Assangegate och feminism

Daily Mail hsr kommit över polisrapporten och presenterar nu fakta kring de omständigheter som föregick anmälan mot Assange.

Genom polisrapporten bekräftas att anmälan handlar om frivilligt sex där en kondom sprack i det ena fallet och där kärleksakten utfördes utan komdom i det andra fallet. Men hela tiden handlade det om frivillig sex. Anmälan triggades dock av att de berörda kvinnorna fick kännedom om varandra och därigenom kom till insikt om att Assange hade ett aktivt sexliv. Och ve den man som på samma sätt som en kvinna tillåter sig att leva ut sin sexualitet!

Expressens Ann-Charlotte Matteus upprörs dock inte över att svikna kvinnor tillåts använda rättsväsendet för hämnas grusade förhoppningar om evig kärlek. Nej, istället är Matteus arg på bloggosfären som hon påstår har mobbat kvinnorna. Hon anser att den kritiska granskningen bloggosfären innebör ett hot mot rättssäkerheten och att konsekvensen kommer att bli att ingen kvinna kommer att våga anmäla en våldtäkt.

Men när Matteus uttalar denna kritik tycks hon helt ha glömt bort att den anmälande kvinna som utpekades som Anna Ardin själv uttalade sig om Assange i media genom att påstå att han gick för långt och att Assange hade en unken kvinnosyn. Kvinnan tog därför valet att föra debatten i media och via nätet. Borde hon inte då som vuxen stå konsekvenserna av detta val, nämligen att hon själv fick kritik på samma sätt som hon hade anmält, kränkt och uttalat kritik mot Assange i media?

I sin iver att framstå som feministikt politiskt korrekt framstår det tydligt att Matteus helt har skjutit vid sidan av målet.

Läs också vad Medborgarperspektiv skriver i samma ämne.

Assange och förundersökningssekretess

HAX frågar retoriskt:

"Sedan när blev det praxis att svenska åklagare offentliggör att de låtit anhålla folk i sin frånvaro? Kan inte sådant tänkas... försvåra utredningen? Eller kanske provocera fram ett flykt-beteende?"

Mitt svar är att just läckor om att någon har frihetsberövats i sin frånvaro är ganska ovanliga, men att förundersökningar läcker till media är däremot vardagsmat. Hur ofta har du inte läst artiklar om att "NN har gripits och misstänkt för....."? Ganska ofta skulle jag tro. Har du då funderat över hur journalisterna har fått tillgång till informationen och om den som lämnade ut informationen följde lagen?

De lagbestämmelser som reglerar den s.k. förundersökningssekretessen återfinns i 18 och 35 kapitlet Offentlighets- och sekretesslagen. I 18 kapitlet finns de bestämmelser som är avsedda att skydda polisens och åklagarens brottsutredande arbete. Denna sekretess förfogar polis och åklagare över. Dvs de kan välja att läcka information till media, vilket också sker dagligen. Oftast i syfte att använda media som nödvändiga idioter när polis eller åklagare vill nå något syfte. Kanske vill de visa resultat, få mer budgetanslag eller så vill någon göra karriär.

Men det polis och åklagare i regel väljer att inte komma ihåg är de sekretessregler som finns i 35 kapitlet. Dessa reglerar sekretessen till skydd för den enskilde och denna sekretess innebär att information nästan aldrig får lämnas ut eftersom den enskilde typiskt sätt riskerar att lida men av att informationen blir offentlig. Men som sagt; en sådan petitess som att följa lagen brukar sällan eller aldrig bekymra poliser eller åklagare. Detta fick Assange erfara, nästa gång är det kanske Din tur!

Assange och svensk rättsosäkerhet

Vid det här laget har väl alla läst om cirkusen kring Assange och hur han först anhölls som misstänkt för våldtäkt, sedan friades från denna misstanke men att åklagaren ändå fortsätter att utreda dock helt utan brottsrubricering.
Åklagaren Maria Häljebo Kjellstrand tog beslutet att frihetsberöva Assange och hon säger att inget ångrar.

Samma åklagare är gift med Per Kjellstrand som arbetar på justitiedepartementet med bl.a. Beatrice Ask.

För att bli frihetsberövad genom ett anhållningsbeslut krävs att man är "skäligen misstänkt" för ett brott som kan föranleda häktning. Men vad innebär då begreppet "skäligen misstänkt"? Begreppet saknar helt definition i lagtexten men ändå kan detta begrepp leda till flera övergrepp från staten mot den enskilda människan.

Förutom anhållande kan husrannsakan, hemlig teleavlyssning, kroppsvisitiation m.fl. ingripande åtgärder aktualiseras vid just "skälig misstanke. Ändå saknar begreppet i princip någon definition.

