Det finns ännu hopp om ett fungerande rättsväsende i Sverige. Svea Hovrätt har idag med upphävande av tingsrättens beslut undanröjt informationsföreläggandet mot E-phone. Hovrättens beslut hittar ni HÄR
Hovrätten prövar först huruvida de svenska reglerna för informationsföreläggande överensstämmer med gemenskapsrätten. I denna del konstaterar hovrätten att så är fallet och begär därför inte heller in förhandsbesked från EG-domstolen. Jag är inte säker på att hovrättens analys är fullt korrekt i denna del, men det återkommer jag i så fall till i ett senare inlägg.
Hovrätten övergår sedan till att pröva huruvida ljudboksförlagen visat sannolika skäl för att spridning till allmänheten har skett genom den aktuella ftp-servern.
Här gör hovrätten till skillnad från tingsrätten en verklig analys och tillämpar hovrätten dessutom korrekta bevisbörderegler. Grattis till rättsstaten, säger jag!
Hovrätten fäster till skillnad från tingsrätten också avseende vid att ftp-servern var lösenordsskyddad, att ljudboksförlagen inte hade förklarat hur de fått tillgång till inloggningsuppgifterna samt att ljudboksförlagen inte heller hade visat att spridning hade skett till en vidare krets. Efter sin genomgång konstaterar hovrättens majoritet följande.
"Emellertid finns inte någon utredning som klargör hur Svenska Antipiratbyrån fått tillgång till inloggningsuppgifterna eller om annan än byrån kunnat ladda ner verk från ftp-servern. Enligt hovrättens mening går det därför inte att dra några slutsatser om vad som krävs för att få tillgång till inloggningsuppgifterna eller i vilken omfattning dessa uppgifter fått spridning. Det finns därför inte heller något underlag för att bedöma kretsens syfte, storlek, karaktär, inträdesvillkor eller beständighet. Inte heller går det att bedöma om något ekonomiskt syfte förelegat."
Slutet blev därför att hovrätten ändrar tingsrättens dom och förpliktar ljudboksförlagen att ersätta E-phone's kostnader i tingsrätten och hovrätten med drygt 200 000 kronor.
I hovrätten deltog 4 hovrättsråd, varav 2 var skiljaktig. Ordförandens mening fällde därför avgörandet. Antagligen kommer beslutet att överklagas till Högsta domstolen eftersom det rör sig om ett helt nytt rättsområde. Men så här långt har ju i varje fall utgången blivit tillfredsställande.
Läs även andra bloggares åsikter om Ipred, E-phone, informationsföreläggande, övervakningssamhället, storebror
Det skulle vara intressant att höra dina synpunkter på Ingemar Perssons och Roland Halvorsens skiljaktiga mening. Argumentationen är ju ytterligt tunn.
SvaraRaderaJa, för mig som lekman verkar det som hovrättsråden som angivit avikande mening anser att det räcker med att Målsägande kan visa att det finns skäl att misstänka att upphovsrättsintrång skett för att identiteten på användaren ska lämnas ut.
SvaraRaderaÄr detta verkligen tillräckligt enligt den sk Ipred lagen ? Sedan när blev befogad misstanke = sannolika skäl ?
/Hoffa.
Jag är av den avvikande åsikten att IP och RH har vissa poänger i det de säger men det är absolut inte sannolika skäl. Det citatet jag vill lyfta fram är dock detta:
SvaraRadera"Lagring av ett större antal filer på en ftp-server kan mot bakgrund av programvarans funk-
tion inte anses ha annat syfte än att göra dem tillgängliga för annan."
Det är helt fel, jag har en ftp-server som jag, min fru och min dotter når var som helst ifrån, på den ligger en del piratkopierat material, en del privat material och en hel del musik som vi äger (per den definition som säger att man kan äga musik), den nyttjas även av ett par nära vänner till mig. Så damen och herren borde rimligtvis få en utbildning i hur moderna mediabibliotek fungerar!
