Låt oss ta ett avstamp i polisstyrelsens relevanta mötesprotokoll. Som framgår av punkt 6.2 i protokollet hänvisar polisstyrelsen till §7 lagen om offentlig anställning. Lagrummet förbjuder offentligt anställda att inneha bisysslor som kan rubba förtroendet för hans opartiskhet eller skada myndighetens anseende.
Ett rättsfall av intresse för bedömningen av det aktuella lagrummet är Arbetsdomstolens dom AD 2004 nr 108. I domen går Arbetsdomstolen igenom lagrummets s.k. förarbeten, d.v.s. de rättskällor som ger ledning för förståelsen av lagstiftarens intentioner. Jag väljer här att citera ett stycke ur domen som hänvisar till departementschefens uttalanden i prop. 1970:72 s. 75 f:
”Utredningen har anfört en rad synpunkter på hur en bisysslas tillåtlighet enligt lagrummet bör bedömas. Dessa synpunkter synes kunna bli till god ledning vid bedömningen i framtiden. Jag vill särskilt stryka under följande. Inom ramen för prövningen av risken för förtroendeskada skall hänsyn tas också till omfattningen av en tjänstemans bisysslor och till om bisysslan berör myndighetens arbetsområde. Bland bisysslor som mindre ofta torde omfattas av förbudet kan nämnas fackliga, politiska eller andra ideella förtroendeuppdrag, uppdrag på grund av domstols förordnande enligt föräldrabalken och statliga eller kommunala uppdrag i allmänhet. Särskild försiktighet bör iakttas beträffande bisysslor som kan påverka allmänhetens förtroende för tjänstemän eller myndigheter som har mer eller mindre utpräglat maktutövande eller rättsvårdande uppgifter. Jag avser här – förutom domstolar m.fl. – exempelvis patent- och registreringsverkets besvärsavdelning, vissa tjänstemän inom polisorganisationen och länsstyrelserna samt åklagare, utmätningsmän, förrättningslantmätare m.fl. Anställning hos enskild torde för tjänstemän med sådana arbetsuppgifter i stor utsträckning få anses förbjuden. Även andra typer av privata bisysslor kan för deras del ofta vara otillåtna, t.ex. näringsverksamhet i egen regi eller ersättningsgivande, enskilda uppdrag med rättslig anknytning eller styrelseuppdrag i affärsföretag.”
Arbetsdomstolen uttalade också följande:
Huruvida en bisyssla är tillåtlig eller inte med hänsyn till risken för förtroendeskada bör avgöras efter en samlad bedömning av de omständigheter som kan ha betydelse för bevarandet av allmänhetens förtroende för opartiskheten.........Vidare bör man bedöma vilken riskgrad som med hänsyn till omständigheterna framstår som försvarlig.
Fetstilsmarkeringarna har jag gjort för att markera de delar som jag anser som särskilt viktiga att uppmärksamma. Av det Arbetsdomstolen anför kan vi nämligen förstå A) att politiska uppdrag som huvudregel bör anses tillåtna, men i undantagsfall skulle de likväl kunna anses förbjudna och B)bedömningen skall ske efter en helhetsbedömning och med iakttagande av vad som kan anses försvarligt. Det sistnämnda brukar vi numera kalla för proportionalitetsprincipen.
I vilka fall skulle då ett förbud att engagera sig politiskt kunna anses proportionerligt i ett demokratiskt samhälle? För att få svaret måste vi gå till vår grundlag och då främst Regeringsformen. I Regeringsformens 2 kapitel regleras nämligen de grundläggande fri- och rättigheterna ( i allt väsentligt återfinns samma bestämmelser i Europakonventionen).
Enligt 2 kap regeringsformen har alla - oberoende om de är offentligt anställda - en skyddad föreningsfrihet. Inom denna frihet ryms rätten att tillhöra och vara engagerad i politiska partier. Men föreningsfriheten kan inskränkas genom lag i den omfattning som följer av 2 kapitlet 14 § regeringsformen. Av detta lagrum framgår följande:
Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung.
