Beatrice Ask vill skärpa straffen för sexköp

I dagens ledare i Expressen får vi veta att Beatrice Ask vill skärpa straffen för sexköp. Vi får veta att det är för få som döms för sexköp och att i de fall någon döms så är straffen för mesiga.

Låt oss först konstatera att en straffskärpning inte i sig torde medföra att fler personer blir dömda. Det ringa antalet dömda torde snarare bero på bevisproblematik. Det torde inte vara lätt avgöra när ett sexköp är lagligt - killen som bjuder på drinkar i baren med förväntan om herdestund i utbyte - respektive olagligt. Och de prostituerade torde vara ovilliga att berätta. De frivilligt prostituerade p.g.a. risken att då bli av med intäkter och de ofrivilliga p.g.a. risken att utsättas för repressalier från de ligor som ägnar sig åt trafficking.

Många är också de som anser att effekterna av sexköpslagen mest har medfört negativa konsekvenser för de kvinnor som är drabbade av trafficking. Genom det totala förbudet drevs prositutionen under jorden. I en rapport 2004 från Rikskrimanalen uttalades att; "Tidigare kunde kunderna rapportera till polisen om de sett något som tydde på tvång och utnyttjande. Nu hotas sådana vittnen istället av fängelse. ". Spontant känns det inte som att en sådan ordning skulle underlätta för polisen att hjälpa de kvinnor som är offer för trafficking.

I Sverige har politikerna också uppvisat en märklig motvilja mot att låta de prostituerade komma till tals i de frågor som berör dem själva. I den svenska riksdagen kunde man den 23 oktober 2007 höra justitieminister Beatrice Ask säga följande om Europarådets rekommendation att låta prostituerade komma till tals i alla frågor som rör dem:

“Det är en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha”.

Resten av debattörerna – från ­höger till vänster – hängde på och var ense med justitieministern om att de visste bättre än de som faktiskt levde i verksamhetens verklighet. Själv är jag tveksam till en sådan von oben attityd.

Det finns inte heller någon ordentlig officiell utvärdering som visat positiva effekter av sexköpslagen för dem den påstod sig hjälpa. I Norge gjordes dock en sådan utredning under ledning av professor Ulf Stridbeck. I rapporten från 2004 görs en mycket intressant jämförelse mellan Sverige och Nederländerna. Rapporten visar på de mycket tydliga skiljelinjer som går mellan länderna vad gäller synen på prostitution. I Sverige valde man att förbjuda all prostitution, medan Nederländerna tillåter frivillig prostitution och kriminaliserar trafficking och prostitution under tvång. Jag rekommenderar en genomläsning av rapporten då den är mycket intressant.

Stridbeck-rapportens slutsatser ledde till att Norge inte införde någon Sexköpslag efter svensk modell. Emellertid har man senare i Norge ändrats sig och numera infört en liknande lag. Argumenten för den ändrade politiska hållningen i Norge är svåra att hitta.

Själv är jag kluven i denna fråga, men efter lite eftetanke har jag kommit fram till att den Nederländska lagstiftningsmodellen torde vara att föredra framför den svenska. Själen för detta ställningstagande kan sammanfattas enligt följande:

A) Den svenska lagen har visat sig verkningslös och snarare skrämt presumtiva vittnen till tystnad, vilket motverkar förutsättningarna att hjälpa offren för trafficking,

B) De polisiära resurserna är inte oändliga. Att jaga kunder till frivilliga prostituerade framstår därför inte som försvarbart ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Genom att istället inrikta de polisiära resurserna mot den ofrivilliga prostitutionen borde möjligheterna att undsätta offren för trafficking kunna förbättras,

C) Om ett sexköp sker mellan två samtyckande vuxna personer bör detta accepteras. Motsatsen framstår närmast som översittarfasoner som inte skall kunna accepteras i ett liberalt och öppet samhälle. Att bemöta den som påstår sig vara frivilligt prostituerad med argumentet "jag vet bättre än du" för tankarna till de gamla brukspatronerna som nog ofta ansåg sig veta bättre än de enkla arbetarna eftersom brukspatronerna upplevde sig som så mycket finare och därför bättre vetande.

Beatrice Ask borde nog snarare överväga att i grunden reformera sexköpslagen iställt för att genomföra en antagligen helt meningslös straffskärpning. Men å andra sidan brukar politiker inte visa något större intresse för effekt och verkan av de lagar de stiftar. Det viktigaste tycks vara att framstå som politiskt korrekt och därmed torde förhoppningarna om ett eftertänksamt lagstiftningsarbete i även denna fråga grusas.

Läs även andra bloggares åsikter om sexköp, prostitution, trafficking, straffskärpning, Beatrice Ask