Det var ett väldigt tjat om FTP hit och FTP dit. Jag kommer aldrig i mitt liv begripa mig på varför tekniskt okunniga människor är så in i bomben fixerade vid tekniska detaljer. Hade överföringsprotokollet varit NFS eller SMB, hade rätten fäst lika stor vikt vid det?
SvaraRaderaDet vore förresten mycket intressant att höra din tolkning av de två ledamöter som reserverade sig mot beslutet och deras motivering.
För mig som lekman tycks de resonera så att samlingens storlek borde göra målsägande skyldig till att ha tillgängliggjort verken för allmänheten. Tolkar jag verkligen det rätt? Jag vet många som har tusentals skivor hemma, alldeles lagligt inköpta. Skulle även de kunna fällas i samma situation?
Jag vill också lyfta fram det faktum, att de avvikandes åsikt är grundad på det antal filer som ligger på servern.
SvaraRaderaInnehav av filer, oavsett antal, har aldrig tidigare varit grund för upphovsrättsliga intrångsstämning. Det finns inget i upphovsrätten som förbjuder innehav av information. Det är duplicering som är förbjuden. Men när dupliceringen väl är utförd, är innehavet som sådant helt klanderfritt.
Med det som bakgrund tycker jag det är högst anmärkningsvärt att de avvikande anser att upphovsrättsintrång ska vara styrkt, eller åtmionstone styrkt till den grad som informationsföreläggande kräver, baserat på _innehav_.
Har du kommentarer på det?
Jag fastnar på hovrättens skrivning: "Abonnentuppgifter avseende en viss IP-adress bör således inte, utanför Datalagringsdirektivets tillämpningsområde, generellt anses vara omfattade av förbudet mot att införa undantag från sekretess enligt direktivets artikel 11."
SvaraRaderaDå menar Hovrätten, förmodar jag, att det hos operatören ska finnas en uppsättning abonnentuppgifter som samlas in enligt Datalagringsdirektivet, och som bara får lämnas ut till myndigheter - och en kopia av dessa abonnentuppgifter som operatören samlar in av något annat skäl. Denna kopia kan man begära ut enligt IPRED.
Det blir ett mycket märkligt resonemang.
Reservanternas påståenden:
SvaraRaderaBöckernas bästsäljarkaraktär tyder på att det inte var någon begränsad krets som skulle ta del av exemplaren.
Skitsnack. Det är betydligt mer sannolikt att en person innehar en blandning bästsäljare än någon obskyr författare. Det är väl förresten bara hyfsat bra sålda böcker som görs om till ljudbok?
Lagring av ett större antal filer på en ftp-server kan […] inte anses ha annat syfte än att göra dem tillgängliga för annan.
Skitsnack. Man får uppfattningen att en ftp-server är någon särskild sorts burk som bara fildelare har, när det i själva verket är ett programvara som följer med de flesta operativsystem. Man kan mycket väl tänka sig att någon aktiverar ftp-servern på sin egen dator utan att ens veta vad man har gjort.
Att säkerhetskoder forcerats tyder på att man har haft avsikt att fildela
Återigen skitsnack. Vissa kopieringsskydd hindrar uppspelning på en del plattformar. Dessutom torde man ha rätt att för eget bruk transformera sitt lagliga exemplar till ett format som man föredrar.
filerna kan utifrån volymmässiga beräkningar motsvara ett par tusen ljudböcker, vilket också talar för att den krets som har haft tillgång till ftp-servern bestått av ett så stort antal personer att kretsen inte kan anses helt sluten
Vi kan nu lägga ner alla bibliotek i Sverige. För det faktum att folk kan få tag på böcker måste innebära att biblioteken vill att böckerna ska piratkopieras. Och så kan vi ju inte ha det.
Jonas B.
