Obama och lymlar

Med anledning av den danska Lymmel-lagen frågar sig Isobel: "Vart har vi egentligen kommit? Hur kom vi hit? Hur blev medborgerliga rättigheter och rättssäkerhet lyx..."

Frågan är högst motiverad. Likaså är det motiverat att fråga hur det kommer sig att EU och våra svenska politiker kröker rygg för den överlägset största skurknationen i västvärlden. Jag tänker nu självklart på USA. En nation vars befolkning tycks tro att de lever världens största demokrati, när sanningen är att samma nation fängslar personer utan rättegång, lobbar för total övervakning utan inblandning av domstolar och som dessutom systematiskt har utövat tortyr trots att detta är totalt förbjudet enligt alla befintliga konventioner.

Under valkampanjen ingav Barack Obama dock hopp om en förändring, något nytt som skulle värna de demokratiska grundprinciperna. Ett av löftena var att stänga Guantanamo som är det enskilt största folkrättsbrottet i västvärlden i modern tid.

Men att lova stort och hålla tunt tycks vara varje politikers främsta egenskap och nu gäller detta också Nobels Fredspristagare Barack Obama. Förvisso stängs Guantanamo, men de olagligt fängslade byter bara postadress genom att de flyttas till ett nytt säkerhetsfängelse där de kommer att kvarhållas på obestämd tid och utan rättegång.

Denna man hyllades alltså av Nobelkommittén. En folkrättsförbrytare har fått Fredspriset! Jag saknar ord!

I Danmark fängslar man lymlar, frågan är om Obama och hans politiska anhängare inte är de största lymlarna!?

Läs även andra bloggares åsikter om Guantanamo, Obama, Nobel, Fredspris, lymmel-lag

Musikindustrins intäkter

Många har uppmärksammat rapporten som visar att musikerna aldrig har tjänat mer pengar än idag och detta trots fildelningen. I kommentarerna till Rick Falkvinges inlägg påpekar vissa skribenter att siffrorna inte skulle vara relevanta eftersom de inte har inflationsjusterats.

Låt oss då pröva dessa invändningar med hjälp av SCB:s prisomräknare:

Enligt forskningsrapporten har intäktsförändringarna vad gäller livespelningar ökat från ca 800 MSEK (år 2000) till 1 100 MSEK (år 2008). Med inflationsjustering motsvarar 800 MSEK år 2000 ca 922 MSEK år 2008. Sålunda har kulturarbetarnas intäkter ökat totalt sett även om hänsyn tas till inflationen. Invändningarna håller sålunda inte.

De intäkter som mer eller mindre går direkt ner i kulturarbetarnas fickor har alltså ökat tack vare eller trots fildelningen. Däremot är det tveklöst så att plastbitsindustrins och insamlingsorganisationernas intäkter har minskat totalt sett och i relation till inflationen. Men det var väl inte industrins intressen som politikerna ville skydda när de införde integritetskränkande lagar som IPRED m.m.?!


Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, musikindustrin, intäkter, upphovsrättsindustrin, övervakningssamhället

Våldet som könsfråga

Den senaste att ansluta sig till retoriken kring "Mäns våld" är moderaten Kent Persson. På sin blogg kräver han särskilda insatser för kvinnor som utsätts för våld från deras manliga partners.

Liknande initiativ ser vi ganska ofta från olika håll och kanter. Vid en första anblick framstår självklart kraven som lovvärda. Men sedan börjar jag fundera på varför våldets lidande skall vara en fråga som endast berör kvinnor. Varför är det inte lika angeläget att stödja män som utsätts för våld från sina partners eller utomstående? Gör ett knytnävsslag mer ont på en kvinna än en man? Är förnedring något man skall "kunna ta" som man, men en kvinna skall inte behöva störas av sådant?

