Bokbål är ett ord som brukar sända kalla kårar på var och en som är demokratiskt sinnad. Ordet har kommit att bli en symbol för auktoritärt styre med begränsad tryckfrihet och yttrandefrihet. Heinrich Heine skrev att "där man bränner böcker bränner man till slut även människor".
Likafullt rapporterar dagens SvD om det gigantiska bokbål som pågår i Malmö, eller tja, man mal böckerna.
Hur sker då utvalet? Själv tänkte jag att man nog gör sig av med dubbletter. Men icke. Enhetschefen Lena Malmqusit benämner åtgärden som en "akut radikal gallring”. Och på särskild fråga uppger hon följande principer för urvalet av vilka böcker som skall destrueras: "Ledningen har tagit fram listor på böcker man anser sig kunna vara utan, listor som är baserade enkom på böckernas popularitet. Sedan är det upp till bibliotekarierna att avgöra om några böcker trots allt ska sparas...."
Subjektiva åsikter och populism tycks alltså styra urvalsprocessen. Hittils har 30 ton böcker destruerats.
"Där man bränner böcker bränner man till slut även människor" klingar i mina öron samtidigt som jag minns IPRED, FRA, datalagringsdirektiv och lagar om preventiva tvångsåtgärder.
Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, bokbål, övervakningssamhället,
Kan man inte bränna Gömda?
SvaraRaderaSkoja. Kunde inte låta bli. =)
He,he....god idé.
SvaraRaderaAtt jämföra utgallring av olästa böcker med bokbål är osmakligt! Osmakligt och korkat! Jag har skrivit ett längre svar till bl.a. dig: http://dnme616.blogspot.com
SvaraRaderaI det är fallet har DNME Lätt rätt, osmaklig jämförelse helt i onödan.
SvaraRaderaKänsligt ämne tydligen. Klart är dock att gallringen sker godtyckligt utifrån enskilda tjänstemäns subjektiva tyckande och personliga åsikter. Det framgår klart av enhetschefen Lena Malmquists uttalande. Osmakligt eller inte överlåter jag åt andra att bedöma.
SvaraRadera"Ledningen har tagit fram listor på böcker man anser sig kunna vara utan, listor som är baserade enkom på böckernas popularitet. Sedan är det upp till bibliotekarierna att avgöra om några böcker trots allt ska sparas"
SvaraRaderaSå står det i Sydsvenskans artikel. Det finns inget godtyckligt i det! Vad bibliotekarierna får göra, utifrån sin yrkeskompetens, är att avgöra om vissa böcker ändå ska sparas.
Ge dig
Ledningen gör listor och bibliotekarierna beslutar om något ändå skall sparas. Låter ganska godtyckligt. Men du hänger väl på hoppet att det är populariteten som avgör...vet du detta säkert? Läser du artikeln igen kommer nog även du att kunna uppfatta att Lena Malmquist ändrar uppgifter...först var det en utvärdering sedan en radikal gallring...sådant brukar medföra att trovärdigheten kan ifrågasättas.
SvaraRaderaMen, men...jag har inte full insikt i denna affär. Har du?
Men du är så ute och cyklar. Varför kan ingen visa någon tilltro till bibliotekariernas kompetens? Vi har ungefär lika lång utbildning som en jurist. Vi kan göra urval när vi köper in böcker och när vi gör oss av med böcker. Jag blir rädd när alla människor som förfasar sig över bibliotekens gallring inte inser att de som jobbar där faktiskt gör en av sina kärnverksamheter-ser efter sina samlingar. För många människor är tydligen bibliotekarierna fortfarande sura tanter bakom diskarna som stämplar böcker och slänger klassiker till höger och vänster eftersom vi inte vet bättre. Skrämmande! Lita på oss, vi kan vårt jobb precis som du kan ditt!
