Lagarna om buggning och preventiva tvångsmedel utvärderas

Jag har i ett tidigare inlägg - med hänvisning till Datainspektionens publikation "Integritetsåret 2008" - kritiserat politikernas oförmåga att väga in de samlade effekterna av samtliga de integritetspåverkande lagar som införs slag i slag. Enligt Datainspektionens publikation [länkar till html-versionen eftersom pdf-filen skadats] infördes enbart under 2008 20-talet sådana lagar helt utan någon analys av den samlade effekten.

De lagar som fått mest uppmärksamhet är ju FRA, IPRED och Datalagringsdirektivet. Men per den 1 januari 2008 trädde även lagarna gällande buggning och preventiva tvångsmedel i kraft. Lagarna gäller till och med den 31 december 2010, men avsikten är att de efter utvärdering skall permanentas. Nu har det blivit dax för utvärderingen som har utförts av hovrättslagmannen Jan Öhman. Han presenterar sina slutsatser i betänkandet Utvärdering av buggning och preventiva tvångsmedel (SOU 2009:70).

Motivet för båda lagarna uppgavs vara, att polisen skulle ges större möjligheter att bekämpa s.k. grov brottslighet. Genom buggningslagen gavs polisen rätt att i hemlighet avlyssna inte endast den brottsmisstänktes bostad utan även andra utrymmen där de misstänkte kan antas uppehålla sig. Är du mor, far syster eller bror till någon som misstänks för allvarligare brott kan du sålunda mycket väl bli utsatt för avlyssning i din bostad.

Utredaren Jan Öhman konstaterar att buggningsmöjligheten har använts sparsamt och att dess betydelse för brottsbekämpningen har varit obetydlig. I endast två [2] fall har buggningen lett till åtal och i endast ett [1] fall till en fällande dom. Öhman anser likväl att lagen bör permanentas och anser han att den personliga integriteten tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.

Själv ifrågasätter jag om det kan anses som ett proportionerligt ingrepp i en demokratiskt rättsstat att polisen ges möjlighet att avlyssna även bostäder som tillhör andra än den som är misstänkt för brott, särskilt som vi vet att ingreppets betydelse för brottsbekämpningen är minimalt.

När det gäller de preventiva tvångsmedlen så ges polisen rätt att avlyssna dina telefonsamtal och/eller utsätta dig för hemlig kameraövervakning även att du inte är misstänkt för något brott. Det som krävs är att det föreligger "särskild anledning" anta att du i framtiden kan komma att begå vissa mer kvalificerade brott. Var gränsen för att en sådan särskild anledning skall föreligga är dock oklart. Återigen kan avlyssningen komma att beröra även helt utomstående personer, såsom nära anhöriga eller eller andra utan knytning till brottslighet.

Utredaren Öhman måste uppfattas på så sätt att polisens rätt att utsätta även icke misstänkta för tvångsmedel inte har haft någon mätbar effekt för brottsbekämpningen. Detta förklarar han med att kraven för att få använda tvångsmedlen är för högt ställda. Han vill därför luckra upp lagen och bättre anpassa den till polisens behov. Vad Öhman närmare menar med detta kan inte utläsas av betänkandet, men det är rimligt att anta att han menar att rättssäkerhetsgarantierna ytterligare skall luckras upp.

Jag är medveten om att gränsdragningen mellan kraven på en effektiv polis och kraven på att skydda medborgarna från intrång i den personliga sfären är svår att dra. En brist i Öhmans betänkande är dock att han inte gör någon som helst analys av de berörda lagarnas effekt i föreningen med övriga integritetskränkande lagar såsom Datalagringsdirektivet, IPRED m.m. Jag är också högst tveksam till att Öhman förordar att lagarna skall permanentas eller - som i fallet med de preventiva tvångsmedlen - ändras så att rättssäkerheten ytterligare urholkas samtidigt som han konstaterar att lagarnas betydelse för brottsbekämpningen knappt är mätbar. Min uppfattning är att lagarna bör avskaffas då dess nytta inte är proportionerlig i förhållande till de negativa effekter de innebär för den enskildes personliga integritet.

Läs även andra bloggares åsikter om buggning, preventiv avlyssning, datalagringsdirektivet, FRA, övervakningssamhället

DN - Okunnigt om manlig omskärelse

DN har nu kastat sig in i debattten om manlig omskärelse. Peter Wolodarsky hävdar att de barnkirurger som sagt sig vägra att utföra omskärelse på små gossebarn använder falska argument. Wolodarsky hävdar vidare att omskärelse av små gossebarn skulle minska spridningen av HIV samt förhindra att kvinnor får livmoderscancer. Ja men då så....då är väl allt gott och väl!?

Problemet är dock att Wolodarskys argumentering bygger på osanna eller i vart fall dåligt underbyggda fakta.