Därmed har rättsläget klarlagts. Rätten att inskränka föreningsfriheten genom lag gäller INTE medlemsskap eller engagemang i demokratiska partier. De aktuella politikerna är engagerade i etablerade partier som även finns i vår riksdag. Deras engagemang kan därför inte lagligen inskränkas med stöd av 7§ lagen om offentlig anställning så som Polisstyrelsen hävdar. Beslutet är sålunda lagstridigt.
Särskilt allvarligt måste det anses vara att beslutet rör den allra innersta kärnan av demokratin, nämligen rätten att engagera sig och fritt utöva sitt politiska engagemang. Jag kan inte påminna mig om att någon myndighet tidigare har agerat på detta sätt och kan inte låta bli att slås av tanken att det hela framstår som rätt symptomatiskt för den tid vi nu lever. Idag tycks politiker och myndighetsföreträdare anse sig ha ett cart blanche att åsidosätta grundläggande demokratiska fri och rättigheter så länge det kan påstås ske för att främja en förment god sak. I media meddelas att det nu aktuella fallet kommer att bli föremål för prövning i Arbetsdomstolen. Låt oss alla hoppas att domstolen inser målet allvar och att den kommande domen ytterst kommer att ge ledning för hur demokratin i vårt land skall se ut i framtiden. Arbetsdomstolen har onekligen en grannlaga uppgift framför sig!
Läs även andra bloggares åsikter om poliser, politiskt engagemang, övervakningssamhället, demokrati,
Hej juristen!
SvaraRaderaJag känner till en jurist på länsrätten (f.d. journalist) som dyrkar en ledarskribent på Aftonbladet, och som avslog en överklagan ang. PuL, där mina politiska åsikter hade registrerats (motsatta juristens).
Det enda som bifölls för rättning av alla felen i persondataregistret var just min politiska åsikt.
Glömde min blogglänk:
SvaraRaderawww.fattiglappen.bloggagratis.se
"lagen om offentlig anställning."
SvaraRaderaVarför tänker jag på domaren i TPB målet? Eller den där polisen som jobbade åt..
ett dillema förstår resonemanget om att det kan rubba förstroende om poliser sitter i socialnämnden, men samtidigt har alla rätt att engagera sig politiskt faktiskt en fråga som är mycket svår att ta ställning till.
SvaraRaderasusanna
Som jag har förstått diskussionerna handlar det om att en polis är tvungen att anmäla brott han får kännedom om, men att man i socialmämnder kan besluta om att inte gå vidare med exvis ringa narkotikabrott i ett ärende som rör en missbrukare. Som polis i en socialnämnd hamnar man då i en minst sagt besvärlig situation. Av det skälet anser arbetsgivaren att det är att föredra om polier inte sitter i just socialnämnden.
SvaraRaderaJanne
Poliserna förbjuds inte att arbeta politiskt, utan endast att ha ledande roll i socialnämnden, eftersom sekretess strider mot anmälningsplikt. Många har missförstått, men vi har intervjuat DN-reportern som inte tycker att rubriceringen är felaktig.
SvaraRadera@Anonym: Det är riktigt att arbetsgivaren med fog kan anse att det är olämpligt att en polis sitter med i socialnämnden av de skäl du anger. Detta kan dock inte motivera annat än möjligen en rekommendation, aldrig ett förbud.
SvaraRadera@SecondOpinion: Tack för länk och klarläggande men Arbetsgivarverkets förtydligande blir mest till hårklyverier. Om man tillhör och är engagerad i ett politiskt parti så medför det ofta att man förväntas åta sig olika förtroendeuppdrag. Ett sådant uppdrag kan vara att sitt i socialnämnden. Men det finns även andra uppdrag där man som förtroendevald får tillgång till information som kan medföra en konflikt i rollerna som polis och politiker. Tänk dig att du som polis sitter i byggnadsnämnden. Här fattas ofta beslut som strider mot lagen, vilket i sig kan medföra ansvar för brottet tjänstefel [googla ex.vis "sjöbodarna i sunnanå"). Som polis skulle du vara skyldig att anmäla även detta brott. Var går då gränsen, vilka politiska uppdrag skulle då få åta dig? Som polis riskerar du alltid att få kännedom om brott som du är tvungen att anmäla.
Jag förstår den konflikt som arbetsgivaren tycker sig se, men jag kan inte först att ett förbud skulle kunna anses lagligt.