Uppenbart hyser politiker och rättstillämpare en sådan åsikt. Jag har i ett tidigare inlägg påvisat hur HD kommer till olika slut i två våldtäktsmål baserat på skillnader i kön hos offret. Inlägg finns HÄR.

I ett annat inlägg har jag påvisat att tillgänglig forskning visar att kvinnor i lika hög grad som män gör sig skyldiga till relationsvåld.

Dessutom har SvD rapporterat om hur kvinnor slår sina barn i lika hög grad som papporna.

Vi minns också fallet i Blekinge där en kvinna som ett led i en vårdnadsprocess fick barnets pappa fälld till fem (5) års fängelse för bl.a. grov kvinnofridskränkning. Hon avslöjades i hovrätten med att ha förfalskat bevis, men som kvinna blev hon självklart frikänd när sedan hennes eget brott prövades. Domstolen konstaterade att hon "bara förbättrade bevisen".

All denna kunskap finns, men ändå fortsätter den offentliga debatten att traggla mantrat om "Mäns våld". Jag ser ytterst detta som en rättsäkerhetsfråga. Det framstår nämligen som rätt uppenbart att män inte åtnjuter samma skydd av lagen och myndigheterna som kvinnor. Skillnaderna betingas enbart av könet. En sådan ordning kan varken anses som rättssäker eller acceptabel i en rättsstat där alla - oberoende av kön eller etnicitet -skall åtnjuta samma skydd.

Kent Persson och hans gelikar för en debatt utifrån ett samhälle som existerade för några decennier sedan och de vägrar att lyssna till argument som skiljer sig från deras egna dogmatisak åsikter. Detta tydliggörs bl.a. genom ordväxlingen mellan bloggaren Lilla My och Unni Drougge.

Läs även andra bloggares åsikter om rättsäkerhet, kvinnofrid, våld, relationsvåld

Polisiär signalspaning

Många har reagerat på att det nu har lagts fram ett förslag som skall ge SÄPO rätt att bedriva singalspaning. Den ändamålsglidning som vi tidigare har befarat är sålunda på väg att realiseras.

I SvD motiverar SÄPO:s pressekreterarare Patrik Peter förslaget på följande sätt:

"För oss spelar det ingen roll vem som gör signalspaningen, FRA är väldigt skickligt på det, men för att kunna utföra vår uppgift behöver vi kunna inrikta signalspaningen, till exempel tala om vilken avsändare vi önskar signalspana på. För oss vore det bra om vi fick det här verktyget så fort som möjligt."

Mark Klamberg bemöter SÄPO:s argument på sedvanligt sakligt sätt och påpekar:

"Det finns ett tredje, outtalat argument varför endast FRA kan utföra spaningen åt SÄPO. Det är att FRA har en central databas som lagrar trafikdata i massiv omfattning även beträffande vanliga privatpersoners kommunikation."

Särskilt intressant är att förslaget innebär att signalspaningen skulle kunna få användas mot personer som inte alls är brottsmisstänkta. Detta framgår av att förslaget uttalar att signalspaning skall kunna bedrivas både "på underrättelsestadiet och då en förundersökning har inletts".

Förslaget innebär sålunda ett betydande komplement till de lagar som redan tidigare har givit statsmakten rätt att bedriva elektronisk övervakning mot personer som inte alls står under brottsmisstanke, vilket jag tidigare har behandlat HÄR.

Jag tror att det vore hög tid för politikerna att uppdatera sig på de 10 kritier som Europadomstolen har uppställt för att signalspaning skulle kunna tillåtas i ett demokratiskt samhälle. Vid en genomgång av dessa kritier kan noteras att inte ens den upptaderade FRA lagen torde nå upp till minimikraven som har uppställts av Europadomstolen och det är knappast troligt att SÄPOs avlyssning bättre uppfyller kriterierna. För den intresserade kan de 10 kriterierna läsas HÄR

Ett grundläggande krav på all straffrättslig lagstiftning mot enskilda är att lagen skall vara proportionell. Utökningen och förstärkningen av statens övervakning av icke brottsmisstänkta enskilda personer kan näppeligen anses som proportionell eller ens påkallad av säkerhetsskäl.


