstillstånd beviljades. Enligt rapporteringen har Assanges advokater nämligen skjutit in sig på att en europeisk arresteringsorder inte rätteligen kan utfärdas av en åklagare samt att Assange inte har delgivits misstanke om brott.
Jag är dock högst tveksam till om någon av dessa invändningar kan medföra att ett överlämnande inte beviljas. Skälen för min uppfattning är följande.
Den Europeiska arresteringsordern regleras ytterst genom Rådests rambeslut av den 13 juni 2002. Härav följer enligt Artikel 6 att vilken myndighet som äger behörighet att utfärda en arresteringsorder följer av nationell lag.
Enligt den svenska lagen framgår att det är just sådana åklagare som har anvisats av Riksåklagaren som äger behörighet att utfärda en arresteringsorder.
Eftersom jag inte ännu har kunnat läsa Assange advokaters argumentering inför vare sig High Court eller Supreme Court så kan jag naturligtvis inte riktigt bedöma styrkan i deras argument. Men i vart fall på formell grund följer det svenska förfarandet vad som följer av Rådets rambeslut. Möjligen kan advokaterna ha framfört en argumentation utifrån Artikel 6, vilken garanterar var och en en rätt att få sina rättigheter och skyldigheter prövade av en oavhängig och oberoende domstol.
Om det är på denna fråga prövningstillståndet har beviljats så kan saken bli riktigt intressant. En åklagare torde knappast kunna leva upp till kravet på en oberoende och oavhängig domstol. Skulle Assange få rätt i sin invändning så innebär det också att den svenska lagen underkänns av brittisk domstol. Vilka konsekvenser det skulle få för tidigare och redan verkställda arresteringsordrar som har tillkommit på motsvarande sätt vågar jag inte ens spekulera kring.
Vad gäller den andra invändningen, att Assange inte delgivits någon misstanke om brott, så kan jag inte finna att detta utgör en förutsättning för överlämnande enligt vare sig Rådets rambeslut eller enligt svensk lag. Men möjligen argumenterar Assanges advokater för att det måste finnas något krav på bevisningen för att en rimlig brottsmisstanke verkligen förekommer. Om så är fallet kan också prövningen inför Supreme Court bli synnerligen intressant eftersom det skulle kunna medföra att inte vilken lösryckt misstanke som helst kan läggas till grund för ett överlämnande.
Denna fråga blir särskilt intressant eftersom en genomläsning av den läckta förundersökningen ger en bild av att det inte i rättslig mening kan handla om någon våldtäkt som Assange skulle kunna ha gjort sig skyldig till.
Nu får vi avvakta och se hur utgången av den rättsliga prövningen i Storbritannien utfaller. Men det skulle onekligen vara sensationellt om brittisk domstol skulle underkänna en arresteringsorder som utfärdats av åklagare.
söndag 4 december 2011
FAIR TRIAL - INGET FÖR STATEN
Den som misstänks för brott tillförsäkras vissa minimirättigheter genom Artikel 6 Europakonventionen. En sådan rättighet är rätten att som misstänkt kunna tiga och förhålla sig passiv genom hela processen. Denna rättighet får aldrig kränkas. Exempelvis är det otillåtet att en polis framtvingar ett erkännande med hjälp av hot som som är ägnat att framkalla allvarlig fruktan hos den hörde.
Denna grundläggande rättighet sattes på sin spets i Högsta domstolens mål B 2150-11. I målet handlar det om en man som polisen länge hade misstänkt för mord. I frustration över att utredningen hade kört fast utsatte polisen mannen för en bevisprovokation med hotfulla inslag, vilket ledde till att mannen lämnade uppgifter som var negativa för honom själv.
Högsta domstolen konstaterar att bevisprovokationen har innehållit "otillbörliga inslag", dock inte av det allvarligare slaget. Denna bedömning ledde till att mannen fälldes, men eftersom hans rättigheter hade kränkts så fick han ett reducerat straff.
Men vilka förutsättningar gällde för bevisprovokationen och vilka signaler sänder Högsta domstolens dom till polis och åklagare?:
I det aktuella fallet hade polismannen "Mike" kontaktat den misstänkte och låtit honom förstå att Mike tillhörde en kriminell organisation. Den misstänkte hade uppfattat att det handlade om Hells Angels. Mike hade klargjort för den misstänkte att kroppen efter kvinnan måste återfinnas, eftersom annars en livförsäkring efter henne inte skulle utfalla och att kriminella grupperingar som kom från det gamla östblocket hade gjort anspråk på ersättningen.