JO har dock lämnat en vag definition av begreppet i två avgöranden, ett från 1957 occh ett anslutande beslut från 1988. I dessa beslut uttalar JO följande princip:

”Spörsmålet när en person kan anses skäligen misstänkt för brott måste bedömas efter omständigheterna i det särskilda fallet, och någon allmän regel härutinnan torde icke kunna uppställas. Rent subjektiva antaganden äro självfallet icke tillfyllest för att skälig misstanke skall kunna föreligga, utan det måste finnas påtagbara objektiva grunder till stöd för att den misstänkte förövat det brott varom fråga är."

För skälig misstanke skall det alltså krävas "påtagbara objektiva grunder till stöd för att den misstänkte förövta det brott varom fråga är".

I fallet med Assange visas dock hur begreppet tillämpas i det verkliga livet.

Fakta -utifrån vad som framkommit i media och genom bloggar - är:

- De anmälande kvinnor är på något sätt bekanta med varandra,
- Kvinnorna hade träffats och talat sig samman innan de kontaktade polisen,
- Åklagaren fattats sitt beslut om frihetsberövande utan att ha talat med vare sig kvinnorna eller Assange. Åklagaren skall inte ens ha haft tillgång till några förhörsprotokoll med kvinnorna utan ha fattat sitt beslut enbart utifrån en polismans uppgifter per telefon.

Redan de två första punkterna är ägnade att ifrågasätta värdet av kvinnornas berättelser. Men detta brydde sig åklagaren inte om, inte heller brydde hon sig om att försöka nå Assange. Det blir härigenom tydligt att åklagaren har åsidosatt sin lagstadgade objektivitetsplikt. Objektivitetsplikten innebär bl.a. en skyldighet för åklagaren att kontrollera trovärdigheten i berättelsen hos den som anklagar någon annan för brott. Hur Maria Häljebo Kjellstrand kan anse sig ha uppfyllt detta lagstadgade krav framstår som obegripligt i ljuset av att hon inte har hört kvinnorna och inte ens har tagit del av deras förhörsprotokoll.

Många i bloggosfären spekulerar kring att Assange har utsatts för en komplott. Jag börjar misstänka att Assange har riggat hela händelsen för att sätta ljuset på den svenska rättsosäkerheten där en - företrädesvis - man kan bli fängslad och frihetsberövad på grundval av i stort sett hur lösa anklagelser som helst. Eller är jag för optimistisk när jag tror att att Assange själv har riggat hela historien?? Kanske, men faktum kvarstår; Sverige är ett rättsosäkert land!

Emma noterar att de rödgröna genom Lotta Gröning tycker synd om Piratpartiet pga Assange-affären. Om Lotta Gröning hade gjort en mera objektiv prövning så borde hon istället tycka synd om det svenska folket, särskilt den hälft som kallas män, eftersom Assange-affären visar på ett rättsväsende i upplösning. Piratpartiet behöver nog inte hennes medömkan.

Märkligt och farligt rättspolitiskt program från Bodström

Socialdemokraterna har genom Bodström presenterat ett rättspolitiskt program. Jag får rysningar av att läsa programmet som innehåller både märkligheter och förslag som tydligt syftar till att stärka övervakningssamhället/Bodströmsamhället.

Ett förslag är att penningtvätt skall "betraktas som ett separat brott". Jag har mycket svårt att förtstå vad som menas med detta eftersom penningtvätt redan bestraffas dels genom straffbestämmelsen gällande penninghäleri samt specialstraffbestämmelser i 7 kapitlet penningtvättslagen. Varför vill vår f.d. justitieminister införa straffbestämmelser som redan finns? Är detta verkligen motiverat eller är det bara en populistisk valslogan som någon i partiledningen tyckte lät bra?

Allvarligare är dock förslaget att "Misstänkta penningtransaktioner skall kunna frysas....". Pengar skall alltså kunna frysas/beslagtas redan vid en misstanke. Den misstänktes skuld skall alltså inte behövas prövas och bevisas, utan hans/hennes tillgångar skall kunna frysas redan på en misstanke. Detta förslag verkar lika genomtänkt som tant Gredlins förslag om kulörta kuvert till misstänkta sexköpare. Vi minns också frysningen av al-Barakaats pengar baserat på endast misstankar om stöd till terrorverksamhet. Jag får också en smygande känsla av att den misstänkte som får sina tillgångar frysta skulle behöva stryka sin oskuld, något som i så fall tydligt strider mot de principer som skall vara styrande för en rättsstat och mot den oskuldspresumtion som följer av Europakonventionen.