SvaraRaderaDet är naturligtvis viktigt hur filerna "tillgängliggjorts" för att kunna ta ställning till om det finns sannolika skäl för att misstänka fildelning.
FTP har nu den egenskapen att man måste logga in. Därmed måste man ha tillstånd för att få ta del av filerna. Även om systemet är lätt att hacka så är det den som gör intrång som gör fel - inte den som äger datorn.
Johan Tjäder: Så långt är jag med. Men detta är ju inte något unikt för FTP. I stort sett varje persondator har en server för åtminstone något filöverföringsprotokoll, jag nämnde NFS och SMB som andra exempel.
SvaraRaderaInloggning med namn och lösenord är också det gängse sättet att sköta autenticiering på persondatorer. Inte heller detta faktum bör alltså inte kunna misstänkliggöras.
Jag tycker hovrättens beslut är helt riktigt, det bevismaterial som lämnats in styrker inte ens att Antipiratbyrån hade tillgång till dessa filer. Det framgår tydligt vad som egentligen har skett, och någon spridning till allmänheten är det inte frågan om. Jag har analyserat hela händelseförloppet på min blog. Så jag har lite svårt att förstå de två som hade avvikande uppfattning. Finns ingen teknisk expertis med i sådana här förhandlingar?
SvaraRaderaI ett stycke säger de avvikande att de tror att inloggningen bara var ett sätt att kringgå lagen. Tolkar jag detta rätt? Erkänner de att inloggningen till ftp-servern verkligen innebär att verken inte var tillgängliga för allmänheten?
SvaraRaderaDet låter för mig som om de säger att den anklagade i deras ögon följt lagen och framgångsrikt hittat ett kryphål, men att de vill sätta dit honom ändå. Är det så, så är det ännu värre än om de inte förstått tekniken.
Anonym den 14 oktober 2009 06:39
SvaraRaderaNej, med säkerhetskoder menas kopieringsskydd som kan finnas på originalet.
Men resonemanget är felaktigt eftersom man på vissa plattformar är tvungen att forcera kopieringsskyddet för att kunna ta del av materialet.
Stort tack för svaret (9:32). Fast jag menar följande stycke: "inloggningsuppgifterna endast använts som ett sätt att kringgå förbudet att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material för allmänheten." som jag tror handlar om att ftp-serverns inloggningskrav (helt korrekt) uppfattats som något som gör att materialet inte varit tillgängligt för allmänheten. Så min läsning av ovanstående blir "att materialet inte varit allmänt tillgängligt har endast använts som ett sätt att göra servern laglig". Nu undrar jag om jag därmed övertolkar de juridiska formuleringarna?
SvaraRaderaHej alla, jag var igår på resande fot och kunde därför inte svara.
SvaraRaderaJag delar uppfattningen att de skiljaktiga hovrättsrådens argumenteringen är synnerligen tunn.
Inledningsvis säger de att fillerna har varit av "bästsäljarkaraktär" och att detta med styrka skulle tala för att kretsen som skulle ta del av filerna inte var begränsad. Man tar sig för pannan. Att en bok är en bästsäljare innebär förvisso att många vill köpa den. Jag har många bästsäljare hemma i min bokhylla, men jag har aldrig lånat ut dem till någon utanför min familj. Med hovrättsrådens resonemang skulle dock den omständighet att jag har tillgång till flera bästsäljare tala för att jag ägnar mig åt något slags olovlig verksamhet. En sådan argumentation visar prov på "hål i huvudet".
De skiljaktiga säger också att ftp servern som sådan skulle tala för att filerna skulle tillgängliggöras för annan. Ja, det må så vara. Men det visar inte annat än att tillgängliggörandet har skett till annat än personligt bruk eller till en begränsad krets. Återigen ett argument som visar prov på "hål i huvudet".