Det finns nämligen ingen entydig forskning som bevisar att omskärelse av ALLA gossebarn i en viss grupp kan motiveras av medicinska skäl. Inte heller att omskärelsen som sådan minskar spridningen av HIV eller risken för livmoderscancer. Dessa risker kan däremot minskas genom vanlig hederlig intimhygien, vilket kan utföra både med och utan förhud. Detta hade Wolodarsky känt till om han hade brytt sig om att läsa på lite innan han gav sig hän i landets största dagstidning.

Fakta kring manlig omskärelse behandlas på ett lättillgängligt sätt av Penn&Teller. I denna dokumentär slås hål på de flesta myter kring manlig omskärelse. Sanningen är att motiven för att manlig omskärelse har fått ett sådant fotfäste i flera kulturer är religiösa och - främst i USA - att hindra pojkar från att onanera och känna sexuell njutning. Inte särskilt hedervärda motiv i ett modernt samhälle och absolut inte medicinskt motiverade.

Det finns också en juridisk aspekt på manlig omskärelse som har avhandlats av Högsta domstolen i NJA 1997 s.636. I rättsfallet slår domstolen fast att föräldrars samtycke friar den som utför ingreppet från ansvar för misshandel. HD tycks argumentera utifrån en uppfattning att ingreppet inte medför någon särskild smärta för det lilla barnet. Denna uppfattning är dock helt vederlagd genom modern forskning som visar att smärtförnimmelsen för spädbarn tvärtom är mera intensiv jämfört med upplevelsen hos en vuxen person. Mycket av HD:s argumentation faller därmed och kanske är det dax att ompröva synen på manlig omskärelse.

Till slut rekommenderar jag Penn&Teller dokumentären:



DEL 2 HÄR

DEL 3


Läs även andra bloggares åsikter om Manlig omskärelse, Barnkirurger, DN

Upphovsrättsindustrin hjärntvättar barn

Rubriken är måhända provocerande. Men vad skall man tro när upphovsrättsindustrin nu använder Kalle Anka för att sprida sitt budskap till barnen.

Läs även andra bloggares åsikter om Upphovsrättsindustrin, Kalle Anka, Övervakningssamhället

Taking liberties eller Att stjäla friheten

En tankvärd dokumentär som måste ses. Det handlar som Storbritannien men kunde lika väl handla om Sverige:

Se Dokumentären här


Läs även andra bloggares åsikter om Datalagring, övervakningssamhället, PP, Piratpartiet

Bodström och datalagring

Bodström har tydligt återkommit från sin semester och inleder genom att anklaga Beatrice Ask för att hyckla om Stockholmsprogrammet.

Jag är benägen att hålla med Bodström i hans kritik mot Ask. Men när han övergår till att försvara sitt eget engagemang för datalagringsdirektivet så hycklar Bodström i lika hög grad som Ask.

Bodström hävdar att datalagring skulle vara ett effektivt vapen för att bekämpa grov brottslighet. Jag har dock aldrig sett något bevis på att så skulle vara fallet och jag är inte beredd att tro på Bodströms ord. Som försvarare i stora brottmål har jag många gånger suttit med tusentals sidor utskrifter från avlyssnade telefonsamtal. Dessa avlyssnades samtal har dock så gott som alltid mycket marginell, om ens någon, betydelse i rättegångarna. Min egen snart 20 åriga erfarenhet från olika brottmålsförhandlingar talar sålunda tydligt emot Boströms påståenden.

I Tyskland har man sedan en tid tillämpat datalagringsdirektivet. Erfarenheterna visar att vanliga personer känner olust att ringa till sin läkare eller psykolog. Man känner oro för att tala med sin advokat. Undersökningar visar också att uppgifter som lagrats med stöd av direktivet används för helt andra syften än att bekämpa grov brottslighet.

Det finns sålunda ingen proportionalitet mellan de negativa effekterna av datalagringsdirektivet och de påstått positiva effekterna. Att lägga munkavle på ett helt folk för att polisen skall ges möjlighet att kartlägga vilka som har kontakter med varandra kan aldrig accepteras i ett demokratiskt samhälle.

Bodström bör därför börja med att städa framför egen dörr innan han ger sig på andra. Gör avbön Bodström. I annat fall kan du komma att gå till historien som den som avskaffade det demokratiska och rättssäkra samhället.

Läs även andra bloggares åsikter om Bodström, Ask, Datalagringsdirektivet, Stockholmsprogrammet, Övervakningssamhället

Trevlig sommar - Nu är det dax för semester

Jag tar nu semester ett par veckor. Planerar att vässa pennan under min ledighet för att kunna återkomma med förnyade krafter.