Bodström och sossarna föreslår också en ny myndighet som skall ges det lustfyllda namnet "Reko". Myndigheten skall skapas genom en sammanslagning av SÄPO, Ekobrottsmyndigheten samt Rikskriminalpolisen. Så praktiskt, särskilt som SÄPO skall få tillgång till signalspaning genom kabel. FRA:s signalspaning skulle då enligt Bodströms och sossarnas förslag komma att användas för traditionell brottsbekämpning såsom småföretagare som slarvar med skattedeklarationer eller bokföring etc. Visst talar man i förslaget om "grova brott", men skattebrott kvalificeras till att bli just grova när det undandragna skattebeloppet uppgår till ca 400 000 kronor. Inte särskilt mycket alltså! Var det inte så att politikerna lovade att FRA inte skulle användas för denna typ av brottsbekämpning? Men tydligen har detta glömts bort i ivern att ytterligare förstärka Bodströmsamhället.

Bodström och sossarna vill också skärpa straffet för sexköp samt införa en rätt till skadestånd för "brottsoffret". Nu blir det synnerligen märkligt. Om en vuxen kvinna väljer att sälja sex så skall hon alltså få skadestånd medan den andra parten skall straffas hårt. Det verkar som att Bodström och sossarna med hull och hår har köpt den mytbildning som finns kring frågan om sexköp. Att stifta morallagar utifrån myter verkar inte som en särskilt genomtänkt politik.

Ovanstående är bara ett axplock av nipprigheterna i det rättspolitiska förslaget som mest luktar populism. Jag har en tydlig förhoppning om att Bodström inte ges chansen att återvända till posten som justitieminister.

Läs även andra bloggares åsikter om Bodström, övervakningssamhället, SÄPO, socilademokraterna, val 2010

Rättsväsendet sluter sig samman - En fara för rättssäkerheten?

I en brottsutredning förekommer flera parter. Polisen utreder, åklagaren prövar och väcker åtal, försvararen tillvaratar den åtalades intresse av en rättvis rättegång och domstolen utför en opartisk prövning av åtalet. Självklart skall de olika aktörerna vara självständiga i förhållande till varandra. I lag regleras också åklagarens skyldighet att vara objektiv samt finns för domarna regler om jäv. På motsvarande sätt finns ett regelverk som reglerar advokatens skyldighet att tillvarata sin klients intressen samt omfattas även advokater av särskilda jävsregler.

Men i Sverige har det sedan ett antal år dykt upp ett fenomen som kallas rättscentrum. Det senaste i raden är Rättsscentrum i Göteborg. Här har man i sammanlänkade byggnader samordnat polis, åklagare, domstol och till och med kriminalvård under ett och samma tak. Den siste aktören i brottmålsprocessen - försvararen - är dock helt utelåst och det finns utrymmen som är gemensamma för domstol och åklagare till vilka försvararen inte har tillträde.

Förvisso är åklagarväsendet och domstolens allmänna utrymmen åtskilda, men bakom väggen till varje rättegångssal finns det gemensamma korridorer och utrymmen där domare och åklagare samtidigt kan vistas utan insyn från allmänhet, den tilltalade eller dennes försvarare. Redan idag ryktas det om hur det sker hemliga överläggningar bakom de låsta dörrarna till dessa gemensamma korridorer. Jag vill inte tro att dessa rykten är sanningsenliga, men redan den omständigheten att ryktena florerar är tillräckligt för att ifrågasätta tilltron till rättsväsendet och rättscentrumets legitimitet.

En annan företeelse är domare som tar tjänstledigt för att tjänstgöra som åklagare inom den egna domsagan. Domaren agerar alltså som part och åklagare i den egna domstolen där han alltjämt är anställd. Hans åtal prövas av hans gamla kollegor som dessutom vet att domaren en dag kan återvända till det gemensamma fikarummet. Vad väger tyngst? Kollegialiteten eller rättssäkerheten? Även denna ordning är tydligt ägnad att skada tilltron till det svenska rättsväsendet.

Länkning och upphovsrätt - En klargörande dom

Länkning är en av internets grundpelare. Syftet med länkning är att skapa ordning och att möjliggöra spridandet av information. Översatt i analoga termer skulle länkningar kunna liknas vid en fotnot i en bok.

Men som vanligt finns det proftihungriga upphovsrättshavare som vill tjäna pengar även på länkning, trots att deras verk fullt lovligt har tillgängliggjorts på internet. Det var detta målet i Stockholms tingsrätt mål T 7263-07 handlade om. Domen meddelades den 14 juni, men har jag först nu uppmärksammat den.

Målet inleddes genom att ett antal journalister väckte talan mot mediabevakningsföretaget Retriever. Journalisterna påstod att Retriever bröt mot upphovsrättslagen genom att bolaget länkade till journalisternas artiklar som lovligen hade publicerats på tidningen Göteborgs Postens hemsida. Journalisterna krävde också skadestånd för det påstådda intrånget.

I sina domskäl gör tingsrätten en grundlig genomgång av gällande rättskällor samt uttalas att den länkning det handlar om utgör s.k. referenslänkning och att sådan länkning - till skillnad från djuplänkning - inte utgör ett intrång i upphovsmäns ensamrätt eftersom det klart och tydligt framgår att användaren förflyttas till en annan internetadress.

