torsdag 8 oktober 2009

Retroaktivt låneförbud som kränker EG-rätten

I Sverige har det sedan lång tid varit förbjudet för ägare, styrelseledamöter och anhöriga till dessa att låna pengar från aktiebolag. Förbudet är dels straffsanktionerat genom bestämmelser i aktiebolagslagen, dels sanktionerat genom skatterättsliga regler som medför att lånet beskattas som lön hos låntagaren.

I många andra länder inom EU finns dock inte motsvarande regler. Detta har gjort det attraktivt att äga svenska bolag genom utländska s.k. holdingbolag. Upplägget har gjort det möjligt för den fysiske ägaren att låna pengar från det utländska bolaget utan att drabbas av de svenska sanktionerna, främst beskattningskonsekvenserna.

Förfarandet har ansetts förenligt med den fria etableringsrätt som skall råda inom EU samt flera domar från EG-domstolen. Här kan bla nämnas den s.k. Centros-domen (C-212/97). I denna dom betonade Domstolen att bolag måste kunna dra nytta av mer förmånliga associationsrättsliga regler i andra medlemsstater och att sålunda nationella lagar som inskränker dessa rättigheter inte får förekomma.

Likväl har regeringen nu lagt en proposition som skall leda till ny lagstiftning där lån från utländska bolag skall drabbas av samma sanktioner som lån tagna från svenska aktiebolag. Propositionen saknar all egentlig analys av huruvida lagförslaget överensstämmer med EG-rätten och EG-domstolens praxis enligt nyss ovan. Lagen är tänkt att träda i kraft den 1 januari 2010, men skall gälla retroaktivt från den 13 februari 2009.

Flera remissinstanser har kritiserat denna bristande analys som uppenbart kommer i konflikt med etableringsrätten och andra nationers lagar inom associations- och skatterätten. Propositionens lagförslag syftar nämligen till att hindra upptagandet av lån från utländska bolag och utvidgar därmed det associations- och skatterättsliga förbudet i svensk lagstiftning till att omfatta även utländska bolag. Detta synsätt har redan underkänts i bl.a. den ovan nämnda Centros-domen.

Det känns märkligt, men inte särskilt förvånande, att regeringen även på associations- och skatterättens område öppet kränker Sveriges internationella åtaganden. Motsvarande hållningssätt har ju dock i flera fall gällt då integritetskränkande lagar har skapats. Så snart Storebrors intressesfär upplevs vara hotat tycks regering och riksdag vara beredda att strunta i avtal och konventioner som har ingåtts, må det handla om Europakonventionen eller - som nu - EG-rätten. När lagstiftaren struntar i gällande rätt kan man fråga sig varför vi vanliga människor skall behöva bry oss om lagar och förordningar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

10 kommentarer:

  1. Det som förvånar mig är hur någon modern jurist med självaktning kan bidra till att författa en dylik proposition. (jag förutsätter till trots att jurister alltid är inblandade i lagstiftningsprocessen.)

    SvaraRadera
  2. Förresten, med "modern jurist" menar jag bl.a. en jurist som begripit att EG-rätten är överordnad nationell rätt, och som inte tog sin jur kand på den tiden då EG inte existerade.

    SvaraRadera
  3. Juristen, jag tänkte säga jur kand på 70-talet, men jag ville inte ta risken att eventuellt förolämpa dig! :-)

    SvaraRadera
  4. @Tristan: Ingen fara. Jag tog min examen på det tidiga 90-talet.

    Ur ett rättsligt perspektiv är det helt klart obegripligt att det stiftas lagar utan en analys om lagen överensstämmer med EU-rätten. Men ur ett praktiskt perspektiv är detta inte ovanligt. Skattelagar införs utan hänsyn till vare sig EU-rätt eller Europakonventionen. Dessa lagar styrs av politik snarare än juridik. Och allt handlar om att maximera utfallet för Staten. Om det efter flera års prövning i någon domstol visar sig att staten hade fel så behåller de pengarna, rycker på axlarna och säger - Oj, då! Inget mer händer och det vet naturligtvis politikerna om. På vägen kan många privatpersoners ekonomier ha ödelagts, men vad spelar det för roll?