Dessutom hade Mike utlovat 75.000 kronor till den misstänkte om han berättade vad han visste. Mike hade vidare förklarat för CV att – om så inte skedde – skulle "ryssar och tjetjener komma till Motala och "röja". "Dom håller på med sånt och du vet ju vad dom kan" och liknande uttryck hade Mike också använt. Särskilt allvarligt måste hotet ha framstått för den misstänkte, sedan polisen förstärkt vad som uttalats genom att "öka trycket" och låtit tre andra polismän, en föregiven "ryss" tillsammans med två följeslagare uppsöka den misstänkte utanför hans hem, där de uppmanat honom att kontakta Mike.
Det står alltså helt klart att polisen har framkallat ett erkännande genom hot om att den misstänkte skulle utsättas för angrepp från en rysk maffialiknande organisation om han inte lämnade de önskade uppgifterna. För egen del kan jag inte förstå hur Högsta domstolen inte kan anse att en sådan bevisprovokation inte skulle tillhör de mer allvarliga slagen.
Bevisprovokationen var utdragen och innehöll klara hot om kriminella angrepp. Om denna förhörs- och utredningsmetod - som nu har fått sanktion genom Högsta domstolens dom - nu blir legio är situationen allvarlig. Vilka andra hotelser kan accepteras? Var går gränserna för polisens och åklagarnas arbetsmetoder? Noterbart är att de metoder som polisen tillämpade i sin bevisprovokation innefattar handlingar som kan vara straffbara som olaga hot, men mig veterligt har åklagare inte inlett någon förundersökning mot de inblandade polismännen. Är det rimligt att staten genom sina poliser och åklagare själva begår brott för att lösa andra brott? Jag anser inte det och situationen som har tillskapats genom Högsta domstolens dom är synnerligen allvarlig.
Denna grundläggande rättighet sattes på sin spets i Högsta domstolens mål B 2150-11. I målet handlar det om en man som polisen länge hade misstänkt för mord. I frustration över att utredningen hade kört fast utsatte polisen mannen för en bevisprovokation med hotfulla inslag, vilket ledde till att mannen lämnade uppgifter som var negativa för honom själv.
Högsta domstolen konstaterar att bevisprovokationen har innehållit "otillbörliga inslag", dock inte av det allvarligare slaget. Denna bedömning ledde till att mannen fälldes, men eftersom hans rättigheter hade kränkts så fick han ett reducerat straff.
Men vilka förutsättningar gällde för bevisprovokationen och vilka signaler sänder Högsta domstolens dom till polis och åklagare?:
I det aktuella fallet hade polismannen "Mike" kontaktat den misstänkte och låtit honom förstå att Mike tillhörde en kriminell organisation. Den misstänkte hade uppfattat att det handlade om Hells Angels. Mike hade klargjort för den misstänkte att kroppen efter kvinnan måste återfinnas, eftersom annars en livförsäkring efter henne inte skulle utfalla och att kriminella grupperingar som kom från det gamla östblocket hade gjort anspråk på ersättningen.
Dessutom hade Mike utlovat 75.000 kronor till den misstänkte om han berättade vad han visste. Mike hade vidare förklarat för CV att – om så inte skedde – skulle "ryssar och tjetjener komma till Motala och "röja". "Dom håller på med sånt och du vet ju vad dom kan" och liknande uttryck hade Mike också använt. Särskilt allvarligt måste hotet ha framstått för den misstänkte, sedan polisen förstärkt vad som uttalats genom att "öka trycket" och låtit tre andra polismän, en föregiven "ryss" tillsammans med två följeslagare uppsöka den misstänkte utanför hans hem, där de uppmanat honom att kontakta Mike.
Det står alltså helt klart att polisen har framkallat ett erkännande genom hot om att den misstänkte skulle utsättas för angrepp från en rysk maffialiknande organisation om han inte lämnade de önskade uppgifterna. För egen del kan jag inte förstå hur Högsta domstolen inte kan anse att en sådan bevisprovokation inte skulle tillhör de mer allvarliga slagen.