Att säkerhetskoder forcerats anser de skiljaktiga också visar på en avsikt att dela piratkopierat material. Men som bl.a. Johan Tjäder har påpekat så kan detta tvärtom bero på att man måste forcera säkerhetskoderna även vid laglig fildelning. Dvs för personligt bruk eller en begränsad krets. Hål i huvudet igen alltså.
Att det har krävts inloggningsuppgifter för åtkomst till filerna anser de skiljaktiga är negativt. Jag fattar inte detta argument som är så dumt att jag faktiskt inte sakligt kan bemöta det.
Hovrättsråden hänvisar också till att det skulle finnas en stor volym ljudboksfiler på servern. So what? Som Falkvingen redan har påpekat är innehav av information inte i sig olaglig och kan sålunda inte heller anses utgöra ett indicium på brottslig verksamhet. Hål i huvudet återigen!
De skiljaktiga ledamöternas argumentering är sålunda bristfällig, tunn och rent okunnig. De styrde förvisso inte utgången i målet denna gång. Men här visas ett tydligt prov på att varje rättslig prövning är ett lotteri. Om man vinner eller förlorar beror inte sällan på vilken eller vilka domare som avgör målet. Är detta rättssäkert? Nej, naturligvis inte!
Till Anonym den 14 oktober 2009 10:19:
SvaraRaderaJuristen:
Jo, de skiljaktiga tycks mena att inloggningskravet bara var en front, och att de som velat ta del av filerna - och det har möjligen varit för många för att det ska vara lagligt - nog har kunnat göra det ändå, trots inloggningen.
Någon utredning att stödja en sådan uppfattning på verkar inte finnas i målet.
Möjligen kan man hävda, att man måste fråga den som äger datorn, för att ta reda på om intentionen verkligen var att hålla ute folk, och därför måste man känna ägarens identitet.
Ja, många jurister har visat sig ha hål i huvudet. Dessutom är det allt fler som upptäcker detta. Ett hundratal av mina studenter följde tingsrättens förhandlingar i TPB-målet i realtid – och jag undervisar inte i juridik. Bland dessa unga människor finns det inte mycket förtroende kvar för vårt rättsväsende och det är riktigt allvarligt.
SvaraRaderaProfessorn
@Professorn: Jag är benägen att hålla med dig, i vart fall vad gäller juristerna inom domstolsväsendet och andra myndigheter. Problemet tror jag ligger i domare fostras till att vara lojala mot lagstiftaren, dvs de politiker som skapar tokiga lagar. Man ser ofta prov på hur domare kröker rygg för att vara lagstiftare till lags oavsett hur mycket våld de måste göra på de rättsprinciper som skall vara styrande i en rättsstat. Som advokat känns det ofta som att man kämpar i rejäl motvind.
SvaraRaderaVilka ämnen undervisar du i förresten?
Det riktigt läskiga är att IPRED mål egentligen inte är tänkt att överklagas. Nu tog Ephone sitt ansvar att skydda sin kund. Men kunden själv kunde inte ha överklagat den nu konstaterat felaktiga tingsrättdomen.
SvaraRaderaHade ephone inte gjort detta hade kunde fått ett mycket obehagligt brev från målsägandena innehållande hot om en civilrättslig stämning.
Det här första IPRED fallet visar med skrämmande tydlighet hur orimligt det är att den vars uppgifter uppgifter begärs ut inte har rätt att överklaga.
"Vilka ämnen undervisar du i förresten?" Datavetenskap.
SvaraRaderaDen här mängden böcker som de skiljaktiga pratar om. Målet gäller väl mindre än femtio böcker? Är domarna illiterata? Finns det en annan uppgift om antalet böcker på servern?
SvaraRadera@Alexander: Ja, det fanns uppgifter som indikerade att det fanns långt fler böcker på servern, men ingen egentlig bevisning. De skiljaktiga liksom tingsrätten drar därför alltför långtgående slutsatser utan stöd i den bevisning som hade åberopats i målet.
SvaraRadera