tisdag 18 augusti 2009

Det krävs mod att gå mot strömmen

Bloggosfären har nu i ett par dagar hatat åklagaren Hillegren. Ett misslyckat, ja direkt olämpligt, ordval har utlöst en sällan skådad vrede. Nyanseringen har lyst med sin frånvaro, men nu böjar man se ljuset i tunneln.

Häromdagen var jag mycket kritisk mot SvD och deras populistiskt okunniga sågning av Högsta domstolens friande domar från den 3 augusti. Men idag återupprättar i ett slag Sanna Rayman SvD:s heder. En mera nyanserad käftsmäll mot det populistiska Hillegren-hatet skulle jag inte ens kunna drömma om. Till alla dem som kräver att våldtäktsbegreppet skall urvattnas än mer och som kräver att alla beviskrav mer eller mindre skall avskaffas riktar hon följande rallarsving:


"Men som sagt. Man frestas att göra samma sak här. För kan alla som är högrött upprörda över att Hillegren inte förstår att "en våldtäkt alltid är en våldtäkt" i så fall lova mig en sak?


När din 16-årige son åtalas och kanske döms för, tja låt säga våldtäkt mot barn för sex med sin fjortonåriga ex-flickvän som nu är arg på honom för att han hånglade med hennes kompis. När det händer. Då ska du stå där och ta det som en kvinna, eller man. För strunt är strunt och våldtäkt är våldtäkt, om ock i gyllne trosor."


Dessa meningar är ett försvar för rättssäkerheten som jag aldrig tidigare har sett maken till i svensk media. All heder till dig Sanna Rayman, det krävs verkligen mod att så gå mot strömmen!

Sanna Rayman påminner oss också om att Hillegren även tidigare har ställt sig upp till försvar för rättssäkerheten. Även Hillegren skall hedras för detta sitt mod. Debatten mår bra av att modiga personer som Hillegren vågar vara "motvallskärring".

I sitt hat mot Hillegren har bloggosfären helt missat - eller kanske inte förstått - vilka de verkligt farliga juristerna är. Jag tänker då främst på duon Eva och Christian Diesen som ofta åtnjuter medias öra och som vill kriminalisera det de kallar "tjatsex" och som dessutom vill införa en omkastad bevisbörda, vilket framgår av följande uttalande:

Polisförhören är fokuserade på offrens handlande, ”vad gjorde du för att han skulle förstå att du inte ville?”, i stället för att inrikta sig på killen, vad gjorde han för att förstå att hon inte ville?


Genom detta uttalande framgår tydligt att Diesen-duon vill lägga både den s.k. förklarings- som bevisbördan på den som misstänks för ett våldtäktsbrott. Den misstänkte skall uppenbarligen exculpera sig, d.v.s. visa hur och vad han gjorde för att försäkra sig om kvinnans samtycke. Lyckas han inte med detta skall han tydligen dömas till minst 2 års fängelse. Uppfattningen är upprörande för var och en med minsta rättskänsla och strider dessutom mot Europakonventionens oskuldspresumtion och därmed mot folkrätten. Detta har bloggsosfären uppenbarligen helt missat.

Diesen-duons önskan att kriminalisera tjatsex vinner dessutom gehör hos en annan populistiskt onyanserad hög jurist, nämligen professor Madeleine Leijonhufvud, Hur denna trio har tänkt sig att utforma en kriminalisering av tjatsex utan att komma i konflikt med Europakonventionen och grundläggande principer för rättssäkerhet har de aldrig lyckats klargöra. Deras argumentation är och kommer sannolikt för alltid att förbli grumlig.

Låt mig förklar vad jag menar genom ett förenklat exempel: A och B är ute och festar. A som saknar pengar vill gärna ha en öl och han tjatar därför på B tills denne ger med sig och bjuder på en öl. Per definition har B i detta läge handlat av fri vilja. Han har inte utsatts för hot eller någon annan otillbörlig påtryckning. Om vi nu omvandlar exemplet så att A blir mannen som tjatar till sig sex från B så agerar B fortfarande av fri vilja. Ändå skall A dömas till minst 2 års fängelse enligt den nyssnämnda trion. Ur ett rättsligt perspektiv framstår detta resonemang som högst tveksamt.

Det här inlägget är skrivet i frustration över att bloggosfären i sitt Hillegren-hat har agerat som en skock får utan eftertanke eller egen analys. De viktiga frågeställningarna har lagts åt sidan till förmån för den oviktiga frågan om en enskild och i övrigt hedervärd tjänstemans olämpliga ordval. Detta är oroande och man kan bara hoppas att bloggosfären efter en stunds eftertanke förmår att återupprätta sin heder på samma sätt som SvD gjorde genom Sanna Rayman.

Några tänkande bloggare finns dock så hoppet lever kvar: Här, Här, Här och Här.

EDIT: >Hillegren bemöter populisterna. Inlägget är så välskrivet att jag låter det tala för sig själv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

2 kommentarer:

  1. Utmärkt inlägg - och Rayman är naturligtvis värd all respekt. UI motsats till t ex Isobel som har skämt ut sig totalt de senaste dagarna.

    Nästa snackis/drev av den här typen kan mycket väl bli Semenya, hennes guldlopp i Berlin och frågan kring hennes kön. Även om det inte är lika allvarligt så kör den positionering som så smått är på gång runt hennes medalj och frågan "är hon verkligen genetiskt kvinna?" på exakt samma linjer. Stark tjej gör stor bedrift - kommer i konflikt med institutionerna - de är patrriarkatet etc. Och *om* hon i någon mening är transsexuell - eller bara misstänks vara - så är det ju oemotståndligt för sden stockholmska medie/blogglobbyn.

    Att ifrågasätta hennes resultat och att hon skulle få springa som dam antyder att kvinnor är svaga, ropar någon redan - dessutom är det här ju en solklar HBT-fråga, även om ingalunda alla flator eller transpersoner bryr sig om sport. Vi väntar bara...

    SvaraRadera
  2. För ett antal år sen var det en kvinnlig friidrottsstjärna, löpare vill jag minnas, som visade sig ha XXY-kromosomer. Ytterst ovanligt - och tekniskt sett var hon inte kvinna, även om hon såg ut som en i allt väsentligt, uppfostrats som en kvinna och såvitt hon och omgivningen alltid vetat, var en kvinna.

    Bara apropå.

    SvaraRadera