Hovrättsråd klarlägger rättsläget efter HD:s friande domar

I början av juli månad höjdes upprörda röster från åklagare och feminister efter att Högsta domstolen hade meddelat två friande domar i våldtäktsmål. Efter att ha läst domarna hävdade jag att domarna inte innehöll något nytt och att HD endast hade inskärpt gällande praxis.

På olika bloggar fick jag rätt mycket stryk för att jag hävdade denna - som jag anser - välgrundade uppfattning. Hysterin i debatten har nu letat sig in till Hovrätten för Västra Sverige där hovrättsrådet Lennart Morad i en dom finner skäl att klarlägga rättsläget i ett särskilt yttrande. Morad argumenterar efter samma linje som jag, d.v.s. inget har ändrats och han framhåller att den fria bevisvärderingens princip fortfarande är vid liv vilket medför att det i praktiken står alltjämt står domstolarna fritt att döma på endast målsäganden berättelse så länge denna kan anses vinna stöd i vad som i övrigt har förekommit i målet. Någon särskild stödbevisning behövs alltså inte, konstaterar Morad.

Jag kan bara konstatera att Morad har rätt. Tyvärr säger jag till alla er som hade förhoppningar om att HD:s domar skulle medföra en verklig rättssäkerhet i Sverige. Så blir aldrig fallet så länge den fria bevisvärderingens princip tillåts härska i svenska brottmålsrättegångar. Den fira bevisvärderingen kommer alltid att leda till att dömandet ytterst sker utifrån den enskilde domarens subjektiva tyckande, snarare än utifrån vad som är bevisat i målet. Detta är anser jag inte hör hemma i en rättsstat och den fria bevisvärderingens princip bör därför skrotas eller i vart fall reformeras.

Läs även andra bloggares åsikter om våldtäkt, sexualbrott, Högsta domstolen, HD, beviskrav, fri bevisvärdering

Poliser förbjuds att engagera sig politiskt

I dagens DN och på flera andra håll rapporteras om att Polismyndigheten i Västerbottens län vill förbjuda 3 poliser att engagera sig politiskt. Många tycks - liksom jag - anse att beslutet framstår som betänkligt i en stat som påstås hylla demokratin och föreningsfriheten. Jag skall därför redovisa hur jag uppfattar den rättsliga situationen.

Låt oss ta ett avstamp i polisstyrelsens relevanta mötesprotokoll. Som framgår av punkt 6.2 i protokollet hänvisar polisstyrelsen till §7 lagen om offentlig anställning. Lagrummet förbjuder offentligt anställda att inneha bisysslor som kan rubba förtroendet för hans opartiskhet eller skada myndighetens anseende.

Ett rättsfall av intresse för bedömningen av det aktuella lagrummet är Arbetsdomstolens dom AD 2004 nr 108. I domen går Arbetsdomstolen igenom lagrummets s.k. förarbeten, d.v.s. de rättskällor som ger ledning för förståelsen av lagstiftarens intentioner. Jag väljer här att citera ett stycke ur domen som hänvisar till departementschefens uttalanden i prop. 1970:72 s. 75 f:

”Utredningen har anfört en rad synpunkter på hur en bisysslas tillåtlighet enligt lagrummet bör bedömas. Dessa synpunkter synes kunna bli till god ledning vid bedömningen i framtiden. Jag vill särskilt stryka under följande. Inom ramen för prövningen av risken för förtroendeskada skall hänsyn tas också till omfattningen av en tjänstemans bisysslor och till om bisysslan berör myndighetens arbetsområde. Bland bisysslor som mindre ofta torde omfattas av förbudet kan nämnas fackliga, politiska eller andra ideella för­troendeuppdrag, uppdrag på grund av domstols förordnande enligt föräldra­balken och statliga eller kommunala uppdrag i allmänhet. Särskild försiktig­het bör iakttas beträffande bisysslor som kan påverka allmänhetens förtro­ende för tjänstemän eller myndigheter som har mer eller mindre utpräglat maktutövande eller rättsvårdande uppgifter. Jag avser här – förutom dom­stolar m.fl. – exempelvis patent- och registreringsverkets besvärsavdelning, vissa tjänstemän inom polisorganisationen och länsstyrelserna samt åklagare, utmätningsmän, förrättningslantmätare m.fl. Anställning hos enskild torde för tjänstemän med sådana arbetsuppgifter i stor utsträckning få anses för­bjuden. Även andra typer av privata bisysslor kan för deras del ofta vara otillåtna, t.ex. näringsverksamhet i egen regi eller ersättningsgivande, enskilda uppdrag med rättslig anknytning eller styrelseuppdrag i affärs­företag.”

