Samtyckesrekvisitet - Igen

För ett par dagar sedan kommenterade jag Diesens återuppväckta kampanj att införa ett uteblivet samtycke som grund för att döma till våldtäkt. Jag noterar att professor Leijonhufvud hängde på Diesen-duons upptåg på Second-Opinion:

http://www.second-opinion.se/so/view/412

Som framgår av kommentarerna är det dock några som bemöter Leijonhufvud's tomma argument.

Den 6 maj har Hovrätten för Övre Norrland meddelat en dom i ett våldtäktsmål av intresse för debatten kring samtyckesrekvisitet. I domen slår nämligen hovrätten fast samma i och för sig självklara princip som tidigare Högsta domstolen uttalat i NJA 1988 s. 40, nämligen:

"Ett nej från någon till att ha sexuellt umgänge skall ovillkorligen respekteras och detta gäller självfallet fram till dess att det inte längre kan råda någon tvekan om att personen ifråga har ändrat inställning. "

http://www.scribd.com/doc/15268661/HovrOvreNorrland

Hovrätten ger sålunda uttryck för att samtyckesrekvisitet redan existerar. Detta bör Diesen-duon och deras kumpan Leijonhufvud givetvis känna till. Deras syfte är dock ett annat, nämligen att införa en omkastad bevisbörda i våldtäktsmål. Möjligen är en sådan uppfattning politiskt opportun i vissa kretsar, men aldrig acceptabel i ett rättssamhälle.

Läs även andra bloggares åsikter om våldtäkt, samtycke, Diesen, Leijonhufvud