    SvaraRadera
  5. Borde inte regeringskansliet vara helt införstådd med den EG-rättsliga lojalitetsprincipen som finns nedlag i artikel 10 i Romfördraget?

    Förresten, juristen, är du intresserad av kommunala självstyrelsen visavi legalitetsprincipen i den praktiska tillämpningen? Upplever du t.ex. att Sverige har fått ett bättre skydd mot korruption sedan korruptionshärvan i Motala på mitten av 90-talet?

    SvaraRadera
  6. @Tristan: Jag känner inte till den korruptionshärva som du hänvisar till. Kan du utveckla?

    SvaraRadera
  7. Motalaskandalen - en korruptionshärva, som avslöjades av en granskande journalist (för en gångs skull), där ett sossepampvälde avslöjades använda kommunens kontokort för privatbruk: mat, sprit, resor tillsammans med sina fruar, kostymer, bilar.

    Men detta var inte lika viktigt för mig som min fråga till dig om du är intresserad av den kommunala självstyrelsens princip, där du själv t.ex. bor, eller har du, liksom jag, inte tid att bry dig?

    SvaraRadera
  8. @Tristan: Nej, liksom du har jag inte haft tid att engagera mig i de kommunala frågorna. Självstyret handlar ju om kommunernas oavhängighet gentemot staten. Något som kommunerna mest brukar använda för att strunta i de skyldigheter som ålagts kommunerna genom lag.

    Några verkningsfulla sanktioner för kommuner som ägnar sig åt lagtrots finns inte. Jag skrev en avhandling på detta tema någon gång i det tidiga 90-talet. Men sedan dess har mitt engagemang i dessa frågor varit tämligen lågt.

    Med kopplingen mellan det kommunala självstyret och legalitetsprincipen utgår jag från att du avser att offentliga organ måste ha stöd i lag för sina beslut. Att kommunala tjänstemän gynnar sig själva och sina anhöriga torde dock inte direkt höra hemma under vare sig självstyret eller legalitetsprincipen. I sådana fall handlar det närmast om brottslighet.

    SvaraRadera
  9. Bra inlägg! Jag är en person som direkt drabbats av Skatteverkets hänsynslöshet i samband med ovan inlägg. Startade ett holdingboag i Belgien runt år 2000 som i sin tur ägde aktiebolag i sverige. Under några år lånade jag hem motsvarande ca 5% av överlikviditeten i det belgiska bolaget. Jag har under alla år plockat ut marknadsmässig lön från det svenska aktiebolaget och betalat marknadsmässigränta för lånen under alla år. Ändå hävdar skatteverket att det inte är ett lån jag har tagit. Och nu vann Skatteverket i länsrätten... Det är skandal ! Jag har ju inte gjort något fel enligt någon lag. Skatteverket bara "tycker" det. Och då går länsrätten på det. Helt obegripligt! Är det fler som blivit drabbade så hör av er! Kanske kan kan kollektivt vinna över dom! Kammarrätten nästa, men det kommer ju ta lång tid. Har hållit på med detta under mer än 4 år nu...

    SvaraRadera
  10. @Anders; Jag känner igen ditt problem. Skatteverkets argumentation brukar alltid underbyggas av "allmänt tyckande" snarare än verkliga rättsregler. Att dett accepteras hos förvaltningsdomstolarna innebär att rättssäkerheten åsidosätts, vilket inte bör accepteras i ett land som gör anspråk på att vara en rättsstat.

    Med den nya lagen lär skatteverket få än mer vind i seglen, vilket inte lär göra det lättare för dig att vinna framgång. Men om du inte redan har gjort det rekommenderar jag dig att bygga en rättslig argumentation kring den s.k. Centros-domen som jag nämner i mitt inlägg.

    SvaraRadera