Läs även andra bloggares åsikter om Signalspaning, FRA, SÄPO, övervakningssamhället

Juristen och Media

Mårten Schultz håller ett brandtal där han framhåller att måttfulla jurister måste få plats i media. Han liknar juridiken vid uppfinningen av hjulet och civilisationens höjdpunkt.

En gång i tiden skulle jag ha varit benägen att ställa mig vid Mårtens sida på barikaderna till försvar för juridiken och det s.k. rättssamhället. Det var ju därför som jag för nu drygt 20 år sedan beslutade mig för att studera juridik. Jag trodde på klokheterna som Olaus Petri redan kring 1540 uttryckte i de s.k. Domarreglerna. Rättesnörena för en god domare antogs vara "Desslikes skall han ock besinna, att domarämbetet är för den menige mans bästa insatt, och icke för domarens eget bästa" samt "Lika brott kräver lika straff, och därföre skall man icke se därefter, att en är fattig eller rik, utan straffa den ena som den andra, där lika brott äro".

Dessa klokheter som kom till uttryck för sisådär 500 år sedan har dock kommit på skam. Vi som har följt jakten på unga fildelar och killarna i TPB har samtidigt kunna se hur storbolaget Google samt skivbolagen ostraffat har kunnat fildela i gigantisk omfattning.

"För den menige mans bästa" och "icke se därefter, att en är fattig eller rik" är uppenbart något som det moderna rättsväsendet helt har glömt bort. Domare låter sig hellre smörjas av rika storföretagare än att i sitt ämbete försvara rättssäkerheten till den menige mans bästa.

Ja, till skillnad från Mårten Schultz har jag nog efter 20 års yrkesverksamhet blivit desillusionerad. Kanske beror det på att jag har levt mitt yrkesliv i rättssalarna, medan Mårten mer har arbetat inom akademierna?

Skall vi bekämpa orättvisor och främst storföretagens gräddfil hos politiker och lagstiftare krävs otraditionella metoder. Opinionsbildning via bloggar och kampanjer har hög prioritet. Enligt min humla ger på ett utmärkt sätt uttryck för den frustration jag och många med mig känner inför obalansen inom lagstiftning och rättsväsende. Scaber Nestor uppmanar till bojkott mot CD- och DVD-skivor under granen. Jag hänger på! Gör du?

Sverige 2009 - Avskedad för sina åsikter

En grundläggande princip i ett demokratiskt samhälle är att var och en skall kunna uttrycka sina åsikter så länge det som uttrycks inte är brottsligt eller kränkande. Åsiktsfriheten är skyddad genom både vår grundlag och genom Europakonventionen.

Ingrid Carlqvist är en bloggar som jag länge har läst och uppskattat för hennes mod. I sin blogg uttryckte hon åsikter som gick på tvärs med det som annars anses som politiskt korrekt. Hon var ofta skarpt kritisk mot den s.k. radikalfeminismens genraliseringar och förenklingar. Hon stod upp till försvar för de män som inte sällan hamnar snett i rättsväsendet enbart på grund av sitt kön. Inget av det hon har skrivit är olagligt, utan allt har uttryckt sakligt och med goda argument.

Vid sidan av sitt bloggande var dock Ingrid även chefredaktör för tidningen Villaliv. Detta visade sig vara hennes akileshäl. Flera av Ingrids meningsmotståndare mailade till tidningens annonsörer och krävde att de skulle agera för att få Ingrid avsatt. Mailen strömmade även in till Ingrids arbetsgivare.