Bevisprovokationen var utdragen och innehöll klara hot om kriminella angrepp. Om denna förhörs- och utredningsmetod - som nu har fått sanktion genom Högsta domstolens dom - nu blir legio är situationen allvarlig. Vilka andra hotelser kan accepteras? Var går gränserna för polisens och åklagarnas arbetsmetoder? Noterbart är att de metoder som polisen tillämpade i sin bevisprovokation innefattar handlingar som kan vara straffbara som olaga hot, men mig veterligt har åklagare inte inlett någon förundersökning mot de inblandade polismännen. Är det rimligt att staten genom sina poliser och åklagare själva begår brott för att lösa andra brott? Jag anser inte det och situationen som har tillskapats genom Högsta domstolens dom är synnerligen allvarlig.
lördag 3 december 2011
YaCy NY UTMANARE TILL GOOGLE
På Torrentfreak rapporteras att organisationer som representerar upphovsrättsindustrin har gett in en ansökan mot Google, Yahoo och Microsoft för att tvinga dessa att blockera sidor med streamat material. Rykten säger att Google redan har gett med sig och accepterat att avlägsna vissa sådana sidor från sin sökmotor.
Attackerna från Upphovsrättsindustrin kommer allt tätare och blir alltmer aggressiva. Kanske är det då läge att söka alternativ till de gamla etablerade sökmotorerna? Ett sådant alternativ är YaCy som bygger på Peer to Peer teknik. Laddas hem enkelt och gratis och opererar sedan helt utan sökoptimerad reklam.
Här finns en demoversion som dock inte har alla funktioner. Jag testade och kunde konstatera att sökmotorn fungerar snabbt, men kanske mindre bra för svenska sidor. Värt ett test och såvitt jag kan förstå ökar utbudet och sökmöjligheterna i takt med antalet användare. En positiv effekt är också att det inte finns någon central organisation som bestämmer vad som ska kunna sökas och hur olika resultat skall placeras.
Attackerna från Upphovsrättsindustrin kommer allt tätare och blir alltmer aggressiva. Kanske är det då läge att söka alternativ till de gamla etablerade sökmotorerna? Ett sådant alternativ är YaCy som bygger på Peer to Peer teknik. Laddas hem enkelt och gratis och opererar sedan helt utan sökoptimerad reklam.
Här finns en demoversion som dock inte har alla funktioner. Jag testade och kunde konstatera att sökmotorn fungerar snabbt, men kanske mindre bra för svenska sidor. Värt ett test och såvitt jag kan förstå ökar utbudet och sökmöjligheterna i takt med antalet användare. En positiv effekt är också att det inte finns någon central organisation som bestämmer vad som ska kunna sökas och hur olika resultat skall placeras.
fredag 2 december 2011
ANTIPIRATER ANVÄDER PIRATKOPIERAD MUSIK
Så har det hänt igen. I sin iver att bekämpa piratkopieringen så bryter upphovsrättsmaffian åter mot den upphovsrätt man säger sig vilja försvara och stärka.
Ironiskt kan man tycka. Men det är inte första gången som upphovsrättsmaffian själva bryter mot de regler de anser ska gälla för andra. När den franska Hadopi-myndigheten lanserades så använde man sig av exklusivt licensierad font, vilket utgjorde ett brott mot upphovsrätten. Vi minns också Voddlergate där Upphovsrättsmaffian helt fräckt använde mjukvara i strid med licensvillkoren. Många fler exempel finns som utgör tydliga bevis för att upphovsrättsmaffian inte anser sig omfattas av de spelregler som de samtidigt anser ska gälla för oss andra.
I det nu aktuella fallet är det en holländsk musiker som har upptäckt att det holländska antipiraterna Brein olovligen har använt hans musik på miljontals DVD-skivor. I en jämförelse känns det som att Pirat Bay bleknar. Musikern har nu stämt Brein på 1 miljon Euro, ca 10 miljoner kronor.
Trots att Upphovsrättsmaffian själva alltså är bland de enskilt största piraterna fortsätter man att gnälla över att Sverige skulle vara ett paradis för pirater. Jag har svårt att följa deras logik. Men sannolikt är det som Anna Troberg skriver i en replik, upphovsrättsindustrin är inte nöjd förrän Sverige har samma internetcensur som Iran och Kina. Då kan industrin stämma småbarnsfamiljer på miljonbelopp samtidigt som man själv med öppna ögon bryter mot upphovsrätten för att vinna än större kommersiella framgångar. Att man samtidigt trampar på grundläggande fri- och rättigheter är inget som tycks bekymra industrin.