HD river upp våldtäktsdomar - Men inget nytt under solen

I media basuneras idag ut att HD har rivit upp två våldtäktsdomar. I flera tidningsartiklar liksom i bloggosfären tolkas domarna som att HD skulle ha skärpt beviskraven i våldtäktsmål. Så är dock inte alls fallet.

Domarna kan läsas Här och Här.

Som framgår hänvisar HD till samma principer för bevisvärderingen som redan tidigare har uttalats i domar från 1991, 1992 och 2005. Förvisso skall inte endast målsägandens berättelse duga för en fällande dom. Men kravet på stödbevisning är inte heller särskilt högt ställt. Om domstolen finner att målsägandens berättelse är trovärdig kan denna berättelse i förening med kvinnans beteende efter den påstådda händelsen fortfarande leda till en fällande dom. Domstolarna förväntas sålunda fortfarande döma utifrån en kvasipsykologisk trovärdighetsbedömning i förening med en tolkning av kvinnans beteende [som exempel]. Om kvinnan har visat tecken på nedstämdhet efter den påstådda händelsen så kan detta alltså räcka för att bura in en person i flera år. Men hur skall domstolen egentligen kunna veta om kvinnans nedstämdhet beror på att hon faktiskt har utsatts för ett övergrepp eller om det beror på att hon känner skam över sitt eget beteende eller om någon annan alternativ förklaring finns?

HD:s nu så uppmärksammade domar innebär sålunda ingen förändring av bevisläget i sexualbrottmål. Istället konserverar HD redan gällande praxis. Domarna kan möjligen vid en välvillig tolkning uppfattas som en påminnelse till tingsrätter och hovrätter att inte helt glömma bort de beviskrav som gäller i brottmål.

UPPDATERING: Katarina Folmer har skrivit ett intressant inlägg om domares bristfällig förmåga att bedöma trovärdighet. Det som är skrämmande är dock att domare likväl tror sig besitta denna förmåga.

Läs även andra bloggares åsikter om HD, Högsta domstolen, våldtäkt, beviskrav

Smutskastningen av HAX och PP fortsätter

"Det är pinsamt" säger Lars Ohly om Expressens s.k. avslöjande av HAX bakgrund som filmare för porrkungen Serung. Mona Sahlin känner för sin del "vämjelse".

HAX har på ett hedersamt sätt vädrat sin lik i ett inlägg på sin blogg. Men hur är det med Sahlin och Ohly?

Att Sahlin har ägnat sig åt förskingring och allmänt fuskande i stor skala är ju känt. Mer kan man lära sig i det videoklipp som finns i ett av mina tidigare inlägg.

Ohly har för sin del uttryckt oreserverat stöd för kommunistdiktaturerna som i parti och minut slaktade oliktänkande. Här är några lik från Ohly:s garderob:

"I ett samhälle där arbetarklassen har makten måste inte nödvändigtvis en utvidgning av de demokratiska fri- och rättigheterna gynna arbetarklassen."

* Lars Ohly i debattinlägg i Röd Press 1983.


"Vi får aldrig acceptera ett demokratibegrepp som står höjt över klasskampen."

* Lars Ohly i debattinlägg i Röd Press 1983.


"Jag har varit kommunist sedan jag gick med i Kommunistisk ungdom 1978 och aldrig förknippat det med diktatur eller förtryck."
*Lars Ohly i Aftonbladet, 27 maj 2000.


"Jag hörde till dem som inte fullt ut förstod sprängkraften i människors krav på förändringar och på att demokratiskt kunna kontrollera sin utveckling."

*Lars Ohly i SVT:s Uppdrag granskning, oktober 2004.


Vad är mest "pinsamt"? Att som Ohly genom decennier understöjda mördarregimer eller att som HAX avslöja en kriminell med risk för sin personliga säkerhet?

Och vad väcker mer "vämjelse"? Att som Mona fuska och förskingra eller som HAX motverka brottslighet?

Ni avgör! Snart är det val till riksdagen.


Läs även andra bloggares åsikter om HAX, PP, Piratpartiet, EU

Sålde porr - Fick toppjobb på Expressen

Självklart anspelar rubriken på Expressens artikel om bloggaren HAX bakgrund i porrfilmsbranschen. Att rubriksättningens syfte är att smutsa ner PP är rätt uppenbart.

Men samtidigt som Expressen utgjuter sin moralpanik över HAX och PP så dealar tidningen själv porrfilmer och sexleksaker på sin sida för Sex&Kärlek. Med Expressens egen retorik kan man fundera på om det var för sin duglighet som porrhandlare som Thomas Matsson fick jobbet som chefredaktör på Expressen?!

Läs även andra bloggares åsikter om HAX, porrfilm, EU-parlamentet, Expressen, fildelning, PP, Piratpartiet