Tankar med anledning av IPRED-beslutet

Många är vi som nu har läst och förundrats över tingsrättens beslut i det s.k. Ephone-målet. Tingsrättens argumentering och bevisvärdering framstår som dåligt underbygd och det är tveksamt om rätten alls har förstått den materia som var föremål för bedömning.

I frågan huruvida de aktuella filerna på den lösenordsskyddade servern spekulerade tingsrättens som så, att eftersom det fanns många ljudboksfiler på servern så måste det också ha funnits många kunder/nedladdare. Resonemanget kan möjligen för en okunnig framstå som rimligt och sannolikt, men för varje annan är det tydligt att argumenteringen inte är hållbar.

Jag finner anledning att citera vad den hedervärde hovrättslagmannen Christer Rune uttryckte i den s.k. Wallebergdomen [RH 1994:24]:

"....Och det är - som sägs i domarreglerna (DR 16:12) - inte sant allt som är sanning likt.

Det varken ligger eller kan ligga på domstolen i en ackusatorisk process som vår att, likt polis och åklagare, söka utleta sanningen. Ty i en sådan process skall sanningen, om alls tillgänglig i en rättssal, bli blottlagd genom parternas på ömse sidor engagerade processföring."

Läser man IPRED-beslutet framstår det som uppenbart att den aktuelle tingsrättsdomaren helt har glömt bort dessa för en domare grundläggande riktlinjer.

"Inte allt är sanning som är sanning likt"...Denna klokskap formulerades sannolikt av Olaus Petri redan kring 1540 och finns fortfarande intagna i lagboken. Alltför många av dagens domare tycks dock ha glömt bort att pröva målet utifrån den bevisning som presenteras av parterna, inte utifrån personlig uppfattning och allmänt tyckande.

Många domare anser sig dock - liksom i Ephone-målet - ha rätt att döma utifrån sin egen personliga uppfattning snarare än utifrån vad som objektivt är bevisat i målet. De domare som hyser denna uppfattning brukar hänvisa till "den fria bevisvärderingens princip" som uttrycks i 35 kap 1§ rättegångsbalken. Detta är dock en missuppfattning. Det aktuella lagrummet ger domaren frihet att pröva vad som är bevisat i målet, men friheten begränsas till vad som har förekommit i målet och vad som har åberopats av parterna. Domarens egna uppfattningar får sålunda inte spela en roll vid bevisvärderingen. Ändå framstår det som uppenbart att så har varit fallet i det nu aktuella beslutet.

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, övervakningssamhället, fildelning, rättssäkerhet