Här finns domen i fulltext

Det är också intressant att tingsrätten i sina domskäl hänvisar till wikipedia som sålunda för första gången har fått karaktären av rättsskälla i en svensk dom. Det är denna länk tingsrätten hänvisar till: http://en.wikipedia.org/wiki/Copyright_aspects_of_hyperlinking_and_framing

Man slutar aldrig att förvånas över upphovsrättsindustrins profithunger och oförmåga att se de affärsmöjligheter som internet för med sig. Telefonföretag och banker utmanas också av internet, men ser ändå internet som en ny affärsmöjlighet. Journalister och andra upphovsrättshavare väljer dock att bara se internet som ett hot som skall bekämpas. Sannolikt skjuter de sig själva i foten. Vassa eggen skriver om hur danska tidningar förbjuder länkning samt om hur SF stoppade Biotider.se från inlänkning.

Har FN förbrukat sitt förtroendekapital?

FN har sedan länge haft ett stort förtroendekapital hos såväl media som hos våra politiker. Det FN uttalar ifrågasätts sällan, men frågan är om FN förtjänar detta förtroende.

Svd rapporterar att WHO:s pandemilarm gällande Svininfluensan med fog kan ifrågasättas samt att flera av katastroffkommitténs ledamöter var avlönade av läkemedelsindustrin. Det vill säga samma industri som har tjänat miljarder på pandemilarmet. Medborgarperspektiv kallade redan i december 2009 pandemilarmet för en "svinaktig bluff".

Fn låg också bakom larmrapporten att barnporren skulle florera och säljas på nätet i lika hög grad som det säljs IKEA-möbler runt om i världen. Även denna rapport visade sig vara helt ogrundad, vilket bland annat bevisades av Oscar Swartz. Vilka motiv som låg bakom denna falska rapportering kan man fundera över, men vi vet att FN är politiskt styrt och att politikerna ofta spelar ut barnporrkortet när de vill censurera internet och den fria debatten. Att då kunna hänvisa till en källa som FN är bekvämt eftersom journalisterna sällan eller aldrig ifrågarsätter det FN påstår. Hur tokigt det än må vara.

Ett ytterligare exempel är när FN:s politiskt styrda klimatpanel avslöjades med byxorna nere i den s.k. Climategate-skandalen. Information och rapporter hade manipulerats, osanna uppgifter hade redovisats och sedan lagts till grund för politiska beslut. Före Climategat var klimatpanelens dogmer något som inte fick ifrågasättas. I dag vet de flesta bättre.

Listan med exemplifieringar skulle kunna fortsättas. Men jag tror att poängen har gått hem, så jag avstår. Hur länge till skall FN åtnjuta medias och politikernas förtroende? Till sist är det vi vanliga dödliga som får betala notan för missriktade politiska beslut. Vaccin köps in helt i onödan, kraftfulla men helt onödiga åtgärder sätts in för att straffa bilismen. Allt till kostnader får oändligt många miljarder. Industrin och populistiska politiker berikas, huvudsakligen genom skattepengar.

Assange utsatt för nya hot - Stöd yttrandefriheten

Häromdagen skrev jag ett långt inlägg om hur ledande politiska skribenter i USA förordade kidnappning av Assange i främmande land.

Daniel Gustafsson har uppmärksammat att USA nu sätter press på sina allierade för att förmå dem att gripa Assange.

Yttrandefriheten och meddelarbeskyddet är under angrepp. Media har skapat kampanjer till stöd för journalisten Dawit Issak, men är helt tysta när det gäller Assange.

Ge Assange och yttrandefriheten ditt stöd. Skriv på den namninsamling som finns i länken nedan:

Till Namninsamlingen

Sprid gärna listan! Ju fler som skriver på desto starkare blir vår röst.

Mona Sahlin - Marx hade rätt i mycket

Svd har noterat att Mona Sahlin numera offentligt hyllar Karl Marx och att hon återkommande hänvisar till den slogan som populariserades av Marx:

av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov

Normalt skulle jag inte ta upp allmänpolitiska frågor i denna blogg. Men nu är jag riktigt arg och när en ledande politiker hyllar en person som är ideologisk fader till den mest mordiska ideologin i mänsklighetens moderna historia är så allvarligt. När Mona dessutom tror att Marx är upphovsman till ovanstående slogan så visar hon sin okunnighet.

Den aktuella parollen är ursprungligen hämtad från Apostlagärningarna i Bibeln. I hastigheten hittar jag inte den svenska texten så jag klipper in den engelska:

All that believed were together, and had all things in common; And sold their possessions and goods, and parted them to all men, as every man had need. (Acts 2:44-45)
...
There was not a needy person among them, for as many as owned lands or houses sold them and brought the proceeds of what was sold. They laid it at the apostles’ feet, and it was distributed to each as any had need. (Acts 4:34-35)

Har Mona blivit Kristdemokrat eller förstår hon inte den historiska bakgrunden till den paroll hon numera återkommande citerar?