Men av er egen artikel framgår, att AD skall göra en första prövning inom kort. Det skall bli intressant att ta del av detta.
Tja, onekligen är det märkligt att blanda ihop politisk makt och ordningsmakt. Eller så betraktar man det som effektivisering, och sätter poliser till att att vara alkoholinspektörer. Judge Dredd, någon?
SvaraRaderaFörslagsvis gör man väl så att hans arbetsuppgifter frånkopplas socialnämndens intresseområden - han kan ju bli trafikpolis istället?
Allvarligt talat, det ÄR ett problem med dubbla stolar. Det är inte självklart att det SKALL vara lagligt att ha intressekonflikter i olika roller i samhällsapparaten.
Jämför med artikeln i dagens DN om VDns extraknäck - vanliga brevbärare är tydligen förbjudna att ha extraknäck???
@Michael: Visst är frågan om poliser och deras politiska engagemang problematisk och svår. Grundlagen ställer ju även krav på offentliga tjänstemän att de skall vara sakliga och objektiva. Men de grundläggande friheterna i 2 kap RF torde ta över och bli styrande. Jag vidhåller att ett förbud strider mot lagen, men vi får väl inom kort se vad AD säger.
SvaraRaderaFrågan om rätten att engagera sig politiskt kan inte jämföras med en VDs eller brevbärares extraknäck. Som huvudregel är alla anställda förbjudna att inneha sidouppdrag som kan konkurrera med huvudarbetsgivaren. För offenliganställda finns dessutom regleringar i Lag, se Lagen om offentlig upphandling. Arbete och politiskt engagemang ryms dock i regel inte i samma korg och kan därför inte jämföras.
Rätten att ta sidouppdrag kan även regleras i avtal. I VD-avtal sker detta regelmässigt, vilket anses acceptabelt i anledning av den särskilda förtroendeställning som en VD har och som dessutom är reglerad genom bl.a. Aktiebolagslagen.
Rätten att engagera sig politiskt kan man låta vara orörd. Men samtidigt finns det ingen grundlagsskyddad rätt att vara just kriminalinspektör - i tjänstebeskrivningen för sådan kan ju ingå att inga politiska uppdrag som kan komma i konflikt kan innehas (med exempel på acceptabelt/icke acceptabelt).
SvaraRaderaJust med tanket på att de inte KAN vara objektiva och sakliga i sin polistjänsteutövning om de har en visst engagemang.
Det vore ju intressant om en polis på SÄPO som sysslar med bevakning av vänsterfascisterna (låt oss kalla dem vid deras rätta namn) SAMTIDIGT innehar skulle sitta i socialnämnden för Sverigedemokraternas räkning.
Då kanske man skulle säga att man inte kan förbjuda hans politiska engagemang, men att han ju inte kan inneha de arbetsuppgifter han har?
Brotten som begås i byggnadsnämnden får polisen anmäla - inga problem.
SvaraRaderaBrotten som uppdagas av socialnämnden får polisen däremot inte anmäla (pga sekretessen inom socialtjänsten), samtidigt som han/hon måste anmäla dem i egenskap av polis. Dessutom kan han/hon i socialnämnden få hemlig information som skulle vara värdefull att föra in i pågående polisutredningar. (Att detta faktiskt händer är på en liten ort helt ofrånkomligt.) Stora problem!
Jag tycker nog att Västerbottenspolisen har rätt gott på fötterna. Detta är ett sådant undantagsfall där ett politiskt uppdrag är helt oförenligt med arbetet som polis. Lagens väktare får sitta i byggnadsnämnden i stället.
Ja, absolut är det en situation som blir väldigt svårförenligt med polisarbetet och därför kan rubba förtroendet för hans opartiskhet eller skada myndighetens anseende. Det senare är här framförallt aktuellt.
SvaraRaderaEn annan intressant diskussion, om man är inne i grundläggande principer för en rättsstat, är (som tidigare kommentarer har snuddat) i vilken mån det är förenligt att en person jobbar inom flera "maktområden" samtidigt, jag tänker på den maktdelningsprincip som i juridisk litteratur delas mellan t.ex. ordningsmakt och politisk makt.