I Sverige har det sedan lång tid varit förbjudet för ägare, styrelseledamöter och anhöriga till dessa att låna pengar från aktiebolag. Förbudet är dels straffsanktionerat genom bestämmelser i aktiebolagslagen, dels sanktionerat genom skatterättsliga regler som medför att lånet beskattas som lön hos låntagaren.
I många andra länder inom EU finns dock inte motsvarande regler. Detta har gjort det attraktivt att äga svenska bolag genom utländska s.k. holdingbolag. Upplägget har gjort det möjligt för den fysiske ägaren att låna pengar från det utländska bolaget utan att drabbas av de svenska sanktionerna, främst beskattningskonsekvenserna.
Förfarandet har ansetts förenligt med den fria etableringsrätt som skall råda inom EU samt flera domar från EG-domstolen. Här kan bla nämnas den s.k. Centros-domen (C-212/97). I denna dom betonade Domstolen att bolag måste kunna dra nytta av mer förmånliga associationsrättsliga regler i andra medlemsstater och att sålunda nationella lagar som inskränker dessa rättigheter inte får förekomma.
Likväl har regeringen nu lagt en proposition som skall leda till ny lagstiftning där lån från utländska bolag skall drabbas av samma sanktioner som lån tagna från svenska aktiebolag. Propositionen saknar all egentlig analys av huruvida lagförslaget överensstämmer med EG-rätten och EG-domstolens praxis enligt nyss ovan. Lagen är tänkt att träda i kraft den 1 januari 2010, men skall gälla retroaktivt från den 13 februari 2009.
Flera remissinstanser har kritiserat denna bristande analys som uppenbart kommer i konflikt med etableringsrätten och andra nationers lagar inom associations- och skatterätten. Propositionens lagförslag syftar nämligen till att hindra upptagandet av lån från utländska bolag och utvidgar därmed det associations- och skatterättsliga förbudet i svensk lagstiftning till att omfatta även utländska bolag. Detta synsätt har redan underkänts i bl.a. den ovan nämnda Centros-domen.
Det känns märkligt, men inte särskilt förvånande, att regeringen även på associations- och skatterättens område öppet kränker Sveriges internationella åtaganden. Motsvarande hållningssätt har ju dock i flera fall gällt då integritetskränkande lagar har skapats. Så snart Storebrors intressesfär upplevs vara hotat tycks regering och riksdag vara beredda att strunta i avtal och konventioner som har ingåtts, må det handla om Europakonventionen eller - som nu - EG-rätten. När lagstiftaren struntar i gällande rätt kan man fråga sig varför vi vanliga människor skall behöva bry oss om lagar och förordningar.
Läs även andra bloggares åsikter om EG, storebror, konventionsbrott, låneförbud, skatt, associationsrätt
BRB
-
Okej, den här bloggen har varit i vila ett tag, vilket de flesta som
brukade besöka den redan lär ha listat ut.
Det finns flera orsaker till att jag inte...
12 år sedan