Marx lade grunden till kommunismen som enbart har kommit att stå för diktatur, förtryck och folkmord. Det är alltså denne man som Mona anser hade "rätt i mycket". När Mona säger "mycket" så kan hon ju rimligen inte enbart syfta till ett enstaka citat. Så vad mer hade Marx rätt i enligt Mona? Är det möjligen hans syn på den s.k. "judefrågan"som hon åsyftar. I sin bok "Judefrågan" från 1843 skriver Marx:

"[Vad är] judendomens profana grundval? Praktiska överväganden, egenintresse. Vad är judens värdsliga kult? Schackrandet. Vem är hans värdsliga gud? Penningen."

Nåja, kanske inte Mona sympatiserar med just detta uttalande. Men å andra sidan minns vi hur socialdemokraten Ilmar Reepalu förhöll sig passiv när judarna nyligen trakasserades i Malmö.

Så vad mer är det då Mona anser att Marx hade rätt i? Handlar det om hans acceptans för politiskt våld mot oliktänkande, vilket i så fall förklarar varför sossarna under den förra mandatperioden var så angelägna om att inför det s.k. Bodströmsamhället. Eller handlar det om Marx och hans tes om statens kollaps?

I grunden tror jag inte att Mona är antidemokratisk. Men det är allvarligt när hon hyllar fadern till det värsta folkmordet i den moderna historien. Hon har ett tydligt ansvar att förklara denna ståndpunkt så att väljarna ges möjlighet att ta ställning. Detta ansvar blir särskilt tydligt eftersom Mona har för avsikt att regera tillsammans med kommunisterna vid en vinst i det nu nära förestående valet. Som Thomas Ardenforspåpekar innebär en röst på Mona nämligen samtidigt en röst på Ohly.

Jag tror också att Mona genom sin nuvvuna fascination för kommunismen har skrämt bort många traditionellt socialdemokratiska väljare. Genom detta ställningstagande har Mona avvikit från grunderna för den svenska socialdemokratin där tidigare socialdemokratiska ledare alltid har varit noga med att inte släppa in kommunisterna i regeringen. Olof Palme skrev följande om skälen för hans politiska engagemang:

"Pragkuppen 1948 var för många i min generation en avgörande politisk upplevelse. Inga förmildrande omständigheter kunde anföras till försvar för övergreppet. Tjeckoslovakien var en utvecklad industrination med väl fungerande demokratiska institutioner. Men den tjeckiska demokratin krossades över en natt genom militärt övervåld och med obarmhärtig förföljelse av oliktänkande som följd.”

Det var alltså det kommunistiska övervåldet mot en grannation som engagerade Palme. Det vill säga samma ideologi som Mona nu hyllar och som hon vill samregera med. Ja, detta gör mig både arg och besviken.

Piratpartiet får alltmer stöd

Många av Piratpartiets motståndare, däribland moderaten Kent Persson, gottade sig åt Falkvinges groda i barnporrdebatten.

Men när krutröken nu har skingrats noteras att piratpartiet får stöd från allt fler. Bland de som nu stödjer Piratpartiets linje finns en juridikprofessor, ledarskribenter och även journalistförbundets ordförande samt ett bibliotek.

Och tänker man efter så var Falkvinges uttalande egentligen inte så kontroversiellt. Hans åsikt -för det var hans personliga - återspeglade vad närmare halva riksdagen ansåg i samband med kriminaliseringen av innehav av barnporr. Medias sensationsjournalistik tycks inte ha tagit hem vinsten denna gången.

Mutanklagelser mot kronprinsparet

I sommarens nyhetstorka riktar media mutanklagelser mot kronprinsparet. Bakgrunden är att miljardären Bertil Hult har bekostat en hel del av parets bröllopsresa. Men har anklagelserna fog för sig?

Det är väl känt att Bertil Hult är mycket god vän till kungafamiljen:

EF-affärsmannen är även privat nära vän till kungafamiljen, och inte minst till Victoria och prins Daniel.

Högsta domstolen har konstaterat:

Gåvor som ges inom en vänskapsrelation är inte mutor, även om det samtidigt finns ett tjänstesamband mellan givare och mottagare.

Sålunda framstår uppgifterna i media som ogrundade och mest ett utslag av en missriktad ambitiona att fylla tomrum i en tid av nyhetstorka. Om media istället hade riktat in sig på att ifrågasätta det lämpliga i att kronprinsparet på detta sätt låter sig bjudas på dyra semesterresor så hade debatten blivit mera saklig.