Ironiskt kan man tycka. Men det är inte första gången som upphovsrättsmaffian själva bryter mot de regler de anser ska gälla för andra. När den franska Hadopi-myndigheten lanserades så använde man sig av exklusivt licensierad font, vilket utgjorde ett brott mot upphovsrätten. Vi minns också Voddlergate där Upphovsrättsmaffian helt fräckt använde mjukvara i strid med licensvillkoren. Många fler exempel finns som utgör tydliga bevis för att upphovsrättsmaffian inte anser sig omfattas av de spelregler som de samtidigt anser ska gälla för oss andra.
I det nu aktuella fallet är det en holländsk musiker som har upptäckt att det holländska antipiraterna Brein olovligen har använt hans musik på miljontals DVD-skivor. I en jämförelse känns det som att Pirat Bay bleknar. Musikern har nu stämt Brein på 1 miljon Euro, ca 10 miljoner kronor.
Trots att Upphovsrättsmaffian själva alltså är bland de enskilt största piraterna fortsätter man att gnälla över att Sverige skulle vara ett paradis för pirater. Jag har svårt att följa deras logik. Men sannolikt är det som Anna Troberg skriver i en replik, upphovsrättsindustrin är inte nöjd förrän Sverige har samma internetcensur som Iran och Kina. Då kan industrin stämma småbarnsfamiljer på miljonbelopp samtidigt som man själv med öppna ögon bryter mot upphovsrätten för att vinna än större kommersiella framgångar. Att man samtidigt trampar på grundläggande fri- och rättigheter är inget som tycks bekymra industrin.
torsdag 1 december 2011
Wikileaks - Miljarder avlyssnas
Wikileaks avslöjar nu att en ny miljardindustri har växt fram som gör det möjligt för regeringar att avlyssna sin befolking och markera var personer befinner sig. Industrin omfattar i vart fall 25 länder. På den Här kartan kan man se vissa länder och vilken typ av övervakning som förekommer. Som framgår handlar det inte enbart om diktaturer utan även om västliga s.k. demokratier som utövar denna massövervakning.
Samtidigt har vi FRA-lagen i Sverige. Nu har dock Europadomstolen begärt att Sverige skall yttra sig över det klagomål som gavs in av Centrum för Rättvisa.
Att domstolen begär in ett sådant yttrande tyder på att domstolen kommer att göra en fullständig prövning. Utgången av prövningen är dock osäker. Storbritanniens motsvarighet till FRA fälldes förvisso pga bristfällig lagreglering. Men Tysklands motsvarande lag klarade sig. Jag ser dock med spänning fram mot ett avgörande.
Samtidigt som Sverige skapar lagar och system för att övervaka sin befolkning bidrar Sverige med finansiering till TOR-projektet som omöjliggör eller i vart fall väsentligt försvårar myndigheternas övervakning.
Läs också Mark Klamberg och Beelzebjörn
Samtidigt har vi FRA-lagen i Sverige. Nu har dock Europadomstolen begärt att Sverige skall yttra sig över det klagomål som gavs in av Centrum för Rättvisa.
Europadomstolen begär nu att den svenska regeringen ska förklara hur Sverige levde upp till Europakonventionens krav i tre olika tidsperioder: innan FRA-lagen kom till, efter att den ursprungliga FRA-lagen hade beslutats och perioden efter att den ändrats, dvs. FRA-lagen i sin nuvarande form.
Att domstolen begär in ett sådant yttrande tyder på att domstolen kommer att göra en fullständig prövning. Utgången av prövningen är dock osäker. Storbritanniens motsvarighet till FRA fälldes förvisso pga bristfällig lagreglering. Men Tysklands motsvarande lag klarade sig. Jag ser dock med spänning fram mot ett avgörande.
Samtidigt som Sverige skapar lagar och system för att övervaka sin befolkning bidrar Sverige med finansiering till TOR-projektet som omöjliggör eller i vart fall väsentligt försvårar myndigheternas övervakning.
Läs också Mark Klamberg och Beelzebjörn