Arbetsdomstolen uttalade också följande:

Huruvida en bisyssla är tillåtlig eller inte med hänsyn till risken för förtroendeskada bör avgöras efter en samlad bedömning av de omständigheter som kan ha betydelse för bevarandet av allmänhetens förtroende för opartiskheten.........Vidare bör man bedöma vilken riskgrad som med hänsyn till omständigheterna framstår som försvarlig.

Fetstilsmarkeringarna har jag gjort för att markera de delar som jag anser som särskilt viktiga att uppmärksamma. Av det Arbetsdomstolen anför kan vi nämligen förstå A) att politiska uppdrag som huvudregel bör anses tillåtna, men i undantagsfall skulle de likväl kunna anses förbjudna och B)bedömningen skall ske efter en helhetsbedömning och med iakttagande av vad som kan anses försvarligt. Det sistnämnda brukar vi numera kalla för proportionalitetsprincipen.

I vilka fall skulle då ett förbud att engagera sig politiskt kunna anses proportionerligt i ett demokratiskt samhälle? För att få svaret måste vi gå till vår grundlag och då främst Regeringsformen. I Regeringsformens 2 kapitel regleras nämligen de grundläggande fri- och rättigheterna ( i allt väsentligt återfinns samma bestämmelser i Europakonventionen).

Enligt 2 kap regeringsformen har alla - oberoende om de är offentligt anställda - en skyddad föreningsfrihet. Inom denna frihet ryms rätten att tillhöra och vara engagerad i politiska partier. Men föreningsfriheten kan inskränkas genom lag i den omfattning som följer av 2 kapitlet 14 § regeringsformen. Av detta lagrum framgår följande:

Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung.

Därmed har rättsläget klarlagts. Rätten att inskränka föreningsfriheten genom lag gäller INTE medlemsskap eller engagemang i demokratiska partier. De aktuella politikerna är engagerade i etablerade partier som även finns i vår riksdag. Deras engagemang kan därför inte lagligen inskränkas med stöd av 7§ lagen om offentlig anställning så som Polisstyrelsen hävdar. Beslutet är sålunda lagstridigt.

Särskilt allvarligt måste det anses vara att beslutet rör den allra innersta kärnan av demokratin, nämligen rätten att engagera sig och fritt utöva sitt politiska engagemang. Jag kan inte påminna mig om att någon myndighet tidigare har agerat på detta sätt och kan inte låta bli att slås av tanken att det hela framstår som rätt symptomatiskt för den tid vi nu lever. Idag tycks politiker och myndighetsföreträdare anse sig ha ett cart blanche att åsidosätta grundläggande demokratiska fri och rättigheter så länge det kan påstås ske för att främja en förment god sak. I media meddelas att det nu aktuella fallet kommer att bli föremål för prövning i Arbetsdomstolen. Låt oss alla hoppas att domstolen inser målet allvar och att den kommande domen ytterst kommer att ge ledning för hur demokratin i vårt land skall se ut i framtiden. Arbetsdomstolen har onekligen en grannlaga uppgift framför sig!

Läs även andra bloggares åsikter om poliser, politiskt engagemang, övervakningssamhället, demokrati,

Ännu ett bokbål

I ett tidigare inlägg beskrev jag med en blandning av ironi och allvar bokbålet i Malmö.