FBI sänder hotbrev till Wikipedia

Att USA är ilskna på Wikileak vet vi, men jag börjar undra om FBI har förväxlat Wikileak med Wikipedia.

New York times rapporterar nämligen att FBI har sänt ett hotbrev till Wikipedia med hot om stämning om man inte omedelbart tar bort den bild på FBI:S vapensköld som Wikipedia har i sin artikel om FBI.

Många andra organisationer hade säkerligen backat inför hot från FBI. Men inte Wikipedia som istället i ett artigt svar förklarar att man är beredd att ta matchen mot FBI i domstol.

Läs också: USAbloggen

Uppdatering: I kommentarerna har påpekats att Wikipedia inte är en organisation. På rent formell grund är detta naturligtvis en korrekt invändning. Wikipedia är ett projekt som ingår i Wikimedia Foundations solfjäder av projekt. Men rent rättsligt är jag av uppfattningen att denna nyans saknar relevans.

USA sviker löften - Men Malmström driver igenom SWIFT-avtalet

USA inför en ny avgift för den som vill resa in från EU. Cecilia Malmström kommenterar yrvaket att:

"Reglerna strider mot USA:s löfte att underlätta rörlighet över Atlanten och kommer att bli en extra börda för EU-medborgare som reser till USA"

Jag säger - "No shit, håller USA inte sina löften!?"

Cecilia Malmström har drivit igenom SWIFT-avtalet med argumentet att USA har lovat att hålla sig till spelreglerna. Mot bakgrund av att USA nu har brutit ett löfte undrar jag hur Cecilia mår idag? Hon sålde ut hela Europas befolkning till en nation som inte håller löften, tillämpar dödsstraff, tortyr, avlyssnar sitt eget folk i hemlighet, håller människor i fängsligt förvar i flera år utan rättslig prövning. Hur känns det Cecilia?

Läs även andra bloggares åsikter om Malmström, USA, censur, storebror, visum, SWIFT, övervakningssamhället

Moderaterna ser Piratpartiet som motståndare

Nu är det sagt! Moderaten Kent Persson skriver på sin blogg:

"Ur ett politiskt perspektiv kan jag nu konstatera att en av våra motståndare gjort sitt."

Jag undrar i vilka frågor Moderaterna ser Piratparitet som motståndare? Kan det vara så att det handlar om integritetsfrågorna? Säger Kent Persson sanningen nu, han brukar ju annars lite halvhjärtat framhålla integritetsfrågorna samtidigt som han fortsätter att tillhöra ett parti och en allians som med all kraft bekämpar de demokratiska fri och rättigheterna.

Som vanligt används barnporrkortet för att misstänkliggöra. Kent Persson hänför sig till Falkvinges groda i media. Förvisso var det väl för var och en som har följt debatten uppenbart att Falkvinge utgick från det straffsanktionerade förbudet mot serietidningsinnehav. Men Kent Persson vänder det till att Piratpartiet vill legalisera dokumenterade verkliga övergrepp, även sedan PP hade gått ut med ett klargörande pressmeddelande. Låg debattnivå!

PS: Straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvud Piratpartiets krav på att avkriminalisera innehav av serietidningar.

Läs även andra bloggares åsikter om Moderaterna, Piratbartiet, Valet, demokrati, Manga, barnporrnografilagen

Media som pöbeldomstol

Media har en viktig roll i samhället. Men det är alltmer sällan som media tar ansvar. Media uppfyller sällan sitt ansvara att granska och ifrågasätta makten. Istället ägnar man sig åt att agera pöbeldomstol mot enskilda som står under brottsmisstankar.

Hur ofta ser vi inte rubriker i tidningarna med lydelsen våldtäktsman friad eller motsvarande?! Detta är ju fullkomligt ologiska rubriker eftersom den som är friad per definition inte i offentligheten kan betraktas som våldtäktsman.

Vi ser också hur media inte sällan tar direkt ställning i skuldfrågan innan den misstänkte ens har blivit åtalad och än mindre fälld för något brott. Detta är ett tydlig exempel på pöbeldomstol och dessutom ett direkt brott mot de Etiska reglerna för press, tv och radio. De etiska reglerna ställer nämligen krav på media att respektera oskuldspresumtionen, vilket uttrycks på följande sätt:

TTänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.

Fredrik Olsson skriver en viktig artikel i ämnet på Dagens juridik under rubriken: "Svårt försvara tryckfriheten efter Lindbergaffären".

"Våldtäkterna var alltså våldtäkter långt för den 30 juli. Återstod alltså bara att komma runt sådant som beviskrav och andra byråkratiska formaliteter. Eller som SvD uttrycker saken:

"Göran Lindberg kan dömas för flera våldtäkter – men svårt att bevisa brott"

Media urholkar rättssäkerheten och den rätt att betraktas som oskyldig som säkerställs genom bl.a. Europakonventionen.