En av de annonsörer som valde att använda sin ekonomiska makt för kökstillverkaren Ballingslöv som drog tillbaka annonsintäkter om cirka 450 000 kronor enligt uppgift. Stora pengar för en liten tidning. Man kunde förvänta sig att en tidskrift i detta läge skulle ställa sig upp till försvar för yttrandefriheten som ju är hela grunden för tidningens existens. Men icke; Istället har Villaliv fallit till föga för Ballingslövs påtryckningar och nu avskedat Ingrid Carlqvist.

Detta händer alltså i Sverige, året är 2009. Yttrandefriheten är garanterad genom grundlag och internationella åtganden. Men i realiteten inget värd om man som Ingrid kritiserar de som inte får kritiseras, nämligen radikalfeministerna.

Visa er sympati, inte nödvändigtvis med Ingrid men med de värden som skall gälla i en demokrati och med rätten att fritt kunna uttrycka en åsikt. Annars kommer övervakningssamhället att ta över vårt liv alldeles för snabbt.

Gör som jag; Maila era protester till Ballingslöv och Villaliv. Här kommer relevanta e-postadresser:

Ballingslövs VD: thomas.wuttke@ballingslov.se

Villalivs ansvarige utgivare: fredrik@villaliv.net

Gå med i facebookgruppen mot Ballingslöv

UPPDATERING: Ballingslöv har nu svurit sig fria och gör gällande att de inte hade någon inblandning i avskedandet av Ingrid Carlqvist. Fredrik Lindbladh som är huvudägare till tidningen Villaliv tycks alltså ha ljugit.

Man kan då nära en förhoppning att Ballingslöv tydligt tar ställning för demokratiska principer. Det görs enkelt genom att Ballingslöv och andra annonsörer bojkottar Villaliv. Härigenom skulle de visa att de sympatiserar med demokratiska värderingar och samtidigt stärka sina varumärken.

IPRED på nytt

Många har kommenterat det nya beslutet från Södertörns tingsrätt gällande upphovsrättsindustrins jakt på Swetorrents.

De flesta har riktat in sin kritik mot att tingsrätten inte har förstått den s.k. bittorrenttekniken. Kritiken är säkerligen befogad, men likväl av mindre intresse. Även om sidan bara innehåller en länk som pekar mot en tracker som pekar mot den egentliga filen så bidrar ju Swetorrents onekligen till att olaglig fildelning kan äga rum. Uppsåt/vetskap krävs dock inte för att upphovsrättsindustrin skall få gehör för sitt yrkande om informationsföreläggande. De tekniska detaljerna är därför mindre relevanta.

Det som jag anser som mest oroande är att tingsrätten ännu en gång bortser från det relativa skydd som finns inbyggt i Datalagringsdirektivet. Enligt dessa regler får lagrade uppgifter inte lämnas ut till annan än behörig myndighet. Telia har fullt korrekt argumenterat för att reglerna är tillkomna till skydd för den enskilde och att det därför har s.k. direkt effekt, dvs skyddsreglerna kan åberopas av enskilda även att Datalagringsdirektivet ännu inte utgör lag i Sverige. Tingsrätten viftar dock bort denna invändning med hänvisning till hovrättens beslut i Ephone-målet. Sålunda att endast uppgifter som "specifikt har sparats enligt Datalagringsdirektivet" skulle vara skyddade.

Härigenom bevisas att upphovsrättsindustrins förväntningar gällande Datalagringsdirektivet måste uppfattas som välgrundade. Idag får ju operatörer endast i begränsad omfattning spara IP-adresser. Genom Datalagringdirektivet kommer operatörerna dock tvingas att spara denna information. Samtidigt har domstolarna nu slagit fast att IP-adresser inte torde vara sådan information som "specifikt" har sparats enligt Datalagringsdirektivet. Upphovrättsindustrin torde därmed få tillgång till ett omfattande bibliotek av IP-adresser att ösa ur och den personliga integriteten får ännu en gång vika sig inför industrins vinstintressen.

Fler som kommenterar beslutet; HÄR, HÄR och HÄR