Nu vill jag rapportera om ett verkligt bokbål. Uppsala Universitet har bestämt att en forskningsrapport som kritiserar den radikalfeministiska professorn Eva Lundgren skall destrueras. Svepskälet som anges av universitet är att formalian kring forskningsanslagen till forskaren Max Scharnberg inte hade hanterats korrekt. Skribenterna Johan Lundberg och Mats Wiklund tycker sig se ett mönster: "först blir Susanne Dodillet anmäld för forskningsfusk av en forskare i Uppsala, detta efter att hon ägnat stort utrymme i sin avhandling åt att kritisera Eva Lundgren. Därefter får Max Scharnberg finna sig i att en annan forskare i Uppsala bestämmer att man måste bränna hans bok, detta efter att han ägnat stort utrymme åt att kritisera Eva Lundgren."

Forksare runt om i världen rasar och påminner om att i västvärlden har bokbål inte förrekommit sedan Hitlertiden. Själv förundras jag över att den annars så heliga upphovsrätten helt tycks ha fallit i glömska när det - som nu - handlar om en misshaglig forskningsrapport.

Tipstack till Ingrid Carlqvist.

Läs även andra bloggares åsikter om bokbål, rättssamhället, övervakningssamhället, radikalfeminism

Bokbålet i Malmö

Bokbål är ett ord som brukar sända kalla kårar på var och en som är demokratiskt sinnad. Ordet har kommit att bli en symbol för auktoritärt styre med begränsad tryckfrihet och yttrandefrihet. Heinrich Heine skrev att "där man bränner böcker bränner man till slut även människor".

Likafullt rapporterar dagens SvD om det gigantiska bokbål som pågår i Malmö, eller tja, man mal böckerna.

Hur sker då utvalet? Själv tänkte jag att man nog gör sig av med dubbletter. Men icke. Enhetschefen Lena Malmqusit benämner åtgärden som en "akut radikal gallring”. Och på särskild fråga uppger hon följande principer för urvalet av vilka böcker som skall destrueras: "Ledningen har tagit fram listor på böcker man anser sig kunna vara utan, listor som är baserade enkom på böckernas popularitet. Sedan är det upp till bibliotekarierna att avgöra om några böcker trots allt ska sparas...."

Subjektiva åsikter och populism tycks alltså styra urvalsprocessen. Hittils har 30 ton böcker destruerats.

"Där man bränner böcker bränner man till slut även människor" klingar i mina öron samtidigt som jag minns IPRED, FRA, datalagringsdirektiv och lagar om preventiva tvångsåtgärder.

Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, bokbål, övervakningssamhället,

Horace Engdahl om pirater

EDIT: I kommentarerna till detta inlägg har påpekats att ett faktafel fanns i mitt ursprungliga inlägg. Jag har därför korrigerat inlägget, men står i övrigt fast vid mina åsikter om Horace och hans uttalanden<<<


Badlands Hyena skriver insiktsfullt och lättläst om Horace Engdahls attack mot pirater i synnerhet och - tycks det - ungdomar i allmänhet.

Enligt Horace är piraterna slödder och skurkar som minsann skall behandlas som sådan också. Horace fortsätter genom att raljerande häva ur sig att: "Upphovsrätten är en av de vackraste konstruktioner upplysningen gav oss."

Men nu tappade Horace bort mig. Upplysningen är den kulturhistoriska rörelse som pågick från mitten till slutet av 1700-talet. Och då fanns ingen upphovsrätt alls att tala om. Mozart - som var verksam under upplysningseran - fick ju bl.a. i slutet av sitt liv hanka sig fram utan inkomster från hans operor m.m som spelade för fulla hus runt om i Europa. Hur vore det möjligt om upphovsrätten var en produkt av upplysningen? Men förvisso - som har påpekats i kommentarerna till detta inlägg - så hade frön till en upphovsrättslig lagstiftning skapats i några få länder, nämligen England och Frankrike. Skall man då uppfatta Horace som så, att han vill göra undantaget till huvudregel?

En av de främsta principer som hävdades under upplysningen var annars tron på människans förnuft. "Alla människor är kapabla att tänka själva", menade man. Därför skulle man inte okritiskt tro på sådant som makthavare och andra auktoriteter hävdar.

Det är väl just denna upplysningens princip som "piratslöddret" har anammat? Det är väl här protesten mot storbolagen och det politiska etablissemanget ligger?! Piratslöddret tänker själva och agerar utifrån sin egen övertygelse istället för att lydigt låta sig styras av makthavare och lobbyister. Är detta då inte ideal som Horace i sin egenskap av självutnämnd "intellektuell" borde hylla?