USA bekämpar yttrandefrihet

Många har skrivit om Marc A Thiessens artikel där han bl.a. förordar kidnappning av Julian Assange även om han befinner sig i Sverige eller en annan stat. Henrik Alexandersson undrar om svenska SÄPO tjänstvilligt skulle ställa upp så som de gjorde i fallet med Egyptierna.

Thiessen hänvisar till ett memorandum från Amerikanska Justitiedepartementet som uttalar att FBI skulle ha rätt att sätta sig över andra nationers lagar och internationell rätt:

This memorandum declares that "the FBI may use its statutory authority to investigate and arrest individuals for violating United States law, even if the FBI's actions contravene customary international law" and that an "arrest that is inconsistent with international or foreign law does not violate the Fourth Amendment." In other words, we do not need permission to apprehend Assange or his co-conspirators anywhere in the world.

Amerikanerna var dock inte förtjusta när Belgien 2003 instiftade en lag som möjliggjorde åtal mot amerikanska krigsförbrytare. Till följd av denna lag väcktes också åtal mot Gneral Tommy Franks, Överste Brian McCoy, förre presidenten George H.W. Bush, General Norman Schwarzkopf, Vice presidenten Cheney, och Colin Powell. Lagen fick dåvarande försvarsministern Donald Rumsfeld att åka till Belgien där han uttalade direkta hot mot den Belgiska nationen:

The United States rejects the presumed authority of Belgian courts to try General Franks, Colonel McCoy, Vice President Cheney, Secretary Powell and General Schwarzkopf, as well as former President Bush … By passing this law, Belgium has turned its legal system into a platform for divisive, politicized lawsuits against her NATO allies. Now, it’s obviously not for outsiders, non-Belgians, to tell the Belgian government what laws it should pass and what it should not pass. With respect to Belgium’s sovereignty, we respect it, even though Belgium appears not to respect the sovereignty of other countries. But Belgium needs to realize that there are consequences to its actions. This law calls into serious question whether NATO can continue to hold meetings in Belgium and whether senior U.S. officials, military and civilian, will be able to continue to visit international organizations in Belgium. I would submit that that could be the case for other NATO allies, as well. If the civilian and military leaders of member states cannot come to Belgium without fear of harassment by Belgian courts entertaining spurious charges by politicized prosecutors, then it calls into question Belgium’s attitude about its responsibilities as a host nation for NATO and allied forces. For our part, we will have to consider whether we can allow senior uniformed and civilian officials to come to … Belgium … Certainly until this matter is resolved we will have to oppose any further spending for construction for a new NATO headquarters here in Brussels until we know with certainty that Belgium intends to be a hospitable place for NATO to conduct its business, as it has been over so many years.

Belgien föll till föga inför hoten och upphävde lagen, vilken fick bl.a. den respekterade människorättsorganisationen Human Rights Watch att ilskna till med följande kraftfulla uttalande:

With its universal jurisdiction law, Belgium helped destroy the wall of impunity behind which the world's tyrants had always hidden to shield themselves from justice. It is regrettable that Belgium has now forgotten the victims to whom it gave a hope of justice.

Thiessen anser nu att USA skall tillämpa samma hot och påtryckningar mot det isländska frihetsinitiativet IMMI. Detta är ett förslag som antogs av en enhällig isländsk riksdag och som syftar till en lagstifning som skall stärka yttrandefriheten och skyddet för whistle blowers. Detta demokratiprojekt vill alltså Thiessen bekämpa, gärna med militära medel.

Man skulle lätt kunna tro att Thiessen är en ofarlig galning. Så är inte fallet. Thiessen har en bakgrund som leder rätt in i maktens allra innersta korridorer såsom talskrivare för President Bush och försvarsminister Rumsfeld. Och som framgår ovan får han sina antidemokratiska artiklar publicerade i Washington Post som är en världens mest inflytelserika tidskrifter. Och man kan också konstatera att Thiessen har stöd bland tidningens läsare. Detta är saxat från kommentarerna till Thiessens artikel:

Mr. Thiessen wisely calls for the military elimination of Julian Assange and Wikileaks. This would demonstrate most effectively how a great power should deal with a threat to its existence. Every great power has used its might to instruct its citizens and opponents the futility of disobedience. I applaud Mr. Thiessen's courage to say openly what all of us know: do not defy authority, or if you must think of doing so, keep it to yourself. Spies are everywhere on land, sea, air, space and most assuredly the Internet. Utterly destroy Wikileaks as an example to the fools playing games with terrifying forces eager to flyswat, having little else useful to do.

Det är alldeles uppenbart att USA har förvandlats till en skurknation som bara kan liknas vid Nord Korea. I USA finns inte längre någon rättssäkerhet, inget källskydd, inget skydd för whistle blowers. Och när Wikileak eller annan avslöjar att amerikanska trupper i Irak begår folkrättsbrott skall detta bekämpas, gärna med militära medel och hotelser.

