Bokbål är ett ord som brukar sända kalla kårar på var och en som är demokratiskt sinnad. Ordet har kommit att bli en symbol för auktoritärt styre med begränsad tryckfrihet och yttrandefrihet. Heinrich Heine skrev att "där man bränner böcker bränner man till slut även människor".
Likafullt rapporterar dagens SvD om det gigantiska bokbål som pågår i Malmö, eller tja, man mal böckerna.
Hur sker då utvalet? Själv tänkte jag att man nog gör sig av med dubbletter. Men icke. Enhetschefen Lena Malmqusit benämner åtgärden som en "akut radikal gallring”. Och på särskild fråga uppger hon följande principer för urvalet av vilka böcker som skall destrueras: "Ledningen har tagit fram listor på böcker man anser sig kunna vara utan, listor som är baserade enkom på böckernas popularitet. Sedan är det upp till bibliotekarierna att avgöra om några böcker trots allt ska sparas...."
Subjektiva åsikter och populism tycks alltså styra urvalsprocessen. Hittils har 30 ton böcker destruerats.
"Där man bränner böcker bränner man till slut även människor" klingar i mina öron samtidigt som jag minns IPRED, FRA, datalagringsdirektiv och lagar om preventiva tvångsåtgärder.
Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, bokbål, övervakningssamhället,