Horace fortsätter genom att oblygt demonstrera sin okunskap om det nya IT-samhället när han jämför ett biblioteks anteckning om den som lånar en bok med statens ohämmade insamling av IP-nummer m.m. Jag är övertygad om att de som läser detta inlägg förstår hur korkad jämförelsen är, varför jag underlåter att ytterligare utveckla mig.

Förresten; När Horace nu talar om bibliotek. Hur kommer det sig då att han inte nämner staten tillsammans med piratslöddret? Staten betalar ju inget till de utländska författare vars verk sprids genom de statliga biblioteken. Detta torde ju kunna anses som olaglig fildelning i analog form. Men kanske vill Horace inte göra sig till ovän med etablissemanget? Han är nog trots allt inte ett sådant "snille" som hyllades under upplysningen. Som nyligen avgången ständig sekreterare för Svenska Akademien borde dock Horace inte redan ha glömt Akademiens valspråk "Snille och smak". Om glömskan redan har inträtt påminner jag nu Horace med förhoppningen att han skall tillåtas sjunka ner i glömskans dunkel så att han inte ytterligare gör sig till ett spektakel i media.

Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, Piratebay, Horace Engdahl, övervakningssamhället

Miljardbelöning till den som knäcker Skype

Hos Mark Klamberg läser jag att NSA har blivit frustrerade över att de inte lyckas avlyssna Skype's användare utan att först be om tillstånd från en domstol. För att kunna bedriva sin olagliga verksamhet utfäster därför NSA en miljardbelöning till det företag som lyckas att knäcka Skype's kryptering. Kanske en ny affärsidé för någon mindre nogräknad person?

Liksom Mark Klamberg anser jag att det vore fullt rimligt att NSA fogade sig efter gällande rätt. Får de domstols tillstånd till avlyssning kommer nämligen Skype att medverka, vilket tydligt framgår av Skype's integritetspolicy. Men kanske är det värt en miljard att få leka spion och hemlig agent?



Läs även andra bloggares åsikter om övervakningssamhället, NSA, avlyssning, Skype

Hovrätt tillämpar HD:s bevisvärderingsprinciper i nytt våldtäktsmål

I en nyligen meddelad dom från Hovrätten för Västra Sverige frias - med ändring av tingsrättens dom - en kvinna och man från ansvar i ett lite annorlunda våldtäktsåtal.

I början av juli väckte två domar från Högst domstolen uppmärksamhet i media. Från vissa håll hördes upprörda röster om att det nu skulle bli svårare att fälla "våldtäktsmän". Sistnämnda uppfattningar byggde på okunskap om gällande rätt eftersom inget nytt framkom genom domarna. Tvärtom inskärpte domarna endast redan gällande praxis.

I den nu aktuella domen från hovrätten i västra Sverige kan man dock lätt inse att hovrätten har tagit intryck av de nyssnämnda domarna. Åtalet gällde en kvinna och man som påstods har genomfört ofrivilliga sexuella handlingar med två 17-åriga kvinnor. Kvinnan och mannen hade dömts i tingsrätten på kvinnornas berättelser.

I hovrättens domskäl kan man dock förstå att kvinnornas berättelser innehöll motsägelser och att de i väsentliga delar var oförenliga med varandra. Någon stödbevisning som gav stöd för åtalet fanns inte att tillgå. Den bevisning i form av fotografier och filmupptagningar som åberopades av åklagaren tycks snarare ha styrkt de tilltalades berättelser. Åtalet ogillas sålunda.

En genomläsning av domen ger mig intrycket av att de 17-åriga kvinnorna frivilligt deltog i de sexuella lekarna och att de i efterhand har försökt tjäna en hacka på en påhittad berättelse. Man får sända en tacksam tanke till Högsta domstolen som genom inskärpningen av gällande praxis tycks - åtminstonen för stunden - ha återupprättat rättssäkerheten inom rättsskipningen i sexualbrottmålen.

Läs även andra bloggares åsikter om våldtäkt, hovrätten, praxis, dom, sexualbrott, beviskrav