Det är till detta land som Cecilia Malmström vill överföra information om alla dina banktransaktioner. Det är till detta land som Sverige säljer information om din privata kommunikation som tjänstvilligt har insamlats av FRA.

Och som vanligt är gammelmedia tysta.

Uppdatering: Se detta klipp från BBC som bl.a. innehåller en intervju med Julian Assange som berättar att Wikileak kontaktade Vita huset innan publiceringen av de 90 000 dokumenten. Vita huset valde dock att inte svara. Den ilska som USA nu visar framstår sålunda som helt obefogad:

Vilken valfråga är viktig

Kent Persson bjuder in till bloggdebatt i ämnet "Vilken fråga är viktig för dig i valet".

Som ansats för mitt svar väljer jag att länka till en artikel i DN som handlar om hur amerikanska myndigheter grep och förhörde wikileakmedarbetaren Jacob Appelbaum:

När Jacob Appelbaum kom tillbaka till New York på söndagen greps han och förhördes i tre timmar, uppger sajten Antiwar.com. Samtliga hans kvitton kopierades, hans bärbara dator gicks igenom och hans mobiltelefoner togs i beslag.

Enligt Appelbaum ville de som förhörde honom veta vilken inställning Appelbaum har till krigen i Irak och Afghanistan men de frågade också om han visste var Wikileaks grundare, Julian Assange, befinner sig.

Händelsen illustrerar den samhällsutveckling som tycks genomsyra hela västvärlden, inklusive Sverige. En person som inte själv är misstänkt för brott blir gripen och får sina personliga tillhörigheter genomsökta och beslagtagna samt efterfrågas hans politiska åsikter. Myndigheterna krävde även att få uppgifter om var den kände whistle blowern Assange befinner sig.

Samma sak skulle mycket väl kunna hända i Sverige eftersom rättssamhället och grunderna för en fri demokrati har nedmonterats under de senaste två mandatperioderna. Först under Socialdemokratisk ledning och därefter under Moderat. Det som främst enar de båda blocken tycks vara viljan att nedmontera det fria samhället.

Den negativa utvecklingen har gått med en svindlande hastighet och i princip helt utan granskning eller kritik från gammelmedia. Och den allmänna opinionen tycks sakna förmåga att förstå konsekvenserna av den samhällsomdaning som vi nu ser. Piratpartiet står upp för demokrati och yttrandefrihet, men de är ganska ensamma på den politiska arenan i dessa frågor. När Piratpartiet nu har formulerat ett valmanifest gör gammelmedia och gammelpartier gemensam sak. Syftet är att fokusera på att Piratpartiet inte har någon strategi för att lösa frågor som rör vård, skola och omsorg. Men glömmer man då inte bort att dessa frågor är helt beroende av att vi bevarar demokratin och de fria samhället? Borde inte gammelmedias kritik snarare riktas mot gammelpartiernas ovilja eller möjligen oförmåga att försvara demokratins grundvalar?

I USA saknas i princip källskydd. Personer som samarbetar med Assange trakasseras och FRA säljer underrättelseinformation till denna regim. Jag bleknar av förskräckelse över det dåliga omdöme som flertalet av våra folkvalda visar prov på.

Den viktigaste valfrågan för mig är och förblir sålunda att bevara rätten till den privata sfären. Detta eftersom denna rättighet är grunden för yttrandefriheten som i sin tur utgör grunden för det goda och demokratiska samhället. Utan rätten till en privat sfär vågar whistle blower's inte agera mot missförhållanden och även den fria debatten upphör. Politiker och myndighetspersoner kan då agera fritt utan kritisk granskning. Detta är inte en önskvärd utveckling. Historien bevisar nämligen att staten inte är god!

Med tanke på Kent Perssons politiska hemvist väljer jag att avsluta genom att citera Gösta Bohman:

”Ju mer myndigheterna i effektivitetens intresse samkör dataregister, ju mer de telefonavlyssnar, ju mer de flygspanar, ju mer de detaljkontrollerar och luskar i människornas privata livsföring, desto nödvändigare blir det att garantera hundraprocentig rättssäkerhet i gammal god mening. Ingenting är viktigare än detta rättsstatens krav. Vi vill inte leva i ett genomreglerat samhälle. Vi vill inte leva i en polisstat. Människans krav på skydd mot statens anspråk är viktigare än statens ekonomiska intressen … Rättssäkerhet ingår i demokratins kvalitetskrav. I sin tur är detta beroende av synen på individen. Är han eller hon till för staten eller är staten till för de enskilda människornas skull?”

Läs även andra bloggares åsikter om valet, 2010, moderaterna, socialdemokraterna, demokrati