HD river upp våldtäktsdomar - Men inget nytt under solen

I media basuneras idag ut att HD har rivit upp två våldtäktsdomar. I flera tidningsartiklar liksom i bloggosfären tolkas domarna som att HD skulle ha skärpt beviskraven i våldtäktsmål. Så är dock inte alls fallet.

Domarna kan läsas Här och Här.

Som framgår hänvisar HD till samma principer för bevisvärderingen som redan tidigare har uttalats i domar från 1991, 1992 och 2005. Förvisso skall inte endast målsägandens berättelse duga för en fällande dom. Men kravet på stödbevisning är inte heller särskilt högt ställt. Om domstolen finner att målsägandens berättelse är trovärdig kan denna berättelse i förening med kvinnans beteende efter den påstådda händelsen fortfarande leda till en fällande dom. Domstolarna förväntas sålunda fortfarande döma utifrån en kvasipsykologisk trovärdighetsbedömning i förening med en tolkning av kvinnans beteende [som exempel]. Om kvinnan har visat tecken på nedstämdhet efter den påstådda händelsen så kan detta alltså räcka för att bura in en person i flera år. Men hur skall domstolen egentligen kunna veta om kvinnans nedstämdhet beror på att hon faktiskt har utsatts för ett övergrepp eller om det beror på att hon känner skam över sitt eget beteende eller om någon annan alternativ förklaring finns?

HD:s nu så uppmärksammade domar innebär sålunda ingen förändring av bevisläget i sexualbrottmål. Istället konserverar HD redan gällande praxis. Domarna kan möjligen vid en välvillig tolkning uppfattas som en påminnelse till tingsrätter och hovrätter att inte helt glömma bort de beviskrav som gäller i brottmål.

UPPDATERING: Katarina Folmer har skrivit ett intressant inlägg om domares bristfällig förmåga att bedöma trovärdighet. Det som är skrämmande är dock att domare likväl tror sig besitta denna förmåga.

Läs även andra bloggares åsikter om HD, Högsta domstolen, våldtäkt, beviskrav