SvaraRaderaAnonym: om du läser de floskeltunga inläggen från Carina Nilsson och Elsebeth Tank - av allt at döma de två huvudansvariga för nyvisioneringen av Malmöbibliuoteket - i Sydsvenskan, så inser du kanske varför många blivit nervösa eller helt enkelt känner sig trampade på av ett par arroganta klåpare. Oviljan riktar sig mindre mot bibliotekarierna än mot deras chefer och ansvariga politiker, men det är också typiskt för Malmö att man driver igenom saker jättesnabbt och med diffusa gränser mellan affärsmässig nischning och politiskt beslutade förändringar. Malmö är politiskt litet bananrepublik, det har det alltid varit, i alla fall sen varvskrisen på 70-talet.
SvaraRaderaMen att politikerna inte begriper att många använder bibblan som ett andra högskolenibliotek eller en tryckt idébank - och att detta kräver tidsdjup och bredd, inte bar de senaste böckerna eller nätta sammandrag med mycket bilder - är faktiskt förvånande, när de nu talar om kunskapssamhälle, kreativ stad och så vidare.
Jag lånar själv både från Lunds och Malmös stadsbibliotek och jag vet att de två biblioteken absolut inte har samma utbud - inte ens om du räknar in magasinen. Båda är bra, men utbudet är ganska olika. Jag vet också att båda har gjort sig av med böcker som enligt varje rimlig bedömning är oersättliga, som inte finns på sepciellt många andra svenska bibliotek och som inte var skadade. Ifall dessa böcker i snitt bara lånades ut två gånger om året struntar jag faktiskt i.
Juristen - Efter att kunniga bibliotekarier gått igenom listor på böcker som ingen människa velat låna på minst ett decennium och undantagit allt som bedöms ha ett värde att spara gallras resten. Tråkigt att du inte känner något förtroende för bibliotekariekårens kompetens och heder.
SvaraRaderaI Sverige är det bibliotek som varnat för IPRED-lagens effekter på öppna trådlösa nätverk. I USA är det bibliotekarier som obstruerar mot patriot act och vägrar lämna ut listor på vilka böcker folk lånat till myndigheterna.
Magnus - Är du säker på att de oersättliga verk du säger försvunnit har åkt i planerade gallringar? Från alla folkbibliotek försvinner många böcker genom stölder och genom att folk aldrig lämnar tillbaka det de lånat.
Vidare Magnus du kan säkert ha rätt i att många använder Malmöbibblan som ett andra högskolebibliotek. Men faktum är att ett folkbibliotek per definition inte är ett högskolebibliotek och har inte samma uppdrag som ett sådant. Vill du ändra på det får du engagera dig politiskt.
/Anders
Anders: Malmö är inte riktigt som andra ställen, saker händer i malmöitisk politik och eventkultur som hade varit svåra att tänka sig i de flesta andra större svenska städer. Den lokala eliten strävar efter att omdefiniera staden till en hipp kunskapsmetropol med god draghjälp av lokala konstnärer, företag och andra som anser sig ha något att vinna, men gången på detta är ofta skakig. Det där har varit uppenbart ända sedan 80-talet och insynen från väljare och medier är ofta nästan lika med noll, och politikernas förståelse för att det behölvs långsiktig planering verkar också vara rätt svag.
SvaraRaderaOfta ruschar man bara igenom saker och litar på draghjälp från state;, det fungerade hyggligt så länge både stadens starke man och regeringen i Stockholm båda var (s)-märkta, men sedan 2006 har det blivit knyckjigare. Den här fixarandan gör att politiska initiativ nerifrån i detta fall inte är något alternativ. Långt innan man kommit någonstans hade gallringen varit genomförd. Men nu har dock makuleringen av böcker stoppats och det som gallras kommer tills vidare att säljas billigt till allmänhetne. Beslutet kom efter SDS' grävande i frågan, och du kan lita på att det satt hårt åt.
Jag betvivlar inte att det finns en hel del strunt som ingen vill ha, och som *bör* gallras, men jag tror inte heller att alla bibliotekarier är fullfjädrade generalister som är bra på att göra en säker bedömning av böckers lpngsiktiga värde även under tidspress. För att inte tala om att de antagligen känner ett tryck från kalkylerna om hur mycket som får bli kvar i hyllmeter och procent.